Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ändringar i kongl. kungörelsen den 11 maj 1883 angående vilkor en för tidningars och tidskrifters postbefordran.

1891-05-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1891:98, Skrifvelse till Konungen, angående ändringar i kongl. kungörelsen den 11 maj 1883 angående vilkor en för tidningars och tidskrifters postbefordran.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 98.

N:o 98.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1891.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändringar i kongl.

kungörelsen den 11 maj 1883 angående vilkor en för tidningars

och tidskrifters postbefordran.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 16 samt memorial n:o 25.)

Till Konungen.

Uti en den 13 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, nådig proposition

har Eders Kong]. Maj:t, under åberopande af hvad till protokollet

öfver fiuansärenden för samma dag blifvit i ämnet anfördt, föreslagit

att Riksdagen måtte för sin del besluta:

dels att till § 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den 11 maj 1883

angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran må fogas

följande tillägg:

Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan, må

prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort,

der tidningen utgifves;

dels ock att § 3 af samma nådiga kungörelse må erhålla följande

förändrade lydelse:

Varder, för att såsom försändelse under band med post befordras,

till postanstalt aflemnadt exemplar af tidning, tidskrift, författningssamling,

handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 98.

prenumeration vid postanstalt egt rum, skall för kvar särskild försändelse,

ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma eller

olika tidningar eller tidskrifter m. in., befordringsafgiften utgöra 1 öre

för hvar vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke

i något fall afgiften för en särskild försändelse understiger 4 öre, om

den med post eller af landtbrefbärare fortskaffa, samt 2 öre, om densamma

å postanstalt behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare

fortskaffas.

I öfrigt varda å tidningar och tidskrifter m. in., som på förenämnda

sätt med post fortskaffas, tillämpade de bestämmelser, som i

allmänhet gälla för befordran af korsbandsförsändelser med undantag

likväl för hvad rörande högsta vigten för hvar särskild försändelse finnes

föreskrifvet.

Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, har Riksdagen

bifallit.

Riksdagen finner derjemte önskvärdt, att berörda tillåtelse till

lokalprenumeration jemväl utsträckes till de s. k. veckotidningarna.

Vid sitt afstyrkande från en sådan utsträckning synes generalpoststyrelsen

hafva utgått från det antagande, att såväl tidningsutgifvarne som

allmänheten skulle vara angelägna om dessa tidningars ofördröjliga befordring.

Detta antagande torde icke vara rigtigt. Af »Taxa för år

1891 å svenska tidningar och tidskrifter, hvilka reqvireras genom kongl.

postverket», framgår nemligen, att af de till ett antal af ungefärligen

160 uppgående veckotidningarna omkring hälften äro orttidningar, tre

åttondelar dels facktidningar, dels religiösa eller nykterhetstidningar,

dels illustrerade tidningar samt slutligen omkring en åttondel af blandadt

innehåll.

Om man nu frånser orttidningarna, hvilka utan olägenhet torde

kunna afhemtas af prenumeranterna i de små samhällen, hvari de utgifvas

och för hvilkas utgifvare och prenumeranter den ifrågasatta

tillåtelsen knappast torde eg a sådant värde att den kommer att begagnas,

äro de öfriga veckotidningarna således af det innehåll, att de ingalunda

kunna anses som nyhetstidningar. Hvarken för utgifvare eller allmänheten

förefinnes derför något särskildt intresse att fortast möjligt få

dem utdelade. I fråga om utdelningen af dessa torde derför kunna

sägas detsamma, som generalpoststyrelsen yttrar om de tidningar, hvilka

utkomma mindre ofta än en gång i veckan, eller att »på dessa publikationers

ögonblickliga utdelning icke lägges samma vigt, vare sig af

utgifvarne eller af allmänheten, som i fråga om de egentliga nyhetstidningarna,

hvadan, äfven om prenumeration å dessa publikationer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N-.o 98.

vid utgifningsortens postanstalt för lokalbefordran korning att anlitas i

större utsträckning, det icke synes möta några väsentliga svårigheter

för postanstalterna att utan anordnande af särskilda utdelningsturer

på ett tillfredsställande sätt verkställa utdelningen.»

Men om den ifrågavarande utsträckningen af den tidningsbefordran

som sker genom posten således icke kan antagas medföra synnerlig

tunga för postverket, måste den deremot erkännas såväl för veckotidningarnas

utgifvare som för allmänheten ega stor betydelse. För tidningar,

som hafva den mindre betydliga spridning en veckotidning i

allmänhet har inom utgifningsorten, torde det nemligen möta stora svårigheter

att mottaga lokalprenumeration, enär omkostnaderna för utdelningen

naturligtvis ställa sig synnerligen höga, då densamma endast

skall eg a rum i mindre antal exemplar och allenast en gång i veckan.

Följden häraf lärer ock vara den, att tidningsutgifvaren måste afböja

hemsändning, om tidningen skall lemnas i någon aflägsna^ stadsdel,

och att den derstädes boende derför måste antingen sjelf genom särskilt

bud afhemta sin tidning eller afstå från den af honom åstundade

prenumerationen.

Man har invändt, att den ifrågasatta utsträckningen skulle för

postverket medföra ökade utgifter. Hvad Stockholm särskild! beträffar,

har postdirektören derstädes uppgjort en beräkning å de inkomster och

utgifter, som genom sist berörda utsträckning skulle för postverket

uppkomma. Af denna framgår, att de ökade inkomsterna skulle uppgå

till 10,034 kronor 47 öre och utgifterna till 19,002 kronor, hvartill

borde läggas kostnaderna för hyra af lokal med inredning, belysning

och uppvärmning samt för expenser. Af Eders Kongl. Maj:ts proposition

till innevarande Riksdag angående rikets tillstånd och behof framgår

emellertid, att för år 1892 postverkets inkomster blifvit, efter afdrag

af 100,000 kronor, hvarmed postverkets kassaförlag borde ökas, beräknade

till 7,700,000 kronor, samt dess utgifter till 7,250,000 kronor,

hvadan ett öfverskott skulle uppstå å 450,000 kronor. Under sådana

förhållanden synes den ifrågavarande utgiften icke kunna betraktas

såsom synnerligen afsevärd, särskildt med hänsyn fästad derå, att postverkets

egentligaste betydelse icke är att inbringa staten inkomster,

utan att på bästa sätt betjena allmänheten.

Då Riksdagen emellertid icke ansett sig hafva tillgång till tillräckligt

material för att tillförlitligt kunna bedöma, huru stor tunga och

huru höga omkostnader berörda utsträckning af tillåtelse till lokalprenumeration

skulle komma att vålla postverket, har Riksdagen icke ansett

sig böra besluta en dylik utsträckning, utan anhåller derför blott,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 98.

att det af Riksdagen på framställning af Eders Kongl. Maj:t nu beslutade

medgifvande till lokalprenumeration må, när sådant utan särskild

eller synnerlig tunga för postverket kan ske, utsträckas äfven till tidning,

som utkommer högst en gång i veckan.

Stockholm den 14 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.

r

•I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.