Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående befrielse för rustoch rotehållare frän skyldighet att bekosta soldats vård ä hospital.

1892-04-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1892:25, Skrifvelse till Konungen, angående befrielse för rustoch rotehållare frän skyldighet att bekosta soldats vård ä hospital.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Biksdagens Skrifvelse N:o 25,

3

: . r , i i!.;: amu : i

) . • .■ . >•'' r«:’.VT!

N:o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1892.

— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående befrielse för rustoch

rotehållare frän skyldighet att bekosta soldats vård

ä hospital.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 3.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts <n:o 4) utlåtande n:o 6.)

Till Konungen.

I kongl. resolutionen den 7 februari 1688 stadgas rörande indelt

soldats skötsel under sjukdom hemma på roten, att rotehållare skola

»hafva all god omvårdnad för soldaterna», samt vid sådant sjukdomstillfälle

»låta hemta fältskären att kurera och so dem på bästa sättet

till godo», hvarefter genom kongl. cirkuläret den 4 december 1830 rustoch

rotehållare fått sig ålagdt, bland annat, att bestrida kostnaden för

de till deras sjuka soldater använda medikamenter, sedan beloppet af

densamma blifvit vederbörligen styrkt.

Enligt hvad hos Riksdagen i afgifven motion blifvit upplyst,

tillämpas dessa föreskrifter af vederbörande befäl så, att rust- och

rotehållare, derest indelt soldat träffas af sinnessjukdom och måste

vårdas å hospital, vore skyldige att erlägga hospitaisafgift för soldaten,

till dess han erhölle afsked från krigstjeusten; och skulle fall hafva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 2S.

förekommit, då rust- ock rotehållare för soldats vård å hospital drabbats

af kostnader, uppgående ända till två hundra kronor, — ett missförhållande,

hvari rättvisa och billighet kräfde rättelse.

Riksdagen anser väl det vara tvifvelaktigt, huruvida ofvanberörda

bestämmelser i fråga om rust- och rotehållares åliggande att bekosta

soldats sjukvård under hans vistelse på roten innebära förpligtelse för

dem att jemväl bestrida kostnaden för soldatens vård å hospital, men

då, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, en dylik tolkning af dessa stadganden

förekommit, lärer en uttrycklig föreskrift om hvem som har

skyldighet att vidkännas ifrågavarande kostnad vara erforderlig.

Då det emellertid skulle för rust- och rotehållare vara ganska

känbart, derest nämnda betalningsskyldighet ansåges åligga dem, samt

indelta soldatens egna tillgångar i regel torde vara otillräckliga att

vidkännas omförmälda utgift, synes lämpligast att sjuk- och läkarevård

å hospital för sinnessjuk indelt soldat må vara fri, helst antalet dylika

soldater ej torde vara synnerligen stort och den minskning i inkomster

vid hospitalen, som deraf vore en följd, tvifvelsutan blefve ganska

obetydlig.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida

icke rust- och rotehållare må kunna befrias från den skyldighet att

bekosta soldats sjukvård å hospital, som nu kan åligga dem, samt

huru vida icke, om sådan vård för soldat behöfves, den må vara fri.

Stockholm den 7 april 1892.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.