Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.

1890-05-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:59, Skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 59.

1

N:o 39.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1890.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 10.)

Till Konungen.

På förekommen anledning tiar Riksdagen funnit sig böra vidtaga

vissa ändringar i förordningen angående stämpelafgiften den 24 september

1886.

Till en början hafva de nuvarande bestämmelserna angående

stämpelbeläggningen af gravationsbevis, utfärdade af domare å landet,

synts Riksdagen mindre tillfredsställande. Såsom en oegentlighet har

anmärkts, att stämpelafgiften för gravationsbevis af ifrågavarande art

är bestämd efter andra grunder än stämpelafgiften för gravationsbevis,

utfärdade af tjensteman i hofrätt eller vid stadsdomstol. Under det

nemligen stämpeln för ett gravationsbevis, utfärdadt af domare på

landet, utgår med enahanda belopp, som lösen för detsamma, och såBiit.

till Riksd. Rrot. 1890. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 12 Käft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

lunda är till sin storlek vexlande, behandlas gravationsbevis, meddelade

från hofrätt eller stadsdomstol såsom andra ej specificerade bevis, utfärdade

af dessa myndigheter, och beläggas sålunda med en i hvarje

fall lika stämpel. I anledning häraf och då det nuvarande minsta stämpelbelopp,

hvarmed gravationsbevis, utfärdade af domare på landet, skola

beläggas, synts Riksdagen högt, har Riksdagen ansett, att dylika bevis

icke böra förses med högre stämpel än andra af domare på landet

utfärdade i förevarande förordning ej specificerade bevis eller femtio

öre. Till följd häraf har Riksdagen beslutit, att ur 3 § af förenämnda

förordning skall borttagas stadgandet, att gravationsbevis rörande inteckningar

i fast egendom, som af domare på landet meddelas, förses med

stämpel till samma belopp, som den för beviset utgående lösen.

I eu af kongl. statskontoret och kongl. kammarrätten den 1

februari 1890 aflåten skrifvelse, den Eders Kongl. Maj:t låtit öfverlemna

till Riksdagens bevillningsutskott för den åtgärd, hvartill utskottet

kunde finna densamma föranleda, hafva embetsverken yttrat sig, bland

annat, angående ifrågasatt stämpelfrihet för produktionsbevis för varor,

som utföras till Norge. På grund af de skäl, som i denna skrifvelse

finnas anförda har Riksdagen beslutit, att i 3 § af förevarande förordning

efter »Bevis, vidimation-,» skall införas:

»Bevis, produktions-, eller intyg om varors tillverkningsort, då de

sändas till Norge--— fritt —».

Slutligen har hos Riksdagen gjorts framställning om bestämmelse

i syfte att kronans arrendatorer måtte befrias från skyldighet att i mål

och ärenden, som röra deras innehafvande arrenden, erlägga stämpelafgift.

Denna framställning synes Riksdagen gifva uttryck åt en rigtig

grundsats. Den stämpelafgift, som erlägges för statsmyndigheters

expeditioner, är till sin natur en afgift för anlitandet af offentlig myndighet,

en afgift som uttages af den, hvilken i något särskildt fall till

sin förmån påkallar statens verksamhet. Förhållandet mellan kronan

och dess arrendatorer åter är ett rent privaträttsligt förhållande, i intet

afseende skiljande sig från förhållandet mellan en enskild jordegare

och hans landbo; kronan är i detta fall gent emot den enskilde mera

husbonde än öfverhet. Vid sådant förhållande synas de meddelanden,

kronan rörande förvaltningen af dess domäner har att till sina arrendatorer

afgifva, icke lämpligen böra göras till föremål för stämpelafgift.

På grund häraf hemställer Riksdagen, det täcktes Eders Kongl. Maj:t

låta utarbeta och till nästa riksdag framlägga förslag till sådana bestämmelser,

som kunna finnas erforderliga för att bereda brukare af

staten tillhörig jord rättighet att i mål och ärenden, som angå förhål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

landet mellan honom såsom jordens brukare och kronan såsom densammas

egare, erhålla vederbörande förvaltningsmyndigheters expeditoner

utan stämpelafgift.

Med anmälan af dessa beslut får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t låta de beslutade förändringarne i förevarande förordning

till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 11 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.