Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående sparbanker samt lag angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrätlningar.

1892-05-18 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1892:72, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående sparbanker samt lag angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrätlningar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse R:o 72.

t

N:o 72.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1892.

— — — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts

proposition med förslag till lag angående sparbanker

samt lag angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker

och med folkbanker jemförliga penningeinrätlningar.

(Lagutskottets utlåtande n:o 48.)

Till Konungen.

Genom proposition den 11 sistlidne mars bär Eders Kongl

föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade förslag till

l:o) lag angående sparbanker; samt

2:o) lag angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker och med

folkbanker jemförliga penningeinrättningar.

Riksdagen, som ansett förslaget till lag angående sparbanker i allt

lmfvudsakligt böra godkännas och ej funnit anledning till anmärkning

mot förslaget till lag angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med

folkbanker jemförliga penningeinrättningar, får härmed redogöra för de

förändringar, hvilka Riksdagen ansett böra vidtagas i förstnämnda lagförslag.

Beloppet af den grundfond, som bör för sparbank tillskjutas, skall

enligt förslagets 2 § uppgå till minst två tusen kronor. Detta belopp

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse AVo 72. 5

liar visserligen synts Riksdagen icke vara större än som af grundfondens

syfte att vara en fond, hvarmed närmast kostnaderna för en sparbanks

organisation skola bestridas, i allmänhet oundgängligen torde

kräfvas, men Riksdagen har i allt fall, med hänsyn till de undantagsförhållanden,

som kunna tänkas förekomma i ett land sådant som vårt

och för att icke försvåra uppkomsten af en sparbanksinrättning på en

ort med mindre utveckladt näringslif och ringare kapitaltillgång, ansett

berörda föreskrift icke böra göras ovilkorlig. Riksdagen har följaktligen

velat inrymma rätt för Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande

att, der särskilda omständigheter dertill föranleda, bestämma grundfonden

till ett belopp mindre än det af Eders Kongl. Majd föreslagna.

Beträffande 3 § i förslaget har Riksdagen funnit den Eders Kongl.

Majds befallningshafvande i paragrafens andra stycke tillerkända rätt

att sjelfmant verkställa sådana ändringar och tillägg i ett för stadfästelse

ingifvet reglemente, som pröfvas erforderliga för betryggande

af insättande rätt, innebära eu alltför stor magtbefogenhet för nämnda

myndighet. Den fördel af en minskad tidsutdrägt med reglementets

stadfästande, som ifrågavarande befogenhet väl företrädesvis afser att

bereda, torde icke heller uppväga de verkliga olägenheter, som genom

den föreslagna bestämmelsen onekligen kunna vållas sparbank, som redan

träffat organisativa anstalter i en något annan rigtning, än Eders Kongl.

Maj ds befallningshafvande finner lämplig.

I enlighet härmed hafva orden: »med de ändringar och tillägg

deri, som för betryggande af insättarnes rätt pröfvas erforderliga» blifvit

utur 3 § uteslutna.

Då, enligt hvad Riksdagen har sig bekant, flerestädes förekommer,

att sparbanker vid beviljande af lån till kommuner eller andra samfälligheter

t. ex. bolag eller föreningar af jordegare för utförande af större

vattenafledningsföretag såsom säkerhet för annuiteternas fullgörande betinga

sig borgen af förmögnare kommunmedlemmar, bolagsmän eller

intressenter i företag af nyss angifven eller liknande beskaffenhet, och

dylika lån, hvilka emellertid i allmänhet beviljas för längre tid än 10

år, följaktligen i viss mening äro att betrakta såsom borgenslån, har

Riksdagen funnit det vara af nöden, att för lån af nyss omförmälda art

undantag göres från den i 11 §:s tredje stycke meddelade föreskrift, att

lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med borgen icke må utestå

utöfver tio år. I sådant syfte har Riksdagen, som jemväl funnit det i

förevarande stycke använda ordet »löpetid» böra såsom mindre vanligt

utbytas mot ett annat uttryck, antagit ett tillägg till ifrågavarande

stycke.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

Då do — i afseende på beskaffenheten af de obligationer, som

jemte statens eller allmänna hypoteksbankens skola få såsom säkerhet i

nppgifna hänseenden godkännas i förslagets 12 och 13 §§ begagnade

uttrycken: »eller andra med dem i afseende å säkerheten närmast jemförliga»

samt »eller andra fullgoda» enligt Riksdagens åsigt hafva samma

innebörd, men uttryckens olikhet till äfven tyre kan föranleda eu annan

uppfattning, har Riksdagen, som finner sistnämnda uttryck ega företräde,

dermed ersatt det förra, i 12 § förekommande uttrycket.

Vidare har hänsynen till största möjliga säkerhet för insättarnes

besparingar synts Riksdagen kräfva, att inteckning, hvarom i 12 § förmäles,

är, hvad landet angår, meddelad i sådan fastighet, som är till

jordbruksfastighet hänförlig, likasom att det taxeringsvärde, inom hälften

hvaraf inteckningens belopp skall ligga, icke är något medeltaxeringsvärde,

utan, på sätt angående inteckning i stadsfastighet är föreslaget,

det senast faststälda taxeringsvärdet. Detta torde nemligen i allmänhet

kunna anses såsom en mera tillförlitlig värdemätare än ett ur flera års

taxeringsvärden draget medelvärde. I öfverensstämmelse härmed har

ifrågavarande 12 § blifvit af Riksdagen omredigerad.

Då Riksdagen anser det vara af vigt, att de smärre sparbankernas

sträfvanden att ställa sig till efterrättelse de i förslagets 13 § gifna

föreskrifter om bildande af en kassareserv i möjligaste måtto underlättas

och inteckningar af den beskaffenhet, som i 12 § omförmäles, torde vara

att anse såsom värdehandlingar, de der med lätthet kunna förvandlas i

penningar, har Riksdagen i en tilläggsbestämmelse inrymt sparbank rätt

att få med dylika inteckningar redovisa det belopp, som enligt förslaget

bör afsättas såsom kassareserv. I enahanda syfte har Riksdagen i förslagets

öfvergångsstadganden vidtagit den ändring, att den tid efter lagens

trädande i kraft, inom hvilken redan befintlig sparbank skall hafva

fullgjort föreskriften om kassareservs bildande, utsträckts från fem till

tio år.

Då vidare i följd af högsta domstolens anmärkning vid 1 § i det

förslag till lag angående sparbanker, som den 27 oktober 1891 afgifvits

af den utaf Eders Kong!. Maj: t för utarbetande af förslag till förändrad

lagstiftning för sparbanker m. m. tillsatta komité, ordet mlelegare» såsom

kännetecknande dem, hvilka ega fordran hos sparbank på grund af insättning

i det föreliggande förslaget blifvit utbytt mot ordet »insaltare»,

men af förbiseende sådant icke kommit att ske i nu ifrågavarande §,

har rättelse derutinnan blifvit af Riksdagen vidtagen.

Bestämmelsen i 14 § af förslaget, att fastighet, som sparbank för

betäckande af sin fordran nödgats inropa, skall afyttras, så snart det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

utan förlust kan ske, bör, på sätt ock nämnda komité i motiven till

ifrågavarande bestämmelse anfört, sålunda förstås, att den ingalunda

betager sparbank rätten att utan att afvakta en dylik gynsam, men i

regel oberäknelig tidpunkt sälja en fastighet äfven med förlust, i I ändamål

att tydligare uttrycka denna tanke har Riksdagen gjort ett i sådant

hänseende erforderligt tillägg i paragrafens slutmening.

Ordet ■»(!elegarnesf) i 21 §:s tredje stycke har på skäl, som för

motsvarande ändring i ,13 § anförts, blifvit utbytt mot »insättaresi).

Då uppgift om insättares hemvist och lefnadsyrke bör kunna lemnas

lika lätt som uppgiften om hans namn, har följdrigtigheten synts kräfva,

att föreskriften i förslagets 23 § om meddelande af först omförmälda

uppgift göres ovilkorlig, och Riksdagen har på grund häraf företagit en

omredigering af paragrafens första stycke.

Vid tredje stycket i förslagets 24 § har Riksdagen anmärkt, att

den deri meddelade bestämmelse att, med de båda i stycket angifna

undantag, för en och samma person insättning ej må ega rum å mera

än en motbok, vid större sparbanker, der tilloppet af insättare vid insättningstillfällena

oftast är rätt betydligt, måste blifva särdeles svårtillämplig,

hvarförutom förbudet jemväl vid insättningar i mindre sparbanker

lätt nog torde kunna kringgås. Riksdagen inser val, att ifrågavarande

bestämmelse hvilar på en med det egentliga syftet af sparbankernas

verksamhet öfverensstämmande grund, då densamma afser att förhindra

det sparbanken göres till en anstalt för verklig kapitalplacering, men de

svårigheter, som, på sätt nyss blifvit antydt, tvifvelsutan skulle komma

att vidlåda tillämpningen af berörda föreskrift, hafva likväl föranledt

Riksdagen att borttaga densamma. Detta synes så mycket hellre kunna

låta sig göra, som jemlikt 30 § i förslaget sparbanks reglemente skall

innefatta bestämmelse om det högsta belopp af en persons tillgodohafvande,

hvarå ränta godtgöres, och härigenom vinnes ett godt korrektiv

mot missbruk af nyss antydd art.

På grund häraf och då, under förutsättning att ifrågavarande förbud

bortfaller, de båda föreslagna undantagsbestämmelserna, derest de

finge qvarstå, skulle komma att sakna verklig betydelse, har Riksdagen

helt och hållet uteslutit ifrågavarande tredje stycke.

I syfte af en förenklad redaktion har vidare andra punkten i 26

§:s första stycke erhållit en något ändrad lydelse.

För öfriga af Riksdagen vidtagna redaktionsjemkningar torde någon

redogörelse icke tarfvas, och har Riksdagen här ofvan vid 13 § i förslaget

anfört och jemväl motiverat den ändring, Riksdagen ansett böra

vidtagas i afseende å förslagets öfvergångsstadganden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

På grund af livad sålunda blifvit anfördt bär Riksdagen, som

följaktligen funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition, såvidt

angår förslaget till lag angående sparbanker, icke kunna i oförändradt

skick bifallas, för sin del antagit

Lag, angående sparbanker af den lydelse bilagan A utvisar;

samt utan ändring bifallit propositionen i öfrig! och sålunda antagit

Eders Kongl. Maj:ts förslag till

Lag angående tillsyn ä vissa så kallade folkbanker och med folkbanker

jemförliga penningeinrättningar.

Stockholm den 18 maj 1892.

Med undersåtlig vördnad.

i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

9

Bil. A.

Lag angående sparbanker.

Med upphäfvande af förordningen angående sparbanker den 1 oktober

1875 samt lagarne den 31 december 1888 och den 5 september

1890, innefattande ändring i och tillägg till nämnda förordning, varder

härigenom stadgadt som följer:

; •:i ;j . *§• . bcy."''..

Med sparbank förstås i denna lag penningeinrättning, som, utan

rättighet för dess stiftare eller desses rättsinnehafvare att tillgodonjuta

andel i den vinst, som å rörelsen kan uppkomma, har till ändamål att

af allmänheten till förräntande mottaga penningar och genom räntans

läggande till hufvudstolen dem ytterligare förkofra samt medlen i mån

af uppsägning återbetala.

2 §•

Till grundfond för sparbank skall, på sätt och under vilkor i 5 och

18 §§ sägs, tillskjutas ett belopp af minst två tusen kronor; dock att

Konungens befallningshafvande må, der särskilda omständigheter dertill

föranleda, medgifva, att grundfonden sättes till lägre belopp.

Stiftare af sparbank skola vara välfrejdade svenske medborgare till

antal af minst tjugu.

3 §•

Do, som vilja inrätta sparbank, skola hos Konungens befallningshafvande

i det län, hvarinom sparbankens styrelse kommer att hafva

sitt säte, söka stadfästelse å det för sparbanken antagna reglemente.

Dervid skall styrkas, ej mindre att stiftarnes antal icke understiger det

i 2 § föreskrifna, än äfven att det belopp, hvartill grundfonden enligt

reglementet skall uppgå, blifvit tecknadt.

Finner Konungens befallningshafvande reglementet öfverensstämmande

med denna lag äfvensom med lag och författningar i öfrig!., har

Konungens befallningshafvande att meddela stadfästelse å detsamma.

Bill. till Riksd. Vrot. 1802. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 16 Väft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N.-o 72.

Beslutad ändring af reglementet eger ej giltighet, med mindre den

varder af Konungens befallningshafvande stadfäst.

Underrättelse om stadfästelse af reglemente och af ändring deri

skall på sparbankens bekostnad intagas i länskungörelserna.

4 §•

I reglementet skall uppgifvas den benämning, hvarunder inrättningen

kommer att drifva sin rörelse. För utmärkande af rörelsens

beskaffenhet må ej annat uttryck än sparbank användas.

Ej må, der icke Konungen annorlunda förordnat, annan permingeinrättning

än sådan, hvarom i 1 § förmäles, drifva sin rörelse under

benämning af sparbank. Sker det, eger Konungens befallningshafvande

föreskrifva rättelse.

5 §•

Förr än sparbank må öppna sin rörelse skall hos Konungens

befallningshafvande lemnas uppgift å de personer, hvilka vården om

sparbankens angelägenheter tillkommer, så ock styrkas, att det belopp,

hvartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, blifvit kontant

inbetaldt.

6 §•

I tvistemål, som rör gäld i allmänhet, svarar sparbank vid allmän

underrätt i den ort, der sparbankens styrelse enligt reglementet har sitt säte.

7 §■

Vården om sparbanks angelägenheter tillkommer dels så kallade

hufvudmän, som skola representera insättarne och såsom öfverstyrelse

öfvervaka sparbankens förvaltning, och dels en förvaltande styrelse.

Hufvudmännen skola till ett antal af minst tjugu och högst femtio

utses genom val på sätt reglementet föreskrifver; dock att stiftare af

sparbank må kunna i reglementet förklaras för hufvudmän.

Uti en i sparbanken förvarad liggare skall hvarje hufvudman, der

han åtager sig uppdraget, egenhändigt inskrifva sitt namn.

Rätt att deltaga i hufvudmäns öfverläggningar, val och beslut må

genom reglementet kunna tillerkännas dem, som lemnat penningebidrag

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse 1V:o 72.

till bildande eller förstärkande af sparbankens grundfond eller reservfond.

Vid utöfning af nämnda rätt bära de lika ansvarighet som hufvudmän.

Hufvudmännen, hvilka skola eu gång hvarje år kallas till ordinarie

sammanträde, ega dervid att utse ej mindre ledamöter i styrelsen än

äfven revisorer för granskning af sparbankens förvaltning, att besluta

om ansvarsfrihet för styrelsen eller om den åtgärd, som, derest ansvarsfrihet

nekas, skall vidtagas, samt att afgöra fråga, som kan väckas

om användning af det i 15 § omförmälda öfverskott å reservfond; och

hafva hufvudmännen i öfrigt att fatta beslut i ärenden, hvilka enligt

reglementet tillhöra deras handläggning. Hufvudman, som tillika är

styrelseledamot, må ej deltaga i val af revisor eller i beslut angående

ansvarsfrihet för styrelsen.

Hufvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och

revisorer årligen.

Styrelsen handhafver den omedelbara ledningen af sparbankens

verksamhet och eger att i alla mål tala och svara för sparbanken, så

ock att besluta i frågor, hvilkas afgörande icke är hufvudmännen förbehållet.

i Ej må hufvudman eller styrelseledapiot i sparbank vara tjensteman

i samma sparbank, der icke med afseende å särskilda förhållanden

sådant i reglementet uttryckligen medgifves.

8 §•

Till Konungens befallningshafvande skall sparbanks styrelse inom

eu månad efter hufvudmännens årssammanträde aflemna förteckning å

hufvudmän och styrelseledamöter. Den förteckning skall genom Konungens

befallningshafvandes försorg, men på sparbankens bekostnad, inforas

i länskungörelserna och tidning i orten.

9 §•

Vid sammanträde af hufvudmän och styrelse skall föras protokoll,

upptagande alla förekommande ärenden och de beslut, som deri fattats,

äfvensom dem, hvilka i besluten deltagit.

10 §.

Styrelseledamot må af sparbank uppbära arfvode endast i det fall

att reglementet sådant uttryckligen niedgifver; dock att arfvodet icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

får utgå af andra medel än afkomsten af sparbankens egna fonder.

Hufvudman är i denna egenskap icke i något fall berättigad att åtnjuta

arfvode.

11 §•

Sparbank må ej drifva inlåningsrörelse under annan form, än i

1 § omförmäles; och eger sparbank dervid icke ikläda sig skyldighet

att annorledes än viss tid efter uppsägning återbetala insatta medel,

styrelsen dock öppet lemnadt att, då sådant utan olägenhet kan ske,

medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens utgång. För

fyllande af tillfälligt penningebehof må sparbank upptaga lån och öppna

kreditivräkning.

Sparbanks medel må ej såsom lån utlemnas mot annat fordringsbevis

än skuldebref.

Leinnas lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med borgen,

skall, der icke gäldenären utfäster sig att inom tre månader återgälda

lånet, sparbankens styrelse förbehålla sig rätt att, om den så finner

nödigt, . uppsäga detsamma till återbetalning inom tre månader. Utöfver

fio år må icke lån, hvarom nu är sagd!, utestå; skolande å lån

af ifrågavarande beskaffenhet, som utestår längre tid än ett år, afbetalning

årligen göras med belopp, som i förhållande till den tid, för

hvilken lånet beviljats, blifvit i skuldebrefvet bestämdt, der icke styrelsen

begagnar sin rätt att uppsäga lånet till inbetalning på en gång.

Så länge lånet qvarstår, skall styrelsen årligen underkasta detsamma

förnyad pröfning.

Hvad sålunda är stadgadt om den tid, hvarunder lån mot borgen

eller mot pant af skuldebref med borgen längst må utestå, är icke tilllämpligt

å lån, som emot dylik säkerhet varder af kommun eller samfällighet

med Konungens tillstånd upptaget.

12 §.

Lån af sparbanks medel må ej utlemnas mot skuldförbindelse, för

hvars uppfyllande ledamot eller suppleant i styrelsen eller i sparbanken

anstäld tjensteman i egenskap af hufvudgäldenär eller löftesman svarar,

utan så är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes pant antingen

af statens, allmänna hypoteksbankens eller andra fullgoda obligationer

eller af inteckning uti jordbruksfastighet å landet eller fastighet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärdet; dock att

åbyggnad å egendom i stad skall, för att inteckning i egendomen må

godkännas, vara brandförsäkrad i någon med vederbörligen faststäldt

reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom riket.

13 §• , ...■

Af sparbankens tillgångar skall ett belopp, motsvarande minst eu

tiondedel af insättarnes behållning enligt senaste bokslut, redovisas i

värdehandlingar, Indika kunna med lätthet förvandlas i penningar, såsom

statens, allmänna hypoteksbankens eller andra fullgoda obligationer,

eller ock depositionsbevis af riksbanken eller annan bankinrättning,

för hvilken Konungen faststält reglemente, så ock inteckningar af sådan

beskaffenhet som i 12 § sägs.

14 §.

Ej må sparbank ega annan fastighet, än som för sparbankens

inrymmande är afsedd; dock må sparbank inropa för dess fordran pantsatt

eller utmätt fast egendom, som å auktion försäljes, der det för

skyddande af dess rätt finnes erforderligt; skolande densamma åter afyttra,

när så pröfvas lämpligt och i hvarje fall, när det utan förlust

kan ske.

15 §.

All vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer, skall afsättas till

eu reservfond för bestridande af omkostnader och betäckande af förluster;

dock att, när reservfonden eller, der förbehåll om tillskjuten

grundfonds återbärande icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet

af grund- och reservfonderna öfverstiger tio procent af insättarnes

behållning enligt senaste bokslut, hufvudmännen må, efter det sparbankens

styrelse afgifvit. yttrande i ärendet, kunna besluta, att öfverskottet

skall användas för väckande och underhållande hos mindre

bemedlade insättare af håg till ökad sparsamhet eller ock, der reglementet

sådant uttryckligen medgifver, för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, Hufvudmännens beslut härom skall underställas Konungens

befallningshafvande, som har att pröfva, huruvida beslutet öfvercnsstämmer

med föreskrifterna i denna § och sparbankens reglemente.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

16 §.

1 sparbank skola föras följande böcker:

kassabok, som föres i två exemplar och af särskilda personer;

afräkningsbok, som för hvarje insaltare utvisar insatta och uttagna

belopp samt hans tillgodohafvande;

lånebok, som upptager de af sparbanken utlemnade lån, derå inbetalda

räntor och gjorda afbetalningar samt för lånen stälda säkerheter;

register å sparbankens gäldenärer, hvilket vid hvarje gäldenär

namn angifver dennes samtliga förbindelser till sparbanken, vare sig

såsom hufvudgäldenär eller löftesman ; samt

kapitalbok, upptagande sparbankens tillgångar och skulder vid

hvarje års början och slut; varande sparbanks styrelse obetaget- att,

efter ty pröfvas lämpligt, låta föra äfven andra böcker.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa

sparbankens ställning.

Konungens befallningshafvande eger, der så aktas nödigt, att

meddela föreskrift angående sättet för räkenskapens förande och afslutande.

Sparbanks styrelse är pligtig att senast en månad efter bokslutets

upprättande afgifva statistisk redogörelse angående sparbanken och

dess rörelse jemlikt de föreskrifter, Konungen kan låta utfärda.

17 §•

Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper skall årligen

förrättas. Revisionsberättelsen skall upptaga beloppen af sparbankens

tillgångar och skulder jemte beskaffenheten af tillgångarne samt innehålla

en öfversigt af sparbankens verksamhet under det år revisionen

omfattat. Berättelsen tillika med det yttrande af sparbankens styrelse

och det beslut af hufvudmännen, hvartill berättelsen må hafva gifvit

anledning, skall, så snart ske kan, insändas till Konungens befallningshafvande

och offentliggöras på sätt i 8 § sägs.

. i» §.

För sparbank tillskjuten grundfond må endast i det fall, att förbehåll

i reglementet derom gjorts, återbäras, dock, ej förr än det förhållande

mellan reservfond och insättarnes behållning, som i 15 § sägs,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

inträda Dervid må vinst å grundfondstillskotten icke beräknas samt

ränta godtgöras endast för så vidt reglementet derom innehåller uttrycklig

bestämmelse; dock att genom utbetalning af sådan ränta, som

icke må öfverstiga fem för liundra om året, förenämnda förhållande

mellan reservfond och insättarnes behållning icke må rubbas.

19 §.

Hafva, enligt senast upprättad t bokslut, tillskjuten grundfond och,

der reservfond bildats, jemväl denna gått förlorade eller har, efter det

grundfond återburits, reservfonden förlorats, då skall, derest icke ny

grundfond tillskjutes och möjligen befintlig brist i insättarnes behållning

jemväl betäckes, sparbankens verksamhet genast afbrytas och

sparbanken ställas under utredning.

20 §.

Har någon del af sparbanks vinst blifvit använd på annat sätt,

än 15 § medgifver, åligger dem, som i beslutet derom deltagit, att, eu

för alla och alla för en, till sparbanken återgälda hvad sålunda blifvit

obehörigen utbetaldt. Underlåtes föreskriften i 19 §, äro de, som låtit

sådan underlåtenhet komma sig till last, likaledes en för alla och alla

för en, insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I öfrigt äro liufvudmän och styrelseledamöter underkastade ansvarighet

för de sparbanken anförtrodda medel endast efter de grunder,

som för syssloman enligt allmän lag gälla, så vidt de icke särskild!

utfäst sig till ytterligare ansvarighet.

Om utförande af talan, hvartill enligt denna § fog må förefinnas,

eger Konungens befallningshafvande att förordna, ändå att anmälan af

sakegare icke gjorts.

21 §.

Konungens befallningshafvande har att öfva tillsyn öfver sparbank

och för sådant ändamål sjelf eller genom ombud verkställa undersökning

af sparbanks förvaltning, dervid sparbankens räkenskaper, protokoll,

kassa och lånehandlingar skola af styrelsen hållas tillgängliga.

Sådan undersökning må, när Konungens befallningshafvande pröfvar

nödigt, ske antingen genom deltagande i den årliga revisionen af sparbankens

förvaltning och räkenskaper eller utan samband med revisio
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens Skrifvelse A'':o 72.

nen; dock att undersökning af hvarje sparbank skall ega rum minst

en gång årligen. Verkställes undersökningen genom Konungens befallningshafvandes

ombud, åtnjuter ombudet arfvode af allmänna medel

efter de grunder, Konungen stadgar.

Hafva hufvudmän eller styrelse fattat beslut, hvilket står i uppenbar

strid med lag eller det för sparbanken gällande reglemente eller

eljest finnes medföra våda för sparbankens säkerhet eller kränkning af

insättares rätt, må Konungens befallningshafvande förbjuda verkställighet

af beslutet. Konungens befallningshafvande må ock förelägga

sparbanks hufvudmän eller styrelse att, i händelse beslut af nyss omförmälda

beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, der så ske

kan, så ock att fullgöra hvad dem enligt lag och reglemente åligger,

äfvensom att eljest vidtaga åtgärd, som Konungens befallningshafvande

för betryggande af insättares rätt funnit nödigt att föreskrifva; Konungens

befallningshafvande i sistnämnda fall dock obetaget att, om förhållandena

dertill föranleda, låta på sparbankens bekostnad verkställa

sådan åtgärd.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från sparbanks reglemente

och varder ej den anmärkta afvikelsen inom förelagd tid rättad,

ankommer det på Konungens befallningshafvande att förbjuda fortsättning

af sparbankens verksamhet.

22 §.

Finner Konungens befallningshafvande grundad anledning att befara

förhållande, hvarom i 19 § sägs, har Konungens befallningshafvande

att förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet och förordna

om dess ställande under utredning. Till deltagande i utredningen

skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, hvilket undfår

godtgörelse af allmänna medel till belopp, Konungens befallningshafvande

bestämmer.

23 §.

Beträffande den, till hvars förmån insättning i sparbank första

gången verkställes, skall uppgift dervid lemnas å namn, hemvist och

lefnadsyrke samt, der sådant kan ske, födelseår, månad och dag.

Göres insättningen för minderårig, böra, om så kan ske, äfven

föräldrarnes namn uppgifvas.

Önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att dessa

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

icke må kunna förr än efter viss tid uppsägas till återbetalning, skall

han derom göra förbehåll, då insättning första gången verkställes. Vill

han vid den insättning göra annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning,

ankommer det på pröfning af sparbankens styrelse, huruvida

medlen må med det förbehåll mottagas.

24 §.

Vid första insättning i sparbank skall till insättaren utan afgift

utlemnas en med ordningsnummer försedd motbok, deri gjordt förbehåll

skall vara infördt och vid hvilken ett tryckt exemplar af sparbankens

reglemente skall vara fästadt.

Vid insättning och uttagning af penningar skola två af sparbankens

tjenstemän eller styrelseledamöter derom göra anteckning hvar i

sitt exemplar af kassaboken. Insatt eller uttaget belopp införes vid

samma tillfälle jemväl i motboken.

25 §.

Den, som vill uppsäga eller lyfta för hans räkning i sparbank

innestående medel, skall i sparbanken uppvisa sin motbok och, derest

han icke är personligen känd, styrka sin behörighet genom meddelande

af sådana uppgifter, som här ofvan i 23 § omförmälas. Finnas dessa

uppgifter öfverensstämma med dem, som vid första iusättningen lemnats,

och förekommer ej anledning betvifla, att personen är den han uppgifver

sig vara, må uppsägningen gälla och utbetalningen verkställas.

26 §.

Medel, som för gift q vin nas räkning innestå i sparbank, må af

henne, äfven utan mannens samtycke, uppsägas och lyftas. Likaledes

må omyndig, som uppnått femton år, utan särskild tillåtelse af målsman

förfoga öfver egna medel, dem han sjelf å motbok insatt.

I de fall, hvarom i denna § förmäles, må medel ej från sparbank

utbetalas till mannen utan hustruns eller till målsman utan den omyndiges

samtycke.

27 §.

Af sparbank utfärdad motbok bör en gång årligen å tid, regleBih.

till Riksd. Prat. 1892. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Håft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

mentet angifver, inlemnas till sparbanken för att jemföras med dess

räkenskaper; skolande, der ej sådant redan skett, den för nästförflutna

kalenderår upplupna ränta då jemväl i motboken införas. År i sparbanks

reglemente bestämdt, att, då motbok för insättning eller uttagning

i sparbanken uppvisas, den skall med räkenskaperna jemföras, är

dock insättare det år, insättning eller uttagning skett, fri från skyldighet

att särskilt inlemna motboken för jemförelse med räkenskaperna.

Varder motbok, som bör till sparbanken för jemförelse med dess

räkenskaper inlemnas, icke der å föreskrifven tid företedd och yppar

sig sedermera skiljaktighet mellan motboken och sparbankens räkenskaper

i afseende å insättningar eller uttagningar, skola räkenskaperna

ega vitsord, der icke någon omständighet förekommer, som förringar

deras trovärdighet.

28 §.

Ofvergår fordringsrätt på grund af motbok från en till annan,

må, innan sådant blifvit för sparbankens styrelse anmäldt och styrkt,

motbokens innehafvare ej å densamma grunda rätt mot sparbanken.

29 §.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och dervid uppgifva tid

och omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då

genom kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken,

införes en gång i allmänna tidningarne och tre gånger i tidning, som

i orten utkommer, efterlysa motboken. Derest denna icke inom sex

månader, efter det sådan efterlysning sista gången egt rum, tillrättakommit,

är den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att

mot qvitto utbekomma hela sitt tillgodohafvande; och eger efter medlens

utbetalning motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

30 §.

Sparbanks reglemente skall, utöfver hvad förut i denna lag är

derom stadgadt, innefatta bestämmelser angående

den ort, hvarest styrelsen har sitt säte;

det belopp, hvartill sparbankens grundfond skall uppgå;

hufvudmännens antal och den tid, för hvilken de skola väljas, det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 72. 19

minsta antal af dem, som bör närvara för att giltigt beslut må kunna

fattas, hufvudmännens befogenhet, tid och ort för deras årssammanträde

samt sättet för utlysande af detta äfvensom af särskildt sammanträde

;

antalet af styrelseledamöter och deras suppleanter, tiden för deras

befattning samt styrelsens åligganden och beslutmessighet;

antalet af revisorer samt tiden för revision och dess afsilande;

sättet för anordnande af s. k. sparbankskomité (afdelnings- eller

filialkontor), der sådan komité anses erforderlig, bestämmande af dess

befogenhet och öfvervakande af dess förrättningar;

det lägsta belopp, -som i sparbanken må insättas, och det högsta

beloppet af en persons tillgodohafvande, hvarå ränta godtgöres;

sättet för besluts fattande i fråga om in- och utlåningsräntan;

den tid efter uppsägning, då sparbanken är skyldig återbetala

insatta medel; skolande sådan tid bestämmas i förhållande till storleken

af det belopp, som skall uttagas, dock icke i något fall under en vecka;

sättet för uppsägning från sparbankens sida af insatta medel;

förvar och inventering af kassa och värdehandlingar; samt

sättet för fattande af beslut om ändring i reglementet, om sparbankens

upplösning och om verkställigheten deraf.

31 §.

När beslut fattas om sparbanks upplösning, skall sådant för

Konungens befallningshafvande ofördröjligen anmälas; och må årsstämning

å dess okände borgenärer sökas.

Uppstår behållning, sedan sparbankens alla förbindelser blifvit

fullgjorda, skall denna användas för välgörande eller allmännyttigt

ändamål.

Hufvudmännens härom fattade beslut skall underställas Konungens

befallningshafvandes pröfning; och åligger det Konungens befallningshafvande

att tillse, att behållningen varder i öfverensstämmelse med

faststäldt beslut använd.

32 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,

men beslutet går ändock i verkställighet, der icke Konungen

annorlunda förordnar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse lS:o 72.

33 §.

Utöfvar sparbank sin verksamhet utan att hafva erhållit sådan

stadfästelse å sitt reglemente, som i 3 § sägs, stånde en hvar, som

emellertid å sparbankens vägnar ingår förbindelse, derför i personlig

ansvarighet till fordringsegaren såsom för annan sin förbindelse efter

allmän lag.

34 §. ''

Konungens befallningshafvande eger förelägga vite vid meddelande

af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter

allmän lag.

Denna lag träder i kraft med ingången af år 1893 och skall ega

tillämpning jemväl å redan befintlig inrättning, hvilken drifver sådan

rörelse, som i 1 § sägs; dock att sådan sparbanksinrättning icke är

pligtig att fullgöra föreskriften i 3 § om skyldighet att söka stadfästelse

å ett i öfverensstämmelse med lagen upprättadt reglemente förr än

''ett år eller föreskriften i 13 § om redovisning i vissa värdehandlingar

af en tiondedel af insättarnes behållning förr än tio år efter lagens

trädande i kraft. I öfrigt må denna lag icke verka inskränkning i rätt,

som enligt äldre reglemente eller eljest gjordt förbehåll kan tillkomma

stiftare af redan befintlig sparbanksinrättning eller andra att återbekomma

tillskjuten fond eller att derå njuta ränta; likasom sådan sparbanksinrättning,

så framt dess reglemente ej annorlunda stadgar, icke

är skyldig att bereda sig grundfond; skolande densamma ställas under

utredning, då enligt upprättadt bokslut brist i insättarnes behållning

uppstått.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.