Skrifvelse till Konungen, angående behörighet för svensk domstol att upptaga vissa mål -mot utländsk man.
1889-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1889:49, Skrifvelse till Konungen, angående behörighet för svensk domstol att upptaga vissa mål -mot utländsk man.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 49. 7
I sammanhang med anmälan härom får Riksdagen anhålla att bestämmelserna
i kongl. kungörelsen huru i vissa fall skall förfaras med
böter, som ådöints svarandepart för uteblifvande från underrätt, den 8
december 1882 måtte förklaras ega tillämpning äfven å böter, ådömda
enligt förestående lag.
Stockholm den 8 maj 1889.
Med undersåtlig vördnad.
BT:o 40.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1889.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående behörighet för svensk
domstol att upptaga vissa mål -mot utländsk man.
(Lagutskottets utlåtande u:o 52.)
Till Konungen.
I 10 kap. 1 § rättegångsbalken stadgas, att utländsk man må sökas
i ort inom riket, der han anträffas. Vid den lifliga samfärdsel, som numera
eger rum med utlandet och som medfört, att främmande masters
undersåtar till stort antal för obestämd tid vistas i riket, kunna ju rätts
-
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 49.
tvister mellan utländska män och landets egna invånare lätt nog uppstå;
men om eu utländsk man begifver sig ur riket, innan han hunnit med
stämningen anträffas, är efter vår nuvarande lagstiftning hvarje möjlighet
hans motpart betagen att få tvisten pröfvad af våra egna domstolar, äfven
om utländingen här i landet qvarlemnat egendom, för hvilken han ju
likväl fortfarande klöfver och åtnjuter lagens skydd. Oafsedt de olägenheter,
som alltid lära vara oskiljaktiga från rättegångs förande i utlandet
— man skall för advokat, som i de flesta fall ej torde förstå vårt språk,
klargöra tvistens uppkomst och sammanhang; ofta påfordras dryga förskottsafgifter
för rättegångskostnad; vid stora afstånd kunna fatalier lätt
försummas, m. in. — kan det ju inträffa, att, när man genom dom i utlandet
fått sin fordran faststäld, nya svårigheter uppstå att få domen
exeqverad.
På sålunda anförda skäl bär Riksdagen, hos hvilken framställning
i ämnet skett, ansett önskvärdt, att i vår lagstiftning infördes en allmän
bestämmelse, hvarigenom möjliggjordes att instämma utländsk man till
svensk domstol, äfven om han icke anträffas inom riket. Så väl lagkomiténs
och den äldre lagberedningens förslag till rättegångsbalk som ock
åtskilliga främmande lagstiftningar och lagförslag innehålla stadgande^
som kunna tjena till ledning vid utarbetande af ett förslag i nämnda
syfte.
Hvad beträffar den enligt 1784 års lag hos oss gällande bestämmelsen,
att utländsk man må sökas der han anträffas, synes det icke
fullt klart, huruvida lagstiftaren afsett, att denna bestämmelse skall gälla
i andra fall, än då krafvet grundas på en inom riket åtagen förbindelse.
En uttrycklig utsträckning af detta stadgande äfven till sådana förbindelser,
som utländsk man utom riket iklädt sig till svensk man, synes
dock vara af nutidens lifligare internationella samfärdsel påkallad.
Riksdagen har redan i det föregående uttalat sin åsigt om önskvärdheten
af en bestämmelse, hvarigenom utländsk man, äfven om han ej
kan i riket anträffas, må kunna på grund af en mot svensk man åtagen
förbindelse stämmas till svensk domstol. 1 detta fall synes man dock
böra för bestämmelsens tillämplighet fordra, att förbindelsen åtagits
inom riket,
I fråga om den svenska domstol, vid hvilken målet i sist omförmälda
fall bör anhängiggöras, anser sig Riksdagen för närvarande icke
böra uttala någon bestämd mening, utan har Riksdagen ansett tjenligast
att frågan i hela sin omfattning öfverlemnas till Eders Kong!. Majffs
Riksdagens Skrifvelse N:o.49. 9
pröfning, på det att en allsidig utredning af densamma må kunna verkställas.
Riksdagen får derför anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana lagbestämmelser,
att utländsk man, som vare sig inom eller utom riket iklädt sig
förmögenhetsrättsliga förbindelser till svensk man, må, när han här i riket
kan anträffas, sökas å den ort, samt att, äfven om utländsk man icke
här i riket anträffas, han dock må på grund af förbindelser af nyssberörda
beskaffenhet, dem han här i riket åtagit sig mot svensk man,
stämmas till den svenska domstol, som kan finnas lämplig.
Stockholm den 8 maj 1889.
Med undersåtlig vördnad.
Sill. till Riksd. Prof. 1889. 10 Sami. 1 Af A. 1 Band. 4 Haft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.