Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ändringar i kongl. förordningen den 24 oktober 1885 om försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker.

1892-04-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1892:39, Skrifvelse till Konungen, angående ändringar i kongl. förordningen den 24 oktober 1885 om försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 39.

N:o 39.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 april 1892.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändringar i kongl.

förordningen den 24 oktober 1885 om försäljning af vin,

maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa

drycker.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 8.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

Uti flere inom Riksdagen väckta motioner har framhållits önskvärdheten

af en förändring i lagstiftningen angående handel med vin

och maltdrycker i syfte att motarbeta missbruket af dessa drycker inom

samhällets mindre bemedlade klasser, och har man ansett detta ändamål

kunna vinnas genom att dels underlätta åtkomsten af den oskadliga

och billiga dryck, som under namn af svagdricka allmänt förekommer,

dels skärpa bestämmelserna rörande vilkoren för rätt att till

försäljning hålla vin och maltdrycker å landsbygden och å passagerarefartyg.

Förslaget att bereda en lättare tillgång till åtkomsten af svagdricka,

hvilken i någon mån närande läskedryck för de mindre bemedlade

blifvit snart sagdt en nödvändighetsvara, samt att på sådant sätt

undanrödja eller åtminstone inskränka anledningarne för dem att förtära

de dyrare och mera berusande maltdryckerna, anser Riksdagen

vara synnerligen beaktansvärdt och böra af statsmagterna understödjas

för så vidt en följdrigtig lagstiftning i detta ämne kan åstadkommas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 39.

samt lagens tillämpning låter sig praktiskt genomföra. Härvid torde

först böra komma under ompröfning, huru vida ur teknisk synpunkt

möjlighet förefinnes att uppdraga en så bestämd alkoholgräns mellan

starkare och svagare maltdrycker, att denna gräns kan i lag fästas,

och, om så är fallet, lärer vidare böra afgöras, hvilken denna alkoholgräns

bör vara, samt huru nöjaktig kontroll deraf må vid den praktiska

tillämpningen kunna åstadkommas. För att vinna klarhet i dessa

frågor begärdes vid frågans behandling under sistlidet års riksdag utlåtande

i ämnet af två sakkunnige män, hvilka samstämmande uttalade

den mening, att en gränslinie mellan ifrågavarande drycker bör kunna

laggiltigt uppdragas.

Riksdagen, som anser i hög grad önskvärd!, att en sådan gräns

blifver i lag bestämd, men som saknar förutsättningar för att gifva anvisning,

huru detta lämpligast må kunna ske, får derför anhålla att

Eders Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt

en gräns må kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare

maltdrycker å den andra, samt att Eders Kongl. Maj: t på grund

af sådan utredning ville vidtaga de förändringar i kongl. förordningen

den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m.

m., att en sådan gräns bestämmes, samt att handeln med svagdricka

undandrages de inskränkande bestämmelser, som nu gälla för handeln

med maltdrycker i allmänhet, samt ställes på samma linie som handeln

med de i § 8 af berörda kongl. förordning omnämnda dryckerna.

Hvad härefter beträffar den föreslagna skärpningen af gällande

bestämmelser rörande vilkoren för rätt att å landsbygden försälja vin

och maltdrycker, hafva motiohärerna, med erinran om de oordningar,

hvilka i synnerhet på landet vore en följd af det ofta omåttliga bruket

af nämnda drycker, fäst uppmärksamheten på den väsentliga olikhet,

som egde rum mellan stad och land derutinnan, att i städerna funnes

tillräcklig polisbevakning, hvilken kunde ögonblickligen och kraftigt

hämma uppstående oordningar, under det att man deremot på landsbygden

vanligtvis saknade dylik bevakning, och vore det i följd häraf

nödvändigt att strängare bestämmelser rörande handeln med vin och

maltdrycker stadgades för landet än för städerna. Antalet af de handelsbodar,

hvarest Öl försåldes till afhemtning, vore på landet synnerligen

stort, och mången sökte handelsrättighet blott för att få tillfälle

att idka Öl- och vinförsäljning. Ett dylikt missbruk af handelsrättig*

heterna tvingade ordentlige handlande, för konkurrensens skull, att mot

sin önskan tillhandahålla vin och maltdrycker, hvarmed handel ock bedrefves

i ansenlig skala, ofta med kringgående af gällande författning,

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 5 Hiift. it

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 39.

som förbjöde dessa dryckers försäljning till förtäring på stället. Handelsbodarnes

granskap blefve i följd häraf skådeplatser för beklagliga

oordningar och missförhållanden af olika slag, hvarförutom den omåttliga

förtäringen af Öl alstrade råa seder hos befolkningen och icke

sällan grundläde dryckenskapsbegär hos ungdomen. En ganska stor

del af folket hade nemligen börjat ersätta det allt mer fördyrade bränvinet

med starka maltdrycker, hvilka förbrukades, icke såsom läskedrycker

vid måltider, utan i stora qvantiteter såsom rusgifvande drycker.

Faran af detta slags dryckenskap vore desto större, som tillfällena att

erhålla maltdryckerna så lätt stode till buds. Denna lätthet att åtkomma

Öl utgjorde en allt för stor frestelse för arbetaren att härpå nedlägga

en större del af sin förtjenst-, som derigenom undandrages hans

familj, hvilken i saknad af det nödvändigaste ofta nog folie kommunen

till last. Maltdryckerna, långt ifrån att vara ofarliga, medförde sålunda,

omättligt brukade, moraliska, sanitära och ekonomiska vådor

liknande dem, som föranleddes af missbruket utaf de spritstarkare

dryckerna.

Innan Riksdagen öfvergår till uttalande af sin åsigt i nu förevarande

fråga, torde böra erinras derom, att redan 1885 års Riksdag hos

Eders Kougl. Maj:t anhöll om sådan ändring i då gällande lagstiftning,

att rättighet att försälja vin och maltdrycker till afhemtning i mindre

myckenhet än tio liter skulle kunna förvärfvas blott i samma ordning,

som vore bestämd för rättighet att utskänka berörda drycker, men att

Eders Kongl. Maj:t ej fann skäl bifalla nämnda anhållan i vidsträcktare

mån, än hvad den rörde handeln med vin å landsbygden, hvaremot

lagstiftningen angående försäljning af maltdrycker både i stad och på

landet äfvensom af vin i stad af Eders Kongl. Maj:t lemnades oförändrad,

på sätt innehålles i nu gällande kongl. förordningen af den 24

oktober 1885. Vid hvar och en af Riksdagarne åren 1886—1891 hafva

i afgifna motioner framhållits behofvet af ändring i denna kongl. förordning

ledande till inskränkning å landsbygden i handeln med ifrågavarande

drycker. Uti alla dessa motioner har åberopats bestämd erfarenhet

om ett utbredt och oafbrutet växande missbruk af denna handel

samt vitsordats det i flera hänseenden föga ändamålsenliga i de derför

gällande lagbestämmelser, framför allt i fråga om möjlighet för kommunalmyndigheterna

att motverka det onda, som af handeln förorsakas,

och om effektiv kontroll mot lagens kringgående. Att dessa hos Riksdagen

gjorda framställningar icke förut föranledt till en anhållan hos »

Eders Kongl. Maj:t om ändrad lagstiftning uti ifrågavarande ämne,

torde hafva berott, icke på olika åsigter om behofvet af denna ändring,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 39.

utan förnämligast på skiftande meningar om de lämpligaste medlen att

nå det med ändringen afsedda målet.

Att anledningar till missbruk af berusande drycker med deraf

föranledda följder snarast äro att befara der större eller mindre folksamlingar

vanligen förekomma, torde vara uppenbart, och enär handelsbodar

af naturliga skäl utgöra ett slags centralpunkter, der personer

från olika håll sammanträffa, lärer det icke kunna bestridas, att denna

omständighet i och för sig för mången kan utgöra en anledning till

att i dessa bodar förse sig med och sedan omättligt förtära dylika

drycker, då de der stå till buds. Sannolikt medverkade denna omständighet

väsentligen till det stadgande i gällande bränviusförsäljningsförordning,

enligt hvilket »minuthandel med eller utskänkning af bränvin

icke må vara förenad med annan handel, till hvars bedrifvande

särskild anmälan erfordras».

Då nu en lika bestämd som sorglig erfarenhet vittnar, att rus med

alla dess följder kan framkallas lika väl af vin och Öl som af bränvin,

och att skilnaden består endast deri, att af de svagare dryckerna en

större qvantitet erfordras än af de starkare, hvilken skilnad i ej ringa

mån torde utjemnas deraf att vinet och ölet äro mer lättdruckna än

bränvinet, samt att, hvad särskildt angår ölet, detta i förhållande till

myckenheten är billigare, anser Riksdagen, att det vore en naturlig och

följdrigtig lagstiftningsåtgärd, om, efter i så riklig mån vunnen erfarenhet

om en dylik åtgärds behöflighet, handlande, af samma anledning

som dem redan förut vägrats att afyttra bränvin, jemväl förbjödes att

försälja vin och Öl.

Riksdagen, som sålunda finner sig böra biträda den åsigt, att

handeln med vin och Öl å landsbygden bör från annan handel skiljas,

hyser dock den mening, att alltför skärpta bestämmelser böra undvikas,

såsom i viss mån innebärande en monopolisering af de ifrågavarande

dryckernas försäljning och på samma gång en längre än nödigt och

nyttigt är drifven inskränkning i den hittills varande rättigheten för så

väl konsumenter att anskaffa som för producenter att tillhandahålla

samma drycker. Afsigten med förslaget att å landsbygden särskilja

vin- och bihandel från annan handel, samt att skärpa vilkoren för rättighet

att derstädes försälja maltdrycker i mindre myckenhet är sålunda

icke att omintetgöra särskildt förbrukningen af maltdryckerna och dermed

den numera betydliga industri, som på samma förbrukning är

grundad, ty ett är att söka utplåna eu vara ur den allmänna marknaden,

ett annat att, till förekommande af varans missbruk, reglera vilkoren

för dess försäljning, och blott om det senare är här fråga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 39.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen hos

Eders Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i kongl. förordningen

angående handel med vin och maltdrycker den 24 oktober 1885:

dels att försäljningen af dessa drycker till afhemtning ej må å

landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild

anmälan erfordras;

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre

qvantitet än tio liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som

§ 11 af nämnda kongl. förordning redan stadgar i fråga om försäljning

af vin.

Hvad slutligen angår frågan om försäljning af vin och maltdrycker

å passagerarefartyg, hafva motionärerna anfört, att- rättigheten till dylik

utskänkning flerestädes framkallat betänkliga missbruk och försvårat

ordningens upprätthållande. Ehuru förderfbringande för ortens befolkning,

hade dessa missbruk dock ej kunnat af kommunalmyndigheterna

hämmas. Vid ankomsten af fartyg, å hvilka utskänkning af ifrågavarande

drycker funnes, samlade sig stora skaror i syfte att å fartyget

förtära starka drycker, och huru väl en kommun än i öfrigt sökt ordna

utskänkningen, kunde den dock icke frigöra sig från dessa »ambulatoriska

krogar».

Riksdagen, som anser det vara af behof påkalladt, att samma inskränkningar,

hvilka i kongl. förordningen den 31 december 1891 finnas

stadgade för utskänkning af bränvin å passagerarefartyg, förklaras skola

gälla jemväl för utskänkning af vin och maltdrycker å nämnda fartyg,

får, med anledning af berörda framställning, hos Eders Koögl. Maj:t

anhålla, att § 7 mom. 2 i kongl. förordningen den 24 oktober 1885

angående försäljning af vin och maltdrycker m. m. må erhålla följande

förändrade lydelse:

»Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte.

Sådan utskänkning må endast ega rum till förtäring ombord på

fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast

ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal

intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att jemväl

i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar, som

kunna finnas erforderliga.»

Stockholm den 30 april 1892.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.