Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående qvinnas äktenskapsålder.

1891-03-16 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:19, Skrifvelse till Konungen, angående qvinnas äktenskapsålder.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

N:o 19.

Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 16 mars 1891.

— — — — Andra Kammaren den 16 — —■

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående qvinnas äktenskapsålder.

(Lagutskottets utlåtande n:o 14.)

Till Konungen.

Det lärer knappast kunna förnekas, att vigtiga skäl tala för ett

framflyttande af den ålder, vid hvilken svensk qvinna enligt lag må

tillåtas att ingå äktenskap. Att rätt bestämma den plats på åldersskalan,

der en sålunda framflyttad åldersgräns bör förläggas, är emellertid

för lagstiftaren en vansklig uppgift, som följaktligen bör behandlas med

synnerlig omsorg och varsamhet. Under åberopande af flere framstående

vetenskapsmäns uttalanden om skadligheten af för tidigt ingångna

äktenskap och särskildt i fråga om vårt land hänvisande till den sena

utveckling, som här i allmänhet eger rum, har enskild motionär inom

Riksdagen gjort framställning derom, att 18 år borde bestämmas såsom

den ålder, före hvars uppnående lagen icke borde tillåta qvinna att träda

i äktenskap.

Riksdagen vill icke bestämdt förneka, att den sålunda föreslagna

åldersgränsen kan vara lämplig, men föreställer sig, att goda skäl äfven

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

tala för att stanna vid en lägre ålderssiffra. De flesta qvinnor i vårt

land torde nemligen vid 17—20 års ålder uppnå den utveckling, alt

grundade skäl icke kunna åberopas mot deras inträde i äktenskapet.

Enligt hvad den officiella befolkningsstatistiken för tioårsperioden 1878

—1887 utvisar, är också antalet ingångna äktenskap i åldersklassen

17—18 rätt stort och företer, jemfördt med antalet äktenskap ingångna

i åldersklassen 16—17, en märklig stegring, relativt större än den ökning

åldersklassen 18—19 framvisar i förhållande till först nämnda klass.

Om nu åldersgränsen uppflyttades till 18 år och rätten att söka dispens

fortfarande finge tillgodonjutas, synes fara värdt, att Eders Kong!. Maj:t

komme att årligen betungas med pröfning af ett antal dylika ansökningar,

hvilket må hända skulle närma sig antalet af de fall, då äktenskap

nu ingås af qvinnor, som ej uppnått 18 år, och sålunda varda rätt

betydligt. Då Riksdagen emellertid anser nödigt, att en lagstiftningsåtgärd

i ämnet föregås af omsorgsfull utredning rörande alla de omständigheter,

till hvilka för frågans bästa lösning måste tagas hänsyn,

får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning rörande de omständigheter, som inverka på bedömandet af

frågan om framflyttande af den i 1 kap. 6 § giftermålsbalken för qvinna

stadgade åldersgräns, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag

i sådant hänseende, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 16 mars 1891.

i

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.