Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med förslag till förklaring af 17 kap. 6 § handelsbalken angående företrädesrätt till betalning för tionde.

1890-05-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:70, Skrifvelse till Konungen med förslag till förklaring af 17 kap. 6 § handelsbalken angående företrädesrätt till betalning för tionde.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

Nio 70.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1890.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med förslag till förklaring

af 17 kap. 6 § handelsbalken angående företrädesrätt till

betalning för tionde.

(Lagutskottets utlåtande n:o 54.)

Till Konungen.

För afrad, tionde och all annan afgäld af fast egendom åtnjuter enligt,

17 kap. 6 § handelsbalken, den företräde till samma jord, som den

ränta eger, der den ej längre stått inne, än i 17 kap. jordabalken stadgadt

är. År gäldenär sjelf ej jordegare, njuter den, som afgälden eger,

samma förmån i lösören.

Då genom löneregleringar, uppgjorda i enlighet med bestämmelserna

i förordningen angående allmänt ordnande af prestei’skapets inkomster den

11 juli 1862, all tionde, vare sig tertial-, smör-, ilsk- eller qvicktionde,

blifvit i nästan alla rikets församlingar utbytt mot bestämda afgifter,

kunde det synas, som borde dessa afgifter utgå med samma förmånsrätt

som den tionde, i hvars ställe de trädt. I brist af uttrycklig bestämmelse

härom har emellertid lagskipningen icke gått i sådan rigtning utan

hafva domstolarne förklarat framstälda yrkanden om förmånsrätt för dylika

afgifter sakna stöd af lag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 70.

Vid tiondens utbytande mot bestämda afgifter torde dock eu sådan

följd deraf, som berörda lagtillämpning innefattar, icke hafva varit afsedd.

Billigheten synes också fordra, att presterskapet icke genom de efter år

1862 fastställa löneregleringar försättes i en sämre ställning i förevarande

afseende än den, hvaruti det förut befann sig. Mistningen af dylika afgifter

af fast egendom skulle ofta blifva för presterskapet högst känbar

och möjligen i något fall kunna innebära förlust af större delen af ett

års inkomst. För öfrigt skulle förlusten stundom drabba församlingen;

ty om också den i 11 § af förordningen den 11 juli 1862 meddelade bestämmelse,

att församlingens afgifter till presterskapet skola af utsedda

uppbördsman under församlingens gemensamma ansvar till presterskapet

aflemna^ och redovisas, icke kan tydas derhän, att församlingen jemväl

skall ansvara för sådana afgifter, som af de betalningsskyldige icke kunna

utkräfvas, så torde likväl åtskilliga löneregleringar vara så uppgjorda, att ett

dylikt ansvar, på grund af löneregleringens ordalydelse, verkligen måste

anses åligga församlingen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då hvad Riksdagen

anser i förevarande afseende böra gälla, på det närmaste ansluter sig till

redan bestående lagstiftning, har Riksdagen, hos hvilken framställningar

i ämnet skett, för sin del antagit följande

F förklaring

af 17 kap. 6 § hanclelsbalken angående företrädesrätt till betalning för tionde.

Härigenom förklaras, att med det i 17 kap. 6 § handelsbalk^] förekommande

stadgande, att för afrad, tionde och all annan afgäld af fast

egendom har den företräde till samma jord, som den ränta egen, der den

ej längre stått inne än i 17 kap. jordabalken sägs, och att, om gäldenär

sjelf ej är jordegare, den, som afgälden eger, njuter samma förmån i lösören,

afses äfven det fall, att tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller

qvicktionde, blifvit genom lönereglering utbytt mot bestämda afgifter.

Stockholm den 14 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.