Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i fråga om utsträckning af tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt.

1891-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:43, Skrifvelse till Konungen i fråga om utsträckning af tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 43.

7

N:o 43.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 0 maj ]891.

— — — — Andra Kammaren — 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i fråga om utsträckning af

tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor och

af kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt.

(Statsutskottets utlåtande n:o 25.)

Till Konungen.

Sedan Riksdagen jemlik! skrifvelse den 12 maj 1885 bifallit Eders

Kongl. Maj:ts den 20 februari samma år aflåtna proposition angående

inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild

eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom,

har Eders Kongl. Maj:t den 11 september samma år utfärdat

förordning i ämnet. I denna förordning stadgades, bland annat, att

vederbörande egare till förenämnda räntor, tionde eller rätt till arbete

eller hofveri, hvilka ville begagna sig af den bestämda inlösen, skulle

inom ett år från den dag, författningen utfärdades, derom göra anmälan

hos kammarkollegium eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

samt att inlösta räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 43.

beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde

näst före utfärdandet af kongl. kungörelsen den 11 maj 1855 angående

de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling,

omsättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och kongl. förordningen

den 23 juli 1869 samt till statverket utgöras nu för tiden från

räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle

gälla enahanda bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt.

Med anledning af 1887 års senare Riksdags i ämnet fattade beslut

förordnade Eders Kongl. Maj:t genom kongl. kungörelsen den 13

juli nämnda år, att den genom förenämnda förordning bestämda inlösen

af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades under enskild

eganderätt, skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom

i den ordning, samma författning stadgade, gjorde anmälan inom utgången

af år 1888.

Inom Riksdagen har nu förslag väckts derom att den i sistberörda

kongl. kungörelse bestämda tid för inlösen af skattefrälserättor och kronotionde

måtte utsträckas till 1892 års slut.

Till inlösen af skattefrälseräntor in. m. anvisades

1887

1888

1889

1890

1891

års riksstat

kronor

800,000

1,000,000

1,000,000

100,000

170,000

Summa kronor 3,070,000: —.

Då statsrådet och chefen för finansdepartementet hos Eders Kongl.

Maj:t gjorde hemställan om att vid 1891 års statsreglering måtte för

berörda ändamål afsättas nämnda belopp af 170,000 kronor, meddelade

statsrådet, enligt hvad af statsrådsprotokollet den 11 januari 1890 inhemta»,

att sammanlagda summan af de till inlösen hembjudna räntor

och öfriga utskylder af ifrågavarande slag utgjorde 3,074,377 kronor

50 öre samt att vidare afsättning af medel å riksstaten för ändamålet

ej komme att erfordras.

I den framställning, som låg till grund för 1885 års Riksdags

beslut i detta ämne, beräknades visserligen, att statens utgift för omförmälda

utskylders inlösen skulle komma att uppgå till närmare

4,000,000 kronor. Riksdagen föreställer sig dock, att med ofvannämnda,

för berörda ändamål anvisade medel inlösen kunnat ega rum af nästan

alla utskylder inom landet af ifrågavarande slag, helst åtskilliga ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 43.

9

skylder, som förut ansetts vara att hänföra till dem, hvarom nu är

fråga, sedermera vid verkstälda undersökningar befunnits vara af beskaffenhet

att ej böra i öfverensstämmelse med kongl. kungörelsen den

11 september 1885 inlösas. Då emellertid ännu torde förefinnas enskilda

egare till skattefrälseräntor och kronotionde, hvilka egare skulle vara

villiga att erbjuda dessa utskylder till inlösen, samt det är önskligt, att

staten må kunna, så vidt möjligt, medelst frivilliga aftal med ränteoch

tiondeegare återförvärfva berörda utskylder, har Riksdagen ansett

tillfälle böra beredas till förvärfvande för staten af de rättigheter af

ifrågavarande slag, som möjligen ännu befinna sig i enskildes händer;

och synes tiden, inom hvilken det förnyade medgifvandet om anmälan

till inlösen af sådana utskylder må gälla, lämpligen böra utsättas till

1892 års utgång.

Inom den i 1885 års förordning föreskrifna tid inkommo saluanbud

å skattefrälseräntor m. in. till en beräknad lösesumma af 2,884,232

kronor 75 öre, och vid utgången af den i 1887 års förordning stadgade

preskriptionstiden, eller 1888 års slut, beräknades hela det till inlösen

anmälda räntebeloppet uppgå till 3,034,769 kronor 50 öre. De under

den förlängda preskriptionstiden till inlösen anmälda räntor och tionde

belöpte sig alltså, enligt berörda beräkning, ej till högre belopp än 150,536

kronor 75 öre. Med afseende härå torde lösesumman för de räntor

och tionde, hvilka, vid förnyadt tillfälle till anmälan om inlösen, komma

att kronan hembjudas, icke kunna antagas blifva synnerligen stor. I

allt fall synes särskildt anslag för ändamålet icke behöfligt, utan torde

erforderligt belopp kunna af statskontoret förskjutas för att derefter

hos Riksdagen till ersättande anmälas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen beslutat,

att den genom kongl. förordningen den 11 september 1885 bestämda

inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under enskild

eganderätt, må ega rum, derest vederbörande egare, som vill begagna

sig af denna inlösen, derom i den ordning, samma författning

stadgar, gör anmälan inom utgången af år 1892.

Stockholm den 6 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Bil:, till Riks. Prof. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.