Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående utredning rörande möjlighet för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk.

1891-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:104, Skrifvelse till Konungen, angående utredning rörande möjlighet för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse N:o 104.

N:o 104.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1891.

— — — — Andra Kammaren — 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning rörande

möjlighet för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtanden n:is 1 och 15.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 20.)

Till Konungen.

Hos Riksdagen har i afgifna motioner framhållits önskvärdheten af

en utredning, huru vida genom statmagternas försorg tillfällen kunde

beredas för obemedlade eller mindre bemedlade att på lämpliga vilkor,

hufvudsakligen å de inom landet ännu befintliga stora odlingsbara utmarker,

bilda egna jordbruk; och skulle, enligt motionärernas åsigt, sådan

upplåtelse af jord lättast låta sig verkställa derigenom, att kronodomänerna,

i den mån de blefve lediga från arrendatorer och sedan större

skogslotter undantagits, sönderdelades i mindre gårdar, hvilka emot en

på 40 å 50 år stäld afbetalning och på i öfrigt så billiga vilkor som

möjligt försåldes till sådana personer, som antingen icke förut egde

några hemman eller endast mycket små sådana.

Vid handläggning af nämnda motioner har Riksdagen funnit den

deri berörda fråga väl förtjena en opartisk och grundlig utredning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Den lösa befolkningens inom landet stora tillväxt i antal, icke blott i

städerna utan äfven på landsbygden, synnerligen i vissa trakter af Norrland,

medför nemligen så afsevärda olägenheter och möjligen äfven vådor

för kommunerna och samhället, att de, enligt Riksdagens åsigt, från

statens sida påkalla vidtagande af åtgärder för att bereda denna befolkning

en tryggare ställning och fastare binda densamma vid hemorten

och fäderneslandet. Det af motionärerna angifna förslag härtill, hvilket

åsyftar att åt så stor del som möjligt af denna befolkning bereda egna

hem och mindre jordbrukslägenheter, synes innefatta det må hända verksammaste

medlet bland dem, som böra komma till användning för frågans

lösning.

Utan tvifvel förefinnas jemväl många skäl att tillse, huru vida icke

något kunde göras för att i större utsträckning, än nu kan ske, tillmötesgå

den i vida kretsar bland våra obemedlade eller mindre bemedlade

samhällsklasser obestridligen befintliga, i sig sjelf sunda och naturliga

trängtan efter att på drägliga vilkor komma i besitttning af jord

för att derigenom blifva i tillfälle att med sträfsamt arbete bilda sjelfständiga

hem på egen torfva.

Riksdagen håller nemligen före, ej blott att en talrik befolkning af

smärre, sjelfständiga jordbrukare är i hög grad egnad att gifva styrka

och trygghet åt samfundsbyggnaden, utan äfven att den, förutsatt att

den i sitt odlingsarbete ledes af goda föredömen, är i stånd att i många

hänseenden på ett vida fullständigare och intensivare sätt tillgodogöra

de i jorden slumrande krafterna, än som kan ske genom de större jordbruken;

och äfven för dessa skulle det helt visst ofta vara en icke

ringa fördel att i sitt granskap hafva att tillgå en stam af fria, bofasta

arbetare, hvilka i de säkerligen alltid talrika fall, der deras egna små

jordbruk icke loge deras egen och deras familjers fulla arbetskraft i

anspråk, kunde till egen båtnad använda en del deraf i det större jordbrukets

eller industriens tjenst.

I många fäll lärer väl detta sistnämnda mål, såsom redan flerstädes

skett, kunna och böra vinnas på enskild väg genom afsöndring från de

större egendomarne af mera afsides belägna torplägenheter, men säkerligen

torde det i talrika orter vid närmare pröfning af förhållandena

befinnas lämpligt att derutöfver, i öfverensstämmelse med motionärernas

förslag, beredas tillfällen till bildande af dylika smärre sjelfständiga

jordbruk genom utskiftning i mindre lotter af sådana statsdomäner,

som äro afsedda att försäljas, utan att statsverket derför behöfver

betungas med några egentliga kostnader.

Men framför allt torde det för ett land sådant som vårt, der så

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

vidsträckta värderika marker ännu vänta på odlarens plog eller hacka,

alldeles särskildt vara ett lifsintresse, att dessa marker snarast möjligt

blifva använda till gagn och lycka ej blott för dem, som derå dana sig

hem och arbetsfält, utan jemväl, direkt och indirekt, för hela samhället

genom den ökade mängd produktiva krafter, som härigenom skapas och

komma till verksamhet.

Med afseende härå anser sig Riksdagen kunna uttala den tanken,

att ett statens ingripande i ändamål att främja, ordna och leda uppodlingen

och bebyggandet af de vidsträckta, oupptagna, men odlingsvärda

marker, som ännu finnas i vårt land och i all synnerhet i dess

nordligaste delar, vore i hög grad önskvärdt och egnadt att på bästa

sätt och inom kortaste tid förvandla dessa nu till en stor del öde och

till föga nytta varande landsträckor till hem för en talrik och idog

befolkning, den der säkerligen inom en ej allt för aflägsen framtid skulle

genom ökad produktion, skatteförmåga och försvarskraft rikligen återgälda

de kostnader, staten i början möjligen finge ikläda sig för kolonisationsarbetets

främjande och ordnande. Den redan åstadkomna och

under de närmaste åren ytterligare förestående storartade utvecklingen

af kommunikationsmedlen i det öfre Norrland genom statsbanenätets

utsträckning till dessa aflägsna trakter, hvilka, enligt sammanstämmande

tillförlitliga upplysningar, erbjuda långt gynsammare förutsättningar för

eu lönande jordbruksnäring, än man i allmänhet, på grund af det nordliga

läget, är benägen att antaga, innebär en särskild kraftig maning

att snarast möjligt vidtaga nödiga åtgärder i den nyss angifna rigtningen.

Sådana åtgärder, om de skola erhålla önskvärd planmessighet och

blifva rätt ändamålsenliga, måste förutsätta en synnerligen noggrann

och omfattande utredning af alla de efter lokala förhållanden vexlande

omständigheter, som kunna inverka på frågans bedömande.

En utredning af så omfattande och mångsidig art lärer dock endast

genom Eders Kongl. Maj:ts föranstaltande kunna åstadkommas, och

Riksdagen får för den skull anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta

utreda, huru vida icke genom statsmagternas försorg tillfälle kunde beredas

för obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor bilda

egna jordbruk, hufvudsakligen å inom landet ännu befintliga stora

odlingsbara utmarker.

Stockholm den 14 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.