Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående förmånsrätt för arbetares fordran å ogulden arbetslön.

1890-05-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:69, Skrifvelse till Konungen angående förmånsrätt för arbetares fordran å ogulden arbetslön.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

X:o 69.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1890.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående förmånsrätt för

arbetares fordran å ogulden arbetslön.

(Lagutskottets utlåtande n:o 53 andra punkten.)

Till Konungen.

Under senare tiden hafva åtskilliga tilldragelser inträffat, hvilka

rigtat allmän uppmärksamhet på nödvändigheten att söka genom lagstiftningsåtgärder

bereda arbetare skydd mot sådan förlust af arbetsförtjenst,

som uppstår genom arbetsgifvares bristande vilja eller förmåga att i detta

afseende fullgöra sina förbindelser. I sådant syfte har inom riksdagen

förslag blifvit väckt derom, att åt arbetare måtte beredas förmånsrätt för

deras lönefordran i arbetsgifvares konkurs. Det sålunda framstälda förslag

har synts Riksdagen värdt att af lagstiftaren beaktas. Obestridligt

torde det vara, att en person, hvilken är för sitt uppehälle uteslutande

hänvisad till den inkomst han dag efter annan kan med sitt arbete förvärfva,

vida hårdare än andra borgenärer drabbas af den förlust, som kan

förorsakas derigenom att den, för hvilken han utfört arbete, kommit på

obestånd. Arbetaren torde ock hafva svårare än andra att genom egen

omtanke skydda sig mot dylik förlust. Han saknar vanligen både tillfälle

att förskaffa sig kännedom om arbetsgifvarens affärsställning och förmåga

att bedöma densamma. Äfven om han befarar att arbetsgifvaren kommit

på obestånd, är arbetarens ställning dock ofta sådan, att han hvarken

kan lemna sin plats eller med erforderligt eftertryck fordra utbekommande

af till äfventyrs innestående aflöning. Goda skäl synas derför tala för att

tillerkänna arbetare i allmänhet förmånsrätt för ogulden arbetsförtjenst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

På sätt af flere i senare tider gifna domar framgår, har Eders Kongl.

Maj:t ansett stadgandet i 17 kap. 4 § handelsbalken om förmånsrätt för

betjenters och tjenstehjons lön för sista året tillämpligt jemväl i fråga om

arbetare, hvilka icke kunnat hänföras till betjenter eller tjenstehjon, men

hvilka dock haft mera stadig anställning. Hvad sålunda i detta hänseende

blifvit praxis anser Riksdagen böra göras till uttrycklig lag, hvarvid

äfven synes böra under lagen innefattas alla slag af arbetare, således icke

blott sådana som hafva fast och stadigvarande anställning.

Den betänklighet mot införande af en ny förmånsrätt, som med hänsyn

till den allmänna krediten kan förefinnas, torde förlora en väsentlig

del af sin betydelse, om i lagen bestämmes såsom vilkor för förmånsrätten,

att arbetslönen skall vara intjenad och icke för längre tid innestående,

samt till följd deraf de fordringar, hvilka skola komma i åtnjutande af

den nya förmånsrätten, i regeln blifva föga betydande. Huruvida en tid

af en eller två månader kan anses lämplig, eller denna tid till äfventyrs

bör utsträckas något derutöfver, har Riksdagen ansett böra öfverlemnas åt

Eders Kongl. Maj:t att efter skedd utredning pröfva.

Mera tvifvelaktigt vill det synas, om ifrågavarande förmånsrätt bör,

såsom äfven blifvit ifrågasatt, gälla jemväl för arbetslön, som ännu icke

blifvit intjenad. På sådant sätt skulle nemligen en ganska betydande del

af gäldenärens egendom kunna tagas i anspråk för arbetarnes fordringar

till förfång för andra fordringsegare.

O O o

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till lagbestämmelser, hvarigenom förmånsrätt i gäldbunden arbetsgifvares

egendom beredes icke allenast åt fordran å ogulden arbetslön, som

tillkommer fast anstälde arbetare, utan äfven åt dylik fordran, som arbetare

utan fast anställning för viss kortare tid bär hos arbetsgifvaren innestående.

Stockholm den 14 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.