Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ändrade bestämmelser rörande fastställelse af ackord i konkurs.

1889-02-26 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:5, Skrifvelse till Konungen, angående ändrade bestämmelser rörande fastställelse af ackord i konkurs.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 5.

5

N:o 5.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 februari 1889.

— — — — Andra Kammaren den 26 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändrade bestämmelser

rörande fastställelse af ackord i konkurs.

(Lagutskottets utlåtande n:o 10, punkten 1).

Till Konungen.

De bestämmelser, som i konkurslagen den 18 september 1862

meddelades angående tvångsackord, visade sig redan temligen snart efter

lagens utfärdande i flere afseenden mindre tillfredsställande, hvarför ock

ändringar i desamma flere gånger skett. Erfarenheten har emellertid

under det betryck i affärsverlden, som på senare tider i högre grad än

förut allmänneligen herskat, ådagalagt behofvet af ytterligare tillägg

och förbättringar.

Enligt nuvarande bestämmelser uteslutes från förmånen att kunna

erhålla ackord sådan gäldenär, som gjort sig skyldig till bedrägligt förhållande

mot sina borgenärer, d. v. s. någon af de förbrytelser, som

omtalas i 1 § af 23 kap. strafflagen. Men då jemväl de i 2 § af samma

kapitel omförmälda förbrytelser, hvilka sammanfattas under benämningen

oredlighet mot borgenärer, äro af ganska grof beskaffenhet och

kunna föranleda så strängt straff som straffarbete ända till två år, anser

Riksdagen, att skäl är för handen att låta äfven den, som gjort

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 5.

sig skyldig till brott af denna sistnämnda art, drabbas af ifrågavarande

påföljd.

Vid tillämpning af den genom lagen den 5 juli 1884 införda bestämmelsen,

att ackord ej må af rätten fastställas, då det ej gifver

minst femtio för hundrade af fordringsbeloppet åt alla de borgenärer,

som det angår och som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med

ackordet nöjde, har inträffat, att domstolarne ansett hinder icke möta

för fastställelse af ackord, enligt hvilket gäldenären skolat till sina

borgenärer erlägga tillhopa femtio procent af fordringsbeloppet att betalas

med viss del under hvarje af flere på hvarandra följande år efter

ackordets fastställande. Denna tolkning af ifrågavarande lagbestämmelse

har jemväl vunnit Eders Kongl. Maj:ts godkännande i högsta

domstolen. Då emellertid ackordssumman i dylika fall svårligen lärer

kunna anses uppgå till den del, femtio procent, af fordringsbeloppet,

som lagstiftaren ansett vara den lämpliga, men lagens ordalydelse föranledt

ofvan anförda tolkning, torde en rättelse härutinnan böra ega

rum. I sådant afseende har föreslagits inskjutande i 104 § konkurslagen

af den föreskrift, att ackordet, beräknadt för den tid, vid hvilken

fastställelsen sker, skall gifva minst femtio för hundrade af fordringsbeloppet.

Ett annat sätt, som förefaller synnerligen lämpligt, vore, att

i lagen faststäldes en viss tid, exempelvis ett år eller möjligen något

mera, inom hvilken ackordet skulle vara fullgjordt.

Af sålunda anförda skäl får Riksdagen, hos hvilken framställning

i ämnet blifvit gjord, härigenom anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar

i konkurslagen den 18 september 1862, att ackord i konkurs ej må

fastställas, der gäldenär blifvit dömd för oredlighet mot sina borgenärer

eller medan han står under tilltal derför, eller då tiden för ackordets

fullgörande finnes vara så bestämd, att ackordssummans verkliga belopp

kan anses understiga femtio för hundrade af fordringsbeloppet.

Stockholm den 26 februari 1889.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.