Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt och till sjukkasseväsendets befrämjande.

1891-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:85, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt och till sjukkasseväsendets befrämjande.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

N:o 85.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1891.

— — — — Andra Kammaren — 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt

och till sjukkasseväsendets befrämjande.

(Särskilda utskottets (n:o 2) utlåtande n:o 4, punkt 2.)

Till Konungen.

Vid behandling af Eders Kongl. Maj:ts proposition af den 31 januari

1891 angående anvisande af medel till en riksförsäkringsanstalt och till

sjukkasseväsendets befrämjande, har Riksdagen icke funnit sig kunna bifalla

första punkten af samma proposition, angående anvisande af medel

till eu riksförsäkringsanstalt.

Uti de i samma proposition bifogade statsrådsprotokoll föreslagna

grunder för sjukkassas rätt till statsunderstöd har Riksdagen ansett följande

ändringar böra vidtagas.

1 mom. 1 utbytes ordet riksförsäkringsanstalten mot registreringsmyndigheten.

Det föreslagna mom. 2 har Riksdagen ansett böra utgå företrädesvis

emedan, åtminstone så länge ingen lag om vare sig olycksfallsförsäk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

ring eller arbetsgifvares ansvarspligt ännu blifvit antagen, det ieke kan

anses vara behöfligt eller lämpligt att sätta ifrågavarande statsbidrag i

något sammanhang med den väntetid, som i en dylik lag kan varda

stadgad. En sådan materiel bestämmelse skulle ock bilda ett afbrott

emot den i öfrigt rent formella karakteren af det nu föreliggande lagförslagets

föreskrifter angående sjukkassas stadgar.

Deremot anser Riksdagen skäligt, att ett nytt mom. 2 införes i syfte

att säkrare förebygga att statsbidrag skulle kunna begäras och erhållas

för sjukkassa, som icke utöfvat någon verksamhet. Den fordran Riksdagen

med afseende härpå velat uppställa, eller att sjukkassan skall

hafva under föregående år haft egna inkomster, uppgående till minst tre

gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp, är så ringa, att den

icke torde kunna anses vara för någon sjukkassa öfver höfvan betungande.

Riksdagen anser ordet »statsunderstöd» böra utbytas mot »förvaltningsbidrag»,

hvarigenom i någon mån framhålles, att statsbidraget motiveras

särskildt af de ökade förvaltningskostnader, sjukkasselagens bestämmelser

torde ådraga de kassor, som genom registrering frivilligt

ställa sig under denna lag.

Förvaltningsbidragens belopp torde för större kassor böra sättas

något högre än af Eders Kong!. Maj:t föreslagits. För en sjukkassa, som

räknar medlemmar i flera hundra eller kanske tusental, vore ett statsanslag

af 150 kronor, äfven betraktadt uteslutande såsom förvaltningsbidrag,

väl allt för knappt för att kunna verka såsom en uppmuntran

till att underkasta sig det särskildt för eu större kassa icke alldeles obetydliga

besväret att t. ex. samla och i ordnadt skick meddela statistiska

uppgifter i enlighet med sjukkasselagen § 10. Riksdagen anser derför,

att för kassor, hvilkas medlemsantal öfverstiger 250 och hvilka enligt

Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle erhålla endast 150 kronor årligen,

förvaltningsbidraget borde ökas med 25 öre för hvarje medlem utöfver

nämnda antal, dock så att 300 kronor blefve det högsta bidrag, som

någon kassa finge för år åtnjuta.

Hvad angår den af Eders Kongl. Magt föreslagna fördubblingen af

statsbidragets belopp till de kassor, i hvilka medlemmarnes afgifter äro

beräknade efter försäkringstekniska grunder, vill Riksdagen icke förneka

önskvärdheten och lämpligheten deraf, om blott med någon säkerhetkunde

afgöras, hvilka grunder vore fullt försäkringstekniska. Sjukstati"stiken

är efter Riksdagens förmenande ännu allt för outvecklad och

sjuklighetsförhållandena på olika orter äro allt för skiljaktiga samt för

litet kända, för att det skulle för närvarande vara möjligt att i detta

afseende klassificera de särskilda kassornas bestämmelser med den nog
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

grannlåt, som skulle erfordras, om det gälde att på sådan grund afgöra,

huru vida en kassa skulle få åtnjuta det högre eller det lägre anslagsbeloppet.

Riksdagen fruktar derför, att en sådan bestämmelse som den

af Eders Kong!. Maj:t föreslagna skulle gifva anledning till talrika, för

vederbörande myndigheter ytterst svårlösta och för sjukkasseväsendets

befrämjande hinderliga tvister och reklamationer. Eu helt annan sak

är att i enskilda fall, då det i en sjukkassa stadgade förhållandet emellan

medlemmarnes rättigheter och skyldigheter uppenbarligen är alldeles

origtigt och ledande till kassans ruin, en sakkunnig försäkringsinspektör

kan och bör genom vederbörande myndighet derpå fästa sjukkassestyrelsens

uppmärksamhet, med påföljd att, der rättelse icke göres, kassans

egenskap af registrerad, och dermed förvaltningsbidraget, må kunna upphöra.

På sjukförsäkringsteknikens nuvarande ståndpunkt torde en sådan

åtgärd dock vara det högsta, hvartill försäkringsinspektören med fog

kan i detta afseende förpligtas.

Med afseende på storleken af det belopp, som under närmaste framtiden

kan blifva behöfligt för sjukkasseväsendets befrämjande i enlighet

med de grunder, som af Riksdagen antagits, har beräknats, att om förvaltningsbidrag

hade lemnats alla de 965 sjukkassor, som meddelat uppgifter

till arbetareförsäkringskomitén och hvilkas sammanräknade antal

medlemmar vid 1884 års utgång öfversteg 120,000, hela det erforderliga

beloppet skulle hafva utgjort omkring 73,000 kronor. Under de senaste

åren har antalet sjukkassor och sjukkassemedlemmar förmodligen icke

obetydligt ökats; men å andra sidan lärer med säkerhet kunna antagas,

att icke på långt när alla befintliga sjukkassor genast låta registrera sig,

hvadan nyssnämnda belopp, 73,000 kronor, torde för år 1892 utan tvifvel

vara fullt tillräckligt och sannolikt icke behöfva fullständigt tagas

i anspråk.

Genom den af 1890 års Riksdag beslutade afsättningen af 100,000

kronor redan för innevarande år »till underlättande af åtgärder för arbetares

olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande» finnas alltså, då

den föreslagna riksförsäkringsanstalten icke kommer till stånd, enligt

Riksdagens åsigt mer än tillräckliga medel för ofvan berörda ändamål

tillgängliga.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen velat

medgifva, att Eders Kongl. Maj:t må för 1892 använda det till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

l:o sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad i

enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o sjukkassan skall under föregående år haft egna inkomster uppgående

till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;

3:o förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det antal

afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år städse

haft,

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50, med 50 öre för

hvarje medlem derutöfver till och med 250, samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver, dock ej för något år

med sammanlagdt högre belopp än 300 kronor; och

dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af ärsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket;

hvilket Riksdagen härmed får för Eders Ivongl. Maj:t tillkännagifva.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.