Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 77

1889-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:77, Riksdagens Skrifvelse N:o 77

Dokumentets text

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

N:o 77.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1889.

— — —. — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om ändring af § 22 i

kongl. förordningen angående patent den 16 maj 1884.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 11).

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 34).

Till Konungen.

Uti § 22 af kongl. förordningen angående patent den 16 maj 1884

stadgas straff'' för den, som, med undantag af de fall, hvilka omförmälas

i förordningens 16 och 17 §§, utan patenthafvares lof inom riket till afsalu

tillverkar vara eller med tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt,

hvarå honom veterligen patent här åtnjutes, eller till salu här i riket håller

eller för försäljning till riket inför här patenterad eller efter här patenteradt

tillverkningssätt frambragt vara, som honom veterligen utan patenthafvarens

tillstånd åstadkommits.

Hos Riksdagen har i väckt motion framhållits, hurusom ofvanherörda

förordning vore otillfredsställande i fråga om det skydd, som patent medförde

för patenthafvare, samt att det vore af vigt att sådan ändring i förordningens

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

33

22 § vidtoges, att patenthafvares rätt i möjligaste mån omgärdades. En

jemförelse mellan vårt lands och utlandets lagstiftning i detta ämne visade,

att det skydd, som här i riket medgåfves patenthafvare, vore icke obetydligt

mindre omfattande än hvad i allmänhet i utlandet för motsvarande fall vore

stadgadt. Detta skydd vore jemväl inskränktare än det, som lemnats i 1856

års patentförordning, enligt hvilken patentet medförde rätt för innehafvare!!

att under patenttiden, med andras uteslutande, ensam eller genom andra,

öfver allt inom riket utöfva den uppfinning och åstadkomma de tillverkningar,

hvarå patentet lydde, samt hålla dessa tillverkningar till salu,

vid ansvar för den, som gjorde intrång i dessa patenthafvarens rättigheter.

Något skäl, hvarför skyddet så betydligt inskränkts, hade icke i

motiven till den nya patentförordningen anförts, utan ville det synas, som

om anledningen dertill endast vore att söka i en icke tillfredsställande

formulering af förordningens 22 §. Denna formulering föranledde emellertid

dertill, att patenträtten ofta blefve helt och hållet illusorisk. Mången

patenthafvare, som med möda och kostnad utarbetat en vigtig uppfinning

samt ordentligt erlagt alla de afgifter, som erfordrades för att erhålla

ett patent och hålla detsamma vid magt, hade fått erfara, att han trots

patentet stode fullkomligt försvarslös gent emot personer, som för industriella

ändamål begagnade sig af hans uppfinning. Så hade det inträffat, att en

svensk, som uppfunnit en maskin och derå erhållit patent, förlorat eu rättegång

mot en konkurrent, som begagnat sig af hans uppfinning, på den grund,

att konkurrenten kunnat visa, att den af honom använda maskin inköpts i

Tyskland. Maskinen hade icke varit införd för försäljning utan endast för

användning, och vederbörande hade derför icke kunnat straffas enligt nu

gällande lag.

De i 22 § af nu gällande patentförordning förekommande bestämmelser

i fråga om det patenthafvare tillkommande skydd finner Riksdagen icke vara

fullt tillfredsställande. I nämnda paragraf, hvarest lemnas noggranna och,

som det synes, fullt betryggande bestämmelser mot ingrepp i patenthafvares

rätt, då fråga är om tillverkning af patenterad vara eller användande af

patenteradt tillverkningssätt, när sådant sker för afsalu, äfvensom angående

hållande af dylik vara till försäljning, antingen den tillverkats inom riket

eller dit införts utifrån, har deremot helt och hållet förbisetts de fäll, då här

patenterad men i utlandet tillverkad vara eller maskin införes till Sverige,

visserligen icke för att här hållas till salu, men dock för att här användas

för ett mera allmänt bruk, äfvensom då industriidkare sjelf förfärdigar patenterade

föremål, som äro för hans rörelse erforderliga. Patenterade maskiner

och redskap kunna på sådant sätt utan patenthafvarens samtycke strafflöst

Bill. till liiksd. Prat. 1S89. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

få begagnas af fabrikanter och andra näringsidkare för framställande af fabrikat

och varor till försäljning, utan att hvad ifrågavarande paragraf innehåller

om förbud mot användande af patenteradt tillverkningssätt för tillverkning

till afsalu härpå är tillämpligt, på sätt äfven inhemtas af ofvan

omförmälda rättsfall. Men äfven andra patenterade föremål än de, som äro

afsedda att användas i fabrikationens tjenst, kunna, utan att hållas till salu,

erhålla en så vidsträckt användning, att den måste skadligt inverka på patenthafvarens

rätt och göra ingrepp i densamma. Så till exempel lärer, efter

det en person inom Sverige erhållit patent på en svänggunga, en annan person

tillverkat en gunga af enahanda konstruktion, hvilken han härpå under eu

längre tid utan patenthafvarens tillstånd för begagnande mot betalning tillhandahållit

allmänheten, utan att derför kunna underkastas vare sig ansvar

eller ersättningsskyldighet.

Riksdagen anser i följd häraf önskligt, att den brist, som sålunda

otvifvelaktigt förefinnes i vår nu gällande patentförordning till skada för patenthafvare,

så fort möjligt afhjelpes, samt föreställer sig, att detta mål lättast

och säkrats skulle vinnas genom föreskrifter, som, så vidt sådant är tillämpligt

på och erforderligt för svenska förhållanden, erhölle öfverensstämmelse

med motsvarande stadganden i den norska patentlagen, i hvilkens 7:de § föreskrifves

bland annat, att patent medför den verkan, att icke någon utan patenthafvarens

samtycke annat än till eget bruk eger tillverka eller från utlandet

införa det patenterade föremålet eller hålla till salu eller sälja detsamma

samt att om patentets föremål utgöres af ett förfarande, en apparat, en

maskin eller ett verktyg eller annat arbetsredskap, patentet derjemte har

den verkan, att icke någon eger att utan patenthafvarens samtycke använda

patentets föremål i sin rörelse. Särskildt torde såsom lämplig böra framhållas

den i norska lagstiftningen tillämpade principen, att tillverkning ^och

användning af patenterad vara eller patenteradt tillverkningssätt icke i något

fäll må utan patenthafvarens tillstånd annat än för eget bruk ega rum.

Riksdagen, som sålunda anser det åsyftade ändamålet kunna till fullo

vinnas genom en ändring i oftanämnda 22 § af nu gällande patentförordning

i ofvan berörda rigtning utan att några ytterligare ändringar i samma

paragraf behöfva vidtagas vare sig i afseende på deri förekommande straffbestämmelser,

Indika, tillämpade med noggrant iakttagande af brottets beskaffenhet

och omfång, torde vara tillfyllestgörande, eller i fråga om den

deri stadgade skyldighet för den brottslige att ersätta den genom brottet

uppkomna skadan, hvilken sistnämnda i det antagligen ej ovanliga fall, att

domstolen saknar grund för bedömande af skadans storlek, domstolen säkerligen

ej underlåter att underställa kunnige och i dylika saker förfarne gode

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse JS:o 77.

35

mans pröfning och uppskattning'', får, på grund af hvad sålunda anförts,

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för ett kommande

års Riksdag framlägga förslag till ändring i 22 § af kongl. förordningen

angående patent den 16 maj 1884 i här ofvan angifvet syfte.

Stockholm den 14 maj 1889.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.