Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ändring i grufvestadgan i fråga om dispositionsrätten öfver mineralfyndigheter å viss kronojord.

1890-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1890:90, Skrifvelse till Konungen, angående ändring i grufvestadgan i fråga om dispositionsrätten öfver mineralfyndigheter å viss kronojord.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

5:o 90.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1890.

—• — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändring i grufvestadgan

i fråga om dispositionsrätten öfver mineralfyndigheter

å viss kronojord.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 13.)

Till Konungen.

Genom kungörelsen den 19 augusti 1889 har, med anledning af Riksdagens

i skrifvelse den 15 maj samma år gjorda framställning, förordnats,

dels att i matsedel, som utfärdas å fyndighet, belägen på kronojord, som

icke under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen

eller blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,

tills vidare skall, om inmutningsansökningen gjorts efter förstnämnda dag,

intagas förbehåll om skyldighet för inmutaren att vara underkastad de förändrade

bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i grufarbetet och den

deraf fallande vinsten, som genom ny lagstiftning kunna blifva gällande, dels

ock att för fyndighet, derå inmutning under sådant förbehåll erhållits, utmål

tills vidare icke må anvisas.

Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits lämpligheten af

sådan ändring i nu gällande grufvestadga, att malm och andra mineralfyndig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

3

heter, hvilka efter ändringens fastställande upptäckas på kronojord, som ej

är under ständig besittningsrätt upplåten, må på för staten gagneligaste sätt

kunna disponeras.

Till stöd härför har erinrats, bland annat, att de skäl, som under sist

förflutna års riksdag anfördes för ändring af grufvestadgan i den rigtning

att staten skulle tillförsäkras möjlighet att vid inmutning af malmfyndigheter

kunna komma i åtnjutande af med grufbrytningen förenade fördelar, fortfarande

egde giltighet och än mera vunnit i styrka bland annat af den

omständighet, att under år 1889 trettiotre utmål blifvit lagda och tvåhundrafyratiosju

mutsedlar blifvit utfärdade allenast inom Norrbottens län,

hvilka siffror oförtydbart bestyrkte, att intresset hos enskilde att söka komma

i besittning af den kända ymniga tillgången på dylika fyndigheter tilltagit

i samma mån utsigterna till lättade kommunikationer, ökad afsättning af

malmerna, förbättrade pris och större efterfrågan på jernmarknaden börjat

ljusna; att utredningen angående tillgångarna af jernmalm visat, att dessa

i de hittills kända grufvorna, hvarifrån köpmalm erhållits, på ett så betänkligt

sätt minskats, att de inom öfre Norrland befintliga rika malmfyndigheterna

snart måste blifva af största betydelse för fyllande af de större

jernproducerande ländernas behof af köpmalm; att de förhoppningar om

fäderneslandets framtida utveckling och välstånd, som väckts af dessa

landets stora naturrikedomar, hittills icke förverkligats, då det vore allmänt

kändt, att det bolag, som egt de mest betydande malmfälten i Norrbotten,

icke på senare tider begagnat dem till bergsbruksrörelse inom Sverige, utan

afstått brytningsrätten i grufvorna till ett utländskt jern vägsbolag, hvilket

dermed endast haft till mål att medelst malmexport söka betrygga sitt

jern vägsföretag; att den afgift af ungefär l7/8 öre per centner, som tillfallit

grufegaren, emellertid vore så obetydlig, att med fog kunde påstås, att dessa

landets naturrikedomar gått ur landet, utan att för detsamma medföra någon

som helst motsvarighet i ökadt välstånd och kapital; samt att en lagändring

syntes vara påkallad jemväl deraf, dels att staten för närvarande icke kunde

med trygghet förvärfva eller ega gruffält på egen mark, då dessa af hvem

som helst kunde inmutas och äter afhändas staten, dels ock att en del förut

värdelösa mineralier, som icke vore föremål för inmutning, numera blifvit

så värdefulla, att de för industrien egde större vigt än malmen.

Utom den i ofvannämnda skrifvelse af den 15 maj 1889 ifrågasatta

ändringen i grufvestadgan angående rätt för kronan att till hälften med

inmutaren deltaga i grufarbetet och den deraf fallande vinsten, ansåg näst

föregående Riksdag nödigt, att stadgan ändrades äfven i annat hänseende,

särskildt rörande rättsförhållandet mellan staten såsom jordegare och inmutare

af apatitförande jernmalm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 90,

Nuvarande stadganden synas jemväl föranleda dertill, att vissa icke

inmutningsbara mineralier, hvilka genom vetenskapens och teknikens framsteg

på sista tiden blifvit värdefulla, icke kunna blifva åtkomliga, vare sig

för inmutaren eller jordegaren, i det fall att de förekomma inom utmål

utan sammanhang med malmfyndigheten -— en orimlighet af den påtagliga

beskaffenhet, att densamma obestridligen påkallar snar rättelse.

Då flera dylika icke inmutningsbara mineralier ega ett sådant handelsvärde,

att de kunna blifva föremål för lönande grufdrift, synes det äfven

ligga i det allmännas intresse att i grufvestadgan införa sådana bestämmelser

för nämnda fyndigheters bearbetande, äfven om de förekomma enbart och

utan sammanhang med malmfyndighet, att deras eftersökande och upptäckande

derigenom uppmuntras.

En i vissa fäll känbar olägenhet, som bör undanrödjas, torde onekligen

ligga i det ofvan anmärkta förhållandet, att staten icke enligt grufvestadgan

kan, utan särskildt undantagsstadgande, med trygghet mot förnyad

inmutning besitta en förvärfvad eller sonad malmfyndighet, som för det allmänna

af särskild anledning möjligen kunde vara af vigt och värde.

Till undvikande af de betänkliga förvecklingar, som för ett litet land

kunna uppstå i följd af konflikter mellan stora, af utländska män drifna

affärsföretag samt statens intressen och lagar, anser Riksdagen väl nödigt

att utländska undersåtar i regel äro förbjudna att inom vårt land besitta

grufvor och idka grufdrift, men på samma gång är Riksdagen förvissad

derom, att ett absolut förbud för utländing att inom landet ega grufvor och

drifva grufverörelse, ingalunda vore enligt med statens och bergsbrukets

sanna intressen. Många och talande bevis härför kunna anföras ur den

svenska bergshandteringens historia, hvilken på ett lysande sätt ådagalägger,

att denna närings lyftning i vissa fall på ett kraftigt sätt befrämjats af

utländske mäns energi och kapital. Dä således möjligheten till ett dylikt

välbehöfligt understöd åt det svenska bergsbruket icke heller för framtiden

synes böra alldeles afskäras, samt grufvestadgans 68 § redan innehåller

förbud för utländing att utan Konungens tillstånd bedrifva grufdrift, lära

endast mindre ändringar i detta fall vara erforderliga i syfte, dels att ökad

arbetsskyldighet eller förbud mot hvilostånd må hädanefter föreskrifvas för

utländing, hvilken icke bör till förfång för andra spekulanter vara berättigad

att länge försvara utmål utan verklig grufdrift, dels att närmare tillsyn och

kontroll öfver utländings grufdrift må anordnas, så att densamma må komma

att oafbrutet bedrifvas på det för statens intressen mest gagnande sätt,

äfven der dylik grufdrift utöfvas under formen af svenskt bolag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 90. 5

att Eders Kong! Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande Riksdag

framlägga förslag om sådan ändring i nu gällande grufvestadga, att

malm och andra mineralfyndigheter, hvilka efter ändringens fastställande

upptäckas ä kronojord, som ej är under ständig besittningsrätt upplåten, må

på för staten gagneligaste sätt kunna disponeras.

Stockholm den 20 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.