Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

1889-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:52, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

13

vore bestämdt i fråga om köpeskillingarna för de hemman och lägenheter,

hvilkas försäljning egde rum jemlik! kongl. hrefvet den 29 maj 1874.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen bifallit.

Stockholm den 13 maj 1889.

Med undersåtlig vördnad.

I:o 52.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1889.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående efterskänkande af kronans rätt till

vissa danaarf.

(Statsutskottets utlåtanden n:is 15 och 54.)

Till Konungen.

Efter det Riksdagen till behandling förehaft Eders Kongl. Maj:ts särskilda

propositioner angående eftergift af kronans rätt till vissa danaarf,

får Riksdagen härmed anmäla sina i dessa frågor fattade beslut.

l:o) Enligt hvad af Eders Kongl. Majds proposition till Riksdagen

af den 7 december nästlidna år inhemtas, hade, sedan kyrkovaktaren

Gustaf Wilhelm Lundberg från lägenheten Hagaberg i Sånga socken af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

Färentuna härad och Stockholms län aflidit den 19 april 1878, efterlemnande

sin hustru, Emma Margareta Charlotta Sandberg, men icke några

vid bouppteckningen den 29 i samma månad kända arfvingar, samt några

sådana ej heller inom natt och år från dödsfallet sig anmält, kammaradvokatfiskalsembetet,

å Eders Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt

enkan Lundberg till Färentuna häradsrätt med yrkande, att aflidne mannens

lott i boet måtte förklaras böra såsom danaarf tillfalla kronan, hvilket

yrkande häradsrätten i utslag den 3 juli 1888, som vunnit laga kraft,

bifallit, jemte det enkan Lundberg förpligtades att för samma lott till

kammaradvokatfiskalsembetet redovisa i enlighet med bouppteckningen,

som visade en behållning af 433 kronor 7 öre, med tillägg af de medel,

som vid dödsfallet innestått å sparbanksbok med ränta derå till lyftningsdagen.

Innan berörda rättegång anhängiggjordes, hade emellertid enkan Lundberg

i en till EderS Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 9 januari 1888

anhållit, att, då hälften af boets tillgångar måste betraktas såsom danaarf,

men sökanden vore i mindre goda omständigheter och dessutom hade en

åldrig moder att försörja, Eders Kongl. Maj:t måtte af nåd låta sökanden

komma i åtnjutande äfven af den del af boet, som skulle tillfalla kronan;

hvarförutom sökanden förmält, att hon vid bouppteckningstillfället

bland tillgångarne uteglömt en sparbanksbok, derå funnits insatta omkring

500 kronor. Af bifogade intyg af vederbörande pastorsembeten inhemtades,

att sökanden, som vore född år 1834, hade att försörja sin år 1805

födda moder.

I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län samt kammaradvokatfiskalsembetet,

hvilka på de af sökanden anförda skäl och med hänsyn till det

för staten obetydliga belopp, som den begärda eftergiften omfattade, tillstyrkt

efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel;

varande af kammaradvokatfiskalen, som anfört, att, då från boets hela

behållning, 933 kronor 7 öre, afdroges sökandens fördel, giftorätt och

morgongåfva med tillhopa 584 kronor 18 öre, danaarfsbeloppet utgjorde

398 kronor 89 öre, sparbanksräntan deri dock ej inberäknad, tillika yrkat,

att förbehåll måtte göras om den rätt, honom lagligen tillkomme, och

hvilken, vid det förhållande, att den upplupna och än vidare upplöpande

sparkasseräntan ej kunde beräknas, samt häradsrättens utslag ej komme

till verkställighet, derest ansökningen bifölles, ansåges böra beräknas efter

ett jemnadt belopp af 400 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel

måtte öfverlåtas på sökanden under förbehåll, att den kammaradvokat,- fiskalen tillkommande provision, beräknad efter ett kapitalbelopp af fyra

hundra kronor, blefve af sökanden gulden.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har af Riksdagen bifallits.

2:6) Sedan förra vaccinatrisen Magdalena Fisch er, hvilken enligt

vederbörligt prestbevis allt sedan sin födelse varit bosatt i Umeå, derstädes

den 2 mars 1886 aflidit i en ålder af 83 år utan att efterlemna

kända arfvingar, samt kungörelse om dödsfallet varit införd i Post- och

Inrikes tidningar utan att inom natt och år derefter andra arfvingar efter

den aflidna sig anmält än Hedvig Johanna Carolina Hamnqvist, född Fischer,

och Abr. Alfr. Hamnqvist, hvilka dock ej styrkt någon slägtskap, hade,

enligt hvad i Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen af den 7

december nästlidet år omförmäles, kammaradvokatfiskalsembetet, å Eders

Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt beinälda Hedvig Johanna Carolina

Hamnqvist och Abr. Alfr. Hamnqvist äfvensom stadskassören Gustaf

Imf, den sistnämnde i egenskap af god man för boet, till rådstufvurätten

i Umeå med yrkande, att qvarlåtenskapen efter Magdalena Fischer måtte,

med undantag af 200 kronor, angående hvilket belopp den aflidna i lifstiden

genom testamente den 16 maj 1884 särskild! förordnat, förklaras

böra såsom danaarf tillfalla kronan.

Under rättegången hade Hedvig Johanna Carolina Hamnqvist och

Abr. Alfr. Hamnqvist förmält, att, som de icke kunde styrka sin uppgiga

slägtskap till den aflidna, de ej hade något att invända emot stämningspåståendet;

hvarefter rådstufvurätten i utslag den 13 september 1888,

som vunnit laga kraft, förklarat att med undantag af ofvan omförmälda

200 kronor behållna qvarlåtenskapen efter Magdalena Fischer, uppgående

enligt lemnad redovisning, efter afdrag af nyssberörda belopp, till 1,200

kronor, skulle såsom danaarf tillfalla kronan.

Redan innan detta utslag meddelades, hade stadsfullmägtige i Umeå

i en genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län

till Eders Kongl. Maj:t insänd skrift af den 19 januari 1888, med framhållande

deraf, att stadens förvärfskällor vore mycket inskränkta, anfört,

att antalet lärjungar vid stadens folk- och småskolor under de senare

åren så ökats, att behöflig! vore att, förutom redan varande folkskolebyggnader,

två eller tre byggnader för småskolorna, som nu vore inrymda

i staden tillhöriga, för andra ändamål afsedda lokaler, i skilda delar af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 52-

staden uppfördes, samt att stadens utgifter, i synnerhet sedan den nyss

reparerade kyrkan genom vådeld den 24 december 1887 gått förlorad,

blifvit mycket stora i förhållande till stadens förmåga att bära dem, med

afseende hvarå och då det under sådana omständigheter skulle varda en

god hjelp, om Magdalena Fischers efterlemnade tillgångar äfven kunde

få användas till uppförande af omförmälda byggnader, stadsfullmägtige

anhållit, att kronans rätt till danaarf efter bemälda aflidna, hvilken under

hela sin lefnad vistats i staden Umeå och derstädes utöfvat sitt yrke,

måtte till staden öfverlåtas;

och hade ej mindre Umeå stads magistrat än äfven Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Yesterbottens län på de af sökandena anförda

skäl tillstyrkt bifall till ansökningen, magistraten med erinran tillika, att

staden redan hade att vidkännas betydliga utgifter för beredande af vattenaflopp

från eu stor del af staden samt inotsåge ännu större kostnader

för ett nytt elementarläroverkshus med andra behöfliga inrättningar.

I anledning af omförmälda ansökning hade vidare kammaradvokatfiskalsembetet

afgifvit infordradt utlåtande, deri embetet förmält, att,

ehuru embetet följde den regel att icke tillstyrka bifall till gjorda ansökningar

om danaarfs efterskänkande till förmån för kommuner, derest

icke något välgörande ändamål till detsammas användande kunde uppgifvas,

embetet likväl, då den eldsvåda, som inträffat den 25 juni nästlidet

år och till största delen ödelagt staden Umeå, utgjorde ett nog

talande skäl för att göra undantag från förenämnda regel, tillstyrkte efterskänkande

af kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel; varande dervid

förbehåll af kammaradvokatfiskalen framstäldt om den rätt, som honom

lagligen tillkomme.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel

måtte på Umeå stad öfverlåtas, under förbehåll att den kammaradvokatfiskalen

tillkommande provision af staden gäldades och att staden för

framtiden afstode från den ersättning för förlorad tullfrihet, som med

årligt belopp af fyratiosex kronor 12 öre från statsverket till staden

utginge.

Riksdagen, som vidhåller den vid flera tillfällen förut uttalade åsigten

om önskvärdheten deraf, att de anslag, som vissa städer uppbära i ersättning

för förlorade tullfriheter, må komma att upphöra, samt anser lämpligt

att de inom samma städer förekommande danaarfsmedel varda för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

jRiksdagens Skrifvelse U:o 52.

sådant ändamål använda, har alltså bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i

förevarande hänseende föreslagit.

3:o. Enligt hvad en utaf Eders Kongl. Maj:t den 8 nästlidne mars

aflåten proposition inhemtas, hade andre landtmätaren Anders Sahlins

enka Anna Sahlin, född Söderberg, aflidit den 20 mars 1868, efterlemnande

såsom sterbhusdelegare en son, sjömannen Robert Sahlin, som vistades

å utrikes ort, samt en dotter, snickaren Anton Svanbergs enka, Ulrika

Andrietta Svanberg, hvilka båda, jemlikt af enkan Sahlin upprättadt testamente,

jemte andra deri namngifva personer tillerkänts viss andel af

hennes qvarlåtenskap.

Som bemälde Robert Sahlin icke under länore tid låtit sig afhöra,

förklarade rådstufvurätten i Sundsvall, på ansökan af enkan Svanberg,

genom beslut den 26 maj 1885, att Sahlin skulle för död anses. Instrumentet

öfver den efter honom den 25 juni 1886 förrättade bouppteckning

upplyste, att han såsom enda arfvinge efterlemnat »halfsyster™:)

enkan Svanberg, hvilken uppgifvit boet, äfvensom att tillgångarne deruti

utgjordes af Robert Sahlins arfs- och testamentsmedel efter sin förenämnda

moder, 1,000 kronor, jemte derå upplupen 5 procent ränta under 10 år

eller 500 kronor.

På förekommen anledning hade kammaradvokatfiskalsembetet å Eders

Kongl. Maj:ts och kronans vägnar instämt enkan Svanberg och länsmannen

Axel Rydin i Sala, den sistnämnde såsom god man för Robert Sahlin,

till rådstufvurätten i Sundsvall, med yrkande att Sahlins qvarlåtenskap

måtte förklaras som danaarf. Genom utslag den 1 oktober 1888, som

vunnit laga kraft, hade rådstufvurätten förklarat att, enär, efter det Robert

Sahlin blifvit för död förklarad, någon laglig arfvinge efter honom

icke inom natt och år sig anmält, samt enkan Svanberg, såsom af oäkta

börd, icke egde någon rätt till arf efter Robert Sahlin eller på grund af

åberopadt testamente kunde anses vara berättigad att träda i hans ställe

såsom testamentstagare till ifrågavarande medel, qvarlåtenskapen efter

Robert Sahlin borde såsom danaarf tillfalla kronan, hvarjemte Rydin

ålades att till kammaradvokatfiskalsembetet för medlen i laga ordning

redovisa.

Af de utaf Rydin för sådant ändamål åberopade samt i öfrigt företedda

handlingar inhemtades, att Robert Sahlins laglott i boet efter sin

bemälda moder rätteligen utgjort 1,639 kronor 63 öre; att i följd af

Robert Sahlins förutvarande gode man, grufingeniören A. M. Gullbrandssons

försummelse att medelst klander af det utaf enkan Sahlin upprättade

Bill. till Riksd. Prof. 1S89. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Käft. 8

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

testamente tillvinna Robert Sahlin hans fulla laglott, enkan Svanberg med

stöd af samma testamente af enkan Sahlins qvarlåtenskap lyft 639

kronor 63 öre mer än henne lagligen bort tillkomma; samt att, sedan

Rydin för Robert Sahlins räkning ur Gullbrandssons konkursbo uppburit

den Robert Sahlin tilldömda arfslotten oafkortad jemte ränta med tillhopa

2,480 kronor 46 öre, Rydin den 13 december 1888 behörigen redovisat

ifrågavarande danaarfsmedel med 3,413 kronor 54 öre, som, efter afdrag

af den kammaradvokatfiskalen tillkommande aktoratsprovision, med 3,072

kronor 19 öre inlevererats till statskontoret.

Innan omförmälda rättegång mot enkan Svanberg och länsmannen

Rydin af kammaradvokatfiskalsembetet anhängiggjordes, hade enkan Svanberg

uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 3 februari 1888,

med förmälan, att, då hon hos bemälde Rydin sökt att få lyfta henne

tillkommande arfsmedel efter Robert Sahlin, Rydin vägrat att till henne

utlemna desamma, enär hon såsom född före enkan Sahlins äktenskap

vore oäkta dotter till denna, anhållit, att, då vid sådant förhållande ifrågavarande

medel skulle såsom danaarf tillfalla kronan, sökanden, som vore

medellös, måtte komma i åtnjutande af kronans rätt till danaarf efter

Robert Sahlin, hvilkens enda tillgångar enligt sökandens uppgift utgjordes

af hans mödernearf, 1,000 kronor, jemte ränta. Af bifogadt intyg af

vederbörande pastorsembete bekräftades sökandens uppgift, att hon, som

är född den 14 april 1816, vore medellös.

I anledning af berörda ansökning hade utlåtanden afgifvits dels af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län, som på

de af sökanden anförda skäl tillstyrkt bifall till framställningen, dels ock

af kammaradvokatfiskalsembetet, som dervid anfört, att, då sökanden, på

sätt här ofvan angifvits, af enkan Sahlins qvarlåtenskap lyft 639 kronor

68 öre utöfver hvad henne lagligen bort tillkomma, samt ifrågavarande

ansökning endast afsåge, att sökanden måtte få åtnjuta kronans rätt till

den qvarlåtenskap efter sökandens för död förklarade halfbroder, som

härflutit från de 1,000 kronor, honom tillfallit enligt moderns testamente,

och hvilket belopp med ränta upptoges i den efter honom upprättade

bouppteckning, den summa, som kunde ifrågakomma att efterskänkas till

förmån för sökanden, borde inskränkas till ett belopp, som stode i samma

förhållande till hela behållna danaarfvet, som det Robert Sahlin i testamentet

tillagda och af Gullbrandsson lyftade kapital 1,000 kronor stode

till det af Rydin i Gullbrandssons konkurs lyftade kapitalbelopp 1,639

kronor 63 öre; med afseende hvarå kammarädvokatfiskalsembetet i be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

traktande af sökandens naturliga slägtskap med Robert Sahlin och hennes

styrkta medellöshet hemstält, att sökanden måtte af ifrågavarande danaarfsmedel

erhålla ett belopp af 1,873 kronor 71 öre.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit har Eders Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att af ifrågavarande danaarfsmedel

måtte enkan Svanberg tilldelas ett belopp af 1,873 kronor

71 öre.

Jemväl denna Eders Kongl. Maj:ts framställning är af Riksdagen

bifallen.

Stockholm den 13 maj 1889.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.