Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 1 § rättegångsbalken.

1890-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:48, Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 1 § rättegångsbalken.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

17

N:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 mai 1890.

— — — Andra Kammaren den 7 — —-

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående

ändrad lydelse af 15 kap. 1 § rättegångsbalken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 45)

Till Konungen.

1 § i 15 kap. rättegångsbalken har enligt förordningen den 30

oktober 1866 följande lydelse:

»I brottmål, der efter lag straffarbete å brottet följa kan, svare

den sjelf, som anklagad är. Pröfvar domaren, att han hjelp i rättegången

tarfvar, då tillätes honom fullmäktig med sig hafva. Mannen

må ock hustrun och målsman den omyndiga i ty fall bistånd göra. I

ringare brottmål och tvistemål må man genom laga ombudsman kära

och svara; och skall hufvudman ändock för rätta komma, när domaren

det fordrar.»

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord om sådan ändring

af detta stadgande, att äfven den, som är anklagad för brott, hvarå

efter lag straffarbete kan följa, må, der han sådant önskar, anlita rättegångsbiträde,

utan att domaren eger pröfva, huruvida den anklagade

tarfvar hjelp i rättegången.

Riksdagen föreställer sig visserligen icke, att den nuvarande bestämmelsen,

som lägger i domarens hand att afgöra, huru vida den

Bih. till Riksd. Frot. 1890. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 4 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

tilltalade i gröfre brottmål må begagna sig af rättegångsbiträde eller

ej, medfört några för rättssäkerheten menliga följder. Enligt grunderna

för vår nu gällande rättegångsordning i brottmål har nemligen

domaren både rätt och pligt att under ransakningen söka bringa i dagen

icke blott hvad som kan lända till den anklagades fällande, utan ock

hvad som talar till hans förmån; och der den tilltalade önskar använda

ett rättegångsbiträde, hvilket pröfvas kunna och vilja bidraga till målets

utredning, torde sådant i allmänhet icke förvägras.

Emellertid synes det Riksdagen oförnekligt, att eu sådan ändring,

som föreslagits, står i öfverensstämmelse med de grundsatser, hvilka i

nyare tider gjort sig gällande inom processlagstiftningen. Redan lagkomitén

tillerkände i sitt förslag till rättegångsbalk den tilltalade ovilkorlig

rätt att nyttja biträde i rättegången, dock med skyldighet för

den tilltalade att sjelf svara på de frågor, som brottet angå.

Äfven nya lagberedningen har i sitt betänkande angående rättegångsväsendets

ombildning uttalat sig i samma rigtning och dervid erinrat,

bland annat, att det nu gällande stadgandet, som stundom föranledde

dertill, att den tilltalades begäran om sådant biträde afvisades,

syntes innefatta en onödig och med nutidens humanare åskådningssätt

ej öfverensstämmande hårdhet; att ingen kunde bättre än den tilltalade

sjelf bedöma behofvet i detta hänseende; att de principer, hvarå rättegångsordningen

borde, enligt beredningens åsigt, grundas, med nödvändighet

fordrade, att den tilltalade finge till sitt försvar använda det

biträde han funne af nöden; samt att domstolens uppgift endast borde

vara att söka förekomma, att denna förmån af den tilltalade missbrukades

till sanningens fördöljande eller rättegångens invecklande eller

fördröjande. Nya lagberedningen har derför föreslagit, att det alltid

skulle vara den tilltalade tillåtet att begagna rättegångsbiträde.

Ehuru nya lagberedningen framstält sitt förslag i ämnet i samband

med öfriga förslag rörande rättegångsväsendets och särskildt

sakförareverksamhetens ordnande, torde den nu föreliggande frågan

dock kunna lösas äfven utan ett sådant samband. Den enda betänklighet,

som deremot kan framställas, synes vara den, att man icke

eger någon säkerhet för att den tilltalade ej till biträde utväljer någon,

som, långt ifrån att bidraga till målets utredning, söker att försvåra

densamma. Härvid bör dock ihågkommas, dels att den tilltalade otvifvelaktigt,

äfven om honom tillätes att nyttja rättegångsbiträde, är

skyldig att sjelf svara på de frågor, som af domaren framställas till

honom, och dels att domstolen kan vägra godkänna ett biträde, som

visar sig vilja lägga hinder i vägen för målets utredning eller eljest

uppenbarligen är för uppdraget olämplig.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Biksdagens Skrifvelse N:o 48.

På sålunda anförda skäl har Riksdagen för sin del antagit följande
Lag
angående

ändrad lydelse af 15 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 1 § rättegångsbalken, sådant

detta lagrum lyder enligt förordningen den 30 oktober 1866, skall erhålla

följande ändrade lydelse:

I brottmål, der efter lag straffarbete å brottet följa kan, svare

den sjelf, som anklagad är. Åstundar han hjelp i rättegången, då

tillätes honom fullmägtig med sig hafva. Mannen må ock hustrun och

målsman den omyndiga i ty fall bistånd göra. I ringare brottmål och

tvistemål må man genom laga ombudsman kära och svara; och skall

hufvudman ändock för rätta komma, när domaren det fordrar.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 7 maj 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.