Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.

1891-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:100, Skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

N:o 100.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1891.

— — -- — Andra Kammaren den 14 —- —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.

(Bevillningsutskottets betänkande n:is 2 och 20 samt memorial n:o 18.)

Till Konungen.

Uti den 10 sistlidne april till Riksdagen aflåten proposition bar

Eders Kongl. Maj:t — med förklarande att Eders Kongl. Maj:t, under

förutsättning af Riksdagens bifall till här nedan omförmälda förslag

om stämpelfrihet i vissa fall för utslag i fattigvårdsmål, vore sinnad

att låta utfärda en författning med föreskrift, att utslag i fattigvårdsmål

af sådan beskaffenhet, som omförmäles i 48 § 1 mom. af kongl.

förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant berörda

moment lyder i kongl. kungörelsen den 11 februari 1881, skall skyndsamt

af Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande genom

magistraters eller kronobetjentes och fjerdingsmäns handräckning delgifvas,

förutom sökande och klagande, jemväl förklarande i de fall, då

antingen genom utslaget försörjnings- eller ersättningsskyldighet honom

ådömts, eller ock målet af honom såsom sökande först anhängigjorts,

samt att, bevis om delgifningen skall af Eders Kongl. Maj:t,s befallningshafvande

vederbörande vid anfordran tillhandahållas — föreslagit Riksdagen

att besluta, att 7 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften

den 5 september 1890 skall erhålla följande förändrade lydelse :

»Från stämpelafgift enligt denna art. äro befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

Arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens

försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte

torpare och lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, domänstyrelsens

eller Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning beroende

frågor, som beröra deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan

såsom jordens egare, dock med undantag af resolutioner angående medgifven

öfverlåtelse af arrende- eller nyttjanderätt;

Embete- eller tjensteman —--— — —----tjensten;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan,

som är förklarande part i fattigvårdsmål; beträffande beslut, hvithet

enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas;

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,

som innehafvas såsom boställen af embets- och tjenstemän inom civil-,

militie- och ecklesiastikstaterna, eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,

hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets

pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet

mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare och

kronan såsom densammas egare;

Kronan;

Frihet från stämpel -— — -— — —--justieombudsman».

Vid behandling af detta ärende har Riksdagen, under förutsättning

att ofvan omförmälda författning angående delgifning i vissa fall

af utslag i fattigvårdsmål jemväl åt förklarande part kommer till stånd,

beslutat, att ofvan omförmälda delar af förordningen angående stämpelafgiften

skola erhålla den förändrade lydelse, som af Eders Kongl.

Maj:t föreslagits.

På förekomna anledningar har Riksdagen härjemte funnit sig böra

vidtaga vissa andra ändringar i förordningen angående stämpelafgiften.

Jiinligt denna förordning förses patentbref för närvarande med en

stämpelafgift af tjugufem kronor. Denna afgift har synts Riksdagen

väl hög. Parter, hvilka utan särskild begäran äro skyldige att lösa

utslag af kommerskollegium, under hvilket kongl. patentbyrån lyder,

eller af de öfriga centrala embetsverken, skola, för så vidt utslaget

icke upptager mer än ett ark, erlägga en stämpelafgift af allenast tio

kronor. Det synes då hårdt, att uppfinnare, hvilkas verksamhet häraf

staten underlättas och uppmuntras, skola nödgas erlägga en stämpelBih.

till Riksd. Vrot. 1891. 10 Sami. 1 Afä. I Band. 19 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

skatt af tjugufem kronor. Och Riksdagen har derför funnit det vara

billigt och lämpligt, att stämpelafgiften för patentbref nedsättes till

tio kronor.

Med anledning häraf har Riksdagen derför beslutat, det rubriken

»patentbref» under § 3 i förevarande förordning skall erhålla följande

förändrade lydelse: *

»Patentbref — 4:de afdelningen 10 kronor.»

För närvarande utgår stämpelafgiften för hvarje protokollsutdrag

rörande lagfart vid underdomstolar å landet med 2 kronor för första

arket och 1 krona 50 öre för hvarje af de öfriga arken samt vid underdomstolar

i stad med 1 krona för hvardera af första och andra arken

samt 1 krona 25 öre för hvarje af de öfriga arken. Stämpelfrihet är

allenast medgifven för lagfarter, hvilka meddelas å fång till fast egendom

genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å egendomen i dess

helhet icke uppgår till 1,000 kronor.

Särskild! uti de delar af landet, der jorden är mycket styckad,

drabbar berörda skatt ganska hårdt.

Till följd häraf afskräckas ofta arfvingar af mindre jordlotter från

att inom lag stadgad tid lagfara sina fång, och såmedelst fördröjes

det ordnande af lagfartsväsendet, som ifrån såväl statens som den enskildes

synpunkt är synnerligen önskligt. Riksdagen har derför funnit

eu utsträckning af den nu stadgade stämpelfriheten böra ske och med

anledning deraf beslutat, att under rubriken »protokoll» i § 3 af förordningen

angående stämpelafgiften orden »protokoll angående lagfart

å fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet

å egendomen i dess helhet icke uppgår till 1,000 kronor» skola utbytas

mot orden »protokoll angående lagfart å fång till fast egendom

genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom, hvarå

lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor».

Med anmälan härom får Riksdagen tillika tillkännagifva, att i

öfrigt ej några förändringar i förordningen angående stämpelafgiften

blifvit vid innevarande riksdag vidtagna.

Stockholm den 14 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.