Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående ändring i gällande stadganden om fängelsestraffs verkställande.

1890-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:68, Skrifvelse till Konungen angående ändring i gällande stadganden om fängelsestraffs verkställande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 68.

1

M:o 68.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1890.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ändring i gällande

stadganden om fängelsestraffs verkställande.

(Lagutskottets utlåtande n:o 52.)

Till Konungen.

Enligt 2 kap. 1 § strafflagen upptagas bland allmänna straffarter

två slag af frihetsstraff, nemligen straffarbete och fängelse; hvarjemte uttryckligen

förklaras, att af dessa båda straffarter den förstnämnda är att

anse såsom den svårare.

Den hufvudsakliga skilnaden mellan dessa straffarter angifves i förordningen

angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum

den 21 december 1857. I § 2 af nämnda förordning stadgas rörande

fånge, som undergår straffarbete, bland annat, att han under strafftiden

skall sysselsättas med det arbete, hvarpå tillgång kan finnas; hvaremot

enligt § 6 sådan fånge, som undergår fängelsestraff'', är berättigad att med

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 , Riksdagens Skrifvelse N:o 68.

tjenligt arbete sig sysselsätta, om han sjelf sådant sig förskaffar, dervid

dock fängelsets styresman eger tillse, att denna rätt ej till brottsliga företag

missbrukas.

I en hos Riksdagen gjord framställning har blifvit anmärkt, att den

fånge, som undergår fängelsestraff, medgifna rätt att sjelf förskaffa sig arbete

syntes icke vara öfverensstämmande med den i straffrätten antagna

grundsats, att en brottsling, som blifvit dömd sin frihet förlustig, skall,

åtminstone under den tid han i fängelset förvaras, göras oskadlig för samhället.

Om någon gjorde sig skyldig till sådant brott mot tryckfrihetsförordningen,

att rättskränknnigen föranledde frihetsstraff, så borde väl

samhället under den tid, den brottslige vore beröfvad friheten, vara förskonadt

från det skadliga inflytande, ett brott af omförmälda beskaffenhet

astadkomme. Det ifrågavarande stadgandet tillintetgjorde det ändamål,

som med straffet asyftades, om den, som för brott mot tryckfriheten sjort

sig skyldig till frihetsstraff, tillätes att jemväl från fängelset sprida bland

allmänheten sina samhällsupplösande läror. Visserligen stadgades i ofvannämnda

förordning att fängelsets styresman eger tillse, att den fången

medgifna rätt att sysselsätta sig med sjelfvaldt arbete icke må till brottsliga

företag missbrukas. Men denna föreskrift hade visat sig icke utgöra

ett tillräckligt korrektiv mot de för samhället vådliga olägenheter, hvilkas

undanrödjande asyftades. Man kunde ju icke heller fordra att fängelsernas

styresmän i alla förekommande fall skola kunna bedöma hvad som kan

hänföras till brottsliga företag. Meningarna härom vore ju för öfrigt mycket

olika. Hvad den ene ansåge för brottsligt kunde en annan anse vara

för samhället gagnande och tvärt om.

Riksdagen har ej kunnat undgå att erkänna rigtigheten af hvad sålunda

blifvit anmärkt. Hvad särskildt angår rätt för tidningsutgifvare

att inom fängelset sysselsätta sig med författande af tidningsuppsatser, så

bär frågan om förordningens tillämpning härå varit föremål för olika meningar.

I ett särskildt fall, der en tidningsutgifvare öfverklagat ett honom

i sådant afseende af vederbörande fängelseföreståndare ineddeladt och af

fångvårdsstyrelsen faststäldt förbud, har Eders Kongl. Maj:t genom utslag

den 15 augusti 1879 förklarat, att då den, som blifvit dömd till enkelt

fängelse, enligt 6 § i förordningen den 21 december 1857 vore berättigad

att under fångenskapen med tjenligt arbete sig sysselsätta; då honom i

följd deraf ej heller kunde förmenas att sitt arbetes alster från fängelset

utlemna, sa framt dervid ej skedde sådant i åberopade förordning förbjudet

missbruk, som befunnes leda till äfventyr för ordningen och säker
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 68.

lieten inom fängelset eller eljest till något brottsligt företag; och då

anledning således saknats att, på sätt som skett, ovilkorligen och utan att

dylikt missbruk varit att anmärka, förvägra klaganden att få från fängelset

afsända af honom författade skriftliga uppsatser, funne Eders Kongl.

Maj:t skäligt upphäfva det då i sådant afseende genom öfverklagade beslutet

klaganden gifna förbud.

Då således nu gällande lagstiftning icke lägger hinder i vägen för

en person att i fängelset fortsätta en verksamhet, för hvars utöfning på

brottsligt sätt han undergår bestraffning, och ett sådant förhållande uppenbarligen

står i strid med straffets ändamål, torde någon inskränkning i

fångens rätt att sjelf välja arbete böra göras, i syfte att förekomma

oegentligheter af ofvan anmärkta art.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke någon inskränkning

kunde finnas lämplig i nu gällande stadganden om rätt för

den, som undergår fängelsestraff, att sjelf förskaffa sig tjenligt arbete.

Stockholm den 14 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.