Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1889 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1888.

1890-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:42, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1889 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1888.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

1

N:o 42.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1890.

— — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

år 1889 församlade revisorers berättelse angående verkstäld

granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1888.

(Statsutskottets utlåtande n:o 37.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under

år 1888 uti afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande

verk och myndigheter uti deröfver afgifna förklaringar hos Eders

Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedannämnda ärende anföra

följande:

Arméförvaltningen.

Resereglemente! af den 11 februari 1881 stadgar i § 7 mom. 1:

»godtgörelse af kostnad för resa med skjuts beräknas efter kortaste väg,

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

å hvilken skjutsinrättning finnes, och efter den vid hvarje skjutsstation

gällande lega. År den resande nödsakad välja annan väg, bör anledningen

dertill uppgifvas»; samt i § 12 mom. 1: »verkställas extra förrättningar

å flere orter under en och samma resa, beräknas kostnadsersättning

för resa emellan förrättningsställena samt till första och

från sista förrättningsstället och traktamente efter de ill § bestämda

grunder.»

Kongl. stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 föreskrifver

i 29 § 2 mom: »jemväl skall en hvar ega att till ställe, der

han har sitt hemvist eller för tillfället sig uppehåller, från närbelägen

skjutsanstalt erhålla skjuts för resa till samma eller annan sådan anstalt,

för så vidt den skjutsande ej derigenom kommer att färdas längre

väg, än som motsvarar afståndet från skjutsanstalten till det längst

derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres; skolande

den resande derför erlägga särskild skjutslega efter vägens längd

från skjutsanstalten till hemtningsstället, der icke den resandes färd

går tillbaka till samma skjutsanstalt, i hvilket fall särskild lega för

hemtningen icke bör erläggas»; samt i § 41: »då skjuts begagnas intill

en half mil, betalas såsom för eu half mil, men om skjutsen begagnas

utöfver en half mil, skall betalningen beräknas efter den verkliga

våglängden, dock att hvad som öfverskjuter tiondedels mil räknas

för en tiondedel.»

Jemte åberopande af förenämnda stadganden hafva revisorerne

anfört, att vid granskning af räkenskaperna rörande anslaget till resrock

traktamentspenningar under fjerde hufvudtiteln revisorerne funnit,

att vid extra förrättningar, som verkstälts å flere orter under en och

samma resa, somliga förrättningsmän i enlighet med ordalydelsen i

12 § af resereglementet tillgodoräknat sig resekostnadsersättning endast

för resa emellan förrättningsställena samt till första och från sista

förrättningsstället, under det andra dessutom tillgodoräknat sig ersättning

för hemtning af skjuts från den gästgifvaregård, som legat närmast

det förrättningsstäile, från hvilket de skolat färdas vidare. Till

hvilka orimligheter sistnämnda förfaringssätt kunnat leda, hade revisorerne

funnit af flera resekostnadsräkningar rörande under sommaren

år 1888 verkstälda ekonomiska besigtningar å soldattorp vidVestgötaDals

och Elfsborgs regementen. I en af dessa räkningar hade nemligen

förrättningsmannen under 5 förrättningsdagar tillgodoräknat sig

skjutsersättning för sammanlagdt 81,7 mil med 324 kronor. 90 öre,

deraf under en och samma dag för 24 mil, och i en anfian räkning hade

förrättningsmannen under 6 förrättningsdagar debiterat skjutsersätt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

ning för tillhopa 73,7 mil med 249 kronor 90 öre, deraf under en dag

för 21,6 mil; och hade förrättningsmännen dervid för att färdas 1 eller

2 tiondedels mil till nästa förrättningsställe, ofta tillgodogjort sig ersättning

för hemtning af skjuts från gästgifvaregård, som varit 1 å 2

mil aflägsen. Att reseräkningars uppställande, på sätt i anförda fäll

egt rum, icke vore med författningarnas rätta mening öfverensstämmande,

syntes revisorerne vara utom allt tvifvel; men då nu tolkningen

af ofvan anförda stadganden gifvit anledning till missbruk af omförmälda

art, hade revisorerne velat framhålla nödvändigheten af eu

förtydligande ändring i desamma.

I häröfver afgifvet utlåtande har arméförvaltningen å civila departementet

anfört, att jemlikt kongl. kungörelsen angående kostnadsersättning

till militäre, landsstats- och ecklesiastike tjensteman för en

del resor inom tjenstgöringsdistrikten- af den 11 februari 1881 ålåge

det vederbörande länsstyrelser att, om betalande af vissa slag af reseräkningar

bland andra för syner och besigtningar å soldattorp, sedan

räkningarna blifvit i landskontoret granskade, meddela beslut, hvarefter

sådana räkningar icke finge underkastas någon ny granskning

vid den hos arméförvaltningen förekommande handläggning af länsstyrelsernas

räkenskaper. Såsom följd häraf kunde arméförvaltningen

icke komma i tillfälle att bedöma, huruledes i det ena eller andra

fallet dylika räkningar kunnat innehålla författningsenliga eller författningsstridiga

ersättningsanspråk. Då vidare uti nu föreliggande fall

icke namngifvits vare sig vederbörande ersättningstagare eller ens det

eller de län, inom hvilka förrättningarna hålhts och reseräkningarna

liqviderats, hade arméförvaltningen funnit sig förhindrad att öfver

statsrevisorernes framställning inhemta yttrande af vederbörande länsstyrelse

eller att sjelf deröfver afgifva annan förklaring, än att, så framt

det angifna missförhållandet emellan ersättningstagarens förmodade

verkliga kostnad och den godtgörelse, som derför af kronan åtnjutits,

till äfventyrs icke kunde, efter behörig utredning hos vederbörande

myndighet, på nöjaktigt sätt förklaras, skäl syntes äfven arméförvaltningen

vara för handen till vidtagande af någon åtgärd i den af statsrevisorerne

antydda syftning.

Derest, på sätt revisorerne anmärkt, förenämnda författningars

ordalydelse i ofvan anförda paragrafer må lemna rum för eu till omförmälda

missbruk ledande tolkning, anser Riksdagen af vigt, att dessa

stadganden så ändras, att tydliga föreskrifter varda meddelade angående

den ersättning, som för tjensteresor i föreliggande fall rätteligen

bör utgå; och får Riksdagen alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke en förtydligande ändring

uti ifrågavarande stadganden må, i det af revisorerne antydda syfte,

vidtagas.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 3 maj 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.