Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag om tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes lott i dödsbo.

1890-02-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:8, Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag om tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes lott i dödsbo.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 8.

11

N:o 8.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 februari 1890.

— — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till lag om tillsyn

å god mans förvaltning af frånvarandes lott i dödsbo.

(Lagutskottets utlåtande n:o 6.)

Till Konungen.

I 15 kap. 5 § ärfdabalken, enligt detta lagrums lydelse genom

kongl. förordningen den 30 maj 1835, är stadgadt följande:

»Nu vet man hans inländske arfvinge, men ej hvar han är, läte

då domaren, i allmänna tidningarna tre gånger, minst en månad emellan

hvarje gång, och första gången sist inom tre månader från den dag,

då bouppteckningen till rätten ingifven är, kungöras, att arf fallit honom

till. Vilja fjermare det arf lyfta, vare det tillåtet, der de för arfvet

och dess afkomst ställa borgen, som af rätten godkännes. Begagna

de ej lyftningsrätten, förordne domaren god man, som arfvet vårdar

och förvaltar, till dess den frånvarande arfvingen sin rätt bevakar eller

tiden dertill ute är. Kommer ej den frånvarande arfvingen inom tio

år från den dag, då kungörelsen tredje gången i tidningarna infördes,

vare från arfvet skild, der han ej laga förfall visar.»

Det förekommer ganska ofta, att på grund af denna paragraf god

man förordnas att vårda och förvalta frånvarandes arf. Nästan hvarje

nummer af post- och inrikes tidningar innehåller kungörelser om arf,

som tillfallit på okänd ort vistande personer, och då den i nämnda

paragraf medgifna rätt för fjermare arfvingar att mot borgen, som af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 8.

rätten godkännes, lyfta arfvet, mera sällan lär af dem begagnas, torde

1 de flesta fall särskild god man förordnas. Det åligger honom att

taga den frånvarandes arfvedel om händer samt den vårda och förvalta.

Gode mannens förhållande härutinnan är närmast att förlikna vid en

förmyndares förhållande i fråga om myndlingens ekonomiska angelägenheter.

Och denna likhet har blifvit än större, sedan genom kongl.

förordningen den 31 oktober 1873 äfven god man tillerkänts behörighet

att, efter det närmaste fränders råd inhemtats och rättens tillstånd

erhållits, sälja eller låta inteckna den frånvarandes fasta egendom.

Genom lagen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs

egendom den 18 april 1884 äro bestämmelser meddelade om hvilken

domstol skall hafva vårdnad öfver förmynderskap, om förmyndares

skyldighet att årligen uppgöra räkning öfver hvad lian förvaltare om

sättet för denna räknings granskning m. m. Men sådana föreskrifter

beträffande gode män saknas.

I kongl. förordningen angående vård af död mans bo den 24 september

1861 är såsom tillägg till hvad lagen i 9 kap. ärfdabalken

stadgar angående egendoms upptecknande efter död man förordnadt i

2 §, att om någon sterbhusdelegares vistande är okändt eller så fjerran,

att säkert bud ej kan, inom bouppteckningstiden, till och ifrån honom

komma, då skali det hos rätten anmälas; och nämne rätten, der sådan

anmälan sker, god man att vårda den frånvarandes rätt, till dess han

sjelf kommer eller annorlunda förordnar. Äfven i fråga om den förvaltning,

som utöfvas på grund af förordnande enligt denna författning,

saknas bestämmelser om offentlig tillsyn.

Riksdagens justitieombudsman har uti sin till nu församlade Riksdag

afgifna embetsberättelse i sammanhang med erinran om ofvan anmärkta

förhållanden anfört följande:

»Under min embetsresa år 1889 fann jag vid genomgående af

åtskilliga domstolars förmynderskapsböcker, att i desamma voro i likhet

med verkliga förmynderskap införda de fall, då god man förordnats

att förvalta frånvarandes arf, medan hos andra domstolar deras förmynderskapsböcker

upptogo allenast förmynderskap, ehuru vid efterfrågan

det upplystes, att jemväl vid dessa domstolar ej sällan förekommit

sådana godmans-förordnanden, hvarom här är fråga.

Då, såsom nyss nämnts, föreskrift icke finnes angående domstols

tillsyn öfver god mans förvaltning, kunde jag icke göra någon anmärkning

derom, att dessa godmans-förordnanden icke upptagits i förmynderskapsböckerna.

Snarare skulle jag haft anledning att hos de domstolar,

som i sina förmynderskapsböcker infört äfven dessa ärenden,

anmärka, att de i böckerna upptagit annat än hvad, enligt 2 § i lagen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 8.

den 18 april 1884 och den samma dag utfärdade kungörelse angående

fastställande af formulär till förmynderskapsbok, sådan bok bör innehålla.

Jag gjorde likväl ej någon anmärkning i detta syfte, enär vid

samtal med vederbörande domare de meddelade mig, att erfarenheten

ådagalagt, det en kontroll öfver ifrågavarande gode mäns förvaltning

vore lika behöflig som beträffande förmyndares förvaltning, och att de

ansett sig för betryggande af de frånvarandes rätt böra öfva tillsyn

jemväl öfver dessa gode män. Sådant kunde dock ej ske, med mindre

än att godmans-förordnandena införts i förmynderskapsböckerna. Några

bland dessa domare plägade fordra, att hvarje god man årligen afgåfve

räkning öfver hvad han hade om händer och att räkningen skulle granskas

på samma sätt som i lagen den 18 april 1884 är stadgadt angående

förmyndareräkning. Underläte god man för frånvarande sin

skyldighet i detta hänseende, blefve honom af rätten förelagdt att sådant

fullgöra. Andra domare förforo på det sätt, att om god man

icke under två eller tre år afgifvit räkning, förelädes honom att aflemna

sådan, hvarefter, om han icke sjelfmant årligen afgåfve räkning,

honom affordrades sådan med några års mellanskof. Äfven för denna

art af kontroll voro anteckningarna i förmynderskapsböckerna behöfliga.

God mans förvaltning af frånvarandes arf räcker ofta länge. Enligt

15 kap. 5 § ärfdabalken kan den räcka i tio år och något derutöfver.

Den frånvarande sjelf har i de flesta fall icke kännedom om,

att arf fallit honom till. Han kan sålunda icke, lika litet som en minderårig

gent emot förmyndaren, bevaka sin rätt mot gode mannen. Har

den aflidne efterlemna!, förutom den frånvarande arfvingen, andra, fjermare

arfvingar, ega dessa en eventuel rätt till arfvet, ifall den frånvarande

icke inom stadgad tid kommer att taga arfvet i besittning.

Men oaktadt de fjermare arfvingarne hafva denna eventuella rätt, innehåller

lagen likväl icke något stadgande, som bemyndigar dem till

någon kontroll öfver gode mannen. De kunna väl begagna sig af den

dem medgifna rättighet att lyfta arfvet. Härtill fordras dock att de

ställa af domstolen godkänd borgen, och kunna eller vilja de ej detta,

förvalta!- gode mannen fortfarande arfvet. Tvifvelaktigt är ock, huru

vida med hittills varande bestämmelser eu anmälan af fjermare arfvinge

hos domstol, att gode mannen missvårda!- arfvet, skulle leda till något

resultat. Finnas ej fjermare arfvingar, torde i brist af föreskrift, icke

någon ega befogenhet göra ens sådan anmälan. I detta fall har likväl

statsverket ett omedelbart intresse att arfvet på bästa sätt vårdas,

ty kommei ej den frånvarande inom viss tid, tillfaller arfvet statsverket.

Då enligt 15 kap. 5 § ärfdabalken gode mannen genom offentlig

myndighets förordnande blifvit insatt till förvaltare af frånvarandes arf,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 8.

torde ock å det allmännas sida böra tillses, huru han besörjer förvaltningen.

Denna kontroll synes lämpligen kunna anordnas på lika sätt

som nu är stadgadt i fråga om förmyndare.»

Riksdagen, som delar justitieombudsmannens åsigt om önskvärdheten

deraf, att eu uttrycklig lagbestämmelse uti ifrågavarande syfte

meddelas, samt ansett att åt densamma borde gifvas sådan lydelse,

att den omfattar alla de fall, då i anledning af timadt dödsfall någon

varder af domstol förordnad att såsom god man bevaka frånvarande

delegares i dödsboet rätt eller förvalta hans lott i boet, har, med föranledande

af justitieombudsmannens framställning i ämnet, för sin del

antagit följande

Lag

om tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes lott i dödsbo.

Härigenom förordnas, att lagen angående tillsyn å förmyndares

förvaltning af omyndigs egendom den 18 april 1884 skall ega tillämpning

jemväl i afseende å god man, som i anledning af timadt dödsfall

af domstol förordnas att vårda frånvarande delegares i dödsboet rätt

eller förvalta hans lott deri.

Stockholm den 18 februari 1890.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.