Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 7

1892-11-27 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1892:7 (urtima riksdagen), Riksdagens Skrifvelse N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

1

N:o 7.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 november 1892.

— — — — Andra Kammaren — 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, ej mindre i anledning af Kongl.

Maj:ts propositioner n:o 4, om ändring i förordningen den

3 juni 1892 angående bevillning af fast egendom samt

af inkomst, och n:o 6, angående beräknande af viss andel

af öfverskottet å statsreglering ärna för år 1890 och föregående

år som en statsverkets tillgång för år 1893, än

äfven angående den extra statsreglering för år 1893, som

föranledes af besluten vid det urtima riksmötet, samt rörande

de för nämnda statsreglering erforderliga bevillningar.

(Särskilda utskottets utlåtanden n:is 7 och 11.)

Till Konungen.

Eders Kongl. Maj:t, som den 14 nästlidne oktober till Riksdagen aflåtit

propositioner angående afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter

in. m. samt angående ändring i lagen om lindring i rustningsoch

roteringsbesvären den 5 juni 1885, har i eu förstnämnda dag afgifven

proposition (n:o 4), under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll

öfver tinansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att, under

förutsättning att först otnförmälda propositioner vunne Riksdagens bifall,

Bih. till Urtima ttikud. Vrot. 1892. W Sami. 1 Afd. 7 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Biksdagens Skrifvelse N:o 7.

besluta, att § 1 i förordningen den 3 juni 1892 angående bevillning af

fast egendom samt af inkomst samt § 17 i den vid samma förordning

fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna skulle erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 1 i nämnda förordning:

»För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,

skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras

efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla ett hundra

kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje

fulla ett hundra kronor af uppskattningsvärdet.))

§ 17 i instruktionen.

»Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital

eller arbete, skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande

fast egendom som ock inkomsten af sådan särskildt. beskattad

rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan ort än den, der den

skattskyldige är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet

af hans sammanräknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom

iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och

inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda

skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450

kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika eger stadsfastighet,

taxerad till 2,000 kronor, och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors

afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550

kronor, får väl enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet, jemfördt

med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta fullständig

eftergift af bevillning å förstnämnda 450 kronor; hvaremot, derest

den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete,

400 kronors inkomst af aktier samt derjemte eger j ordbruks fastighet

till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors deraf beräknad

afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter tillhopa 1,800

kronor, bevillning kommer att, utan medgifvande af något afdrag, honom

påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor» o. s. v.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

Härjemte har Eders Kongl. Maj:t uti en jemväl den 14 nästlidne

oktober afbiten proposition (n:o 6), under åberopande af förutnämnda

statsrådsprotokoll, föreslagit Riksdagen,

att, utöfver de i riksstaten för år 1893 upptagna tillgångar och

inkomster, måtte såsom en statsverkets tillgång för samma år af öfverskottet

å statsregleringarna för år 1890 och föregående år upptagas

och beräknas ett belopp af 1,184,300 kronor.

Med anledning af dels de i förevarande båda propositioner framstälda

förslag, hvilka afse att bereda medel för bestridande af de kostnader,

som för år 1893 skulle uppstå genom bifall till hva^l Eders Kongl.

Maj:t i propositionerna n:is 1, 2, 3, 5, 7 och 8 föreslagit, dels ock det

yttrande, statsrådet och chefen för finansdepartementet till ofvannämnda

statsrådsprotokoll afgifvit i fråga om det sätt, hvarpå enligt departementschefens

åsigt det genom skatteregleringen och åtgärderna för

försvaret successivt uppkommande statsbehofvet borde täckas, hafva

inom Riksdagen väckts motioner, åsyftande:

dels att Riksdagen, för betäckande af de utgifter och den minskning

i inkomster, som kunde varda en följd af antagande af Eders Kongl. Majrts

till Riksdagen aflåtna propositioner vid innevarande urtima riksdag,

måtte besluta eu tilläggsbevillning för år 1893 till det belopp och under

de vilkor, som kunde finnas lämpliga;

dels att Riksdagen, utom den förhöjda bevillning af jordbruksfastighet,

som af Eders Kongl. Maj:t blifvit föreslagen i proposition n:o 4, samtidigt

jemväl ville åtaga sig en tilläggsbevillning af fast egendom samt af

inkomst till den storlek och det belopp, som efter föregången utredning

kunde finnas lämpliga, dock så, att de lägst beskattade grupperna

af skattskyldige, så vidt möjligt vore, måtte från denna tilläggsbevillning

varda frikallade;

dels att, derest Eders Kongl. Majrts propositioner om ny härordning

och grundskatternas afskrifning vunne Riksdagens bifall, Riksdagen måtte

besluta såväl åsättande af en tilläggsbevillning för år 1893 af 50 procent, att

utgå efter enahanda grunder, som den år 1879 beslutade t.illäggsbevillningen

utgick, som ock att uti skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes till kommande Riksdag inkomma med

förslag om införande af särskild fastighets- och inkomstskatt, arfsskatt

och stämpelskatt, stälda i sådant sammanhang och så afvägda, att genom

dem en progressiv beskattning måtte ernås, och den större inkomsten

af kapitalet måtte kunna af de för försvarets ordnande och grund
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

skatternas afskrifning erforderliga skattehöjningarna trätfas i proportion

till sin större förmåga att bära skatter;

dels att, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t vid innevarande

riksdag framlagda förslaget till försvarets förstärkande af Riksdagen skulle

bifallas, 8 § i förordningen angående stämpelafgiften den 5 september

1890, i hvad den anginge bouppteckning, måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

»Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes,

vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

a) då arflätaren efterlemnat bröstarfvinge: 50 öre för hvarje fulla

100 kronor af%behållningen i boet, om denna ej uppgår till 10,000 kronor;

1 krona för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om

denna uppgår till 10,000 kronor, men icke till 100,000 kronor; 2 kronor

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om denna uppgår

till 100,000 kronor, men icke till 200,000 kronor; och 3 kronor

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om denna uppgår

till 200,000 kronor eller derutöfver;

b) då arflåtaren icke efterlemnat bröstarfvinge: dubbelt mot hvad

här ofvan för hvarje fall sägs.

Befrielse från stämpel eger likväl rum, der behållningen i boet

icke uppgår till 1,000 kronor; skolande för bouppteckning, som till

underdomstol i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln efter

nu stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande

den för bevis om bouppteckningens inlemnande och inregistrering vid

domstolen bestämda lösen, äfven om på grund af gällande författning

dylik lösen ej må fordras.

Såsom behållning i boet skall, der make lefver efter, anses endast

hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes giftorätt, hvilken,

ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas till hälften af behållningen»

;

äfvensom 19 § i ofvanberörda förordning viss förändrad lydelse;

dels att, för den händelse Riksdagen ej skulle anse sig böra godkänna

sistnämnda förslag, Riksdagen måtte besluta en skrifvelse, att

Eders Kongl. Maj:t, om möjligt till nästkommande Riksdag, täcktes låta

utarbeta och framlägga ett förslag till progressiv arfsskatt på ungefärligen

samma grunder, som i berörda förslag angifvits;

dels att Riksdagen, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t

framlagda förslaget till afskrifning af grundskatter och indelningsverk

skulle af densamma godkännas, måtte i skrifvelse till Eders Kongl.

Maj:t anhålla: att Eders Kongl. Maj:t täcktes, så fort sig göra läte,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

framlägga förslag om den tilläggsbevillning, som under namn af särskild

fastighetsskatt blifvit af statsrådet och chefen för finansdepartementet

enligt protokollet öfver finansärenden den 14 oktober ifrågasatt; att

Eders Kong!. Maj:t likaledes täcktes framlägga förslag om den tillläggsbevillning,

som under namn af särskild inkomstskatt af departementschefen

i samma protokoll blifvit ifrågasatt; samt att Eders Kongl.

Maj:t i sammanhang dermed, jemte af departementschefen antydd

revision af bevillningsförordningen, i öfverensstämmelse med Andra

Kammarens beslut vid sistförfluten riksdag täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke den direkta skatt, som för närvarande utginge såsom bevillning

af inkomst, skulle lämpligen kunna höjas och så ordnas, att den

bestämdes att utgå med vissa procent högre för den större och lägre

för den mindre inkomsten eller olika för olika slag af inkomst, äfvensom

huruvida icke dervid öfriga behöfliga ändringar i bevillningsförordningen

kunde vidtagas;

dels ock att Riksdagen, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t

framlagda förslaget till afskrifning af grundskatter och indelningsverk

skulle af densamma godkännas, måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, så fort sig göra läte, framlägga

förslag om den ökning af stämpelskatten, som af statsrådet och chefen för

finansdepartementet enligt protokollet öfver finansärenden den 14 oktober

blifvit ifrågasatt.

Af denna redogörelse för de ifrågavarande motionerna framgår, att

uti vissa af dem yrkats, det Riksdagen nu skulle yttra sig angående

flera och vigtiga delar af den finansplan, departementschefen uppgjort

och Eders Kongl. Maj:t låtit komma till Riksdagens kännedom. För

sin del anser också Riksdagen, att ehuru det meddelande, som från

Eders Kongl. Maj:ts sida sålunda gjorts Riksdagen, icke innefattar något

förslag, som omedelbart påkallar ett riksdagsbeslut, detsamma likväl

bör besvaras genom ett angifvande af Riksdagens åsigt rörande ifrågavarande

förslag till skatte reglering, hvarigenom åsyftas att under en

längre tidrymd successivt ersätta vissa förut befintliga skatteformer med

nya sådana.

Lika med departementschefen anser Riksdagen det fullt rigtigt samt

med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de nuvarande grundskatterna

ersättas och medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären

anskaffas icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom

direkta och förmögenhetsskatter.

Hvad då angår de särskilda skaldeslag, hvilka, för täckande af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

de genom ökad lindring i rustnings- och roteringsbesvären och grundskatternas

afskrifning orsakade kostnaderna, synts departementschefen

böra ifrågakomma, så äro dessa — förutom den höjda jordbruksfastighetsbevillningen,

hvars omedelbara antagande Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt

och hvarom Riksdagen nedan yttrar sig — inkomstskatt, fastighetsskatt,

arfsskatt och annan stämpelskatt.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som ligger till grund

för hela finansplanen, anser Riksdagen särskilda, utan samband med kommunalbeskattningen

anordnade, men i förhållande till hvarandra väl och

rättvist afpassade skatter å inkomst och fastighet vara de skattearter,

som, samtidigt ålagda och likformigt ökade, för nu afsedda ändamål i

främsta rummet böra komma i fråga; och ansluter sig Riksdagen derjemte

i allo till hvad departementschefen anfört om önskvärdheten af

att från denna höjda beskattning i möjligaste mån skona de lägst

taxerade inkomstkategorierna.

Det starkare anlitandet af den direkta beskattningen för statsbehofvens

täckande, som enligt den framlagda finansplanen skulle komma

att ega, rum, förutsätter enligt Riksdagens åsigt oeftergifligt en revision af

bevillningsförordningens bestämmelser i syfte så väl att i allmänhet

öka deras effektivitet som ock att, på sätt i statsrådsprotokollet antydts,

åvägabringa en mera likformig tillämpning af förordningen samt särskildt

med beskattning på ett verksammare sätt än för närvarande eger

rum träffa vissa inkomstarter. Vissa af ofvan antydda motioner åsyfta

emellertid jemväl, att den ifrågasatta nya inkomst- och fastighetsskatten,

likasom ock den redan nu utgående inkomstbevillningen, under en

eller annan form måtte så anordnas, att ej blott skattebördan för de

lägst taxerade i högre grad än hittills lättades, utan äfven denna börda

så fördelades, att den med ökad tyngd träffade de högre taxerade. Att

sistnämnda grundsats, som i en del nyare utländska skattelagar tillämpats,

vid det tillämnade revisionsarbetet bör göras till föremål för noggrann

pröfning, synes Riksdagen uppenbart; men då det här gäller en

för oss hittills främmande skattenorm, om hvars förmåga af verklig

statsfinansiel effektivitet i vårt på mera betydande förmögenheter jemförelsevis

blottade land, meningarna torde vara ganska delade, har

Riksdagen lika litet funnit sig kunna förorda någon omedelbar tillämpning

af samma skattenorm, som Riksdagen trott sig böra i detta

sammanhang eljest närmare ingå på denna fråga. Dock bär Riksdagen

ansett sig böra framhålla, att det med den ifrågavarande principen

åsyftade målet, eller de större förmögenheternas relativt högre

beskattande, lämpligare torde kunna vinnas på andra, för den nu rå
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 7. 7

dande uppfattningen tör hända mindre främmande sätt, såsom exempelvis

genom ett kraftigare anlitande och vidare utvecklande af vissa arter

stämpelskatt.

Ofvergår Riksdagen så att granska hvad departementschefen yttrat

angående sistnämnda skatteslag och främst af dem arfsskatten, så framgår

af statsrådsprotokollet, att departementschefen närmast tänkt sig

en sådan utveckling af denna skatt, som ingick i den för 1883 års

Riksdag framlagda finansplanen. I två af de ofvan antydda motionerna

har åter gjorts gällande, att arfsskatten borde anlitas för skatteregleringens

genomförande i icke oväsentligen större mån, än hvad man år

1883 tänkte sig, och på sådant sätt, att det progressiva beskattningssystemet.

i vida högre grad, än då sattes i fråga, vunne tillämpning.

Hvad arfsskatten öfver hufvud taget angår, så lärer någon

meningsskiljaktighet icke kunna råda derom, att denna skatteform

synnerligen väl lämpar sig för det syfte, man genom förmögenhetsbeskattningen

företrädesvis vill uppnå. Rätt anordnad, träffar den med

relativt största säkerhet den verkliga förmögenheten, och den gör detta

tillika under sådana omständigheter, att det för den, som får vidkännas

uppoffringen, bör kännas jemförelsevis mindre tungt. Härtill kommer

dess af departementschefen särskilt, framhållna komplementära förmåga,

som åt densamma med nödvändighet måste gifva en stor betydelse

i ett system med direkta skatter.

Om således i hvarje fall, såsom departementschefen förordat, åt

arfsskatten bör inrymmas en vigtigare plats inom vår skattelagstiftning,

än den för närvarande intager, håller Riksdagen för sin del vidare före,

att nu ifrågavarande skattetitel är den, som företrädesvis lämpar sig

för tillämpning af det progressiva beskattningssystemet; och Riksdagen

hyser ej tvifvel, att meningarna lätt kunna ena sig om denna art af

progressiv beskattning. Riksdagen anser sig således böra uttala sig

icke allenast för ett kraftigare anlitande af arfsskatten, än hvad år 1883

föreslogs, utan äfven för att det förslag i ämnet, som lärer vara att från

Eders Kongl. Maj:t förvänta, måtte gå i den rigtning, motionärerna förordat.

Huruvida dervid steget bör tagas ut fullt så långt, som den

motionär, hvilken framlagt detaljeradt förslag, tänkt sig, derom torde

åter i frågans nuvarande läge något bestämdt yttrande icke böra afgifvas,

medan å andra sidan måste framhållas att, om den föreslagna

skatteformen vid tillämpningen icke skall råka i strid med hvad rättvisa

och billighet fordra, den måste så anordnas, att icke allenast

de smärre förmögenheterna fritagas, utan äfven tillbörligt afseende

fästes vid andra på skatteförmågan inverkande förhållanden, såsom an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

talet delegare i sterbhuset och dylikt, äfvensom på närmare eller

fjermare slägtled.

Departementschefen har icke ansett nödigt att ingå i en närmare

undersökning af det sätt, hvarpå en utsträckning af öfriga till stämpelskatten

hänförliga skattearter borde åvägabringas, utan i detta afseende

inskränkt sig till en del antydningar. Rigtigt har emellertid enligt Riksdagens

mening dervid betonats, att, då de å detta område ifrågasatta

nya skattearter äro främmande för vårt folks vanor, synnerlig varsamhet

bör iakttagas vid deras införande. I sjelfva verket synas desamma

Riksdagen böra i förhållande till förut behandlade skattetitlar tilldelas

en mera tillbakaskjuten ställning, så att de åtminstone icke i någon

mera afsevärd grad skulle komma till utsträckt tillämpning förr än

på ett senare stadium af skatteregleringsperioden. Vid anlitandet af

ifrågavarande skatter anser Riksdagen också hänsyn böra tagas dertill,

att de så anordnas, att de företrädesvis träffa sådana affärstransaktioner,

som i allmänhet förekomma bland de förmögnare, i hvilket fall de ock,

såsom förut antydts, skulle kunna resultera i samma rigtning som en

progressiv inkomstskatt.

Hvad departementschefen anfört derom, att mot slutet af den ifrågavarande

skatteregleringsperioden skogsmedel, härledande sig från sådana

genom afvittring nyligen erhållna eller inom få år disponibla

skogsområden, livilka hittills ej kunnat utgöra föremål för nämnvärd utverkning,

skulle vara att i viss mån påräkna till täckande af de genom

skatteregleriugen uppkommande utgifterna, har icke synts Riksdagen vara

af beskaffenhet att böra föranleda till någon erinran från Riksdagens sida.

Det lärer icke kunna ifrågasättas, att Riksdagen här skulle ingå i

någon närmare granskning af den beräkning, departementschefen anstält

rörande de af honom för skatteregleringens genomförande föreslagna

skattekällornas olika afkastningsförmåga. Riksdagen vill i detta hänseende

endast i största allmänhet erinra, att departementschefen vid ifrågavarande

beräkning synes hafva gått till väga med stor varsamhet och

att, äfven under de af honom antagna förutsättningarna, åtminstone ur

vissa af dessa källor torde kunna upphemtas icke obetydligt mera än

hvad af honom nu antagits, hvarförutom naturligen, derest ofvan uttryckta

mening i fråga om arfsskattens anordning vinner afseende, särskilt

denna skattetitel kommer att blifva väsentligt mera gifvande.

Hvad derefter angår frågan, med hvilka tillgångar utgifterna för

de föreslagna försvarsåtgärderna skulle i de årliga budgeterna täckas,

så bär departementschefen anmärkt, att med afseende härå icke förelåge

enahanda anledning att ingå i en närmare utredning, som före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

9

kommit beträffande det af grundskatteafskrifningen och lindringen i

rustnings- och roteringsbesväret uppkommande statsbehofvet, enär förstnämnda

utgifter i olikhet med afskrifnings- och lindringskostnaderna

icke kunde sägas vara af den art, att vissa speciella statsinkomster

borde anvisas för särskildt deras bestridande. Departementschefen har

emellertid, såsom af statsrådsprotokollet framgår, antydt en del utvägar,

livilka syntes honom kunna ifrågakomma.

Ehuru Riksdagen erkänner rigtigheten af departementschefens sålunda

uttalade mening om försvarskostnadernas natur och följaktligen i

fråga om denna del af finansplanen kan yttra sig mindre utförligt, anser

likväl Riksdagen, med hänsyn såväl till den nuvarande i vårt skattesystem

rådande relationen emellan direkta och indirekta skatter, äfven

om beskattningen för kommunala ändamål härvid tages med i beräkning,

som ock till arten och beskaffenheten af de förbrukningsartiklar,

hvilka nu i en eller annan form äro underkastade beskattning, önskvärd^

att åtminstone till en början de af försvarsfrågans lösning orsakade

utgifterna för försvaret icke täckas genom nya skatter på allmänna

förbrukningsartiklar. Allt efter som för tillgodoseende af nu

ifrågavarande statsbehof nya skatter behöfva upptagas, lära väl konsumtionsskatter

i en eller annan form icke kunna undvikas, men Riksdagen

anser dock, att direkta och förmögenhetsskatter för detta ändamål,

i den män sådant lämpligen ske kan, jemväl böra anlitas.

I detta hänseende vill Riksdagen, som, enligt hvad nedan omförmäles,

tillämpat eu dylik skatteform för att möta det i följd af försvarsfrågans

lösning omedelbart uppkommande behofvet, äfven erinra, att enligt den

uppfattning, Riksdagen ofvan gjort gällande rörande det finansiella resultatet

af de för skaf teregleringens genomförande närmast afsedda skatteslagen,

bör, med inberäknande särskildt af den ytterligare utveckling af

arfsskatten, hvarom Riksdagen bär ofvan sig yttrat, å ifrågavarande skatteslag

uppkomma ett öfverskott, som kan användas för försvarsutgifterna.

Till den del nya konsumtionsskatter kunna anses böra ifrågakomma, vill

Riksdagen emellertid framhålla angelägenheten deraf, att dessa skatter i

möjligaste mån så anordnas, att de icke träffa sådana förbrukningsartiklar,

hvilka måste anses såsom nödvändighetsvaror.

Riksdagen öfvergår nu till att yttra sig om de förslag, som föreligga

angående bestridande af de i följd af skatteregleringen och försvarsåtgärderna

för år 1893 uppkommande kostnader. Eders Kongl. Maj:t

har beräknat dessa kostnader till 1,844,300 kronor, deraf 009,000 kronor

utgöra den genom tio procents afskrifning å grundskatter, tillfälliga rotevakansafgifter

samt soldat- och båtmansvakansafgifter äfvensom genom

liih. till Urtima Riksd. Prof. It) Sami. 1 Afd. 7 1/iiJ''t. ''I

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

upphörande af bevillningsafgifterna af frälseegendom och lotshemman

uppkommande minskningen i statsinkomst, 456,300 kronor utgöra ökning

i kostnaden för lindringen i rustnings- och roteringsbesvären samt 779,000

kronor beräknas erfordras för genomförande af värnpligtens utsträckning

och dermed i sammanhang stående åtgärder. För täckande af dessa

kostnader har Eders Kong! Maj:t ansett böra tagas i anspråk dels den

till 660,000 kronor beräknade afkastningen af den i Eders Kongl. Mapts

proposition n:o 4 föreslagna höjningen af bevillningen för jordbruksfastighet,

dels ock, enligt Eders Kongl. Majds i propositionen n:o 6

framstå! da förslag, af öfverskottet å stats regleringarna för år 1890 och

föregående år ett belopp af 1,184,300 kronor.

Hvad Eders Kongl. Maj:t i propositionen n:o 4 föreslagit i fråga om

höjning af jordbruksfastighetsbevillningen samt i sammanhang dermed

angående viss ändring i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, Indika

förslag stå i det närmaste samband med skatt.eregleringsfrågan och i

allo öfverensstämma med hvad vid senaste riksdagar i detta hänseende

ifrågasatts, har Riksdagen ansett sig böra bifalla. Riksdagen har visserligen

icke kunnat undgå att finna det ur principal synpunkt oegentligt, att

den inkomstbeviIlning, som ålägges egarne af jordbruksfastighet, uttages

genom åsättande allenast af en högre bevillning för sådan än för

annan fastighets taxeringsvärde, men dä under närvarande förhållanden

afgörande praktiska skäl tala för en sådan anordning, har Riksdagen ansett

densamma tills vidare böra godkännas.

Riksdagen har deremot funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl.

Maj:ts förslag om beräknande af viss andel af öfverskottet å statsregleriugarna

för år 1890 och föregående ar såsom en statsverkets tillgång

för bestridande af nu ifrågavarande utgifter. Nämnda öfverskott

synes nemligen böra reserveras till disposition af nästa lagtima Riksdag,

som har att uppgöra statsregleringen för år 1894. Statsverkets af

försvars- och skattefrågornas lösning uppkommande behof för år 1893

böra alltså fyllas genom ökad beskattning, och då utom ofvannämnda

höjning i bevillningen för jordbruksfastighet ytterligare medel erfordras

för att täcka så väl den genom afskrifning af grundskatter, lindring i

rustning och rotering samt borttagande af de särskilda bevillningsafgifterna

af frälseegendomar och lotshemman uppkommande minskning

i statsverkets inkomster för år 1893 som de ökade utgifterna för försvaret

under samma år, anser Riksdagen, med stöd af hvad ofvan blifvit

yttradt, att behofvet af ökade statsinkomster för nyssnämnda år bör

tillgodoses medelst en tilläggsbevinning af fastighet och af inkomst,

anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den likartade bevill
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

11

ning, Riksdagen vid föregående tillfällen sig åtagit, dock med iakttagande

att de lägst taxerade inkomstkategorierna derifrån befrias.

Riksdagen får alltså anmäla:

dels, att Riksdagen — under vilkor att Eders Kongl. Maj:t ej mindre

godkänner de beslut Riksdagen, enligt skrifvelser n:is 1, 2 och 4 fattat

dels angående förbättrad härordning, dels angående förändrad lydelse i

vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, dels ock angående

ändring i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5

juni 1885, än äfven utfärdar lagar i öfverensstämmelse med Eders Kongl.

Maj ds af Riksdagen, enligt skrifvelser n:is 3 och 8, godkända propositioner

dels angående afskrifning af de å viss jord h vilan de grundskatter

m. m., dels ock angående, ändrad lydelse af § 58 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet — bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i propositionen

n:o 4 föreslagit rörande ändring i § 1 af förordningen den 3 juni

1892 angående bevillning af fast egendom och af inkomst samt! § 17

af den vid samma förordning fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna;
dels

ock att Riksdagen afslagit Eders Kongl. Maj:ts i propositionen

n:° 6 gjorda framställning derom, att, utöfver de i riksstaten för år

1893 upptagna tillgångar och inkomster, måtte såsom en statsverkets

tillgång för samma år af öfverskottet å statsregleringama för år 1890

och föregående år upptagas och beräknas ett belopp af 1,184,300 kronor.

Vidare får Riksdagen, under uttalande af de åsigter, Riksdagen

här ofvan gjort gällande angående den i statsrådsprotokollet för den

14 nästlidne oktober framlagda finansplan, anhålla, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes, med ledning af nämnda uttalande, låta utarbeta och för

Riksdagen i mån af behof framlägga förslag till den enligt samma

finansplan afsedda beskattning.

Riksdagen får härefter anmäla de beslut, som Riksdagen, under

förutsättning att hvad Riksdagen rörande de densamma förelagda försvars-

och skattefrågorna nu beslutat vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande,

fattat i fråga om extra statsreglering för år 1893.

Chefen för finansdepartementet har i sitt anförande till statsrådsprotokollet

för den 14 nästlidne oktober meddelat, att genom eftergiften

i grundskatterna och vissa bevillningsafgifter samt genom lindringen i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

rustnings- och roteringsbesvären följande minskning i nedannämnda uti

1893 års riksstat upptagna inkomsttitlar skulle uppkomma, nemligen:

i grundskatt........................................................................... kronor 461,000: —

)> tillfälliga rotevakansafgifter ................ » 8,000: —

» soldatvakansafgift.............................................................. » 15,000: —

» båtsmansvakansafgift........................................................ » 58,000: —

» bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

.......................................................................... )) 67,000: —

Summa kronor 609,000: —

Riksdagen har likaledes beräknat minskningen i inkomster å omförmälda

uti 1893 års riksstat upptagna titlar till de af departementschefen

sålunda angifna belopp.

Förutom nyssnämnda belopp, 609,000 kronor, hafva beslutats extra

ordinarie utgifter till belopp under fjerde hufvudtiteln af 1,083,850

kronor och under femte hufvudtiteln af 128,000 kronor. Det statsbehof,

som i följd af den urtima Riksdagens beslut för år 1893 uppkommer,

belöper sig alltså till sammanlagdt 1,820,850 kronor. Enligt Riksdagens

åsigt skall, såsom af det förestående framgår, denna brist täckas dels

genom den beslutade böjningen af jordbruksfastighetsbevillningen, dels

ock genom tilläggsbevillning, beräknad till viss lika procent så väl å

den förhöjda bevillningen för jordbruksfastighet som å bevillningen för

annan fastighet och inkomst, dock med iakttagande att de lägst taxerade

inkomstkategorierna derifrån befrias; och har Riksdagen i sistnämnda

hänseende ansett, att dylik befrielse bör åtnjutas af alla dem, hvilka

för inkomst äro taxerade till belopp understigande 800 kronor. I enlighet

med hvad departementschefen antagit, har vidare den genom höjningen

af jordbruksfastighetsbevillningen uppkommande statsinkomsten

synts Riksdagen kunna beräknas till 660,000 kronor. Genom tilläggsbevillningen

skulle alltså behöfva upplagas 1,160,850 kronor; och har

Riksdagen på grund af verkstälda beräkningar funnit, att detta belopp,

med iakttagande af nyssnämnda befrielse för dem, som för inkomst äro

taxerade till belopp understigande 800 kronor, kan erhållas genom en

tilläggsbevillning af trettio öre för bevillningskrona.

Riksdagen, som ansett uppenbart, att någon särskild godtgörelse

åt dem, hvilka med debitering, uppbörd och redovisning af detta särskilda

skattebidrag få befattning, icke kan ifrågakomma, får alltså an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

mala, att Riksdagen ej mindre beräknat den genom höjningen af jordbruksfastighetsbevillningen

för år 1893 inflytande statsinkomsten till ett

belopp af 660,000 kronor än äfven, till betäckande af det härefter återstående,

genom de vid den urtima riksdagen fattade besluten uppkommande

statsverksbehofvet för år 1893, 1,160,850 kronor, åtagit sig en

särskild tilläggsbevillning för samma år af trettio öre för bevillningskrona,

att utan sammanblandning med den allmänna bevillningen utgå

såväl å den förböjda jordbruksfastighetsbevillningen som å bevillningen

för annan fastighet och inkomst, dock så, att de, Indika för inkomst

äro taxerade till belopp understigande 800 kronor, skola från tilläggsbevillningens

utgörande vara befriade; börande denna tilläggsbevillning

på enahanda sätt som den allmänna bevillningen af vederbörande vid

de under år 1894 infallande uppbördsstämma uppbäras samt i behörig

ordning redovisas.

I sammanhang härmed får Riksdagen öfverlemna bilagda af Riksdagen

beslutade förordning angående ifrågavarande tilläggsbevillnings

utgörande, med anhållan, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta densamma

till allmän efterrättelse kungöra.

Slutligen får Riksdagen likaledes öfverlemna bifogade af Riksdagen

godkända tillägg till riksstat^! för år 1893.

Stockholm den 27 november 1892.

Med undersåtlig vördnad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning för år 1893.

Svenska Folkets vid urtima riksmöte i Stockholm nu församlade

ombud göre veterlig!, att Riksdagen såsom bidrag till fyllande af

statsverkets behof för år 1893 beviljat en särskild tilläggsbevillning af

1,160,850 kronor att, utan sammanblandning med den allmänna bevillningen,

på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med trettio

öre för bevillningskrona så väl å bevillningen för jordbruksfastighet,

sådan denna bevillning blifvit vid det urtima riksmötet bestämd, som å

bevillningen för annan fastighet och inkomst, dock så att de, hvilka för

inkomst äro taxerade till belopp understigande 800 kronor, skola från

tilläggsbevillningens utgörande vara befriade; börande denna tilläggsbevillning

på enahanda sätt som den allmänna bevillningen af vederbörande

vid de under år 1894 infallande uppbördsstämmor uppbäras

samt i behörig ordning redovisas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillägg till riksstat^!! för år 1893.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

Tillägg till Riks
-

Inkomster.

Förhöjning i bevillning för jordbruksfastighet

TilläggBbevulning ......................................

Kronor.

660,000

1,160,850

Sumrua| 1,820,850

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

17

staten för år 1898.

Extra ordinarie utgifter.

Anslag till betäckande af den minskning i nedannämnda uti 1893 års riksstat

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö

upptagna inkomsttitlar, som uppkommer genom den för samma år beslu- tade ''eftergift i grundskatterna och vissa bevillningsafgifter samt genom

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, nemligen:

i grundskatt...............................................................................

461,000

—

i tillfälliga rotevakansafgifter .........................................................

8,000

—

i soldatvakansafgift........................................................................

15,000

—

i båtsmansvakansafgift ..................................................................

58,000

—

i bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter ..................

67,000

—

609,000

Fjerde hufvudtiteln.

Generalitetsstaten ...................................... ...........................................

2,780

—

Kavalleri- och infanteriregementena ............................................................

920

—

Artilleriet............................................................................. .............

124,000

—

Fortifikationen ......................................................................................

21,500

—

Trängen ................................................... ..........................................

6,000

—

Intendenturcorpsen.................................................................................

13,500

—

Reservbefälet .........................................................................................

5,000

—

Beväringsmanskapets vapenöfningar .........................................................

467,150

—

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären ................................................

443,000

—

1,083,850

Femte hufvudtiteln.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför ...............

114,700

—

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären ................................................

13,300

—

128,000

_

Summa

1,820,850

—

BihmJill Urtima Riktd. Prof. 1802. 10 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.