Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående upphäfvande af <5, 6 och 8 §§ samt ändrad lydelse af 7 § i 12 kap. ärfdabalken.

1890-02-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:7, Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående upphäfvande af <5, 6 och 8 §§ samt ändrad lydelse af 7 § i 12 kap. ärfdabalken.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

9

N:o 7.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 februari 1890.

— — Andra Kammaren den 18 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående

upphäfvande af <5, 6 och 8 §§ samt ändrad lydelse af

7 § i 12 kap. ärfdabalken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

I 5, 6 och 7 §§ af 12 kap. ärfdabalken meddelas föreskrifter om

s. k. fågelört samt vissa andra, broder och den, som ärfver broders

ott tillkommande , fördelar vid skifte af arffallen fast egendom på

landet Det, kan icke förnekas, att dessa föreskrifter innefatta en —

om ock i verkligheten föga betydande — afvikelse från den genom

förordningen den 19 maj 1845 i vår lagstiftning införda grundsatsen

om lika .arfsrätt för man och qvinna. Ifrågavarande föreskrifter torde

numera jemförelsevis sällan tillämpas; men tydligt är, att, om en sterbhusdelegare

påkallar deras tillämpning, sådan icke kan, mot lagens uttryckliga

stadgande, förvägras.

,-ii * Lagkomitén och den äldre lagberedningen, hvilka ansågo rätten

till tagelott. hora upphöra, när en jemlik arfsrätt utan åtskilnad af kön

St^7^~es’ mt°go i sina förslag till ärfdabalk angående grunderna för

arfskitte bestämmelser, i hvilka någon tagelottsrätt icke förekom.

r 1 H 00* ,d®rt?!’ att vld ^en arfsrättens införande stadgandena i

och 6 §§ bibehollos och ett tillägg till 7 § gjordes, torde icke vara

att söka i någon obenägenhet hos lagstiftaren mot likhetens genomBdi.

till Riksd. Prot. 1890. 10 Smil. 1 Afd. 1 Rand, 1 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

förande äfven i denna del, utan fastmera i farhågan för en alltför långt

drifven hemmansklyfning, hvilket, särskildt i fråga om tillägget till 7 §,

tydligt uttalas i lagutskottets vid 1844—1845 års riksdag afgifna utlåtande

i ämnet. Denna hänsyn har emellertid, med nu gällande bestämmelser

i fråga om hemmansklyfning, förlorat den betydelse, den

år 1845 ännu kunde ega. ....

Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, anser loijaktligen,

att föreskrifterna om tagelott och hvad dermed står i samband,

hvilka föreskrifter icke öfverensstämma med de grunder, hvarpå

lagstiftningen i förevarande ämne är byggd, både kunna och böra försvinna.

Detsamma gäller deremot icke om stadgandet i första punkten

af 7 § i 12 kap. ärfdabalken. Detta stadgande står icke i något sammanhang

med frågan om den lika arfsrätten, men anvisai eu icke föi

kastlig utväg att förekomma vare sig delning af jord, som icke kan

väl delas eller klyfvas, eller fortvaron af en ofta med derå olägenheter

förknippad sameganderätt. Det synes derför böra bibehållas; hvarjemte

åt den andra, genom 1845 års förordning tillagda punkten i samma

paragraf torde böra gifvas en ändrad lydelse, som, med uteslutande åt

skilnaden i rätt mellan broder och syster, angifver en grund för lösningsrätt

i det fall, att delarne blifva lika. Företrädet synes då lämpligen

kunna bestämmas genom lottning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen tor sm

del antagit följande

Lag

angående upphäfvande af J, 6 och 8 §§ samt ändrad lydelse af 7 § i

12 kap. ärfdabalken.

Härigenom förordnas, att 5, 6 och 8 §§ af 12 kap. ärfdabalken

skola upphöra att gälla samt att 7 § af samma kapitel skall erhålla

följande ändrade lydelse: .

Nu få flere del i sätesgård, eller annan jord; kan den ej val delas

eller klyfvas; hafve då den rätt, som större delen eger, att, efter laga

värdering, lösa de andra ut, antingen med penningar eller jemngod

ränta, hvilketdera den helst vill, som lösen taga skall. Hafva alle lika

del, och sämjas de ej, hvilkendera lösa skall; då skola de derom sig

emellan lotta.

Stockholm den 18 februari 1890.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.