Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna jernvägsbyggnader för statens räkning.

1892-04-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1892:29, Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna jernvägsbyggnader för statens räkning.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 21).

11

N:o 29.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 april 1892.

— — -- — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående föreslagna jernvägsbyggnader

för statens räkning.

(Statsutskottets utlåtande n:o 25 och memorial n.o 31.)

Till Konungen.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders

Kongl. Maj:t hos Riksdagen gjort två framställningar om anvisande af

medel till jernvägsbyggnader för statens räkning.

l:o) Till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Wännäs (Nyby)

och Öfver-Luleä (Boden) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att till utgående under år 1893 å riksstaten utom hufvudtitlarna anvisa

4,000,000 kronor.

Då staten under sistlidna år genom köp förvärfvat jernvägen mellan

Luleå och norska gränsen, å hvilken banas nedre del till Gellivara

en ordnad trafik redan eger rum, har Riksdagen ansett det af flera skäl

önskvärd!, att nämnda jernväg genom ett skyndsamt färdigbyggande

af stambanan till den å Luleå—Gellivara-banan belägna punkten Boden

så snart som möjligt sammanbindes med statens öfriga banor. Arbetena

å stambanan norr om Wännäs, hvilka för närvarande pågå från två håll,

torde derför under nästkommande år böra bedrifvas med icke mindre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 29.

kraft, än de senare årens Riksdagar af andra, fortfarande förefintliga

skäl pröfvat lämpligt. För arbetenas fortsättande i samma utsräckning

och efter samma plan som under åren 1890 och 1891 samt innevarande

år talar dessutom, enligt Riksdagens uppfattning, den omständigheten,

att banan nu närmar sig sin snara fullbordan och att det under sådana

förhållanden vore, jemväl ur ekonomisk synpunkt, en fördel, om densamma

blefve färdig ju förr desto hellre.

I sammanhang härmed har Riksdagen velat fästa uppmärksamheten

på angelägenheten deraf att, då den vid ifrågavarande jernvägsarbeten

nu anstälda personal icke efter dessa arbetens afsilande torde

komma att finna sysselsättning vid andra stambanebyggnader, det återstående

arbetet å jernvägen så anordnas, att den talrika personalen må

kunna successivt minskas, och på sådant sätt undvikas, att densamma

vid arbetets upphörande på en gång står utan arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen, som

framdeles kommer att i särskild skrifvelse meddela sitt beslut om sättet

för anvisande af det beviljade anslagsbeloppet, till fortsättning af arbetena

å stambanan mellan Wännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden)

för år 1893 beviljat ett anslag af 4,000,000 kronor.

2:o) Eders Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till

Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 4,000,000 kronor,

att i mån af behof lyftas för att användas till Luleå— G elliv ar a-banans

försättande i fullständigt skick och till inköp af rullande materiel för densamma

äfvensom till ersättande af de för banan under år 1891 häfda

utgifter; och har Eders Kongl. Maj:t, som ansett nämnda belopp böra

bestridas af upplånta medel, tillika föreslagit, att detsamma måtte anvisas

till utgående från riksgäldskontoret.

Luleå—Gellivara-banan intager bland statens jernvägar en alldeles

särskild ställning. Det är nemligen gifvet, att denna bana under eu

lång följd af år nästan uteslutande kommer att användas för transport

af malm från Gellivara till Luleå, samt att, med undantag för den endast

37 kilometer långa sträckan Boden—Luleå, såväl persontrafiken som

godstrafiken från och till mellanstationerna torde blifva högst obetydlig.

Till följd häraf lära anordningarna vid banan både kunna och böra

göras vida enklare än vid statens öfriga banor, utan att dock derigenom

banans förmåga att fylla det med henne afsedda ändamål äfventyras.

Då staten under sistlidne år öfvertog banan, befann den sig icke,

enligt hvad tillräckligt kändt är, i sådant skick, att förekommande transporter

derå kunde med säkerhet utföras, eller banan ens för trafik

öppnas. För afhjelpande af de svåraste bristerna och för att blifva i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 29.

13

stånd att trafikera banan erhöll jernvägsstyrelsen uppå Eders Kongl.

Maj:ts befallning af statskontoret ett förskott å 550,000 kronor, hvilket

belopp lärer, på sätt Eders Kongl. Magt föreslagit, böra statskontoret

ersättas.

Genom detta förskott blef jernvägsstyrelsen i tillfälle att öppna

trafik å banan. Efter hvad upplyst blifvit är emellertid banans utrustning

icke sådan, att till Luleå kan fraktas den malmmängd, som

anmälts till transport under innevarande år, eller 100,000 ton, och nödig

varsamhet torde fordra, att banan nu icke anordnas för transport af

större qvantitet årligen än 100,000 ton. Enligt den beräkning, jernvägsstyrelsen

senast uppgjort öfver den rullande materiel, som kräfves

för nedförande till Luleå under ett år af nyssnämnda mängd malm,

måste utöfver den materiel, hvilken för närvarande finnes vid banan

och är för ändamålet användbar, ytterligare anskaffas 4 lokomotiv och

25 större malmvagnar, hvarför styrelsen uppskattat kostnaden till 300,000

kronor. Riksdagen har i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts

framställning beviljat det sålunda erforderliga beloppet.

Jernvägen tarfvar dessutom åtskilliga icke obetydande kompletteringsarbeten,

beroende derpå att två fordringar ovilkorligen måste

tillgodoses, nemligen dels att sjelfva banb}?ggnaden och anordningarna

vid jernvägen blifva af sådan art, att banan kan med full trygghet

trafikeras, och dels att icke jernvägen genom ett från början mindre

omsorgsfullt byggnadssätt kommer att till följd af den tunga trafiken

kräfva alltför dryga utgifter för underhåll. Härförutom torde för den

beräknade årliga transporten erfordras vissa anordningar, som för närvarande

saknas.

Enligt bandirektören Sundbergs förut omnämnda, den 21 juli 1891

anstälda beräkning skulle kostnaderna för nödiga kompletteringsarbeten

uppgå till 3,323,000 kronor, af bvilka arbeten likväl med det från statskontoret

utbetalda förskottet redan utförts eu mindre del, med hvars

uppskjutande icke kunnat anstå.

Riksdagen har emellertid trott sig finna, att denna kostnadsberäkning

utarbetats i afsigt att försätta banan i ett vida fullständigare skick,

än Riksdagen för närvarande anser nödigt, i det att flera af de föreslagna

kompletteringsarbetena synas öfverflödiga å en jernväg, som

nästan uteslutande blifver eu bana för malmtransport, om hvilkens storlek

dessutom någon tillförlitlig beräkning ännu icke torde kunna göras.

I kostnadsberäkningen hafva nemligen upptagits arbeten, såsom

t. ex. åtskilliga byggnader i Luleå, å Svartön och vid flera af de föreslagna

sjutton mellanstationerna, som, åtminstone för närvarande, inga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelsee N:o 29.

lunda kunna anses alla vara nödvändiga, af hvilka arbeten en del endast

torde böra ifrågakomma till utförande, i den mån erfarenhet vinnes

om malmtransportens normala omfång, och en del ej förr, än stambanan

genom öfre Norrland till Boden blifvit färdig. Riksdagen föreställer

sig nemligen, att, sedan sistnämnda bana fullbordats, några af omförmälda

byggnader lämpligen torde kunna göras gemensamma för denna

bana och den uppåtgående stambanan, samt att det dervid bör blifva

föremål för särskild undersökning, huru vida dessa byggnader skola anläggas

å Svartön, i Luleå eller vid Boden.

Andra i beräkningen upptagna arbeten torde kunna inbesparas.

Så är förhållandet med den föreslagna uppsättningen af felande stängsel

utefter banan. Riksdagen hyser nemligen den åsigt, att en godsbana,

som genomlöper aflägsna, folktomma bygder och endast trafikeras med

långsamt gående tåg, icke för trafikens säkerhet erfordrar stängsel.

Sådant var för öfrigt redan år 1889 uppsatt till 57 kilometer från

Luleå, alltså omkring 20 kilometer på andra sidan Boden.

Till stöd för sin uppfattning att väsentliga besparingar kunna

göras i det kostnadsförslag, som legat till grund för framställningen

om anslag till kompletteringsarbeten å banan, kan Riksdagen för öfrigt

åberopa ett yttrande af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

eu den 1 augusti 1888 afgifven berättelse öfver inspektion af Luleå—

Gellivara-delen af Luleå—Ofotens jernvägsanläggning. I slutet af nämnda

berättelse uttalas nemligen såsom ett generelt omdöme om de utförda

arbetena, att hvad som dittills fullbordats i allmänhet vore af god beskaffenhet

och att kostnader derpå icke sparats, samt att hvad som å

linien Luleå—Gellivara återstode att utföra vore af ringa betydelse i

jemförelse med hvad som redan blifvit gjordt.

Då Riksdagen sålunda anser Luleå—Gellivara-banan böra intaga

en undantagsställning i förhållande till statens öfriga banor och anordnas

i öfverensstämmelse dermed,

dä den blifvande trafiken å banan för närvarande icke torde kunna

med någon grad af visshet beräknas, enär gellivaramalm ännu ej vunnit

en stadgad marknad,

och då nödig varsamhet torde bjuda, att ej större kostnader nu

nedläggas på banan, än som af trafiken med nödvändighet påkallas,

har Riksdagen ansett, att banans kompletterande, utöfver hvad

trafikens ändamålsenliga bestridande och nödig trygghet fordrar, bör uppskjutas

till dess erfarenhet vunnits om trafikens blifvande omfattning.

Vid sådant förhållande har Riksdagen ej ansett sig böra nu anslå

hela det belopp, Eders Kougl. Maj:t äskat, eller 4,000,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 29.

Det. belopp af 2,800,000 kronor Riksdagen i dess ställe beviljat, torde

måhända kunnat sättas lägre, men enligt Riksdagens uppfattning bör

Eders Kongl. Maj:t, i händelse i trafiken skulle inträda en stegring,

som lofvar blifva af mera stadigvarande natur, eg a medel att kunna

vidtaga de anordningar, vare sig genom ökadt inköp af materiel eller

eljest, som af förhållandena påkallas.

I berörda belopp, 2,800,000 kronor, ingår dels ersättning för lemnadt

förskott, 550,000 kronor, dels kostnad för inköp af rullande materiel,

300,000 kronor, och dels kostnad för banans komplettering i mån

af behof 1,950,000 kronor. 0;; < /

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition, att Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

stält ett belopp af 2,800,000 kronor, att i mån af behof lyftas

i riksgäld skontoret för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—

Gellivara-banan och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom

till ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter.

Stockholm den 9 april 1892.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.