Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1890 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1889.

1891-05-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:71, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1890 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1889.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

N:o 71.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1889.

— — — Andra Kammaren den 13 — —-

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

år 1890 församlade revisorers berättelse angående verkstäld

granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1889.

(Statsutskottets utlåtande n:o 34.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år

1889 uti afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk

och myndigheter uti deröfver afgifna förklaringar hos Eders Kongl.

Maj:t andragit, får Riksdagen i nedannämnda ärenden anföra följande:

Fångvårdsstyrelsen.

Vid granskning af utgifterna för fångtransporten hade, enligt hvad

i revisionsberättelsen meddelats, revisorerne iakttagit, att i vissa fall,

särskild! inom Elfsborgs län, utgått ersättning för fånges förande med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

skjuts, ehuru hela eller större delen af vägen kunnat tillryggaläggas å

jernväg. Tillika hade revisorerne funnit att, då skjuts begagnats, den

reseersättning, som fångförarne egde åtnjuta, vore allt för hög, och

särskildt hade revisorerne fäst uppmärksamheten derå, att fånggevaldiger

vore berättigad erhålla ersättning för transport af reseeffekter i fall, då

sådan ersättning ej syntes vara erforderlig.

Genom utsträckt användande af jernvägslägenhet för fångforsling

syntes, enligt revisorernes åsigt, ej oväsentliga besparingar i de högst

betydliga utgifter, hvilka utginge för fångtransporten, kunna åstadkommas,

ej allenast på grund af det billiga befordringssättet utan äfven

genom den indragning i fångbevakniugen, som genom dylikt transportmedels

användande borde kunna göras, och då skjuts nödvändigtvis

måste för fångtransporten begagnas, ansåge revisorerne att den till

fånggevaldiger utgående ersättning skäligen kunde i någon mån nedsättas.

För vinnande af det mål revisorerne antydt, eller ett nedbringande

af kostnaderna för fångtransporten, erfordrades, enligt revisorernes

mening, en genomgripande förändring af organisationen i sin helhet för

fångforslingen inom riket.

Jemte meddelande af en tablå till utvisande af fångtransportkostnaden

under åren 1878—1889 har fångvårdsstyrelsen uti ett med anledning

af revisorernes omförmälda framställning afgifvet utlåtande anfört,

att enligt denna tablå transportkostnaden för hvarje nykommen fånge uppginge

för år 1889 till 13 kronor 63 öre och i medeltal för nämnda tolf år

till 14 kronor 42 öre och att, vid det förhållande att väl icke alla nykomne

till häkte införts med fångtransport, men deremot en stor del af de i

häkte redan intagne fångar blifvit derefter afbörda till ransakning eller

eljest på transport afsände, sistnämnda två siffror jemväl borde få gälla

som uttryck för medeltransportkostnaden för hvarje forslad fånge.

Om ock fångtransportkostnaderna, hvilka för år 1889 utgjorde

sammanlagdt 268,717 kronor 89 öre, i och för sig betraktade, uppginge

till afsevärda summor, måste dock, enligt hvad fångvårdsstyrelsen vidare

yttrat, medgifvas, att de, jemförda med antalet forslade fångar,

icke stälde sig synnerligen höga, helst i ett land med så stor utsträckning

som vårt, der ofta nog vid fångforsling betydliga våglängder tillryggalades.

Styrelsen har vidare erinrat, hurusom Eders Kongl. Maj:t för

fångforsling å statens jernvägar redan genom kongl. brefvet den 25

november 1863 meddelat bestämmelser samt sedermera den 30 april

1881 derför utfärdat fullständig taxa. Hvad anginge de enskilda jernvägarne,

hade styrelsen den 16 november 1875 hos Eders Kongl. Maj:t

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

gjort framställning om stadgande jemväl för dem af vissa allmänt gällande

bestämmelser angående fångforsling derå, men Eders Kongl. Maj:t

hade enligt bref den 30 april 1881, efter det utlåtande i ärendet inhemtats

såväl af jernvägstrafikstyrelsen och fångvårdsstyrelsen som af

styrelser för enskilda jernvägar, funnit skäl icke vara för handen att

då meddela några dylika bestämmelser, utan hade Eders Kongl. Maj:t

förklarat, att fångvårdsstyrelsen egde fortfarande såsom dittills träffa

aftal med styrelser för de enskilda jernvägarne angående verkställande

af fångforsling, äfvensom att på styrelsen skulle ankomma att, der sådant

ansåges nödigt, hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om fastställandet

af särskilda bestämmelser i nämnda hänseende att gälla för vissa

jernvägar.

De utvägar, som sålunda erbjudit sig till fångtransporternas ändamålsenliga

ordnande, hade styrelsen städse varit angelägen att tillgodogöra.

Sålunda hade styrelsen icke blott, så fort nya bandelar blifvit

af staten färdigbyggda och för trafik upplåtna, med skyndsamhet vidtagit

åtgärder i berörda syfte, utan jemväl, i den mån som enskilda

jernvägar tillkommit och visat sig vara af betydelse för fångars forsling,

föranstaltat om aftal genom vederbörande länsstyrelser angående deras

användning för nämnda ändamål. Dock måste gifvetvis, oberoende af

de sålunda fogade anstalterna, alltid förekomma en hel del fall, då forsling

af häktad person af en eller annan anledning icke kunde eller

borde uppskjutas till dess sådan jernvägslägenhet inträffade, hvarmed

han kunde fortskaffa, i hvilket afseende styrelsen framhållit, att fångforsling

såväl å statens som i allmänhet äfven å de enskilda jernvägarne

endast finge ske med vissa tåg.

Hvad särskildt Elfsborgs län beträffade, från hvars fångvårdskostnadsliqvider

revisorerne velat hemta stöd för sin åsigt, att jernvägarne

icke i önskvärd mån användes för fångars forsling, har styrelsen upplyst,

att sådan på grund af ingångna aftal verkstäldes å Uddevalla—

Yennersborg—Ilerrljunga, Herrljunga—Borås samt Bergslagernas och

Fredrikshald—Sunnanå inom nämnda län gående jernvägar. Styrelsen

ansåge sig för öfrigt böra framhålla, att om ock ett eller annat fall

kunde uppvisas, då fångtransport skett med skjuts, ehuru den lämpligare

kunnat ske med annat fortskaffningsätt, sådana transporter dock

utgjorde ett högst obetydligt fåtal i förhållande till den stora mängden

inom rikets olika delar verkstälda fångforslingar. Dertill komme, att

dylika transporter väl uteslutande egt rum i fall, när å landsbygden

häktad person forslats till närmaste förpassningsort genom kronobetjeningen,

öfver hvilken styrelsen icke hade att direkt förfoga, Emellertid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

hade styrelsen förnyade gånger, vid förekomna anledningar, hos Eders

Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande anhållit om åtgärder i

syfte såväl att i möjligaste mån sätta de extra fångtransporterna i förbindelse

med de å jernvägarne anordnade ordinarie transporterna som

att i öfrig t, då så lämpligen kunde ske, fångforsling måtte med jernväg

verkställas. Såsom hos styrelsen förvarade handlingar utvisade,

hade styrelsens revision icke underlåtit att med uppmärksamhet följa

frågan angående fångtransporternas verkställande i de olika orterna på

det för kronan fördelaktigaste sätt, dervid i detta hänseende upprepade

anmärkningar blifvit af revisionen gjorda och af styrelsen till behandling

upptagna.

Hvad emellertid vidkomme den af Riksdagens revisorer uttalade

åsigt, att jernvägarnes användning för fångars forsling skulle medföra

väsentliga besparingar i de för dylik forsling erforderliga kostnader,

ansåge sig styrelsen böra göra den anmärkning, att om ock detta antagande

kunde anses obetingadt gälla med afseende å statens jernvägar,

hvilka också öfverallt, der de funnes att tillgå, begagnades för fångars

transport, den besparing i utgift, som kunde vinnas genom forslingens

verkställande å enskild jernväg, mången gång i följd af den högre ersättning,

som i allmänhet af dylik jernväg betingades, vore mindre

afse värd. I sådant afseende ville styrelsen erinra om de vilkor för

fångforslingars bestridande, som af styrelserna för vissa enskilda jernvägar

blifvit ifrågasatta i deras ofvan omförmälda utlåtanden i fråga

om allmänna bestämmelsers utfärdande för fångars forsling å de enskilda

banorna.

Beträffande slutligen revisorernes uttalande derom, att fångförare

vore berättigad till ersättning för transport af effekter i fall, då sådan

ej syntes behöflig, samt att den ersättning, som fångförare egde åtnjuta,

då skjuts begagnades, vore allt för hög och borde kunna i någon mån

nedsättas, bär styrelsen nämnt, att dylika ersättningar utginge enligt

gällande skjutsstadga och Eders Kongl. Maj:ts vid olika tillfällen meddelade

bref och beslut, hvarjemte med afseende å så väl berörda ersättningar

som revisorernes uttalande att möjligen, i och för fångtransportkostnadernas

nedbringande, en genomgripande förändring erfordrades

i organisationen i dess helhet för fångars forslande, styrelsen meddelat,

att styrelsen, som redan den 18 januari 1889 upptagit till utredning

frågan angående regleringen af fånggevaldigerstjensterna, hade för aK

sigt att, i sammanhang med blifvande förslag i sagda ärende, jemväl

behandla frågan om fångförares aflöningar och de ersättningar,'' som i

öfrigt borde dem tillkomma.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

Riksdagen har till en början velat erinra, att, då fångvårdsstyrelsen

i sitt ofvannämnda utlåtande angifvit, att kostnaden för fångars

transport i medeltal för år 1889 kunde anses utgöra 13 kronor 63 öre

för hvarje fånge, styrelsen såsom grund för sin beräkning utgått från

antalet under året nykomne fångar; men då i detta antal, utgörande

19,715, intagits jemväl sådana nykomne fångar, som i saknad af tillgång

till böters ''gäldande införts i häkte för undergående af förvandlingsstraff,

synes styrelsens beräkning i någon mån vilseledande, enär

transporten af sistnämnde fångar, för år 1889 utgörande 13,647, kan

antagas i regel hafva föranledt obetydliga, ofta inga kostnader, ett antagande,

som särskildt gäller de i Stockholms ransakningsfängelse och

Göteborgs länsfängelse intagna bötessittare, hvilkas antal år 1889 uppgick

till 6,911.

Hvad sjelfva hufvudfrågan vidkommer, så och då kostnaden för

fångtransporten, såsom ofvan antydts, uppgår till afsevärdt belopp och

ett nedbringande af denna kostnad synes önskvärd! samt, på sätt revisorerne

anfört, och äfven af fångvårdsstyrelsens yttrande i ämnet framgår,

fångtransporten i vissa fall skett med skjuts, ehuru den lämpligare

kunnat ske med annat fortskaffningsmedel och sålunda medfört större

kostnad än som vederbort, har Riksdagen ansett sig böra fästa Eders

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å förevarande angelägenhet, på det att,

om sådant efter närmare utredning af frågan befirmes vara af.förhållandena

påkalladt, en förändring i organisationen af fångforslingen i

dess helhet må genomföras.

Riksdagen får derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, huruvida åtgärder lämpligen må kunna vidtagas

till fångforslingens anordnande pa sådant sätt, att kostnaderna för densamma

må kunna nedbringas.

Krigsskolan.

Enligt hvad revisorerne anfört, hade rörande användandet under

år 1889 dels af de till krigsskolan anvisade statsmedel och dels af

elevernas afgifter särskilda, räkenskaperna bilagda stater blifvit af Eders

Kongl. Maj:t den 23 november 1888 faststälda; och krigsskolans hufvudbok

åtföljdes af tvenne särskilda kassaräkningar, innefattande den

ena redovisning för anslaget enligt riksstat jemte skolans inkomster af

arrenden, hyror och ersättningsmedel m. m., och den andra redogörelse

för elevafgifterna och deras användning. Af dessa kassaräkningar in—

hemtades, bland annat, att kostnaden för böcker och instrument, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

anskaffats för undervisningen, äfvensom en del kostnader för baler, för

effekter, som af elever förstörts eller skadats in. m. och hvilka alla

kostnader varit af beskaffenhet att de, enligt § 83 i det för skolan

gällande reglemente af den 14 augusti 1874 och faststäld stat, bort

bestridas af de deponerade elevafgifterna, emellertid afförts å statsmedelsräkningen,

som derefter, vid hufvudbokens afslutande, medelst omföring

från redogörelsen öfver elevafgifterna derför undfått godtgörelse.

Enligt revisorernes mening skulle det i väsentlig mån bidraga till ordning

och öfverskådlighet i redovisningen, om förefallande utgifter utan

sådan omgång direkt affördes i räkningen öfver det slags medel, som

vore till deras bestridande afsedda.

Chefen för krigsskolan, som häröfver afgifvit infordradt utlåtande,

har deri anfört, att i § 83 af krigsskolans reglemente stadgades, bland

annat: »anskaffandet af för undervisningen nödiga böcker och ritmaterialior

m. in. ombesörjes af krigsskolan, men emot ersättning»; etc.

Denna bestämmelse afsåge att tillförsäkra eleverna tillhandahållandet

på ändamålsenligt sätt af de specielt för undervisningen vid skolan

erforderliga böcker, instrument och modeller, samt öfrig dithörande

undervisningsmateriel. En sådan anordning vore, hvad anskaffning af

modeller och dermed jemförliga materialier beträffade, af lätt insedda

skäl alldeles oundgänglig; och hvad anskaffningen af böcker och ritmaterialier

m. m. beträffade, vore den för eleverna särdeles förmånlig

och för dem önskvärd, enär de utan densamma skulle tvingas att allt

för högt betala sina behof af ifrågavarande slag, beroende på den ringa

afsättningen i vårt land och inom vår fåtaliga armé af literatur in. m.

afsedd för den elementära officersutbildningen. En stor del af densamma

hade nemligen krigsskolans elever till sin enda eller så godt som enda

afnämare och måste med så ringa omsättning i och för sig ställa sig

jemförelsevis dyr. Skulle till den oundgängliga anskaffningskostnaden

läggas ett icke obetydligt förläggarearfvode m. in. dylikt, komme de fåtaliga

exemplaren i ett orimligt högt pris. Till förekommande häraf hade krigsskolan

ej sällan af författarne måst direkt inköpa hela upplagor af dylika

för hennes behof särskild! afsedda arbeten, hvilket på en gång kräft större

utgifter, som först småningom kunnat blifva krigsskolan åter godtgjorda.

Sammalunda hade ock förhållandet varit och måste blifva vid inköp af

dyrbarare modeller, hvilkas anskaffningskostnad måste fördelas på eleverna

af flere lärokurser, för att icke blifva orättvist tryckande.

Äfven hade inträffat, att under dyrare tider den approximativt

beräknade pensionsafgiften icke räckt till samtliga de utgifter, som

eleverna bort vidkännas, i hvilka fall krigsskolan måst förskottera skil
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

naden, till dess densamma vid elevernas afgång från skolan blifvit kontant

ersatt.

Dessa och flera andra förhållanden hade nödvändiggjort den anmärkta

bokföringen, hvilken, enär den vore lämpad efter krigsskolans

behof, samt, då man kände dess orsaker och grunder, icke borde kunna

anses svår att öfverskåda, syntes chefen böra bibehållas.

Riksdagen, som, i likhet med revisorerne, anser att det skulle

lända till tydlighet och öfverskådlighet i räkenskaperna, derest redogörelsen

för de till krigsskolan anvisade statsmedlen blefve fullständigt

skild från den redogörelse, som upptager elevafgifterna och deras användning,

har af sådan anledning funnit sig böra anhålla, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke föreskrifter

må böra meddelas till åstadkommande af den af revisorerne ifrågasatta

förändring i förandet af krigsskolans räkenskaper.

Marinförvaltningen.

I riksstaten för år 1889 vore, enligt hvad revisorerne meddelat,

reservationsanslaget till flottans öfningar uppfördt, med 670,000 kronor.

Å detta anslag förefans redan vid revisionsårets början en från

föregående år balanserad öfverbetalning af 79,496 kronor 51 öre. Under

revisionsåret hade detta anslag ytterligare öfverskridits med 28,975

kronor 45 öre, hvilket belopp, på grund af kongl. brefvet den 10 april

1890 uppförts å auslagets besparingskonto såsom öfverbetalning. Till

följd deraf balanserade detta anslag vid revisionsårets slut med en skuld

af tillsammans 108,471 kronor 96 öre, uppförd å anslagets besparingskonto

under rubriken »tillgångar vid årets slut, öfverbetalning».

I anledning af den af revisorerne anmärkta öfverbetalningen å

anslaget till flottans öfningar, får Riksdagen, som velat framhålla vigten

deraf att ej dylika öfverbetalningar eller antecipationer å bestämda anslag

må ega rum och ansett hvad revisorerne i detta hänseende anmärkt

gifva anledning till framställning från Riksdagens sida hos Eders

Kongl. Maj:t ej allenast i syfte att det af revisorerne påpekade missförhållande

må varda så fort sig göra låter undanröjdt, utan äfven för

undvikande af dylika öfverbetalningar för framtiden, härmed hos Eders

Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder

till återbringande af jemvigt i anslaget till flottans öfningar, samt till

förekommande för framtiden af antecipationer å samma anslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

Folkskolelärarnes pensionsinrättningar.

Förutom den granskning folkskolelärarnes pensionsinrättningars

räkenskaper inom kammarrätten i vanlig ordning underginge, öfversåges

enke- och pupillkassans förvaltning och räkenskaper, enligt hvad revisorerne

meddelat, hvart tredje år af dertill utaf Edqrs Kongl. Maj:t

förordnade revisorer; men någon särskild revision egde ej rum i afseende

å folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilkens säkerhetshandlingar följaktligen

icke oftare granskades än vid de inventeringar, sem företoges

af Riksdagens revisorer.

Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning har i ett i

anledning af denna revisorernes framställning afgifvet utlåtande anfört,

att anledningen, hvarför folkskolelärarnes enke- och pupillkassas —

likasom äfven elementarlärarnes enke- och pupillkassas — förvaltning

och räkenskaper underginge den af revisorerne omförmälda särskilda

granskning, vore, att i dessa begge kassor inginge enskilda delegare,

hvilka med årliga afgifter bidroge till bestridande af kassornas utgifter,

och att de särskilt utsedde revisorerne vore att anse såsom delegarnes

representanter vid kassornas förvaltning. Enligt § 36 af reglementet

för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa den 15 oktober 1875 skulle

derför ock bland den kassans revisorer finnas minst en ordinarie eller

i folkskolelärarnes pensionsinrättning pensionerad f. d. folskolelärare,

som omvexlande utsåges från olika delar af riket, och enligt § 39 i

kongl. reglementet för elementarlärarnes enke- och pupillkassa den 11

oktober 1878, sådan denna paragraf lyder enligt kongl. kungörelsen

den 22 september 1882, skulle hvarje år två revisorer i tur och ordning

väljas af delegarne inom stiften och Stockholms stad.

Hvad deremot folkskolelärarnes pensionsinrättning anginge, så

funnes i denna anstalt icke några enskilde delegare, utan vore den att

betrakta helt och hållet såsom en statsinstitution, hvarför någon ytterligare

granskning af dess förvaltning och räkenskaper än den för statens

penningförvaltande verk i allmänhet anbefalda, dels genom kammarrätten

och dels genom Riksdagens revisorer, icke ansetts behöflig.

På desse senare ankomme naturligen att, så ofta de sjelfve funne sådant

lämpligt, i likhet med senast församlade revisorer, företaga inventering

af såväl folkskolelärarnes pensionsinrättnings som öfriga under

direktionens förvaltning stälda kassors säkerhetshandlingar.

Att i afseende å folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilkens

behållning enligt det i revisionsberättelsen intagna räkenskapssammandråget

vid 1889 års början belöpte sig till 6,215,807 kronor 24

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

öre ocli vid årets slut uppgick till 6,677,529 kronor 5 öre, någon

periodvis återkommande inventering, på sätt beträffande öfriga dylika

kassor eger rum, icke är bestämd, anser Riksdagen oegentligt; och ej

heller synes det lämpligt att, såsom inrättningens direktion antydt,

dylik inventerings verkställande öfverlemnas allenast åt Riksdagens

revisorer, hvilka vid det omfattande granskningsarbete, dem tillkommer,

icke, utom hvad den för dem utfärdade instruktion innebär, torde böra

åläggas ett särskildt öfvervakande af denna kassa. Riksdagen föreställer

sig derför, att en inventering af kassans säkerhetshandlingar

borde genom Eders Kongl Maj:ts föranstaltande företagas å tider, som

af Eders Kongl. Maj:t blefve bestämda. På grund häraf får Riksdagen,

som velat, framhålla, att, då under samma direktions förvaltning äfven

andra kassor äro stälda, en inventering af ifrågavarande kassa bör

verkställas samtidigt med det att direktionens öfriga kassor blifva genomgångna

och granskade, härigenom anhålla, att Eders Kong!. Maj:t

täcktes föranstalta derom, att inventering af folkskolelärarnes pensionsinrättnings

säkerhetshandlingar varder verkstäld å tider och i den ordning,

Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.