Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vilkorep för försäljning af bränvin.

1891-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:78, Skrifvelse till Konungen, angående vilkorep för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

1

N:o 78.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1891.

— — — — Andra Kammaren — 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vilkorep för försäljning

af bränvin.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 7.)

Till Konungen.

För närvarande må minuthandel med bränvin ega rum endast söckendagar

från klockan 8 förmiddagen till 9 eftermiddagen, men å dag före

sön- eller helgdag får sådan handel ej fortfara längre än till klockan 7

eftermiddagen. Utskänkning af bränvin får under söckendagar begynna

tidigast klockan 7 på morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej

fortfara längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

Då emellertid, beträffande minuthandel med bränvin, försäljningstiden

utan skada och till allmänt gagn kunnat å dag näst före sön- eller

helgdag inskränkas till klockan 7 eftermiddagen, och det i nykterhetens

intresse väl icke kan vara annat än till nytta, om försäljningstiden alla

söckendagar inskränktes till samma klockslag, har Riksdagen, på derom

gjord framställning, för sin del beslutit att mom. 1 af § 26 i Eders

Kong]. Maj:ts nådiga förordning angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 29

maj 1885 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bih. till Eilcsd. Prof. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10'' Häft. (N:is 78—86). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

Minuthandel med bränvin må ega rum endast söckendagar från

klockan 8 förmiddagen till 7 eftermiddagen.

I fråga om tiden för utskänkning af bränvin har Riksdagen, då det

för den, som icke är begifven på starka drycker, omöjligen kan vara af

något intresse att utskänkningsställe öppnas redan klockan 7 på morgonen,

och den supige icke kan annat än förstöra hela sin dag genom

att så tidigt slippa in på krogen, samt då enligt läkares påstående de

starka dryckernas förderfliga inverkan minskas, om de förtäras i sammanhang

med måltid, ansett att utskänkning af bränvin icke bör begynna

förr än vid frukosttiden; i öfverensstämmelse hvarmed Riksdagen beslutit,

att mom. 2 af § 26 i berörda förordning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Utskänkning af bränvin må under söckendagar begynna tidigast

klockan 9 förmiddagen och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara

längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

° Vid sådan helsobrunn eller badort, der särskild läkare tinnes anstäld,

må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, när vederbörande derom

gjort anmälan.

Då Riksdagen ansett att en sådan, vanligen under flera månader utöfvad

utskänkning icke bör komma till stånd utan att vederbörande

kommunalstyrelse lemnats tillfälle att derom yttra sig, har Riksdagen i

enlighet härmed beslutit att mom. 1 af § 13 i förordningen skall erhålla

denna ändrade lydelse:

Vid sådan helsobrunn eller badort, der särskild läkare finnes anstäld,

på passagerarefartyg eller der värdshusrörelse af annan anledning

kan för någon del af året tillfälligtvis vara af omständigheterna påkallad,

dock ej vid läger eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning på derom

af vederbörande gjord anmälan meddelas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande;

dock må tillstånd till utskänkning vid helsobrunn eller badort,

hvarom nu är sagdt, icke beviljas, utan att vederbörande kommunalstyrelse

lemnats tillfälle att derom yttra sig.

I § 13 mom. 2 af förevarande förordning är angående utskänkning

å passagerarefartyg stadgadt att sådan utskänkning, hvartill rättighot

sökes hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets

rederi har sitt hufvudsäte, må ske endast till förtäring ombord å

fartyget och att Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande skall ega att

jemväl i öfrigt dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas

nödiga. Uppenbart är, att ett af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

meddeladt tillstånd till utöfvande af utskänkning å passagerarefartyg

icke bör medföra rättighet att å ort, der fartyget för lastning eller dylikt

ändamål qvarligger, drifva utskänkningsrörelse för ortens befolkning,

utan egentligen endast att utskälla bränvin till fartygets passagerare

och besättning. Då emellertid de tillståndsresolutioner, som af flera

länsstyrelser meddelats, icke kommit att innehålla föreskrift i sådant

afseende, har följden häraf kunnat blifva att, såsom för Riksdagen blifvit

framhållet, ett flertal passagerarefartyg bedrifvit fullständig krogrörelse

under uppehållet i de af dem anlöpta hamnar. Den oegentlighet har

dessutom härvid förekommit, att då dylika resolutioners giltighet icke

är inskränkt till det läns farvatten, af hvars styrelse de meddelats, krogrörelse

å passa*gerarefartyg kunnat ega rum i län, hvilkas styrelser genom

föreskrift i de meddelade resolutionerna sökt förekomma, att å de

der hemmahörande fartygen sådant missförhållande kunde ega rum. Eu

förändring af förordningens bestämmelse härutinnan till undanrödjande,

så vidt möjligt, af dessa missförhållanden, har Riksdagen derför funnit

vara af behofvet högeligen påkallad; och då med hänsyn dertill att det

i många fall torde för utskänkningsrättighetens innehafvare och dennes

biträden vara omöjligt att afgöra, huru vida, under det fartyget ligger i

hamn eller vid land, t. ex. alla de personer, som å fartyget intaga måltid,

äro passagerare derå eller ej, och det icke gerna kan begäras att,

innan utskänkning åt någon af dem får ega rum, han skall visa att han

kommer att medfölja fartyget, Riksdagen ansett betänklighet möta att

bestämma, att utskänkning å fartyg icke må ega rum till andra än fartygets

passagerare och besättning, har Riksdagen beslutit att mom. 2 i

förevarande förordnings 13 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt

hufvudsäte. Sådan utskänkning må endast ega rum till förtäring ombord

å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid

land, allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal

intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att

jemväl i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar,

som kunna finnas nödiga.

Då detta beslut nödvändiggjort eu omredigering af § 42 i förordningen,

har Riksdagen härjemte beslutit, att detta lagrum skall erhålla

följande lydelse:

Idkar----förlustig. Lag samma vare, om den, som erhållit

rättighet till utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes

än i 13 § 2 mom. medgifvet är, eller utan att iakttaga de in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

skränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande jemlikt samma lagrum föreskrifna.

Med anmälan af ofvannämnda af Riksdagen beslutna förändringar,

får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t med godkännande af desamma

täcktes låta dem till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 11 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.