Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, än äfven väckta motioner om ändring i samma lag.

1891-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:65, Skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, än äfven väckta motioner om ändring i samma lag.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 65,

3

N:o 65.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1891.

— — — .•— Andra Kammaren — 11 — •—•

•„> U < 1 ^ f f f~ ( ‘ f ? ) i & t<V''\ i h ''"V *1 **. i } i yl'' ‘ l I i 1 -’j • i ! ‘ j i I ; ?:''• i • i ('' j .

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kongl.

Maj:ts proposition angående förändrad lydelse i vissa

delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, än äfven

väckta motioner om ändring i samma lag.

(Lagutskottets utlåtande n:o 41.)

Till Konungen.

Den af Eders Kongd. Maj:t den 14 sistlidne mars till Riksdagen

aflåtna proposition med förslag till ändrad lydelse af 1 §, 3 § mom. 1,

6, 14, 25, 27 och 28 §§, 33 § mom. 2 och 3, 34 samt 52 §§ af värnpligtslagen

den 5 juni 1885 äfvensom 53 § af berörda lag, sådant

nämnda lagrum lyder i lagen den 5 mars 1886, har, i hvad densamma

afse! ändrad lydelse af 14 och 25 §§ samt 27 § mom. 2, blifvit af

Riksdagen bifallen, hvaremot till följd deraf att kamrarne stannat i

skiljaktiga beslut propositionen i öfrig! icke bifallits.

I sammanhang med Eders Kongl. Maj:ts berörda proposition har

Riksdagen till behandling förehaft tvenne inom Riksdagen väckta framställningar,

i syfte att den olikhet i afseende å tiden och sättet för värn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

pligtens utgörande, som finnes stadgad för invånarne i Gotlands län,

måtte varda undanröjd.

Sålunda har erinrats, hurusom den allmänna värnpligtslagen syntes

hafva förutsett, huru svårt och nästan omöjligt det vore för sjömännen,

som merendels, då de icke vore i utrikes fart för långturer sysselsatte,

tidigt på våren vid sjömanshusen inmönstrade till sina befattningar i

handelsflottan, att på samma sätt som öfrige värnpligtige öfvas i vapenföring.

Stadgandet att vid sjömanshus inskrifne värnpligtige skola inskrifvas

vid flottan och under fredstid fullgöra hela sin vapenöfningstjenstgöring

under första året af sin tjenstetid, äfvensom att värnpligtig, som styrker,

att han vid ingången af det år, hvarunder han fyller 21 år, varit vid

sjömanshus inskrifven minst 4 år och deraf under minst 12 månader

haft anställning i utrikes sjöfart, skall vara fri från afl öfning i fredstid

emot förpligtelse att tillhöra flottans reserv under hela sin värnpligtstid

och deröfver till och med det kalenderår, under hvilket han

fyller 40 år, gälde emellertid icke för de vid Visby sjömanshus inskrifne

värnpligtige.

Äfven desse kunde visserligen enligt § 13 i ■ förordningen den 17

december 1886 vinna befrielse från all öfning i fredstid, om de kunna

styrka sig vid ingången af det år, då de fylla 19 år, hafva varit vid

sjömanshus inskrifne minst 4 år och deraf under minst 12 månader

haft anställning vid utrikes sjöfart, i hvilket fall de skola under hela sin

värnpligtstid tillhöra Gotlands läns bevärings reserv, men öfrige vid

Visby sjömanshus inskrifne hade att som alla andre gotländske värnpligtige

på 3 år fullgöra sina 54 dagars vapenöfning.

Nu förelåge emellertid det sjelfklara förhållandet, att de vid Visby

sjömanshus inskrifne värnpligtige i regeln icke kunde med samma lätthet

som 21-årige sjömän vid andra sjömanshus redan vid 19 års ålder

styrka sig hafva varit 4 år vid sjömanshus inskrifne och deraf tillbragt

12 månader i utrikes sjöfart. Den naturliga följden af detta stadgande

hade bland annat varit, dels att Gotlands läns beväringsreserv enligt

de officiella uppgifterna

den 1 januari 1890 utgjorde allenast ............... 2 man

och dels äfven att bötesförteckningarna å Gotlands inskrifningsområde

tillhörande beväringsmän, som försummat fullgöra sin vapenöfning,

kommit att i en oroande grad svälla ut. Under det att sjömäns

frånvaro, i och för såväl inrikes som utrikes sjöfart, från vapenöfning

vid Gotlands forna nationalbeväring ansetts som laga förfall, så hade

från och med år 1887 en annan uppfattning måst gorå sig gällande i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

5

sådana fall. Sålunda hade af vid Visby sjömanshus inskrifne sjömän

såsom förfallolöst frånvarande från vapenöfning antecknats

år 1887 ...........................,r<-......... 67 st. af 247 inskrifne

» 1888 ...................................... 69 » » 288 » -

■» 1889 ..................................... 89 » » 309 »

)) 1890 ...................................... 229 » » 289 »

beroende det lägre antalet förfallolöst frånvarande under de 3 första

åren derpå, att vederbörande inskrifningsnämnder, med stöd af § 12 i

förordningen den 17 december 1886, meddelat ett större antal värnpligtige

sjömän uppskof med tjenstgöring till det år, under hvilket de

fylde 22 år.

Den gotländske sjöman, som numera från sina färder återkomma

till hembygden, vore sålunda i regeln hemfallen till böter, som under

eu flerårig frånvaro kunnat växa till betydande belopp, eller, om tillgång

till böternas gäldande saknades, till fängelse, ett emottagande som

icke vore egnadt att stärka de band, som fäste honom vid hembygd

och fädernesland.

Jemväl derutinnan vore de vid Visby sjömanshus inskrifne värnpligtige

i en mindre gynnad ställning än de vid öfriga sjömanshus inskrifne,

att de icke liksom desse senare hänvisats att för öfning i fredstid

och tjenstgöring i krig tjena vid flottan, der deras sjömannaduglighet

kunde komma till gagn, utan i stället, ehvad de tillhörde Gotlands

läns beväring, landstorm eller s. k. reserv vore pligtig^ att till lands

fullgöra en vapenkonst, hvartill de i allmänhet torde sakna erforderlig

öfning, håg och lämplighet.

Af hvad som anförts beträffande under åren 1887—1890 inskrifne

och förfallolöst frånvarande sjömän äfvensom deraf att enligt officiella

uppgifter de värnpligtige sjömän, som bevistat vapenöfningarna, utgjorde

år 1887 ............t........... 11 man af 247 värnpligtige

» 1888 .............................. 23 » » 288 »

» 1889 ............................. 25 3) » 309 »

:» 1890 ............................ 28 » » 289 »

syntes äfven framgå, att de vapenöfvade sjömännens antal i verkligheten

vore så försvinnande litet, att det icke kunde vara af någon

afsevärd betydelse för Gotlands försvar, om desse sjömän rullfördes

till fullgörande af sin värnpligt vid Gotlands beväringstrupper eller

vid flottan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

Uti berörda lian seende vore oék att märka, att den gotländske

sjömannen icke ovilkorligen behöfde låta inskrifva sig vid Visby sjömanshus,

enär han vore lagligen berättigad att, såsom mången gång

skett, låta inskrifva sig vid annat sjömanshus, men detta fullt lagliga

förfaringssätt vore synnerligen menligt för den gotländska sjöfartsnäringen

och dem, som eljest vid Visby sjömanshus behöfde inmönstra

sjöfolk.

Anledningen till den för Gotlands län gällande undantagsbestämmelsen

om öfningstidens fördelning på 3 år vore, att det ansetts omöjligt

att med de föga talrika beväringsklasserna i Gotlands län, hvar

för sig vapenöfvade, bilda högre truppenheter, hvilket likväl skulle

möjliggöras, om 2:a och 3:e klassernas värnpligtige öfvades samtidigt

under andra och tredje året. Det kunde icke bestridas, att summan

af tvenne årsklasser vore större än årsklasserna hvar för sig, men

ändamålet att bilda större truppenheter vunnes dermed i alla fall icke

i någon nämnvärd grad.

Vid de täta flyttningar, som numera egde rum emellan Gotland och

fastlandet, vore det emellertid af största vigt, att enhet förefunnes i

värnpligtsbestämmelserna, men nyss berörda undantagsföreskrift vore

af lätt insedda skäl egnad att i sådant hänseende vålla förvecklingar.

En annan märklig undantagsbestämmelse vore vidare den, att

värnpligtsåldern för de godtläudske ynglingarne inträdde redan vid 19

års ålder. Det hade visserligen såsom stöd härför blifvit andraget, att

den gotländske ynglingen i följd af klimatiska och andra förhållanden

tidigare, än hvad som eljest i vårt land vore fallet, ernådde den kroppsutveckling,

som värnpligtens fullgörande förutsatte, men detta påstående

vore obevisadt. Härtill ko änne att, då värnpligtslagen i § 6 föreskrefve,

att yngling, som är till krigstjenst duglig och lämplig, äfven

före det år värnpligten inträder får dertill inskrifvas, värnpligtslagens

giltighet för invånarne i Gotlands län i jemväl det hänseendet, att

värnpligtsåldern skulle räknas från det 21:a året, icke alls utgjorde

något hinder för att. fredstjenstgöringen kunde få börja vid det 19:e

året, eller förut, om nemligen ynglingen då vore tillräckligt utvecklad.

Hvad slutligen anginge den undantagsbestämmelsen, att de gotländske

värnpligtige äro i såväl freds- som krigstid befriade från tjenstgöring

utom länets gränser, vore denna förmån ursprungligen icke af Gotlands

befolkning påkallad. Den hade år 1811 erbjudits åt de gotländska

sockenombud, som hördes öfver den då. erbjudna beväringskonventionen,

och det syntes förklarligt nog, att dessa ombud, som väl icke

voro okunniga om de öden, som drabbat landtvärnet under sista ryska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

7

kriget, i valet emellan att som förstärkningsmanskap bortkommenderas

och att i hemorten bilda landstorm, valde det senare alternativet.

Den gångna tidens erfarenhet hade emellertid ådagalagt, att denna

ursprungligen så tilltalande förmån varit för Gotlands beväring allt för

dyrköpt.

Derigenom hade nemligen eu bestämd gränslinie blifvit uppdragen

emellan Gotlands och det öfriga rikets beväring, så att, under det den

senare på allt sätt omhuldats, den förra råkat i förgätenhet, till dess

från och med år 1887 en annan sakernas ordning tagit sin början.

Tillämpad i krigstid, kunde sist nämnda bestämmelse ock varda

till verklig förargelse. Det läte ju tänka sig, att Gotland vore fullkomligt

skyddadt-, exempelvis af en vänskaplig magts flotta, men att

likväl Sveriges existens berodde på anskaffandet af erforderliga stridskrafter

till någon hotad punkt å fastlandet. Men dertill skulle den

gotländska beväringen icke få användas. Man kunde äfven tänka sig,

att någon afdelning'' af de gotländska trupperna, vikande för en öfvermägtig

fiende, lyckats rädda sig undan till fastlandet, der den till

äfventyrs kunde göra någon nytta i förening med någon annan truppsamling.

Men äfven detta skulle vara att våldföra värnpligtslagen.

Dessutom vore det visst, att en separatlagstiftning sådan som den

ifrågavarande, äfven om den tillkommit i det välmenta och fosterländska

syftet att såsom svensk besittning bevara och försvara en afskild

öprovins, ingalunda vore egnad att stärka den för hvarje folk, icke minst

ett litet, vigtiga samhörighetskänslan, utan hvilken hvarje försvarsinstitution

i längden blefve vanmägtig.

I väsentlig öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit inom Riksdagen

i ämnet andraget, finner Riksdagen likställighet emellan de gotländske

och rikets öfrige värnpligtige vara ett eftersträfvansvärdt mål;

och får Riksdagen på grund häraf hemställa, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t taga i öfvervägande, om och i hvad mån invånarne i Gotlands

län må kunna i fråga om sättet för värnpligtens fullgörande likställas

med rikets öfrige värnpligtige, samt för Riksdagen framlägga förslag

i ämnet.

Stockholm den 11 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.