Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt ''motion om tillägg till 17 köp. 10 § handelsbälken.

1891-05-13 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:89, Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt ''motion om tillägg till 17 köp. 10 § handelsbälken.

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 89.

27

X:o 89,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1891.

— — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt ''motion om

tillägg till 17 köp. 10 § handelsbälken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 46.)

Till Konungen.

Ett vigtig! spörsmål, hvartill rättsförhållandet emellan myndling och

förmyndare gifver anledning, är frågan, huru länge myndlingen efter förmynderskapets

upphörande eget'' den förmånsrätt för sina hos eu förutvarande

förmyndare innestående medel, som enligt 17 kap. 10 § handelsbalk^), sådant

detta lagrum lyder genom förordningen den 8 oktober 1861, blifvit myndling tillerkänd.

Detta spörsmål linnes emellertid icke i gällande lag besvaradt. Ifrågavarande

lagrum torde nemligen närmast afse det förhållande, att förmyndaren

råkat i konkurs under förmynderskapets utöfning, och i 23 kap. 4 § ärfdabalken

meddelas endast bestämmelse om den tid, inom hvilken lemnad redovisning må

af myndling klandras. Vid sådant förhållande har lagskiparen, såsom framgår

af flere Eders Kongl. Maj:ts domar, sett sig föranlåten förklara, att

förmånsrätten i fråga åtföljer myndlingens fordran, så länge denna hålles vid

lif. Den praxis, som sålunda utvecklat sig, synes emellertid betänklig'' för

den allmänna krediten och egnad att föranleda missbruk af hvarjehanda slag.

Hvarken ur principal eller praktisk synpunkt låter sig enligt Riksdagens

förmenande en slik utsträckning af förmånsrätt försvaras, och frågan synes

endast böra gcälla bestämmandet af den tidpunkt efter förmynderskapets slut,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse, N:o 89.

då förmånsrätten bör upphöra. I sådant afseende förtjena!'' att omnämnas,

huru som lagberedningen i sitt förslag till ärfdabalk i 15 kap. 18 § upptog

en bestämmelse af innehåll att, derest den myndig vordne låtit sin fordran

stå inne längre tid än ett år, sedan den genom oklandrad eller eljest godkänd

räkning eller genom dom blifvit stadgad, han icke vidare finge göra

anspråk på förmånsrätt för samma fordran. Enahanda bestämmelse meddelades

ock i fråga om tillträdande förmyndare eller målsman, som försummat att

inom berörda tid utsöka omyndigs fordran hos förutvarande förmyndare.

Under omnämnande af den rigtning, hvari lagtillämpningen i förevarande

ämne utvecklat sig, äfvensom huru fall förekommit, då förmyndare

begagnat myndlings medel i egen rörelse, samt affärsvänner till den förre,

okunnige om detta förhållande, föranlåtits att bevilja honom kredit i allt för

stor utsträckning, har inom Riksdagen föreslagits, att, i analogi med föreskrifterna

om förmånsrätt för ogulden ränta, ifrågavarande lagrum måtte erhålla

ett tillägg af innehåll, att förmånsrätt, som der stadgas, icke skall

ega rum '' för längre tid än tre år från det myndling myndig blef, utan att

laga förfall styrkas kan.

I berörda framställning har emellertid icke beaktats, att en tillämpning

af den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt kan komma i

. fråga jemväl då förmynderskapet fortfar, men öfverflyttas från en till annan

person, som har att i förhållande till sin företrädare bevaka myndlingens

rätt, eller då förmynderskapet upphör af annan anledning än att myndling

blifver myndig; och har vid sådant förhållande Riksdagen, som, på sätt ofvan

blifvit antydt, anser en inskränkning i afseende å tiden för fortvaron af

ifrågavarande förmånsrätt i den allmänna kreditens intresse vara af behofvet

påkallad, funnit sig böra hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom

den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt för omyndigs

fordran begränsas till viss tid efter det förmynderskapet upphört.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.