Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående upphäfvande af 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken.

1890-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:2, Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående upphäfvande af 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 2.

N:o 2.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 februari 1890,

_ _ __ — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående

upphäfvande af 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 4.)

Till Konungen.

1 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken af 1734 års lag stadgas,

att hofrätt eger att döma i mål angående grof försmädelse mot brud

och hans heliga namn, när underrätt först derom ransakat. _

25 kap. 5 § samma balk åter i sm ursprungliga lydelse innehållet,

efter att först hafva bestämt att brottmål i allmänhet skola från underrätterna

fullföljas hos hofrätt genom besvär, följande stadgande: Hvad

underrätt dömt i gifvare brott, som till dess domstol hora ma e.] i

fullbordan gå; utan sände sin ransakning och dom genast in till hoträtten,

att der först vidare pröfvas och skärskådas, såsom: da någon

gifves skuld för det, som å lif eller ära går: försmädelse mot Gild,

ehvad den af uppsåt eller obetänksamhet skettu o. s. v.

Redan mellan dessa båda paragrafer af 1734 ars lag fördans

sålunda skiljaktighet, i det den ena stadgar att ho ratt skall i forsta

hand döma om grof försmädelse mot Gud och hans heliga namn, sedan

underrätt derom ransakat, medan deremot den andra stadgade, att

underrätt skulle döma öfver, bland andra såsom gifvare brott deri

uppräknade, försmädelse mot Gud, ehvad den af uppsåt eller obetänksamhet

skett, men derefter underställa sin dom hofrattens profning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

BiksdagenslSkrifvelse N:o 2.

Man har velat förklara denna skiljaktighet så, att hofrätt skulle

i första hand döma om gudsförsmädelse endast då den var af grof

beskaffenhet, men denna förkaring kan ej vara rigtig, ty försmädelse

mot Gud, af uppsåt, hvarom enligt 25 kap. 5 § rättegångsbalken underrätt

skulle både ransaka och döma, torde väl hafva betraktats såsom

grof, enär uppsåtligt lastande och smädande af Gud var enligt missgerningsbalkens

1 kap. 1 § belagdt med dödsstraff. Icke heller torde

den påpekade skiljaktigheten mellan de båda citerade lagrummen kunna

anses häfd genom den föreskrift, som meddelades i kongl. kungörelsen

den 24 januari 1781, att forum för religionsprocesser blefve allt framgent,

utan förändring, Kongl. Maj:ts och rikets hofrätter.

Emellertid blef, på samma gång som genom den nya strafflagen

den 16 februari 1864, i dess 7 kap. 1 §, ansvaret för hädelse mot Gud

mildrades till straffarbete i högst två år eller, om den af obetänksamhet

eller lättsinnighet skett, till fängelse i högst sex månader, eller böter,

rättegångsbalkens 25 kap. 5 § genom kongl. förordning af nyssnämnde

dag ändrad derhän, att underrätts dom skall underställas hofrättens

pröfning endast när någon blifvit tilltalad för brott, som i lagen är

belagdt med dödsstraff, eller dömd till straffarbete på lifstid eller till

förlust af medborgerligt förtroende för alltid.

Efter det dessa lagändringar vidtagits, kan det, fastän 8 kap. 2 §

rättegångsbalken icke kom att samtidigt undergå förändring, synas,

som hade åtal för hädelse mot Gud bort af underrätt handläggas och

afdömas i den för brottmål i allmänhet bestämda ordning, men än

mera synes detta antagligt, sedan genom lag den 28 oktober 1887

strafflagens 7 kap. 1 § erhållit följande förändrade lydelse: “Hvar som

genom att häda Gud eller genom att lasta eller gäcka Guds heliga

ord eller sakramenten åstadkommer allmän förargelse, straffas med

fängelse i högst ett år eller böter.“ Hädelse mot Gud är sålunda icke

längre i och för sig belagd med straff, utan detta brotts straffbarhet

är gjord beroende deraf, att allmän förargelse åstadkommits. Efter

nämnda lags tillkomst torde alltså skäl finnas för det antagande, att

stadgandet i 8 kap. 2 § rättegångsbalken, att hofrätt skall döma om

grof försmädelse mot Gud, af sig sjelf förfallit, eftersom ett dylikt brott

icke längre är i vår strafflag upptaget.

Likväl har, sedan åtal blifvit anstälda med yrkande om ansvar

enligt lagen den 28 oktober 1887, förfaringssättet hos särskilda domstolar

blifvit väsentligen olika. En underdomstol hos hvilken sådant

åtal tidigast anhängiggjordes, fann sig böra i vanlig ordning både

handlägga och afdöma målet, och detta förfaringssätt blef af så väl

vederbörande hofrätt som högsta domstolen godkändt. Andra under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 2.

domstolar hafva deremot ansett sig icke böra döma öfver dylika åtal,

utan endast ransaka och öfverlemna afdömandet åt hofrätten. Äfven

dessa underdomstolars sätt att behandla ifrågakomna mål har vunnit

vederbörande hofrätts och högsta domstolens godkännande, hvadan

således underdomstolarne synas hädanefter kunna välja hvilketdera

förfaringssättet de helst vilja.

Då det icke kan vara lämpligt att åtal rörande lika beskaffade

förbrytelser af olika domstolar, eller möjligen af samma domstol vid

olika tillfällen, på olika sätt handläggas, och då skäl icke torde förefinnas

att för nu omförmälda måls behandling bibehålla en undantagslagstiftning,

har Riksdagen, hos hvilken framställningar i ämnet skett,

för sin de! antagit följande

Lag

angående upphäfvande af 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att stadgandet i 8 kap. 2 § rättegångsbalken,

att hofrätt eger att döma öfver mål angående grof försmädelse

mot Gud och hans heliga namn, när underrätt först derom ransakat,

skall upphöra att gälla.

Stockholm den 18 februari 1890.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.