Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående uppgörande af förslag till grunder för beredande af ålderdomsförsörjning åt de lärare och lärarinnor, hvilka tjen&tgora vid småskolan eller biträda vid undervisningen i folkskolan.

1889-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:75, Skrifvelse till Konungen, angående uppgörande af förslag till grunder för beredande af ålderdomsförsörjning åt de lärare och lärarinnor, hvilka tjen&tgora vid småskolan eller biträda vid undervisningen i folkskolan.

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

27

N:o 75.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1889.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående uppgörande af förslag

till grunder för beredande af ålderdomsförsörjning åt de

lärare och lärarinnor, hvilka tjen&tgora vid småskolan eller

biträda vid undervisningen i folkskolan.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 utlåtande n:o 12.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 utlåtande n:o 20.)

TiM Konungen.

Under erinran hurusom dels genom reglementet för folkskolelärarnes

pensionsinrättning den 1 november 1866 folkskolans lärare och lärarinnor

blifvit tillförsäkrade årliga pensioner vid uppnådd viss lefnads- och tjensteålder,

dels ock till förmån för samma lärarecorps enkor och barn genom reglemente

den 15 oktober 1875 en enke- och pupillkassa inrättats, till hvilken

kassa jemväl staten årligen bidroge med ett jemförelsevis ganska betjulligt

belopp, har hos Riksdagen framhållits, att från det allmännas sida deremot

ingenting gjorts för att bereda nödtorftig försörjning på äldre dagar

vare sig åt småskolans talrika lärarepersonal eller åt biträdande lärare och

lärarinnor vid folkskolan. Behofvet af någon hjelp på ålderdomen för dessa

vore dock ej mindre än för folkskolans ordinarie lärarepersonal, helst de

förra med sina ringa löneförmåner svårligen kunde afsätta några besparingar

för framtiden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 75,

Småskolan, som egt bestånd i mer än 30 år och derunder allt mera

visat sig vara eu lika oumbärlig länk i systemet af våra undervisningsanstalter

som folkskolan, borde på grund häraf så omhuldas, att hon kunde

motsvara sin uppgift; men hennes intresse vore dock ej tillgodosedt, så länge

hennes talrika arbetspersonal icke kunde förrätta sitt ansträngande och magtpåliggande

arbete utan att nedtryckas af bekymmer för framtiden. Under

sådana förhållanden kunde skolan ej locka till sin tjenst de mest duglige arbetare,

ej heller staten stadga mer betryggande kompetensvilkor för deras

anställning. Svårigheter mötte äfven ofta, då fråga uppst.ode om någon äldre

lärares eller lärarinnas afledande, i det att, äfven om en sådan person väl

skött sitt kall under en längre följd af år och efter afskedet icke egde något

annat försörjningsmedel, utsigten att skoldistriktet skulle bevilja något årligt

understöd det oaktadt vore ringa. Häraf följde, att skolans intresse ofta

offrades af undseende för lärarens eller lärarinnans välfärd, en olägenhet,

som skulle försvinna, derest en understödsanstalt för ifrågavarande personer

inrättades. Så länge en dylik anstalt saknades, vore det skoldistrikten, som

måste i en eller annan form ensamma lemna hjelp åt äldre uttjente lärare

och lärarinnor, hvilken hjelp vanligen mycket ogerna beviljades och, der det

skedde, ofta lemnades med belopp, som ej motsvarade behofvet, hvarför ändamålet

dermed ej sällan förfelades. Äfven kunde ifrågasättas, huru vida det

vore billigt, att skoldistrikten skulle ensamma, utan all hjelp från statens

sida, bestrida dessa utgifter, något som ej skedde i fråga om folkskolelärarnes

pensionering, till hvilken staten årligen bidroge med betydliga belopp,

som mycket öfverstege skoldistriktens bidrag. Med fog kunde ock sägas, att

småskolan ej mindre än folkskolan tjenade äfven ett vigtigt statsintresse,

hvilket betingade, att staten med erforderliga anslag verksamt bidroge till

nämnda personals nödtorftiga ålderdomsförsörjning.

Riksdagen anser det vara af behofvet påkalladt, att något göres för

att bereda de lärare och lärarinnor i folkskolans tjenst, hvilka icke kunna

erhålla pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning, ett i förhållande till

deras lönevilkor lämpadt understöd på deras ålderdom. Denna lärarepersonal,

som omfattar icke blott lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre

folkskolor, utan äfven biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, uppgår

till ett betydligt antal, på sätt jemväl meddelas i Eders Kong! Maj:ts

till innevarande Riksdag afgifna berättelse om hvad i rikets styrelse sedan

sista Riksdags sammanträde sig tilldragit. Da de nu ifrågavarande lärarne,

hvilka utgöra ett betydligt större antal än de ordinarie folkskolelärarne,

hafva att utföra ett arbete, lika betungande och lika ansvarsfullt som de

sistnämndes, och då småskolan nu mera i vårt skolsystem intager, eu vigtig

plats och är lika oundgänglig som folkskolan, för hvilken hon utgör ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

nödigt grundlag och hvilken hon i många fall äfven ersätter, vill det synas

Riksdagen att samma skäl, som föranledt staten att bidraga till folkskolelärarnes

pensionering, jemväl tala för statens medverkan till ålderdomsunder

stöd åt den lärarepersonal, hvarom nu är fråga.

Men om Riksdagen icke hyser någon tvekan angående behofvet af

ålderdomsunderstöd åt ifrågavarande lärarepersonal äfvensom om statens pligt

att dervid bispringa, har Riksdagen likväl icke kunnat undgå att finna, det

frågans lösning är förenad med betydande svårigheter. Riksdagen anser det

icke böra ifrågasättas, att en pensionsanstalt, ordnad på samma sätt som

folkskolelärarnes pensionsinrättning, skall upprättas, alldenstund icke blott

lärarne kunna när som helst afskeda^, utan äfven småskolorna kunna indragas,

och denna lärarepersonal följaktligen icke egen samma ställning som

de ordinarie folkskolelärarne. Då emellertid ett förslag till grunder för ifrågavarande

ålderdomsförsörjning enligt Riksdagens åsigt icke kan åstadkommas

utan en föregående fullständig utredning rörande lärarepersonalens ålder,

tjenstetid, aflöning m. m. äfvensom eu beräkning af de kostnader, som under

olika förutsättningar blefve erforderliga, vill Riksdagen i frågans nuvarande

ställning icke uttala sig om sättet och vilkoren för beredande af det åsyftade

ålderdomsunderstödet, utan inskränker sig till anhållan om Eders Kongl.

Maj:ts medverkan för frågans utredning, hvarvid torde böra tagas under

öfvervägande, huru vida icke statens och kommunens understöd lämpligen

skulle kunna utgå under form af årliga insättningar under tjenstetiden i försäkringsanstalt

för beredande af lifränta vid uppnådd högre ålder, samt huru

vida icke jemväl lärarne borde vara skyldige att göra insättningar i anstalten.

Med stöd af hvad sålunda blindt anfördt, får Riksdagen anhålla, att

Eders Kong!. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt och under Indika vilkor

i öfrig!, utan allt för stora kostnader för staten och kommunerna, understöd

på ålderdomen må kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,

samt derefter till Riksdagen inkomma med den framställning i ämnet,

hvartill frågans förberedande behandling kan gifva anledning.

Stockholm den 14 maj 1889.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.