Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående utredning huruvida och under hvilka vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig embetsförvaltning vållas.

1890-04-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:30, Skrifvelse till Konungen, angående utredning huruvida och under hvilka vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig embetsförvaltning vållas.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

N:o 30.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 april 1890.

— — — _ Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning huruvida

och under hvilka vilkor statsmagten må kunna ikläda sig

ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig

embetsförvaltning vållas.

(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 2.)

(Andra — — — (n:o 3) — n:o 1.)

Till Konungen.

Genom skrifvelse den 13 april 1881 anhöll Riksdagen att Eders

Kongl. Maj:t, efter föregående utredning, täcktes taga i öfvervägande,

huru vida och under hvilka vilkor statsmagten kunde till befrämjande

af ett betryggadt rättstillstånd ikläda sig ansvar för skada och förluster,

som af statens embetsman genom felaktig embetsförvaltning tillskyndades

enskilda samhällsmedlemmar utan deras förvållande samt derefter

till Riksdagen göra den framställning i ämnet, som af omständigheterna

kunde finnas påkallad.

I berörda skrifvelse anförde Riksdagen, bland annat, att den

väckta frågan afsåge ett ämne af stor betydelse, hvars lyckliga lösning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

skulle undanrödja eu väsentlig brist i vår lagstiftning; att om det äfven

måste medgifvas, att den ansvarsskyldighet, som sålunda skulle blifva

statsverket ålagd, möjligen en eller annan gång komme att för det

samma medföra förluster och uppoffringar, dessa dock torde vida öfvervägas

af det i berörda hänseende för samhället i dess helhet och för

hvarje dess medlem fullt betryggade rättstillståndet, samt att Riksdagen,

som således ansåge högeligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas

i ändamål, att denna grannlaga fråga erhölle all erforderlig utredning

för att sedermera i lagstiftningsväg ordnas, trodde sig äfven kunna

antaga, att äfventyret för det allmänna af en lagbestämmelse i ofvan

angifna syfte skulle blifva mindre i samma mån, efter en sådan utredning,

gränserna för ststsverkets ansvarsskyldighet noga utstakades och

nödiga föreskrifter infördes till skydd mot missbruk eller felaktigt förfarande

af tjenstemännen, å ena sidan, samt mot obefogade ersättningsanspråk

från enskilda samhällsmedlemmar å den andra.

Sedermera hafva under den 12 mars 1886 af Eders Kongl. Maj:t

utfärdats särskilda lagar dels angående ansvarighet för skada i följd

af jernvägsdrift, dels ock angående ersättning af allmänna medel åt

oskyldigt häktade eller dömde.

Under erinran att Riksdagens ifrågavarande framställning icke

i vidsträcktare mån, än ofvan nämnts, föranledt till Eders Kongl. Maj:ts

åtgärd, har hos Riksdagen blifvit anmärkt, att, derest den embetsman,

till hvilken enskild part i följd af lagens föreskrifter nödgades för bevarande

af sin rätt öfverlemna större eller mindre del af sin förmögenhet,

förstörde eller förskingrade de värdehandlingar eller penningebelopp,

som åt honom anförtrotts, utan att han mägtade ersätta eller gälda

desamma, drabbades den enskilde af skada och förlust utan utväg att

derför skaffa sig godtgörelse; såsom exempel hvarpå anförts, att om

vid försäljning af utmätt fastighet köpare erlagt det i lag stadgade

beloppet af köpesumman, kunde han löpa ganska stor risk med afseende

på beloppets återfående, derest försäljningen sedermera till följd

af formfel eller andra orsaker återginge eller upphäfdes, hvaremot, om

försäljningen komme att eg a giltighet och vederbörande tjensteman

förskingrade det inbetalda köpeskillingsbeloppet, inteckningsegare kunde

utsättas för äfventyret att helt och hållet förlora sina på i öfrigt god

säkerhet grundade fordringar, samt att en fordringsegare, som på grund

af gällande utsökningslag för indrifning åt vederbörande utmätningsman

öfverlemnat ett fordringsbevis i orginal, i händelse af förskingring

af de uppburna medlen icke egde bättre rätt till dennes egendom än

någon af hans öfriga borgenärer; — hvadan på dessa och i öfrigt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

anförda skäl föreslagits, att Riksdagen måtte hus Eders Kongl. Ma:jt

göra förnyad framställning i det syfte, som uti 1881 års Riksdags omförmälda

skrifvelse innefattas.

På sätt ofvan anförts, har behofvet af lagstiftning till åstadkommande

af säkerhet för enskild person mot skada och förlust, som

honom kan tillskyndas ej allenast derigenom, att statens embetsman

förskingra penningar eller värdehandlingar, som de å tjensteris vägnar

emottaga eller omhänderhafva, utan äfven genom felaktig embetsförvaltning

i öfrig!, ännu icke blifvit afbjelpt. Det torde dock vara i

hög grad obilligt, att statens medborgare till följd af landets egna lagar

nödsakas att under vissa förhållanden, hvilka blifvit här ofvan närmare

angifna, för bevarande af sin lagliga rätt, till exekutiva myndigheter

aflemna penningar eller värdepapper, utan att staten ikläder sig något

som helst ansvar, för den händelse dessa genom oredligt eller vårdslöst

förhållande å myndigheternas sida skulle gå förlorade.

Riksdagen, som sålunda anser de skäl för behofvet af en lagstiftning

i berörda syfte, hvilka i Riksdagens ofvan om förmälda skrifvelse

åberopats, fortfarande ega full giltighet, finner de hittills i ämnet

vidtagna åtgärder icke vara tillfyllestgörande för det med skrifvelsen

afsedda ändamålet och får i anledning häraf anhålla, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes, efter föregående utredning, taga i öfvervägande, huru

vida och under hvilka vilkor statsmagten må kunna, utöfver hvad i sådant

afseende redan finnes stadgadt, till befrämjande af ett betryggadt

rättstillstånd, ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens

embetsman genom felaktig embetsförvaltning kunna blifva enskilde

samhällsmedlemmar tillskyndade, samt derefter till Riksdagen göra den

framställning i ämnet, som af omständigheterna må finnas påkallad.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 11 april 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.