Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms län i och för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse för nämnda län m. in.

1892-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1892:91, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms län i och för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse för nämnda län m. in.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

11

N:o 91. .

Uppläst och godkänd lxos Första Kammaren den 20 maj 1892.

— — — — Andra Kammaren — 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition, rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet

i Stockholms län i och för uppförande derstädes

af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse

för nämnda län m. in.

(Statsutskottets utlåtande n:o 71.)

Till Konungen.

Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 11 januari innevarande år har Eders Kongl.

Maj:t i en samma dag aflåten proposition föreslagit Riksdagen att medgifva:
dels

att den kronan tillhöriga lägenheten Stenbrottet, belägen i

Solna socken och Danderyds skeppslag af Stockholms län, måtte från

den 14 mars 1894, då nu gällande arrendekontrakt angående lägenheten

upphör, eller från den tidigare dag, å hvilken arrendatorn uppå

vilkor, som af Eders Kongl. Magt pröfvades antagliga, kunde finnas

vara villig att frånträda arrendet af lägenheten, till fångvården upplåtas

för uppförando derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinuor och

ett nytt cellfängelse i Stockholms län, i stället för de å tomten n:o 17

i qvartoret Barnhuset belägna fängelser;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

dels att . oinskränkt egande- och dispositionsrätt till ofvannämnda

tomt n:o 17 i qvarteret Barnhuset måtte till direktionen öfver allmänna

barnhusinrättningen i Stockholm upplåtas mot 597,500 kronor, att tillhandahållas

fångvårdsstyrelsen i den mån arbetet med uppförandet af

ifrågakomma fängelser toge sin början och fortskrede;

dels ock att nyssnämnda belopp, 597,500 kronor, måtte användas

såsom bidrag till kostnaden för de nya fängelserna.

Af hvad i ärendet förekommit framgår otvetydigt, att centralfängelset

å Norrmalm befinner sig i så bristfälligt och otidsenligt skick,

att en förändring i dervarande förhållanden är af oafvisligt behof påkallad,

och likaledes anser Riksdagen ådagalagdt, att det ur ekonomisk

synpunkt skulle för det allmänna vara fördelaktigt, om en sådan förändring

i afseende å de på ifrågavarande tomt inom qvarteret Barnhuset.

förlagda fångyårdsanstalter kunde åvägabringas, att den staten

tillkommande rätt till denna välbelägna och dyrbara tomt kunde till

skäligt pris föryttras. Hvad Eders Kong]. Maj:t till dessa ändamåls

vinnande i förevarande proposition föreslagit har Riksdagen emellertid

icke ansett sig kunna biträda.

Hvad först den ekonomiska sidan af dessa frågor beträffar, har

den ersättning, som erbjudits för ifrågavarande tomts öfverlåtande till

Allmänna barnhusinrättningen, förefallit Riksdagen, med hänsyn till

hvad under senaste tiotal af år inom hufvudstaden betingats för jemförliga

tomter, väl lågt; och i afseende å de kostnader, som skulle

drabba statsverket för de å tomten uppförda fängelsernas förflyttande

till annan plats, har Riksdagen ansett sig böra framhålla, att önskligt

varit, att frågan i sin helhet nu blifvit Riksdagen förelagd, så att ej

Riksdagen nödgats genom beslut, hvars utförande oafvisligen påkallar

beviljande af ett betydligt statsanslag, derom dock för närvarande förslag

ej föreligger, nästan afgörande inverka på kommande Riksdags

behandling af sjelfva anslagsfrågan.

Beträffande dessa fångvårdsanstalters förflyttande till kronolägenheten

Stenbrottet, har Riksdagen särskildt funnit olämpligt, att Stockholms

länsfängelse skulle komma att förläggas utom hufvudstaden på

ej obetydligt afstånd från länsstyrelsens embetslokaler. De olägenheter

länsstyrelsen i detta hänseende framhållit, synas Riksdagen vara af den

afsevärda betydelse, att häri torde ligga fullgiltigt skäl för afslag å

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

13

den ifrågasatta förflyttningen livad länsfängelset beträffar, helst förhållandena

icke torde med nödvändighet påkalla, att detta fängelse uppföres

i omedelbar närhet intill öfriga nu föreslagna fångvårdsbyggnader.

Hvad i öfrigt angår berörda lägenhets användande för ifrågavarande

behof, lärer böra beaktas, att densamma, såsom belägen alldeles

invid hufvudstadens gräns, inom en ej aflägsen framtid under stadens

fortgående utvidgning möjligen torde komma att så stiga i värde, att

den befinnes allt för dyrbar för förevarande ändamål; och har Riksdagen

särskildt föraniedts till erinran i detta hänseende af den omständighet

att, enligt hvad de bland handlingarna i ärendet befintliga plankartor

utvisa, de ifrågasatta byggnaderna skulle komma att uppföras

på skilda delar af det ej obetydliga området, livilket följaktligen nästan

i sin helhet skulle komma att för all framtid tagas i anspråk för fångvården.

Vid behandling af detta ärende, i hvad det afser uppförandet af

ett centralfängelse för qvinnor, har Riksdagen jemväl tagit i öfvervägande

nästlidet års statsrevisorers framställning med anledning af

deras besök å qvinnofängelserna i Norrköping och Göteborg. Jemte

det revisorerne förmält, att först nämnda fängelse befans vara i tillfredsställande

skick, hafva revisorerne hvad särskildt beträffade centralfängelset

i Göteborg, livilket fängelse vore afsedt för sådana fångar af

qvinkön från rikets tolf sydligaste län, livilka enligt 14 kap. 22, 23

och 25 §§ i strafflagen vore dömda till straffarbete på viss tid öfver

två år, förklarat, att de funnit detsamma synnerligen väl fylla sitt ändamål.

Och hade revisorerne ansett önskligt, att den välbetänkta anordning,

hvarigenom omförmälda slags förbryterskor förvarades skilda

från andra fångar, kunde i om möjligt än vidsträcktare mån genomföras.

I häröfver afgifvet utlåtande har fångvårdsstyrelsen, jemte förmälan

att af de till straffarbete för lifstiden eller på viss tid öfver två

år dömda qvinnor de, som vore dömda för förfalskning, mened, mordbrand

samt stöld och rån, förvarades vid centralfängelset i Norrköping,

och att de, som från rikets tolf sydligaste län dömdes enligt kap. 14

§§ 22 och 23 strafflagen, intoges vid centralfängelset i Göteborg och

alla öfriga underginge straffet vid centralfängelset å Norrmalm, framhållit,

att styrelsen gjort hvad som kunnat göras att till det minsta

möjliga inskränka de skadliga inflytelser, som gemensamhetsfängelserna

utöfvade helst der, som vid qvinnofängelserna ännu vore förhållandet,

fångarne under natten i gemensamma sofrum förvarades.

Vid bifall till Eders Kong!. Maj:ts förevarande proposition synes

emellertid den af revisorerne uttalade åsigt om lämpligheten af att olika

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

kategorier af qvinnofångar förvaras skilda från hvarandra, icke blifva

så fullständigt tillämpad som revisorerne åsyftat, åtminstone så till vida

som de efter fullbordandet af det föreslagna nya centralfängelset icke

skulle komma att, såsom nu i regeln eger rum, försändas till särskilda

fångvård sanstalter; och bland dessa synes den i Göteborg så väl fylla

sitt ändamål, att betänkligheter med skäl torde kunna förefinnas mot

dess indragning eller användande på annat sätt än hittills.

De erinringar, Riksdagen ansett sig i omförmälda hänseende böra

framställa emot Eders Kongl. Mapts föreliggande förslag, äro visserligen

enligt Riksdagens uppfattning af afsevärd betydelse för frågans

bedömande; men såsom afgörande anledning till att Riksdagen icke

funnit sig kunna biträda samma förslag, har Riksdagen ansett den omständighet

vara, att tillfyllestgörande utredning icke synes hafva blifvit

förebragt angående behofvet af det föreslagna nya centralfängelset för

qvinnor. Vid den kongl. propositionens remiss till vederbörligt utskott

hafva inom Första Kammaren framstälts åtskilliga i flera fall beaktansvärda

erinringar i berörda hänseende. För Riksdagen synes det emellertid

uppenbart, att då inom lagstiftningens område under senaste tider

beslutats förmildringar i straffen för upprepade tjufnadsbrott och för

barnamord jemte likartade förbrytelser, till Indika slags brott de till

straffarbete dömda qvinnor val hufvudsakligen gjort sig skyldiga, de

verkningar, berörda straffnedsättningar komma att medföra i afseende

å antalet till straffarbete på längre tid dömda qvinnor, böra afvaktas

före uppförandet för sådana brottslingar af ett centralfängelse af den

omfattning som det nu föreslagna. Härtill kommer, att innevarande

Riksdag på förslag af Eders Kongl. Maj it antagit ny lag angående

straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, enligt hvilken

lag ända till fyra års ådömdt straffarbete skall komma att verkställas i

cell och sålunda kunna aftjenas i länsfängelserna, i Indika, enligt hvad

fångvårdsstyrelsen i sitt till Eders Kongl. Maj:t den 24 april 1889 afgifna

utlåtande i detta ämne upplyst, erforderligt cellut^mme förefinnes

för det ökade antal cellfångar, som berörda lag kommer att föranleda.

Uppenbart är, att härigenom behofvet af utrymme i centralfängelserna

kommer att ytterligare minskas, hvadan Riksdagen jemväl af denna

anledning funnit sig för närvarande och innan verkningen af berörda

lag, hvad beträffar behöfligt utrymme i centralfängelserna, blifvit utrönt,

ej kunna bifalla Eders Kongl. Maj ds ifrågavarande förslag.

Såsom ofvan är nämndt, befinner sig centralfängelset å Norrmalm

och särskildt den der förlagda arbetsanstalten för försvarslösa i det

skick, att en förändring af densamma bör ega rum; men Riksdagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

föreställer sig, att, oafsedt frågan om fängelsernas framtida förflyttning

genom en ändamålsenlig anordning af redan befintliga lokaler, en förbättring

i dervarande förhållanden borde kunna tills vidare åstadkommas,

hvilken förbättring i allt fall är af den trängande nödvändighet,

att den ej torde böra åsidosättas i afvaktan på en ny fångvårdsanstalt,

hvilken enligt Eders Kongl. Maj:ts förevarande förslag icke skulle

komma att för ändamålet upplåtas förr än omkring fem år härefter.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen icke bifallit Eders

Kongl. Maj:ts förevarande framställning; hvilket Riksdagen härigenom

får för Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Stockholm den 20 maj 1892.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.