Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

1892-04-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1892:33, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

3

f

t ''

Nto 33.

jj f '' ■ ■)(''!n '' ; i!, : 4; ’ t I''J| f j i; rti. ;.t-j ■ (! fi.<"> .

Uppläst och godkänd,, hos Första Kammaren den 22 april 1892,

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

i,:,-: f: ; \\ ■ ''■ -.''7 ; ;'' *7* • ''* J {T '' ;,’ ''• tf*;*; f O i , i T*,’ *: »''/

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

(Lagutskottets utlåtande n:o 37.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt framställning har enskild motionär

erinrat, huru som — sedan genom kongl. brefvet den 29 maj 1874 medgifvits,

att kronan tillhöriga mindre hemman och lägenheter, hvilkas

årliga arrendeafkastning understege 200 riksdaler, finge försäljas, hvarefter

jemlikt Riksdagens beslut vid samma års riksmöte köpeskillingen

för de sålunda försålda hemman och lägenheter skulle användas till

inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark — ett stort antal

hemman med så beskaffad mark af kronan inköpts och förvandlats

i kronoparker, för hvilka sålunda, enligt 4 § mom. a) bevillningsstadgan,

fastighetsbevillning icke erlades. Vidare fästes uppmärksamhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N;o 33.

derpå, att bestämmelsen i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse

på landet icke tillika innehåller föreskrift om eller efter hvilken grund

utskyld till kommunen skall betalas för kronopark. Deraf hade blifvit

eu följd att kommunalskatt lagligen icke kunde påläggas de jordbruksfastigheter,

som till kronoparker inköpts, och att den tunga i berörda

afseende, som förut hvilat å dessa fastigheter, sålunda öfverflyttades på

öfriga beskattningsföremål inom en socken, hvilka, i synnerhet i de

socknar, der stora områden inköpts till kronopark, deraf hårdt drabbades.

Denna öfverflyttning af en skattebörda från staten till den enskilde

kunde emellertid ej gerna vara med rättvisa öfverensstämmande.

En annan motionär bär i en annan för kronoparkers bildande

vanlig form funnit anledning till en framställning med enahanda syfte,

som utmärker nyss berörda framställning.

I sådant hänseende erinras,ä huru som genom domänstyrelsens åtgöranden

skogsmark kunde från indragna militieboställen i lämplig utsträckning

afsöndras och utläggas till kronopark. Denna tvifvels utan

ganska nyttiga och välbetänkta bestämmelse kunde emellertid för den

kommun, hvarinom de indragna boställena, från hvilka afsöndringar egt

rum, vore belägna, föranleda till ganska stor orättvisa och skada.

För att närmare belysa detta påstående anföres ett fall, som nyligen

timat inom en kommun i Skåne. Inom nämnda kommun vore

belägna åtskilliga indragna militieboställen, hvilka dels vore utarrenderade,

dels afsöndrade till en kronopark, bestående af omkring två

hela mantal, för hvilken afsöndring — oaktadt kommunalskatter för

hela de hemman, hvarifrån afsöndringen egt rum, så långt minnas

kunde, erlagts — kommunalutskylderna under det sistförflutna året

icke utgått.

På framställning om kommunalutskyldernas erläggande för ifrågavarande

kronopark hade domänstyrelsen svarat, att den icke ansett sig

skyldig att utbetala de fordrade beloppen och stödt sitt vägrande svar

på en, i bestyrkt afskrift motionen bilagd resolution af den 28 januari

1881, hvaruti Eders Kongl. Maj:t i ett likartadt fall förklarat, att kommunalutskylder

icke skulle erläggas för en inom Linköpings län belägen

kronopark.

Då det läge i domänstyrelsens skön att afsöndra kronoparker

från staten tillhörig jordbruksfastighet, hvarigenom den sistnämnda

minskades i taxeringsvärde, enär med den afsöndrade kronoparken

oftast följde icke obetydlig areal öppen åkerjord äfvensom ängsmark,

hvilka utarrenderades till torpare, komme naturligtvis äfven kommunens

fyrktal genom en sådan åtgärd att icke oväsentligt förminskas, och i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

följd häraf kommunalutskylderna på de qvarstående fyrkarne ökas. Domänstyrelsen

hade således i sin hand, om än indirekt, att lägga skatt

och tunga på rikets undersåtar, på samma gång regeln i § 57 af förordningen

om kommunalstyrelse på landet om skyldighet äfven för

egare af -annan i mantal satt jord att lemna bidrag till kommunens

gemensamma angelägenheter blefve gjord om intet.

De förhållanden, som i de båda föreliggande framställningarne

sålunda berörts, hafva synts Riksdagen förtjena all uppmärksamhet, så

mycket mera som de med all säkerhet kunna antagas komma att i

framtiden spela en betydande roll i vår statshushållning. Såsom framgår

af en jemförelse mellan innebörden i de båda framställningarne,

fullständiga de hvarandra så till vida, att den ena afser sådana kronoparker,

som bildas af ursprungligen enskilda jordbruksfastigheter, hvilka

af kronan inköpts för köpeskillingen för de jemlikt ofvan omförmälda

kongl. bref försålda, kronan tillhöriga mindre hemman och lägenheter,

medan den andra motionen afser de fall, der delar af kronodomäner

afsöndras till kronopark. Ett tredje fall torde emellertid också kunna

inträffa, nemligen att en hel kronodomän med delvis skogbärande, delvis

till skogsodling tjenlig mark förvandlas till kronopark och sålunda

— då dylik fastighet icke anses vara till jordbruksfastighet hänförlig

— undandrages den kommunala beskattningen.

Lika med motionärerna anser Riksdagen önskligt, att de betänkliga

rubbningar i grunderna för den kommunala beskattningen och i

de enskilda kommunernas ekonomi, som de angifna formerna för kronoparkers

bildande under nuvarande förhållanden icke kunna undgå att

framkalla, måtte för framtiden så vidt möjligt förebyggas. Ej mindre

frågans egen vigt och hänsynen till de många och stora intressen, som

beröras af densamma, än äfven särskilt, hänsynen till det afbräck i

statens hushållning, som den ifrågasatta beskattningsåtgärden tilläfventyrs

skulle komma att orsaka, göra det emellertid angeläget, att största

varsamhet vid en lagstiftning i ämnet iakttages, och Riksdagen har

ansett en dylik varsamhet kräfva, att frågan i hela sin vidd bringas

under regeringens ompröfning. Till en dylik åtgärd torde för öfrigt

finnas så mycket större fog, som, enligt hvad inom Riksdagen blifvit

upplyst, kommunalutskylder en eller annan gång erlagts för kronoparker,

som bildats på något af här ofvan angifna sätt, men det uppenbarligen

är af största vigt, att full likformighet i förevarande hänseende

varder gällande.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

förslag till sådan ändring af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 att ej mindre för de hemman eller hemmansdelar,

Indika staten från enskilda personer inköpt och förvandlat

till kronoparker, än äfven för de jordbruksdomäner eller de delar af

sådana, af hvilka kronoparker blifvit bildade, fyrktal skall med hänsyn

till kommunalutskylders utgörande påföras efter det belopp, som, derest

bevillning för nämnda fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning

utgå, på grund af taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning.

Stockholm den 22 april 1892.

Med undersåtlig vördnad.

N:o 3é.

Uppläst och godkäud hos Första Kammaren den 22 april 1892.

— — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13,

15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen.

'' . . . r > _ l>I> : ‘ ’

(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 3 och memorial n:o 6.)

Till Konungen.

Riksdagen får hos Eders Kongl. Maj:t anmäla, att vid behandling

af Eders Kongl. Maj:ts proposition af den 29 sistlidne januari med

förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsord
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.