Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda helsooch sjukvården i riket.

1890-05-20 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:86, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda helsooch sjukvården i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

1

N:o 86.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1890.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts

proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda

helso- och sjukvården i riket.

(Statsutskottets utlåtande n:o 66 och memorial n:o 71.)

Till Konungen.

I en den 31 december 1889 till Riksdagen aflåten proposition har

Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af ett propositionen

bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen,

att 24 förste provinsialläkare måtte anställas, en för hvarje län, med

station i länets residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare

i det kringliggande provinsialläkaredistriktet;

att för möjliggörandet af anställande af en förste provinsialläkare inom

Norrbottens län en ny provinsialläkaretjenst måtte inrättas med distrikt för

innehafvaren af Neder-Luleå socken;

att följande grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten i

riket, deri inberäknade jemväl förste provinsialläkare, måtte fastställas:

l:o) att provinsialläkare skall vara underkastad så väl den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden som ock den reglering af

tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas annan tjenst å

rikets eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre

medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen

såsom provinsialläkare;

Bih. till Riksd. krut. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras

för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat semester

eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom varit förordnad, men

skola för den tid, under hvilken lian eljest varit från tjenstgöring befriad,

utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin

tjenst, eger uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår ledighet

för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag,

kan förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, till

vikarien afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt

innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till provinsialläkare,

under vilkor att innehafvare!! mer än fyra femtedelar af denna

tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem är på samma vilkor,

med rätt för löntagaren att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han

åtnjutit semester, under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra

förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern

blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid,

som före den nya statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst

utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års tjenstgöring

i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtad

att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten från tjensten

afgå; Kongl. Maj:t likväl obetaget att låta med afskedet anstå, derest och

så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma

qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för tjenstens behöriga

uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på derom gjord framställning,

beviljas ordinarie provinsialläkare efter tio års tjenstgöring såsom sådan,

under antingen en månad årligen eller två månader hvart annat år, med

skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för

vikarien;

att aflöningsförmånerna för provinsialläkarestaten måtte bestämmas i

enlighet med följande stat:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

3

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

1

17

förste provinsialläkare

d:o d:o

1,500

25,500

1,500

25,500

1

d:o d:o

1,000

1,000

5

O

rd

O

T3

5,000

5,000

*

Kronor

33,000

33,000

1

provinsialläkare............

1,875

625

2,500

Efter 10 år kan lönen

l höjas med 500 kronor och

/efter 15 år med ytterligare

1500 kronor.

137

d:o ............

256,875

85,625

342,500

Kronor

258,750

86,250

345,000

att, de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade fixa

tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300 kronor, måtte bibehållas till dess om

dem kunde blifva annorlunda bestämdt;

att, då ålderstilläggens belopp icke kunde en gång för alla till siffran

bestämmas, desamma måtte, likasom hittills det provinsiallåkarne efter tio

års tjenstgöring redan tillkommande ålderstillägg, utgå af hufvudtitelns all

manna förslagsanslag för ålderstillägg;

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till aflöning

vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvare!! af Neder-Luleä

socken, samt för beredande af löneförbättring åt samtlige provinsialläkare i

riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till

medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande uppgående till

389,675 kronor, måtte höjas med 104,000 kronor, eller till 493,675 kronor;

att, till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader, till

arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt

provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under åttonde hufvud - titeln uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars

botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor, måtte, med titelns ändring

till: Anslag till bestridande af kostnader för allmän helsa- och sjukvård, höjas

med ett belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna den grund för statens bidrag till aflönande

af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för en tid af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

minst fem är lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, måtte, derest den

ifrågakomna läkarebefattningen funnes nödig, dertill erhålla bidrag af statsmedel

till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten dertill utfästa

bidrag i penningar, men med rätt för Eders Kong! Maj:t att med hänsyn

till distriktets behof af statsunderstöd bestämma beloppet af statsbidraget

äfven i annat förhållande till det från orten utfästa bidraget, dock att dylikt

statsbidrag i intet fall finge öfverstiga 1,500 kronor; samt

att Riksdagen måtte antaga ett i propositionen intaget förslag till lag

angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning

åt provinsialläkare.

I sammanhang härmed har Eders Kong], Maj:t meddelat Riksdagen,

att, om dessa förslag blefve af Riksdagen bifallna, Eders Kongl. Maj:t

komme att framdeles, ''med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar åt

nu gällande bestämmelser i dessa ämnen, utfärda, att gälla från och med

det den nya löneregleringen för provinsialläkarne började tillämpas:

dels instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom

visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten;

dels reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare

;

båda dessa författningar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med propositionen

bilagda, af särskilda komiterade upprättade förslag med de smärre

ändringar deri, som kunde finnas nödiga;

dels ock taxa för arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för

enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för

tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag, af den lydelse bemälde komiterades propositionen vidfogade förslag

utvisade, med de ändringar deri, som i statsrådsprotokollet angifvits;

äfvensom att erforderlig ändring i 33 § af gällande helsovårdsstadga,

för att bringa densamma i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser

i instruktionen, komme att af Eders Kongl. Maj:t vidtagas;

samt att Eders Ivongl. Maj:t ville framdeles, sedan af inkommande

ansökningar om statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare sig visat,

i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan kunde varda tagen i

anspråk, hos Riksdagen göra framställning om uppförande i riksstaten af

det anslag, som för ändamålet kunde finnas erforderligt.

Hvad då först angår den särdeles vigtiga del af det föreliggande

organisationsförslaget, som afser inrättande af 24 förste provinsialläkare
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

5

befattningar, så har Riksdagen af hvad till statsrådsprotokollet derom anförts

fått den uppfattning, att, derest den ifrågasatta nya institutionen komrne till

stånd, den sedan länge sväfvande frågan om införande af förbättrade anordningar

för den allmänna helso- och sjukvårdens öfvervakande skulle erhålla

eu synnerligen lycklig lösning. Genom anställande af dylika läkare, hvilka

i första hand skulle hafva till uppgift att utöfva inseendet öfver den allmänna

helso- och sjukvården inom de särskilda länen samt att med råd och biträde

tillhandagå Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i dithörande ärenden,

synas nemligen de kraf i fråga om sundhetsväsendets utveckling, som i en

senare tid med allt större styrka stälts på staten, blifva i afsevärd mån

uppfylda, på samma gång anordningen, att förste provinsialläkaren tillika

eger att bestrida provinsialläkaretjensten i det residensstaden närmast angränsande

provinsialläkaredistriktet, gör det för staten möjligt att tillgodose

dessa kraf utan att derigenom ådraga sig oskäliga kostnader. Garanti för

att de olika åligganden, som skulle tillkomma förste provinsialläkaren, i verkligheten

kunde blifva uppfylda, synes jemväl kunna med jemförelsevis obetydliga

kostnader beredas genom anställande af biträdande provinsialläkare med

de skyldigheter, som af komiterade föreslagits. Riksdagen har derför ansett

sig böra antaga Eders Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af förste provinsialläkare.

Vid sådant förhållande har Riksdagen naturligen icke heller haft något

att erinra mot Eders Kongl. Maj:ts förslag om bildande af en ny provinsialläkaretjenst

i Neder-Luleå socken för att möjliggöra anställandet af en förste

provinsialläkare inom Norrbottens län.

Samtliga de af Eders Kongl. Maj it för den nya löneregleringen föreslagna

grunder hafva synts Riksdagen vara af beskaffenhet att böra bifallas.

Dock har Riksdagen af anledning, hvarför här nedan redogöres, ansett sig

höra besluta en något förändrad lydelse af punkten 3:o. I denna punkt

föreskrifves, att de med provinsialläkaretjensten förenade tjenstgöringspenningar

få uppbäras för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat

semester, eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom, varit

förordnad, men skola för den tid, under hvilken han eljest varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den, som tjensten förrättat. De kursiverade orden

hafva afseende på en bestämmelse, som förekommer i § 40 mom. 3 af det utaf

komiterade upprättade förslaget till instruktion för provinsialläkare in. fl., af

innehåll att tjenstledighet må af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kunna beviljas provinsialläkare för högst en månad, derest ledigheten icke

för statsverket medför utgift för vikaries aflönande, samt att, om särskild

vikarie under ledigheten icke anses behöflig, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

eger att uppdraga förekommande tjensteförrättningar åt annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

provinsialläkare inom länet. En sådan anordning, hvarigenom invånarne i

ett provinsialläkaredistrikt under någon tid skulle kunna blifva i afsaknad

af den möjlighet att erhålla billig sjukvård, som komiterades förslag, särskild!

genom taxebestämmelserna, och föreskriften angående regelbundet återkommande

mottagningar utom stationerna (instruktionsförslaget § 25), afser att

bereda, har likväl synts Riksdagen, med hänsyn till samme distriktsinvånares

berättigade intresse, mindre lämplig. Riksdagen har i stället förestält sig,

att tjenstledighet icke borde medgifvas provinsialläkare, utan att vikarie

samtidigt för honom förordnades. Af denna Riksdagens uppfattning blifver

emellertid en följd, att orden »eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för

honom vant förordnad» böra utgå ur ifrågavarande punkt 3:o.

Den förhöjning i provinsialläkarnes nuvarande aflöningsbelopp, som den

af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya lönestatens antagande skulle medföra,

har synts Riksdagen vara af rättvisa och billighet påkallad, under förutsättning

att taxebestämmelser, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de afkomiterade

föreslagna, blifva för provinsialläkarne gällande. Då frågan om införandet

af dessa taxebestämmelser emellertid synts Riksdagen stå i det allra

närmaste sammanhang med ett godkännande af den nya lönestaten, har Riksdagen

ansett sig icke böra bifalla det framlagda förslaget till lönestat, utan

att på samma gång verklig garanti erhålles icke allenast för att taxebestämmelser

af den beskaffenhet, som af Riksdagen godkännes, varda af Eders

lvongl. Maj:t utfärdade, utan ock för att ändring i dessa bestämmelser icke

af Eders Kongl. Maj:t vidtages utan Riksdagens hörande. Med denna uppfattning,

och dä de bestämmelser i ämnet, som, enligt Eders Kongl. Majits

i propositionen afgifna förklaring skulle komma att blifva gällande, derest

de Riksdagens godkännande understälda förslagen blefve af Riksdagen bifallna,

synts Riksdagen i vissa delar böra blifva föremål för ändring, har Riksdagen

ansett sig böra vid antagandet af den nya lönestaten fästa det vilkor, att

en taxa utfärdas af den lydelse, Riksdagen här nedan, efter granskning af

det framlagda taxeförslaget, kommer att närmare angifva.

I fråga om de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade

fixa tjenstgöringspenningar hafva komiterade i sin till Eders Kongl.

Magt aflätna skrifvelse framhållit önskvärdheten af att Eders Kongl. Maj:t

mätte tillse, huruvida, efter nuvarande tjenstinnehafvarnes afgång och sedan

erforderlig utredning i hvarje särskildt fäll egt rum, några besparingar skulle

lämpligen kunna vidtagas. För sin del har Eders Kongl. Maj:t, såsom åt

propositionen framgår, ansett, att omförmälda tjenstgöringspenningar borde

bibehållas, till dess om dem kunde blifva annorlunda bestämdt,

Ehuru Riksdagen icke kunnat annat än finna det i och för sig oegentligt,

att vid eu lönereglering af sådan omfattning, som den förevarande,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

aflöningsförmåner af ifrågavarande art förblifva oförändrade, har Riksdagen

å andra sidan måst erkänna nödvändigheten af atr vid vissa provinsialläkarebeställningar

löneförmånerna blifva något högre än vid de öfriga. Då

det emellertid synts Riksdagen, som om indragning eller nedsättning af

de nu utgående fixa tjenstgöringspenningarne i vissa fall lämpligen skulle

kunna ega rum vid de nuvarande tjenstinnehafvarnes afgång, samt det i alla

händelser lärer vara angeläget, att den af komiterade nödig ansedda utredningen

i förevarande afseende kommer till stånd, har Riksdagen, som bifallit

hvad Eders Kongl. Magt nu föreslagit i fråga om de fixa tjenstgöringspenningarne,

ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån indragning

af eller nedsättning till beloppet af de fixa tjenstgöringspenningarne må

kunna ega rum samt, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med den

framställning, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit derom, att, då ålderstilläggens

belopp icke kunde en gång för alla till siffran bestämmas, desamma måtte,

likasom hittills det provinsialläkarne efter tio års tjenstgöring redan tillkommande

ålderstillägg, fastställas att utgå af hufvudtitelns allmänna förslagsanslag

för ålderstillägg, har icke gifvit anledning till någon Riksdagens

erinran.

Eders Kongl. Maj:ts förslag, att till tjenstgöringspenningar åt 24 förste

provinsialläkare, till aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt

för innehafvaren af ISTeder-Luleå socken, samt för beredande af löneförbättring

åt samtlige provinsialläkare i riket, det å ordinarie stat under

åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande

stater, för närvarande uppgående till 389,675 kronor, måtte höjas med

104,000 kronor, eller till 493,675 kronor, har alltså af Riksdagen bifallits.

Den af Eders Kongl. Maj:t gjorda framställningen, att, till förste

provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader, till arfvoden åt 24 biträdande

provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt provinsialläkare

under semester, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda

förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars botande, för närvarande

utgörande 100,000 kronor, måtte, med titelns ändring till: Anslag

till bestridande af kostnader för allmän helsa- och sjukvård, höjas med ett

belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor, har likaledes af Riksdagen

bifallits.

Eders Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att godkänna den grund

för statens bidrag till aflönande af extra provinsialläkare, att distrikt, som

utfåst sig att för eu tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af dylik

läkare, måtte, derest den ifrågakomna läkarebefattningen funnes nödig, der
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

till erhålla bidrag af statsmedel till belopp, i allmänhet motsvarande det

från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men med rätt för Eders Kong!

Maj:t att med hänsyn till distriktets behof af statsunderstöd bestämma beloppet

af statsbidraget äfven i annat förhållande till det från orten utfästa

bidraget, dock att dylikt statsbidrag i intet fäll finge öfverstiga 1,500

kronor. För så vidt genom en dylik bestämmelse tillfälle skulle beredas

Eders Kongl. Maj:t att med afseende å ett distrikts större förmåga att

aflöna läkare fastställa statsbidraget att utgå till lägre belopp än det från

orten utfästa bidraget, har bestämmelsen förefallit Riksdagen ändamålsenlig.

Deremot bar det synts Riksdagen kunna med skäl ifrågasättas, huru vida åt

Eders Kongl. Maj:t bör öfverlemnas att, utan Riksdagens hörande, bestämma

statsbidraget till högre belopp än det från orten tillskjutna, äfven om bidraget

begränsas inom den föreslagna maximisumman 1,500 kronor; och bar Riksdagen

af sådan anledning ansett sig böra besluta en förändrad lydelse af

den ifrågavarande bestämmelsen, i syfte att få Eders Kongl. Maj:ts befogenhet

i detta afseende inskränkt. Då Riksdagen delar departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade åsigt, att såsom vilkor för statens mellankomst bör

uppställas icke blott att anställande af en särskild läkare (extra provinsialläkare)

anses i ett visst fall behöfligt, utan äfven att ett verkligt behof af

statsbidrag till läkarens aflönande förefinnes, samt Riksdagen för sin del anser,

att detta senare vilkor bör uttryckligen anmärkas vid fastställandet af grunden

för statens bidrag, har Riksdagen jemväl uti den ifrågavarande bestämmelsen

infört föreskrift derom, att för statsbidrags erhållande äfven erfordras,

att, sådant bidrag anses nödigt med hänsyn till distriktets ekonomiska

resurser.

I den kongl. propositionen har, bland annat, meddelats Riksdagen, att,

om de i propositionen omförmälda förslag, livilka understälts Riksdagens godkännande,

blefve af Riksdagen bifallna. Eders Kongl. Maj:t komme att

framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar af nu gällande

bestämmelse)- i ämnet, utfärda, att gälla från och med det den nya löneregleringen

för provinsialläkare började tillämpas, en instruktion för läkare,

som äro för helso- och sjukvården inom visst område anstälde, äfvensom för

andre, som utöfva läkarekonsten, affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med komiterades bilagda förslag med de smärre ändringar deri, som kunde

finnas nödiga. Ehuru således Riksdagens yttrande icke af Eders Kongl.

Maj:t begärts öfver de i omförmälda instruktionsförslag upptagna bestämmelser,

har Riksdagen likväl för att kunna erhålla en rigtig uppfattning af

det föreliggande regleringsförslaget i dess helhet funnit nödigt att ingå i eu

generel granskning af ifrågavarande bestämmelser, dervid Riksdagen tillika

trott sig böra taga i öfvervägande lämpligheten af de ändringar i samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse R:o 86.

9

bestämmelser, hvilka departementschefen uti statsrådsprotokollet antydt vara

erforderliga. För så vidt de erinringar, hvartill Riksdagen under denna

pröfning funnit anledning, synts Riksdagen vara af beskaffenhet att kunna

inverka på bedömandet af de särskilda förslag, hvilka Eders Kongl. Maj:t

i propositionen förelagt Riksdagen till godkännande, har Riksdagen ofvan

vid behandlingen af de särskilda förslagen framstäf dessa erinringar. De

få öfriga erinringar, hvilka synts Riksdagen nödiga, får Riksdagen här nedan

omförmäla.

I § 8 af instruktionsförslaget föreskrifves, att förste provinsialläkare

skall inom länet egna tillsyn åt de af kommuner, föreningar eller enskilda personer

upprättade sjukvårdsinrättningar och andra anstalter, såsom lasarett

och kurhus, sjukhus, sjukstugor, sjukhem, vård- och kuranstalter för sinnessjuke

och idioter samt uppfostringsanstalter för blinde och döfstumme, åt de

vid brunns-, bad- och andra dylika kuranstalter för helso- och sjukvården

vidtagna anordningar, samt åt fattighus, fattiggårdar, arbetshus, stads- och

häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem, bostäder för ett

större antal arbetare m. in., äfvensom att han, när han finner besigtning å

stället nödig, egen att upptaga sådan förrättning i den resplan, honom åligger

ärligen upprätta. Af skäl, hvarför i statsrådsprotokollet närmare redogöres,

har departementschefen ansett det icke böra åläggas förste provinsialläkaren

att inspektera inom länet befintliga lasarett och kurhus. Mot denna departementschefens

uppfattning har Riksdagen icke något att erinra, men för sin

del anser Riksdagen, att förste provinsialläkarens inspektionsskyldighet bör

än ytterligare inskränkas. Efter Riksdagens förmenande förefinnes nemligen

icke anledning utsträcka hans inspektion till andra inrättningar än sådana,

som med medicinalväsendet stå i egentligt sammanhang. Riksdagen föreställer

sig derför, att hvad uti ifrågavarande paragraf stadgats om förste provinsialläkares

skyldighet att egna tillsyn åt samt besigtiga fattighus, fattiggårdar,

arbetshus, stads- och häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem,

bostäder för ett större antal arbetare in. in., lämpligen kunde ur paragrafen

utgå.

§ 25 af instruktionsförslaget innehåller bestämmelser i syfte att få till

stånd regelbundet återkommande mottagningar inom aflägset belägna delar af

ett provinsialläkaredistrikt för meddelande af läkarevård. Med anledning af

dessa bestämmelser har Riksdagen ansett sig böra framhålla, att enligt Riksdagens

förmenande införandet såsom regel af dylika mottagningar är en af

de mest tilltalande sidorna i det nu föreliggande förslaget, för så vidt detsamma

afser ordnandet af den enskilda sjukvården. På den tillämpning,

ifrågavarande bestämmelse i praktiken erhåller, synes Riksdagen i väsentlig

mån komma att bero, huru vida det hufvudsakliga syftet med förslaget i

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 18 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

denna del, eller åstadkommandet af en för allmänheten lättare åtkomlig och

billigare sjukvård, skall kunna anses uppnådd genom förslagets antagande;

och Riksdagen har derför velat uttala önskvärdheten af, att vederbörande

låta sig angeläget vara att i så stor utsträckning, omständigheterna möjligen

kunna medgifva, anordna sådana mottagningar, hvarom nu är fråga.

I den kongl. propositionen har vidare tillkännagifvits, att, derest de

Riksdagens godkännande understälda förslagen blefve af Riksdagen bifallna,

Eders Kongl. Maj:t komme att utfärda, att gälla från och med det den nja

löneregleringen för provinsialläkarne började tillämpas, jemväl en taxa för

arfvode å visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och för intyg,

meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda

enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag, af den lydelse,

som komiterades förslag dertill utvisade, med de ändringar, som i statsrådsprotokollet

angifvits. Vid behandlingen här ofvan af förslaget till lönestat

bär Riksdagen emellertid omförmält, att Riksdagen ansett sig böra vid antagandet

af den nya lönestaten fästa det vilkor, att en taxa af Eders Kongl.

Maj:t utfärdades af den lydelse, Riksdagen efter granskning af det framlagda

förslaget komme att angifva, och får Riksdagen nu öfvergå till att

göra de erinringar mot berörda förslag, hvartill anledning synts Riksdagen

förefinnas.

Hvad då först angår de ändringar i det af komiterade utarbetade förslaget,

hvilka, enligt hvad i propositionen antydes, af Eders Kongl. Maj:t

ansetts nödiga, och hvilka af departementschefen i statsrådsprotokollet närmare

angifvits, så har Riksdagen, vidkommande de föreslagna ändringarna i § 6

icke något att erinra vare sig mot uteslutande af ordet »ytterligare» eller mot

införande af bestämmelse derom, att läkaren vid resor öfver 4 mil skall vara

berättigad åtnjuta ersättning för de utgifter för nattlogis, han kan få vidkännas.

Deremot synes det Riksdagen, med hänsyn till den formulering,

komiterade gifvit åt stadgandena angående bestämmandet af den tid, som skall

anses hafva åtgått för färden, icke vara erforderligt, att föreskrift meddelas

derom, att läkaren egen erhålla ersättning för den tid, under hvilken han

utan eget förvållande onödigtvis uppehälles hos de sjuke.

Beträffande de ifrågasatta ändringarna i § 11 kan naturligen icke något

vara att invända mot att uttrycket »behörigt intyg» utbytes mot uttrycket

»af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg», men för sin del anser

Riksdagen orden »mindre bemedlade» böra qvarstå. Derigenom sättes nemligen

en kommun i tillfälle att för ett till hälften nedsatt arfvodesbelopp bereda

sjukvård jemväl åt sådana dess medlemmar, hvilka befinna sig i särdeles

torftiga omständigheter, ehuru de icke äro i åtnjutande af fattigunderstöd

; och då arfvodesbeloppet i allt fall skall af kommunen gäldas, synes an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

11

ledning icke vara att befara, att bestämmelsen skall gifva anledning till missbruk,

hvarigenom läkarens rätt kan komma att trädas för nära. Snarare torde

en dylik bestämmelse lända läkaren till verklig fördel, enär han, derest icke

nedsättningen komme att gälla äfven sådana personer, som äro att anse såsom

mindre bemedlade, antagligen, hvad dylika personer beträffar, skulle hädanefter

som hittills nödgas afstå från hvarje ersättningsanspråk.

Då Riksdagen ansluter sig till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning rörande sättet för utgörande af kostnaden för de s. k.

epidemiresorna, bör naturligen jemväl enligt Riksdagens åsigt senare momentet

i § 16 utgå.

Vid den granskning, Riksdagen i öfrigt företagit af komiterades taxeförslag,

har Riksdagen beträffande § 4 ansett, att läkarens arfvode för sjukbesök

på längre afstånd än en half mil bör, utöfver ersättningen med 5 kronor

för den första halfva milen, utgå med allenast 1 krona 50 för hvarje Överskjutande

börjad half mil intill fyra mil och derefter med allenast 1 krona

50 öre för hvarje Överskjutande börjad mil; men har Riksdagen eljest icke

funnit skäl förekomma till andra anmärkningar, än att dels uti § 6 synts

Riksdagen böra, i sammanhang med införandet af den ofvan omförmälda bestämmelsen,

att ersättning för utgift för nattlogis bör vid längre resor tillkomma

läkaren, jemväl meddelas föreskrift derom, att, vid bestämmandet af

den tid, som åtgått för färden, icke får inberäknas den tid, som tagits i anspråk

för dylikt nattlogis, dels ock att den tid, som i § 10 bestämts för s. k.

nattresor, eller mellan kl. 10 eftermiddagen och kl. 7 förmiddagen, lämpligen

synts Riksdagen böra ändras derhän, att densamma anses infalla mellan kl.

11 eftermiddagen och kl. 8 förmiddagen.

Med de nu af Riksdagen angifna ändringarna har Riksdagen ansett

komiterades taxeförslag böra godkännas såsom vilkor för den nya lönestatens

antagande, och har Riksdagen, på sätt härvid fogade bilaga utvisar, uti ett

särskildt författningsförslag formulerat de taxebestämmelser, som enligt Riksdagens

åsigt sålunda böra fastställas.

Riksdagen får alltså för Eders Kongl. Maj:t anmäla,

1:0) att Riksdagen, för anställande af 24 förste provinsialläkare, en för

hvarje län, med station i länpts residensstad och med åliggande tillika att

vara provinsialläkare i det kringliggande provinsialläkaredistriktet, för inrättande

af en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren af

Neder-Luleä socken samt för beredande af löneförbättring åt samtliga pro

vinsialläkare i riket — under vilkor att taxa för arfvode åt vissa i civil

tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild

begäran, äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag, af den lydelse, det vid denna skrifvelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

fogade bilaga utvisar, varder af Eders Kong! Magt utfärdad, att gälla frän

och med det den nya löneregleringen börjar tillämpas — för provinsialläkarestaten

faststält följande aflöningsstat:

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa.

penningar.

1

förste provinsialläkare

1,500

1,500

17

d:o d:o

25,500

25,500

1

d:o d:o

1,000

1,000

5

d:o d:o

5,000

5,000

Kronor

33,000

33,000

1

provinsialläkare .........

1,875

625

2,500

Efter 10 år kan lönen

Ihöjas med 500 kronor och

137

d:o .........

256,875

85,625

342,500

/efter 15 år med ytterligare

1500 kronor.

Kronor

258,750

86,250

345,000

med bestämmande tillika af följande vilkor för åtnjutande af de i staten

omförmälda aflöningsförmåner:

1:°) att provinsialläkare skall vara underkastad så väl den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden som ock den reglering af

tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas annan tjenst å

rikets eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre

medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen

såsom provinsialläkare;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar fä uppbäras

för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat semester,

men skola för den tid, under hvilken han eljest varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst,

egen uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår ledighet för

svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, till

vikarien afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86. 13

5:o) att, der förhöjning åt lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt

innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till provinsialläkare,

under vilkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af denna

tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor,

med rätt för löntagaren att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han

åtnjutit semester, under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra

förhöjningen angår, deraf, att den högre afiöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern

blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst

utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års tjenstgöring

i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtad

att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten från

tjensten afgå; Eders Kongl. Maj:t likväl obetaget att låta med afskedet

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i

densamma qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för tjenstens behöriga

uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på derom gjord framställning,

beviljas ordinarie provinsialläkare efter tio års tjenstgöring såsom sådan,

under antingen en månad årligen eller två månader hvart annat år, med

skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för

vikarien;

2:o) att Riksdagen medgifvit, att de för närvarande med vissa provinsialläkaietjenster

förenade fixa tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300

kronor, må bibehållas, till dess om dem kan blifva annorlunda bestämdt, men

att Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhåller, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån indragning eller nedsättning

till beloppet af de fixa tjenstgöringspenningarne må kunna ega rum samt, så

fort ske kan, till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill omständigheterna

kunna föranleda;

3:o) att ålderstilläggen af Riksdagen faststälts att utgå af hufvudtitelns

allmänna förslagsanslag för ålderstillägg;

4:o) att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till

aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren af

Neder-Luleå socken, samt för beredande af löneförbättring åt samtlige provinsialläkare

i riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande uppgående

till 389,675 kronor, af Riksdagen höjts med 104,000 kronor, eller

till 493,675 kronor;

5:o) att till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader,

till arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande åt vikarier

åt provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars

botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor, med titelns ändring till:

Anslag till bestridande af kostnader för allmän helso- och sjukvård, af Riksdagen

höjts med ett belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor; samt

(Ro) att Riksdagen godkänt den grund för statens bidrag till aflönande

af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för en tid af minst

fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må, derest den ifrågakomna

läkarebefattningen tinnes nödig och bidrag af statsmedel anses erforderligt,

erhålla sådant bidrag till belopp, i allmänhet motsvarande det från

orten dertill utfästa bidrag i penningar, men i intet fall öfverstigande 1,500

kronor; dock med rätt för Eders Kong]. Maj:t, att med hänsyn till

distriktets mindre behof af statsunderstöd bestämma statsbidraget äfven till

lägre belopp än det från orten utfästa bidraget.

Beträffande det af Eders Kongl. Magt framlagda förslaget till lag

angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning

åt provinsialläkare meddelar Riksdagen i särskild skrifvelse sitt

beslut.

Stockholm den 20 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

15

Bilaga.

Förslag

till

Taxa

för arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård

och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för

tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag,

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ 1.

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande Allmän beprovinsialläkare,

eller vikarie för sådan läkare eget’ att för enskild sjukvård, lltammelsesom

inom distriktet lemnas, äfvensom för intyg, som på enskild begäran

meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning enligt här nedan

gifna bestämmelser, der ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet Arfvode för

för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med \radfra9nm9- krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör arfvodet

50 öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller

beräknas, derest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som hör till

samma hushåll som den sjuka.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

§ 3.

Arfvode för i, För hvarje besök, som af läkaren på anmodan göres hos sjuk

mom6två på afstånd ej öfverstigande två kilometer från läkarens bostad eller från

kilometer, annat ställe inom distriktet, der han uppehåller sig, utgår arfvodet med

3 kronor.

2. Öfverstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, afståndet från läkarens

bostad en kilometer och tinnes farbar väg till den sjuke, skall läkaren med

tjenlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej hemtning i sådant

fall, vare läkaren berättigad till godtgörelse för utgift, som han haft för

sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

Arfvode för* Öfverstiger vid sjukbesök väglängden till den sjuke från läkarens

^afstånd ^bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes, två kiloöfver

två meter, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half mil,

kilometer. me(j g kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare 1 krona

SO öre för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil och derefter

med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad mil af väglängden

till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskilt arfvode för återfärden.

5.

Befordran

till och /»iskall

1. Till och från sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer

läkaren befordras med tjenlig skjuts, och må dertill användas äfven

^o/Ä^åkdon efter en häst, så vida åkdonet kan efter ortens sed såsom beqvämligt

utöfver två anses. Vill läkaren i stället för den hemtandes åkdon begagna eget lättare

kilometet enj)ets;|kdon, vare han dertill berättigad.

2. Vårder läkaren i fall, som i inom. 1 sägs, ej hemtad, bär han

att sjelf ombesörja sin befordran till och från stället med rätt att derför

uppbära ersättning efter skjuts med en häst jemte åkdonslega efter 30 öre

för milen.

§ 6.

Ersättning

f°besikk ''■ Begagnar läkaren, der han ej med skjuts befordras, för resa vid

beräknad sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af sådan resa,

efter Hd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

jernväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant afstånd vägen eller

någon del deraf tillryggaläggas på båt, till häst eller till fots, skall arfvodet

för besöket beräknas efter den tid, som för färden åtgår, sålunda att arfvodet

utgår med 2 kronor för hvarje börjad timme, intill tio timmar, och

för längre tid med 1 krona för hvarje börjad timme, dock att arfvodet för

sådan resa icke i något tall må understiga 5 krono]1; skolande denna beräkningsgrund

tillämpas, jemväl om skjuts jemte något af nu nämnda fortskaffningssätt

användes. Vid bestämmandet af den tid, som för färden åtgått,

inberäknas äfven den tid läkaren måst under färden afvakta jernvägseller

ångfartygslägenhet, egande dock den betalningsskyldige att, der han

vill undgå kostnaden för väntetid under hemfärden, sjelf ombesörja läkarens

fortskaffning till hans hem. Deremot inberäknas icke den tid, som åtgår för

läkarens besök hos den sjuke eller för nattlogis, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arfvode äfven reseersättning för färd på jernväg efter afgift för plats

i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för enkel hyttplats

eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande, derest läkaren

måste sjelf ombesörja färd med bat, häst eller skjuts, honom ersättas stadgad

eller, der taxa icke finnes, betingad lega. Har läkaren haft utgift för

transport af reseeffekter, eller, vid sjukbesök på afstånd öfverstigande 4 mil,

föi1 nattlogis, skall sådan utgift honom godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter Ersättning

besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan sjuk, ''sjukbesök

skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i § 3 mom. under en

1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad efter väg- resetur''

längden från den nya vägens början till den sjukes bostad; och vare den,

som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att vid afvägen, eller der

den nya vägen börjar, hemta läkaren samt ombesörja hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens

arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken beräknas

efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen;''skolande arfvodet

mellan de betahringssskyldige fördelas efter den tid, som åtgått för

färden till och från hvarje särskildt sjukbesök, och svare hvar för den

hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan stadgade grunder

på honom belöper.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse ~JSf:o 86.

§ 8.

Särskilt För läkarens biträde vid barnförlossning'' skall, utöfver förut stadgade

ar^b°atn^0r arfvode och reseersättning, der sådan ifrågakommer, betalas ytterligare arfforiossning.

vode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter förrättningens

mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som dertill åtgått, samt

den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 9.

Särskildt För besigtning ä lefvande person med deröfver utfärdad attest njute

arfvode för läkaren i arfvode 3 kronor, der ej besigtningen afser utrönande af sinnes^lefvande1

beskaffenhet, i hvilket fall arfvodet utgår med 10 kronor. Har vid besigtperson.

ri[ng; som nu är sagd, resa erfordrats, åtnjute läkaren dessutom arfvode och

reseersättning såsom för sjukbesök är stadgadt.

§ io.

Förnöjdt 1. Anlitas läkaren under tiden'' mellan kl. 11 e. m. och kl. 8 f. m.

arfvode för eY\er faller resa för sjukbesök eller del af resan inom samma tid, utgår

under arfvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök med

viss Hd. förhöjning af 1 krona för hvarje börjad timme, som under ofvan angifna

tid för besök eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, eger dock icke rum, då fråga är om

biträde vid barnförlossning.

11.

Läkarevård. 1- Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga

som af korn-eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför läkaren

”fattigtSöderom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår arfvodet för

mindre be- an sådan läkarevård med endast hälften af här ofvan stadgade arfvodes
medlade

,

betalas, belopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej

hemtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast sä

vida medgifvande dertill af kommunalmyndigheten lemnats.

3. För liqvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs, eger

läkaren att, med bifogande af lemnade intyg, qvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och reseersättning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

19

§ 12.

Arfvode och reseersättning enligt denna taxa, hvilka skola af enskild Enskildes

person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och bg^l^9h8et

underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren, enligt denna

att vid anfordran erlägga, taxa
-

% 13.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arfvode eller reseersättning Handräckenligt

denna taxa, njute läkaren för utbekommande deraf handräckning hos”^/^^''

öfverexekutor, der läkaren styrker, att räkning å beloppet blifvit minst utbekomfjorton

dagar före ansökningens ingifvande till öfverexekutor tillstäld den mande•

b*etalningsskyldige.

B. För tjenstförrättningar, verkställa enligt gällande Instruktion

eller myndighets uppdrag,

§ 14.

För tjenstförrättning, som, för allmän helso- eller sjukvård, af de

§ 1 omförmälde läkare på grund af gällande instruktion eller myndighets''^''2^ °[

uppdrag utföres å ställe på längre afstånd från läkarens hostad än tvä allmänhet.

kilometer, utgår ersättning efter den klass i gällande resereglemente, som är

för provinsialläkare bestämd, men för tjenstförrättning, utförd på afstånd ej

öfverstigande två kilometer från hans bostad, utgår, der ej för vissa tjenstförrättningar

särskildt arfvode, enligt hvad i § 15 sägs, är bestämdt, ersättning

med 5 kronor i dagtraktamente, utan rätt för läkaren att beräkna

reseersättning.

§ 15.

1. För nedannämnda tjenstförrättningar tillkommer läkaren, jemte Ersättning

ersättning enligt gällande resereglemente, der sådan jemlik! § 14 ifråga - tj^stförrättkommer,

arfvode med följande belopp: ningar.

för rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter.................................................................. 20 kronor;

för undersökning till upptäckande af arseniksyrlighet i fast form, jemte

protokoll i två utskrifter...........................................i............................... 5 kronor;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Betalningsskyldighet

för tjenstår

rättningar.

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

för undersökning af lefvande person till utrönande af hans sinnesbeskaffenhet,

jemte utlåtande i två utskrifter.................................... 10 kronor
samt

för annan undersökning eller besigtning å lefvande person eller

personer, jemte utlåtande i två utskrifter .......................................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arfvodens åtnjutande på de till förrättningen

hörande handlingars godkännande vid den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

2. För den i § 3 af kong! förordningen angående åtgärder mot införande

och utbredning af smitt,osamma sjukdomar bland rikets invånare den

19 mars 1875 föreskrift^ undersökning utgår arfvode enligt bestämmelsen i

§ 16 mom. 1 af samma förordning.

§ 16. •

För tjenstförrättning, hvarom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning

.af statsmedel, der ej annorlunda är i särskild författning bestämdt.

Stockholm, Associations Boktryckeriet, 1890,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.