Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om antagande af lag angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.

1891-05-13 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:88, Skrifvelse till Konungen, om antagande af lag angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

N:o 88.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1891.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om antagande af lag angående

väghållning sbesvärets utgörande på landet.

(Lagutskottets utlåtande n:is 31 och 47.)

Till Konungen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t uti proposition den 5 januaril889 till

Riksdagens pröfning och antagande hänskjuta Förslag till lag angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet, men denna proposition, i följd deraf

att Riksdagens kamrar stannat i skiljaktiga beslut, icke blifvit bifallen,

hafva hos Riksdagen gjorts åtskilliga framställningar i fråga om åstadkommande

af lagstiftning uti detta ämne.

I anledning af dessa framställningar har Riksdagen, som tillåter sig

hänvisa till Eders Kongl. Maj:ts berörda proposition, särskilda utskottets år

1889 afgifna utlåtande n:o 1 samt innevarande års lagutskotts utlåtanden

n:is 81 och 47, för sin del antagit följande

Lag

angående väghåUningsbesvärets utgörande på landet.

I Kap.

Om allmän vägs anläggning, indragning eller förändring.

1 §•

Det väghållningsbesvär, hvarom denna lag stadgar, afser väg på landet,

som pröfvas vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig. Sådan väg

benämnes allmän och är af två slag:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88. 5

a) landsväg, hvartill hänföres väg, som för allmänna samfärdseln är af

större betydelse och förenar riket med annat rike eller ett län med annat län,

leder från en stad till annan eller tjenar att förbinda något härad i dess

helhet eller till väsentlig del med stad, större hamn- och lastageplats, jernvägsstation

eller annat jemförligt ställe;

b) bygdeväg, hvartill räknas väg af förenämnda beskaffenhet, men som

ej är af den vigt för allmänna samfärdseln, att den bör till landsväg hänföras,

så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg till kyrka

eller tingstad samt annan med dessa jemförlig väg.

2 §•

Landsväg skall vara 6 meter samt bygdeväg 3,g meter bred; egande

dock Konungens befallningshafvande att, der för särskilda vägsträckor förhållandena

sådant påkalla, så väl medgifva, att väg må hafva mindre bredd,

som ock, när ny väg anlägges eller gammal väg omlägges, förordna om dess

utläggande till större bredd, än här stadgats.

Der redan anlagd väg är bredare, än här föreskrifves, varde den så

vidmagthållen, derest icke Konungens befallningshafvande pröfvar densamma

kunna utan olägenhet till bredden inskränkas.

Likaledes eger Konungens befallningshafvande, der redan anlagd väg

har mindre bredd, än denna lag bjuder, och dess utläggande stadgad bredd

blefve förenadt med betydande svårigheter eller kostnader att låta dervid

bero.

3 §•

Allmän väg skall läggas der den tarfvas och hvar den jemnast och

genast göras kan.

4 §•

Uppstår fråga om anläggning af allmän väg; då skall ansökning derom

göras hos Konungens befallningshafvande, som låter, derest väghållningsdistriktet

består af ett härad eller del deraf, vid häradsrätten i orten, men

eljest inför Konungens befallningshafvande eller annan af Konungens befallningshafvande

bestämd myndighet, höra samtlige väghållningsskyldige, hvilka

i väghållningen med arbete eller penningar deltaga; hvarefter, och sedan

häradsrätten afgifvit yttrande, Konungens befallningshafvande meddelar beslut

i frågan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

I enahanda ordning'' afgöras frågor om indragning af allmän väg, omläggning

af backig eller eljest för rörelsen obeqväm allmän väg samt förändring

af redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg.

II Kap.

Om skyldighet att deltaga i vägs byggande samt dess underhåll, när mark

är bar, så ock om tillsyn å väg.

5 §•

I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro och färja utgör

hvarje härad en gemensamhet för sig.

Är vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad deladt i två eller

flera väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar deraf då

förenade till ett distrikt, må dervid förblifva.

Delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt eller förening af härad

eller delar deraf till ett sådant distrikt må derefter, så vidt icke derom förordnats

i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang med vägdelning

på sätt nedan sägs.

6 §.

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande heskattningsföremål:

a) afl jordbruksfastighet, hvartill äfven hänföras staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge de äro

underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills förunnad frihet

från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;

c) all annan fastighet, hvarför bevillning till staten utgöres och hvars

taxeringsvärde uppgår till minst åtta hundra kronor, äfvensom staten tillhörig

dylik fastighet, så vidt inkomst deraf dragés och taxeringsvärdet uppgår till

minst nyss nämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor och hvarför bevillning

till staten utgöres, dock med undantag för

1 ro) inkomst af kanal, jernväg och annan farväg,

2:o) inkomst af skeppsrederi och sjöfart,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

3:o) inkomst genom aflöning, arfvode och traktamente eller annan med

allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån, pension, årligt understöd,

gratifikation, lifränta och undantagsförmån; och

4:o) inkomst, som förvärfvas genom arrende af staten tillhörig jordbruksfastighet.

7 §•

Vägunderhållet in natura, hvarmed förstås arbetet för vägs hållande

i laggilt skick, åligger all jordbruksfastighet med undantag af staten eller

menighet tillhöriga allmänningsskogar.

De beskattningsföremål, hvilka icke utgöra vägunderhåll in natura,

bidraga till väghållet allenast med penningar, som ingå till en för väghållningsdistriktet

gemensam vägkassa.

8 §•

Kostnaden för underhåll af ny väg, intill dess den ingått i vägdelning,

för underhåll af bro, som ej är till vägtrumma hänförlig, samt för byggande

och underhåll af färja, bestrides ur vägkassan, så ock kostnaden för anläggning

af ny och omläggning af gammal väg samt för byggande af bro, i den

män sådan kostnad icke utgår af statsmedel.

9 §■

Vägunderhållet in natura utgöres efter särskildt åsatt vägtal.

10 §.

Vägt al åsättes, med undantag af staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar,

hvarje hemman, utjord och annan jordbruksfastighet efter

senast faststälda taxeringsvärdet sålunda, att för hvarje ett hundra kronor

af samma värde utgöres ett vägtal. Innehafvare af afsöndrad jordlägenhet,

för hvilken afgäld till stamhemmanet faststälts, ege att, om dervid hänsyn

tagits till den på lägenheten belöpande andel af stamhemmanets väghållning,

i ersättning för den skyldighet i detta afseende, som enligt denna lag skall

af lägenhetens innehafvare utgöras, njuta befrielse för så stor del af afgälden,

som med afseende å de förhållanden, hvilka voro för handen, då

afgälden faststäldes, kan anses hafva motsvarat lägenhetens andel i väghållet;

och må Konungens befallningshafvande, i fall öfverenskommelse härom ej

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse, N:o Ö9.

kan emellan vederbörande träffas, på framställning af lägenhetsinnehafvaren

bestämma den minskning i afgälden, som ma lägenhetens innehafvare tillkomma.

. . .

Hvad om hemman i denna § sägs gäller ock om hvarje i jordebok

eller fastighetsbok särskilt upptaget nummer.

11 §•

Yägtal åsättes, genom Konungens befallningshafvandes försorg, i

sammanhang med vägdelning och egen bestånd, intill dess ny vägdelning sker.

12 §.

År jordbruksfastighet afsides liggande från densamma tilldeladt vägstycke

eller eljest obeqvämt belägen med afseende å fullgörandet af dess

vägunderhåll in natura, må fastigheten, der innehafvaren sådant hellre vill

och vägstyrelsen dertill samtycker, i stället bidraga med penningar efter det

belopp, hvartill underhållskostnaden bestämmes af den i IY kap. omförmälda

nämnd’. För tillgodonjutande af denna rättighet skall dock ansökan härom

göras hos vägstyrelsen inom sex månader efter det vägdelningen vunnit

laga kraft.

Ofvannämnda bidrag, hvilket debiteras, mdrilves och redovisas i sammanhang

med vägskatten, ingår till vägkassan mot skyldighet för vägstyrelsen

att vägunderhållet ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lemnats odelad emellan delegare i samma

jordbruksfastighet eller varder efter vägdelning jordbruksfastighet delad

emellan två eller flere, svare desse för underhållet af fastighetens väg, hvar

i förhållande till det hans lott åsätta taxeringsvärde; skolande delegarne, om

de äro flere än två, sig emellan för minst ett år i sänder utse en vägfogde,

om hvilket val underrättelse bör kronobetjeningen meddelas.

Vägfogde åligger tillse, att väg hålles i vederbörligt skick. Han svarar

i första hand för delegarnes skyldighet härutinnan samt egen för återbekommande

af hvad han utöfver sin andel i kostnaden härför nödgats utgifva

att omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning.

Vägfogde, som i tre på hvarandra följande år tjenstgjort, vare ej

skyldig att befattningen å nyo emottaga förr än ytterligare tre år förflutit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

Vill delegare, att vägen skall delas, hafve han dertill vitsord; och fortares

vid sådan delning på sätt i 45 § stadgas _

14 §.

Varder väg omlagd, skall den, intill dess ny vägdelning Öfvergår väghållningsdistriktet,

underhållas af de fastigheter, som förut underhållit den

gamla vägen. Betungas härigenom fastighet med svårare vägunderhåll, än

den förut haft, njute densamma ur vägkassan motsvarande ersättning.

15 §.

Förändras bygdeväg till landsväg eller varder väg till hredden utlagd,

njute likaledes den, hvilkens vägunderhåll härigenom försvåras, ersättning

ur vägkassan.

16 §.

Uppkommer å väg genom naturhändelse, såsom jordras, öfversvämning

eller dylikt, skada af sådan betydenhet, att iståndsättandet skulle i väsentlig

mån betunga den fastighet, på hvilken vägen är till underhåll indelad, må

kostnaden för sådan skadas botande gäldas ur vägkassan.

17 §.

Njuter fastighet, till följd af gammal vägs indragning, omläggning

eller inskränkning till bredden, befrielse eller minskning i vägunderhållet,

erlägge den fastighet motsvarande ersättning till vägkassan.

18 §.

Kan i fråga om ersättning, som i 14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles,

öfverenskommelse vederbörande emellan icke trätfas, hänskjutes frågan till

bedömande af tre gode män, hvilka utses, en af Konungens befallningshafvande,

en af vägstyrelsen och en af vederbörande väghållningsskyldig.

Vägran någon enligt nämnda §§ till ersättnings utgifvande skyldig

att utse god man och har sådant ej fullgjorts inom fjorton dagar efter bevislig

tillsägelse, skall domhafvanden i orten, på anmälan, utse god man för

den tredskande.

Emot gode männens beslut må klagan ej föras.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Iliift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

19 §.

Aligger någon, på grund af särskild! åtagande, att underhålla allmän

väg, bro eller färja, må dervid förblifva, derest ej, i den ordning som i

4 § sägs, sådan väg, bro eller färja pröfvas böra till allmänt underhåll

öfvertagas.

20 §.

Väg- och bropenningar, der de hittills af vägfarande erlagts, skola

upphöra, då sådant, utan förnärmande af någons enskilda rätt, ske kan.

21 §.

Der kassa för byggnad eller underhåll af bro eller färja, som öfvertages

till underhåll medelst vägkassan, tinnes samlad, skall den samma, så

vida den uppkommit genom uppbörd från vägfarande, öfverlemnas till väghållningsdistriktets

vägkassa. Är den deremot bildad genom sammanskott af

väghållningsskyldige, ege de att deröfver förfoga.

22 §.

Bro eller färja, som öfvertages till underhåll medelst vägkassan, skall

vid öfverlemnandet vara försatt i laggilt skick.

23 §.

Väg, bro och färja skola hållas i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande

skick. Å båda sidor om väg skola diken till erforderlig bredd och

djup med nödigt aflopp göras, derest sådana icke, efter vederbörandes pröfning,

utan olägenhet kunna undvaras.

24 §.

Der väg går genom skogsmark, skall genom jordegarens försorg, efter

honom derom gifven tillsägelse, borthuggas träd eller buske, som med någon

gren när fram till vägens kant; dock ankommer på Konungens befallningshafvande

att i särskilda fall efter omständigheterna pröfva, huru vida undantag

från denna bestämmelse inå ega rum.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

11

25 §.

Utan Konungens befallningshafvandes tillstånd må ej hädanefter utmed

väg på mindre afstånd än 3,.-) meter från vägens kant byggnad uppföras.

26 §.

Utmed väg må ej upptagas grop eller graf af beskaffenhet att för

vägens bestånd medföra fara.

27 §.

Väg må ej inkräktas genom upplag af andra ämnen än sådana, som

för vägunderhållet oundgängligen erfordras; och må ej heller dessa så uppläggas,

att samfärdseln derigenom försvåras.

28 §.

Grår väg utmed vattendrag eller fördjupning, som för vägfarande

kan medföra våda, skall lämpligt skyddsvärn anbringas af den, som vägen

underhåller.

29 §.

Der vägar stöta samman, skola vägvisare anbringas; kostnaden derför,

så ock för deras underhåll, bestrides ur vägkassan.

30 §.

Vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola

väghållarne anbringa tydliga märken, angifvande den fastighet, som har vägstyckets

underhåll sig ålagdt.

31 §.

A väg må, med undantag för de ställen, der sådan af jernväg eller

kanalled korsas, grind icke uppsättas, med mindre Konungens befallningshafvande

dertill lemnar tillstånd.

Vid de årliga vägsynerna böra förrättningsmännen tillse, huru vida å

väg befintliga grindar, hvilka icke ingått i beräkning uti hägnadsdelning,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

upprättad innan kongl. kungörelsen den 11 oktober 1864 blef till efterlefnad

gällande, må utan synnerlig olägenhet för jordegare kunna utdömas, samt

med förslag härom, upptagande sädana grindars läge jemte andra på frågans

bedömande inverkande förhållanden, till Konungens befallningshafvande inkomma;

hvarefter Konungens befallningshafvande, sedan vederbörande, der

sådant icke redan skett, blifvit hörde, eger förordna, att grind, som icke ingått

i beräkning uti gällande hägnadsdelning eller eljest pröfvas vara för

inegors fredande oundgängligen nödig, skall inom viss lämplig tid borttagas,

vid äfventyr att sådant eljest på grindegarens bekostnad genom kronobetjeningens

försorg emot lega verkställes.

Med hänsyn till särskilda orters olika förhållanden eger Konungens

befallningshafvande genom allmänna kungörelser bestämma, hvilken tid af

året de grindar öfver väg, som tillåtas qvarstå, skola hållas öppna och för

ty vara aflyftade.

32 §.

Bro, som hädanefter uppföres, skall hafva samma bredd -som den väg,

hvaraf den utgör fortsättning; dock eger Konungens befallningshafvande i

afseende å större bro att, der omständigheterna dertill föranleda, härifrån

medgifva undantag.

Rörande färjas storlek och beskaffenhet förordnar Konungens befallningshafvande.

Bro och färja skola vara försedda med nödiga skyddsvärn.

33 §.

Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll

utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjenstemans anvisning.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll,

och kan öfverenskommelse med jordegaren icke träffas, eger häradsrätten, då

väghållningsskyldig derom instämmer talan, bestämma, hvarest nämnda väglagningsämnen

tjenligast och till minsta skada för jordegaren må afhemtas

samt till hvilket belopp ersättning derför skall utgifvas.

34 §.

Konungens befallningshafvande tillkommer att öfvervaka vägarnes behöriga

underhåll och vidtaga derför erforderliga åtgärder.

Närmast under Konungens befallningshafvande utöfvas tillsynen öfver

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

13

vägväsendet af kronofogden med biträde af länsmän och fjerdingsman i enlighet

med denna lag och de särskilda föreskrifter, som af Konungens befallningshafvande

meddelas.

Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämndemän.

Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å tid, som

antingen redan är eller, med afseende å skiljaktiga förhållanden, varder,

efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande bestämd för hela

länet eller delar deraf.

Kungörelse om vägsyn skall minst fjorton dagar före syn oförrätta in gen

och, der så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar offentliggöras,

och bör dervid bestämmas ej mindre dagen och timmen, då den på hvarje

ställe tager sin början, än äfven huru stor del af vägen hvarje dag kommer

att besigtigas. Öfver syneförrättningen föres protokoll.

Underrättelse om de vid synen befunna brister meddelas de väghållningsskyldige

genom kungörelse, som skall uppläsas å andra söndagen efter

syneförrättningens slut eller, om gudstjenst då ej hålles, å först infällande

med gudstjenst förenad söndag, samt derefter vara tillgänglig å det ställe

inom socknen, der kommunalstämma plägar hållas. Kungörelsen skall tillika

innehålla föreläggande för vederbörande väghållare eller vägfogde att inom

viss af syneförrättaren föreskrifven lämplig tid, ej kortare än åtta dagar,

hafva ogin väg lagad, vid äfventyr, om sådant underlåtes, af böter enligt

77 § samt påföljd derjemte att bristerna emot lega afhjelpas. Den legokostnad

äfvensom kostnad för afhjelpande af tillfälliga emellan de årliga

vägsynerna uppkomna brister, hvilka väghållaren eller vägfogden underlåtit

att efter anmaning inom föreskrifven tid afhjelpa, eger länsmannen att

omedelbart hos den tredskande uttaga.

36 §.

Vägdelning omfattar väghållningsdistrikt samt afser vägs fördelning

till underhåll in natura.

35

III Kap.

Om vägdelning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o S8.

37 §.

Vagdelning i enlighet med föreskrifterna i denna lag skall, sedan väghållningsdistrikts

område blifvit enligt 82 § bestämdt, första gången ske, då

yrkande derom framställes af väghållningsskyldige, hvilka innehafva jordbruksfastigheter

i värde uppgående till minst en tiondedel af sammanräknade

taxeringsvärdet å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet.

Derefter må ny vägdelning i distriktet ega rum endast när Konungens

befallningshafvande, efter derom väckt förslag och sedan de väghållningsskyldige

blifvit hörde, finner sådan delning till följd af väsentligen förändrade

förhållanden vara erforderlig.

38 §.

Då vägdelning skall ske, förordnar Konungens befallningshafvande,

efter de väghållningsskyldiges hörande, landtmätare eller annan lämplig person

att densamma förrätta med biträde af två gode män, hvilka af forrättningsmannen

utses bland dem, som till ledamöter i egodelningsrätt eller till gode

män vid landtmäteriförrättning valde äro.

39 §.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle

hvad de fleste säga. Har hvar sin särskilda mening, gälle förrättningsmannens.

40 §.

Innan förrättningen företages, åligger förrättningsmannen att minst

fjorton dagar förut låta i väghållningsdistriktets kyrkor kungöra dag och

ställe för första sammanträdet samt dertill kalla gode männen; egande de

väghållningsskyldige att inför förrättningsmannen och gode männen yttra sig

efter befogenhet rörande de frågor, som under förrättningen förekomma.

41 §.

Under förrättningen skola till en början följande frågor, på sätt här

nedan sägs, till handläggning företagas, nemligen:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

l:o) om bestämmande af de vägar, hvilka skola i vägdelningen ingå,

samt deras egenskap af landsväg eller bygdeväg;

2:o) jmi urskiljande af de broar, hvilka ej böra till vägtrummor hänföras

och således skola från delningen undantagas för att medelst vägkassan

underhållas; samt

vid förnyad vägdelning:

3:o) om väghållningsdistriktets delning i mindre områden, eller om

två eller flera väghållningsdistrikts förening till ett, derest förslag derom

blifvit väckt.

42 §.

4

Rörande de i 41 § omförmälda frågor upprättar förrättningsmannen

med gode männen förslag, hvilket underställes Konungens befallningshafvandes

pröfning; hvarefter och sedan de väghållningsskyldige blifvit hörde, Konungens

befallningshafvande i frågan meddelar beslut och i sammanhang dermed låter

åsätta vägtal.

43 §.

Sedan de i 41 § upptagna frågor blifvit slutligen afgjorda, fortsättes

förrättningen medelst vägarnes gradering och fördelning; åliggande förrättningsmannen

att, innan förrättningen åter företages, minst fjorton dagar förut

låta i väghållningsdistriktets kyrkor kungöra dagen och stället för förrättningens

fortsättande.

Vid vägs gradering skall hänsyn tagas till dels vägens egenskap af

lands- eller bygdeväg, dels olika beskaffenhet af mark, hvaröfver vägen går,

dels tillgång till och antaglig kostnad för sand, grus eller annat ämne, hvarmed

vägen underhållas kan, dels behofvet af skyddsvärn, dels trafikens omfattning

och den deraf föranledda större eller mindre slitning af vägen,

dels ock andra omständigheter, som under en längre fortgående tid må kunna

på vägunderhållet inverka, så att, der större svårigheter i en eller annan af

dessa delar möta, skälig minskning i vägens längd deremot beräknas.

44 §.

Sedan vägdelningen blifvit afslutad, åligger det förrättningsmannen så

väl att derom hos Konungens befallningshafvande göra anmälan, som ock

att tillställa hvarje länsman inom väghållningsdistriktet ett exemplar af vägdelningslängden

för att vara för vederbörande tillgängligt. Konungens be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Biksdagens Skrivelse, N:o 88.

fallningskafvande utfärdar derefter allmän kungörelse om förrättningens afskalande;

egande den, som är med delningen missnöjd, att, vid talans förlust,

deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande, i mål från Norrbottens,

Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län inom fyrtiofem

dagar, och i mål från öfriga orter inom riket inom trettio dagar från den

dag då kungörelsen blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor uppläst, dock att

menighet, som klagar, eger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen

fullständigt instrument deröfver till länets landtmäterikontor för att der

förvaras.

45 §.

Vill delägare i jordbruksfastighet, efter tv i 13 § sägs, att fastighetens

väg skall delas, och väckes fråga derom vid vägdelning, som i 36 § afses,

skall delningen af fastighetens väg ske i sammanhang med nämnda vägdelning,

och galle dervid i tillämpliga delar hvad här ofvan i detta kapitel

är stadgadt.

Uppstår eljest fråga om delning af dylik väg och enas delegarne om

hvilken del af vägen hvarje fastighetslott skall tillkomma, stånde sådan öfverenskommelse

fast, sedan densamma, skriftligen affattad och åt två vittnen

bestyrkt, blifvit till länsmannen ingifven.

Kan öfverenskommelse ej träffas, ege Konungens befallningshafvande,

på anmälan af delegare, förprdna landtmätare eller annan lämplig person att

verkställa delningen, sedan delegarne till förrättningen bevisligen kallats och

vid densamma lemnats tillfälle att sig yttra; och skall vid sådan vägdelning

gradering, som skett enligt 43 §, lända till efterrättelse. Sedan förrättningen

är afslutad, ingifve förrättningsmannen delningsinstrumentet till länsmannen,

som har att derom underrätta delegarne; och eger den, som är med förrättningen

missnöjd, att, vid talans förlust, deröfver anföra besvär hos

Konungens befallningshafvande inom tid, som i 44 § stadgas, hvilken tid

dock i fall, som nu är i fråga, skall räknas från det klaganden erhållit

underrättelse, som nyss nämnts.

Vägdelning, som i 2 och 3 punkterna af denna paragraf afses, skall

bekostas af delegarne i förhållande till delningsgrunden och eger bestånd,

till dess ny vägdelning öfvergår väghållningsdistriktet eller samtlige delegare

öfverenskomma om annan vägdelning och öfverenskommelsen, så affattad och

styrkt, som ofvan sägs, blifvit till länsmannen ingifven; skolande i följd af

vägdelning, som i denna paragraf afses, hvarje lott anses vara åsatt andel

af fastighetens vägtal i förhållande till lottens taxeringsvärde den tid vägdelningen

egde rum.

s. 17 Kontrollera mot PDF

:

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

17

IV Kap.

Om särskild nämnd.

46 §.

För bestämmande af beloppet ej mindre af de till vägkassan ingående

bidrag, än ock af den ersättning, som enligt 12 § skall utgå, uppskattas

särskild! för hvarje väghållare årliga kostnaden för underhållet den tid mark

är bar af allmän väg.

Vid sådan uppskattning skall skäligt afseende fästas så väl å ortens

pris på dagsverken och körslor som ock derå, att de till vägunderhåll in

natura indelade i allmänhet äro i tillfälle att med egna arbetare och dragare

fullgöra arbetet,

47 §.

Den i 46 § föreskrift^ uppskattning verkställes af en för hvarje väghållningsdistrikt

tillsatt särskild nämnd, bestående af ordförande och tre

ledamöter, af livilka ordföranden och en ledamot förordnas af Konungens

befallningshafvande och de öfrige två ledamöterne tillika med två suppleanter

för dem utses af de väghållningsskyldige; börande härvid iakttagas, att af

sistnämnde tvä ledamöter och suppleanter en ledamot och dennes suppleant

utses bland innehafvare af jordbruksfastighet samt en ledamot och dennes

suppleant bland väghållningsskyldige, som äro pligtige att deltaga i väghållet

för annat beskattningsföremål än jordbruksfastighet, Sådant val verkställes,

i distrikt, innefattande endast en kommun, på sätt för val å kommunalstämma

finnes stadgadt, dock att röstvärdet beräknas efter vägfyrktal, men i andra

distrikt genom dertill i enahanda ordning utsedde valman, en för hvarje

kommun, hvilka valmän på kallelse sammanträda, om distriktet utgöres af

härad eller del deraf, inför häradsrätten och eljest inför Konungens befallningshafvande

eller annan, af Konungens befallningshafvande bestämd myndighet;

skolande härvid för hvarje kommuns valman röstvärdet beräknas efter kommunens

sammanlagda vägfyrktal.

48 §.

Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse.

Hvad de fleste i nämnden säga gäller som nämndens beslut, Vid lika

röster eller der hvar har sin särskilda mening gäller ordförandens.

Vid nämndens sammanträde skall kronoombud vara tillstädes för bevakande

af kronans rätt.

Bill. till Riksd. Rrot. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 17 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse, R:o 83.

49 §.

Emot nämndens uppskattning må klagan föras så, som i 51 § sägs.

Sedan uppskattningen vunnit laga kraft, skall den lända till efterrättelse i

minst tio år och intill dess ny uppskattning derefter sker. Äskas efter sagda

tids förlopp ny uppskattning, ankommer det på Konungens befallningshafvande

att, efter de väghållningsskyldiges hörande, om sådan förordna. Då ny vägdelning

sker, skall dock i sammanhang dermed förnyad uppskattning ega

rum, hvarvid den sist faststälda graderingen bör ligga till grund, der ej

sedermera inträffade förhållanden föranleda annat.

50 §.

Ordförande och ledamot i nämnden åtnjuta ersättning, den förre med

belopp, som enligt nuvarande eller blifvande resereglemente tillkommer kronofogde,

och ledamöterne i likhet med hvad om ledamot i egodelningsrätt är

eller varder stadgadt.

51 §.

Efter tillgjordt uppdrag insänder nämnden uppskattningsinstrument till

Konungens befallningshafvande, som låter i länskungörelserna offentliggöra

detsamma; egande den, som är med uppskattningen missnöjd, att, vid talans

förlust, deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande, i mål från

Norrbottens, Yesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län inom fyrtiofem

dagar och i mål frän öfriga orter inom riket inom trettio dagar från den

dag, då den länskungörelse, hvari uppskattningsinstrumentet offentliggjorts,

blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor uppläst.

Y Kap.

Om vägkassan samt om vägskatt.

52 §.

För hvarje väghållningsdistrikt skall finnas en vägkassa, till hvilken

ingår, utom öfriga dithörande afgifter, den vägskatt, hvarom nedan stadgas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

19

53 §.

Ur vägkassan bestridas utgifter för:

a) förvaltningskostnad;

b) ersättning till särskilda nämnden;

c) vägdelning;

d) ersättning till snöploglagen enligt 7U §;

e) sådan ersättning, som jemnlikt 14, 15 och 16 §§ kan utgå;

f) underhåll af ny väg intill dess den ingått i vägdelning;

g) underhåll af bro, som från vägdelning undantag^, samt byggande

och underhåll af färja;

h) anbringande och underhåll af vägvisare; och

i) underhåll af väg, hvarför enligt 12 § afgift till vägkassan ingår;

äfvensom

i den mån kostnaden ej utgår af statsmedel:

k) byggande af ny väg och bro; samt

l) omläggning af backig eller eljest för rörelsen obeqväm väg.

54 §.

Inom hvarje väghållningsdistrikt ega de väghållningsskyldige att fölen

tid af tre år utse en vägstyrelse, bestående af minst tre ledamöter, hvilka,

jemte ett lika stort antal suppleanter, i god tid före hvarje treårsperiods

utgång väljas på sätt om val af ledamöter i den särskilda nämnden tinnes

stadgadt.

Vid samma tillfälle utses jemväl för en tid af tre år tre revisorer för

granskning af vägstyrelsens räkenskaper och förvaltning äfvensom ett lika

antal suppleanter för desse revisorer.

Vägstyrelsen utser inom sig ordförande.

55 §.

Vägstyrelsen, hvilken, beträffande af vägkassan underhållen väg, är

att anse såsom väghållare, åligger förvaltningen af vägkassan, verkställigheten

af vederbörandes rörande vägväsendet meddelade beslut samt fullgörandet

af öfriga åtgärder, som jemlikt denna lag på styrelsen ankomma, allt i

enlighet med instruktion, som, efter förslag af vägstyrelsen, fastställes af

Konungens befallningshafvande.

I vägstyrelsens öfverläggningar, men ej i dess beslut, egen vederbörande

kronofogde eller länsman deltaga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

56 §.

Öfver vägkassan låter vägstyrelsen föra fullständiga räkenskaper, hvilka

för kalenderår afslutas.

57 §.

Inom april månads utgång hvarje år skall vägstyrelsen till revisorerne

aflemna dels fullständig redovisning öfver föregående årets förvaltning, dels

beräkning öfver så väl vägkassans utgifter för det kommande året som äfven

den behållning, hvilken utöfver det i 62 § omförmälda öfverskott kan vid

löpande årets slut vara att påräkna, jemte de inkomster, hvilka på grund

af föregående beslut böra under det nästföljande året inflyta, dels ock ett

på denna beräkning grundadt förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan

under det nästföljande året; och åligger det revisorerne att inom juni

månads utgång till vägstyrelsens ordförande insända dessa handlingar, åtföljda

af så väl berättelse öfver den af revisorerne verkstälda granskning af vägstyrelsens

redovisning, som äfven revisorernes yttrande öfver förslaget till

inkomst- och utgiftsstat för vägkassan samt de vägväsendet i öfrigt rörande

förslag, styrelsen kan hafva framlagt.

Vägstyrelsens ordförande låter derefter i länskungörelserna offentliggöra

revisorernes berättelse jemte styrelsens förklaring öfver möjligen gjorda anmärkningar

samt förslaget till inkomst- och utgiftsstat med tillkännagifvande,

att öfriga handlingar finnas för väghållningsskyldige hos vägstyrelsens ordförande

tillgängliga samt att den, som i anledning deraf har något att erinra,

skall sådant hos ordföranden anmäla inom påföljande augusti månads utgång.

58 §.

De väghållningsskyldige skola vid sammanträde, hvartill vägstyrelsen,

så snart ske kan, utfärdar kallelse, sjelfve eller genom ombud pröfva och

fastställa inkomst- och utgiftsstaten för vägkassan och i sammanhang dermed

äfven det belopp, hvilket skall såsom vägskatt uttaxeras på de till utgörande

deraf skyldige. Vid omröstning härvid beräknas röstvärdet efter vägfyrktal.

59 §.

Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande deraf:

a) att jordbruksfastighet, med undantag af staten eller menighet tillhöriga

allmänningsskogar, påföres en vägfyrk för hvarje ett hundra kronor

af taxeringsvärdet,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88. 21

b) att dessa skogar, frälseränta samt annan fastighet påföres en vägfyrk

för hvarje fyrahundra kronor af taxeringsvärdet, samt

c) att inkomst påföres en vägfyrk för hvarje trettio kronor af den

beskattningsbara andelen deraf,

dock med iakttagande att hvad som icke uppgår till hel vägfyrk

bortfaller.

60 §.

Utaf den för vägunderhåll in natura uppskattade kostnad lemnas en

tiondedel af statsmedel, hvilket bidrag utbetalas till vederbörande vägstyrelse

för att på lämpligt sätt tillhandahållas dem, som berörda vägunderhåll bestrida.

Den af särskilda nämnden uppskattade kostnad för underhåll af all

indelad väg inom distriktet skall, efter afdrag för bidraget af statsmedel,

fördelas på de enligt 7 § till vägunderhåll in natura förpligtade vägfyrkar,

hvarefter det belopp, som enligt denna fördelning på hvarje sådan fyrk belöper,

såsom vägskatt påföres hvarje annan vägfyrk. Hvad derutöfver erfordras

för bestridande af vägkassans utgifter enligt den faststälda utgiftsstaten

påföres samtliga vägfyrkar till lika andel för en hvar af dem.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrifvarne hvarje

år efter slutade taxeringsförrättningar till vägstyrelsens ordförande insända

förteckningar, som för hvarje kommun summariskt upptaga, beträffande fastigheter

och frälseränta, taxeringsvärdet samt, beträffande inkomst, som i väghållet

deltager, den beskattningsbara andelen deraf.

62 §.

Uppkommer öfverskott i vägkassan, sedan de i 53 § omförmälda behof

blifvit behörigen tillgodosedda, eger Konungens befallningshafvande, på förslag

af vägstyrelsen, efter de väghållningsskyldiges hörande, förordna om

öfverskottets användande för grundförbättring af vägarne och, sedan öfverskottet

härför icke vidare erfordras, jemväl till lindring af väghållningsbesväret

i dess helhet.

63 §.

Konungens befallningshafvande ombesörjer, på vägstyrelsens derom framstälda

begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i sammanhang

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

med kronoskatterna debiterad, indrifven och redovisad, på sätt om landstingsmed

el är föreskrifvet; egande Konungens befallningshafvande jemväl att förordna

om afskrifning af sådana afgifter till vägkassan, som i anseende till

bristande tillgång- icke kunnat indrifvas.

64 §.

Vid sammanträde, som i 58 § omförmäles, meddela de väghållningsskyldige

ansvarsfrihet åt vägstyrelsen eller besluta om de åtgärder, som i

anledning af anmärkningar böra vidtagas.

VI Kap.

Om vinterväg!]Allningen.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargilt skick vid snöfall skall Konungens

befallningshafvande, efter vederbörandes hörande, inom hvarje väghållningsdistrikt

af lämpligt belägna jordbruksfastigheter med undantag af staten

eller menighet tillhöriga allmänningsskogar inrätta så kallade ploglag, hvilka

hvardera af vägen tilldelas ett visst stycke, det de skola behörigen vidmagthålla.

66 §.

Der särskilda vintervägar af ålder funnits eller nödiga pröfvats, ingå

jemväl de i ploglagsindelningen. Blifver genom sådan vinterväg eller genom

upptagande vid snöfall af biväg, som försättes i fullgodt stånd, någon allmän

väg för längre eller kortare tid obehöflig, vare dess hållande i fargilt skick

under sagda tid ej nödigt. Upptages med anledning af snöfall vid sidan af

allmän väg tillfällig biväg af farbar beskaffenhet, må med allmänna vägens

försättande i fargilt skick anstå, så länge sådant hindras af svårt väder eller

annan skälig orsak.

67 §.

Vinterväg skall till erforderlig bredd hållas öppen och, der så tarfvas,

af vederbörande ploglag märkas ut.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

23

68 §.

. För besväret af vinterväghållningen njuta ploglagen ersättning af de

väghållningsskyldige efter ty vägens längd och beskaffenhet det fordra.

69 §.

Till häradsrätten, derest väghållningsdistriktet består af ett härad

eller del deraf, men eljest till Konungens befallningshafvande eller annan af

Konungens befallningshafvande bestämd myndighet, skola de väghållningsskyldige

inkallas att med ploglagen om ersättningen öfverenskomma. Kunna

de icke i godo sig härom förena, varder ärendet understäldt pröfning af

Konungens befallningshafvande, som efter skälighet jemkar och stadfäster

ersättningsbeloppen.

70 §.

Ofvannämnda ersättningsbelopp, hvilka, såsom i 53 § sägs, utgå ur

vägkassan, skola genom vägstyrelsens försorg till ploglagen utbetalas.

71 §.

De beting, som antingen godvilligt med ploglagen slutas eller af

Konungens befallningshafvande fastställas, skola för hvarje gång gälla i minst

fem, högst tio år; börande de väghållningsskyldige i god tid före hvarje sådan

periods utgång å nyo sammankallas för att antingen förnya det förra betinget

eller tillvägabringa ett nytt.

72 §.

Konungens befallningshafvande fördelar ploglagen så, att de jordbruksfastigheter,

som dertill kunna anslås, blifva i möjligaste måtto lika dertill

nyttjade.

73 §.

Inom hvarje ploglag, som består af flere än två delegare, skola desse

sig emellan för minst ett år i sänder utse en snöplogfogde, om hvilket val

underrättelse bör kronobetjeningen meddelas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

Snöplogfogden åligger dels att öfvervaka, det väg hålles i fargalt skick,

samt att för sådant ändamål vid inträffande behof utfärda uppbåd till ploglaget

att verkställa erforderligt arbete, hvilket uppbåd delegare äro skyldige

att sig emellan fortskaffa, dels ock att tillse, det vinterväg jemlikt 67 §

märkes ut.

Snöplogfogde, som i tre på hvarandra följande år tjenstgjort, vare

ej skyldig att befattningen å nyo emottaga, förr än ytterligare tre år

förflutit.

74 §.

Hålles ej vinterväg i fargalt skick, eller är den ej på föreskrifvet sätt

utmärkt, läte kronobetjeningen afhjelpa bristerna mot lega, som omedelbart

uttages hos den försumlige.

75 §.

Skulle i en eller annan ort andra anordningar för vinterväghållningen

pröfvas lämpliga, ankommer på Konungens befallningshafvande, sedan vederbörande

blifvit hörde, på sätt i 69 § sägs, att derom förordna; dock med

iakttagande att äfven i slikt fall kostnaden för vinterväghållningen utgöres

efter grund, som i denna lag är stadgad.

76 §.

Konungens befallningshafvande öfver vakar att väg vintertiden behörigen

öppenhålles.

VII Kap.

Om ansvar för öfverträdelse af denna lag; så ock om rättegången.

77 §.

Underlåter väghållare eller, der vägfogde finnes, denne att efter föreläggande

eller anmaning, såsom i 35 § sägs, inom föreskrifven tid bättra

förekommande brister, eller underlåtes sådant af väghållare, som blifvit om

dylika brister af vägfogden underrättad, böte den försumlige från och med

fem till och med tjugu kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

Eftersätter snöplog-fogde hvad honom enligt denna lag åligger, eller

underlåter delegare i ploglag att fortskaffa snöplogfogdes uppbåd eller att

sådant uppbåd hörsamma, eller försummar delegare i ploglag, för hvilket snöplogfogde

icke blifvit utsedd, att hålla den ploglaget tilldelade vinterväg i

färgilt skick eller att, der så tarfvas, märka den ut, höte likaledes från och

med fem till och med tjugu kronor.

Enahanda ansvar drabbar den, som gör sig skyldig till öfverträdelse

af föreskrifterna i 24, 25, 26, 27 och 31 §§.

Böter, som jemlikt denna paragraf ådömas, skola tillfalla vägkassan

och, der tillgång till deras fulla gäldande brister, förvandlas efter allmän

lag.

Till böter enligt denna lag må ej dömas, om å förseelsen följer straff

enligt allmän lag.

78 §.

Ledamot af särskilda nämnden, som, oaktadt kallelse, uteblifver från

sammanträde utan anmäldt laga förfall, skall bota till vägkassan två kronor

för hvarje dag lian är frånvarande, med skyldighet tillika att, derest sammanträdet

af sådan anledning måste inställas, betala den till öfriga ledamöter

utgående ersättning.

79 §.

Förseelse, som enligt 77 § är med straff belagd, ege en hvar till åtal

angifva.

80 §.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna lag

omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

VIII Kap.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Med härad i denna lag förstås jemväl de före utfärdandet af förordningen

den 17 maj 1872 varande tingslag i de orter, der benämningen härad

ej förekommer.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

82 8.

Efter denna lags utfärdande åligger Konungens befallningshafvande,

hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges hörande, besluta, huru

vida delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt bör ega ruin eller vägliållningsdistrikt

må omfatta större område än ett härad.

83 §.

Sedan väghållningsdistrikten blifvit i enlighet med 82 § bestämda,

skola nämnd samt vägstyrelse och revisorer första gången utses äfvensom

vinterväghållningen ordnas i så god tid, att ej mindre den i 46 § föreskrift^,

uppskattning än äfven derefter upprättande af inkomst- och utgiftsstat för år

1895 samt densammas pröfning och fastställande må medhinnas före sistnämnda

års ingång, då lagen jemväl i öfriga delar skall vinna tillämpning.

Intill utgången af det år, då vägdelning enligt denna lag första gången

blifvit inom hvarje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark är bar,

vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser med

skyldighet för innehafvare af jordbruksfastighet, som enligt 6 och 7 §§ är

förpligtad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess ny vägdelning sker

blifver derifrån befriad, att bidraga till väghållet med penningar, dock så

att sådan jordbruksfastighet under tiden påföres allenast en vägfyrk för

hvarje två hundra kronor af taxeringsvärdet.

Om användandet af dessa bidrag ega de väghållningsskyldige besluta.

84 §.

Då vägdelning enligt denna lag egen rum första gången, bestrides halfva

kostnaden derför af statsverket.

85 §.

Då bestämmelserna i denna lag vinna tillämpning, skola, i fråga om

väghållningsbesväret å landet, 25 kapitlet byggningabalken och alla öfriga

tid efter annan meddelade föreskrifter, som strida mot denna lag, upphöra

att vidare gälla.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.