Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen angående expeditionslösen, åsyftande rättighet för part att i visst fall tidigare utfå expedition.

1893-05-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:110, Skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen angående expeditionslösen, åsyftande rättighet för part att i visst fall tidigare utfå expedition.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 110.

3

N:o 110.

,(-;j ..r.jj,s,i YiViir •*>, t.-

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 maj 1893.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen

angående expeditionslösen, åsyftande rättighet för part att

i visst fall tidigare utfå expedition.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts [n:0 1 utlåtande n:o 15.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts [n:o 4 utlåtande n:o 24.)

, •• h . \ •. .,it ’ . i.T ■

Till Konungen.

Uti förordningen den 7 december 1883, angående expeditionslösen,

§ 16, stadgas:,'' .

3>Vid underdomstol på landet skall expedition, som utan särskild

begäran bör utfärdas, vara att tillgå:

a) för lagtima ting eller ock allmänt eller särskildt sammanträde,

hvarå sådant ting afslutas, å den för tingets aislutande bestämda dag,

eller der den sak, hvari expeditionen utfärdas, blifvit handlagd samma

dag, inom fjorton dagar derefter; < . ....

b) för annat allmänt sammanträde under lagtima ting i slutligen

afgjordt mål inom fjorton dagar efter beslutets afkunnande, men i annan

sak senast vid nästa allmänna sammanträde eller, der sådant icke under

tinget hålles, å den för tingets afsilande bestämda dag;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o Ilo.

c) för urtima ting eller annan extra förrättning inom sex dagar

efter förrättningens afslutande.

För part, hvilken gjort anmälan om fullföljande af talan mot

meddeladt beslut eller fått sig förelagdt att något fullgöra, skall dock,

ändå att, enligt hvad här ofvan sägs, längre rådrum för expeditions

tillhandahållande eljest är medgifvet, expeditionen vara att undfå, i

förra fallet inom sex dagar efter det sådan anmälan skett och i senare

fallet så tidigt, att fullgörandet må kunna medhinnas.»

»Expedition, som utfärdas till part, hvilken endast på grund af

egen begäran är skyldig lösa densamma, skall jemväl hållas för

honom tillgänglig inom tid, som finnes här ofvan föreskrifven, der icke

expeditionen äskas först derefter eller så sent före samma tids utgång,

att dess utskrifvande icke dessförinnan medhinnes; i hvilka fall expeditionen

bör vara att tillgå inom fjorton dagar efter det den blifvit

begärd.» — — — —--------------

Uti en hos Riksdagen väckt motion har blifvit anfördt, att ofvan

angifna bestämmelser angående den tid, då vid underdomstol på landet

expedition skall vara för part tillgänglig, kunde uppfylla sitt ändamål

i de domsagor, der tingen ännu hållas enligt stadgandet i 2 kap.

1 § rättegångsbalken, men att i sådana domsagor, i hvilka förordningen

den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser

om häradsting tillämpas, detta deremot icke vore förhållandet,

ty om än i domsagor, som utgöras af endast ett tingslag, der således

tio allmänna tingssammanträden årligen hållas, målen i mera omfattande

rättegångar kunde uppskjutas med förbigående af nästföljande, vanligen

inom en månad infallande sammanträde, hvilket möjliggjorde en i

jemförelse med äldre förhållanden någorlunda skyndsam handläggning,

hade detta icke blifvit förhållandet i de domsagor, som bestode af två

tingslag och hvarest under vårtinget årligen hölles tre samt under

höstetinget två eller sammanlagdt allenast fem allmänna sammanträden

om året. I domsagor af senare slaget borde icke lämpligen ofvanberörda

tillvägagående ega rum i afseende å målens uppskjutande,

ehuru så ofta måste ske. Expeditionerna i uppskjutna mål komme

nemligen vederbörande parter till hända å första dagen af det sammanträde,

under hvilket målen borde handläggas, men parterna nödgades

då, enär de icke haft tillfälle att på förhand granska handlingarna, antingen

lemna sina rättegångar till pröfning i mer eller mindre outredt

skick eller ock äfventyra en både onödigtvis kostsam och i många fall

allt för riskabel tidsutdrägt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 110. 5

På dessa skäl och då den snabbhet i rättegången, som afsetts

med 1872 års tingsordning, i väsentlig mån motverkades af påvisade

förhållanden, har hos Riksdagen framhållits behofvet af en sådan ändring

i denna del af nu gällande lagstiftning, att vid underdomstolarne

å landet expeditioner i uppskjutna mål måtte hos rättens ordförande

tillhandahållas parterne minst en vecka före det nästföljande allmänna

tingssammanträdet, der ej dylika expeditioner böra utlemuas å den för

tings afslutande särskilt utsatta dag.

På sätt framgår af här ofvan åberopade § 16 i förordningen om

expeditionslösen den 7 december 1883, eger i mål, som handlagts å

annat allmänt tingssammanträde än det, hvarå ting afslutas, part att,

då målet uppskjutits, erhålla sin expedition senast vid nästa allmänna

sammanträde eller, der sådant icke under tinget hålles, å den för tingets

afslutande bestämda dag. Det kan derför, pa sätt ofvan anförts,

inträffa, att part, som fått sitt mål uppskjutet från ett allmänt sammanträde

till nästa allmänna sammanträde under tinget, nödgas, synnerligast

om målet blifvit utsatt till första rättegångsdagen, att uppträda

inför domstolen utan att hafva haft tillfälle att taga annat än en flygtig,

stundom alls ingen, kännedom om protokollets innehåll. Han vet följaktligen

icke, om deri återgifvas parternas anföranden, vittnens berättelser

eller innehållet af åberopade handlingar på sådant sätt, att icke

anledning kan finnas till anmärkning från hans sida. Han är då stäld

i valet emellan att antingen öfverlemna målet, okunnig om protokollets

innebörd, eller begära uppskof allenast för att få tillfälle granska detsamma.

I de flesta fall, åtminstone der saken är af någon betydelse,

lärer väl en försigtig part välja det senare alternativet; men då inträffar,

att, uti de väl tvifvels utan flesta fall, der skäl till anmärkning

emot protokollets affattning befinnes icke vara för handen, uppskofvet

varit fullkomligt öfverflödigt och endast tjenat till att fördröja sakens

afgörande, ett dröjsmål som kunnat undvikas, derest parten erhållit

expeditionen så lång tid före målets handläggning, att han medhunnit

att genomläsa protokollet och öfverväga dess innehåll.

Att klagomål häröfver skola förekomma företrädesvis i de af två

tingslag bestående domsagorna, hvilkas antal uppgår till 35, der två

månader förflyta emellan de allmänna tingssammanträdena, är tydligt.

Deremot torde olägenheten vara mindre känbar i de domsagor, som

utgöras af allenast ett tingslag, hvarest under vår- och hösteting allmänna

tingssammanträden hållas hvarje månad. I dessa senare domsagor

torde också en sådan anordning, enligt hvilken protokoll uti uppskjutna

mål skulle vara att tillgå tidigare än 3 veckor efter handlägg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o Ilo.

ningen, kunna blifva för domaren väl mycket betungande, synnerligast

der rättegångarnes antal är stort och domaren åliggande extra förrättningar

äro många.

Beträffande åter de domsagor, som innefatta två tingslag, föreställer

sig Riksdagen, att derstädes den föreslagna ändringen i förordningen

angående expeditionslösen skulle kunna utan svårighet vinna

tillämpning. I dylik domsaga komme i här afsedda fall sex å sju

veckor att förflyta från målets handläggning till dess att expeditionen

skulle vara för parten tillgänglig; och ehuru Riksdagen icke förbisett,

att under tiden förekommit inom andra tingslaget sammanträde, som

måste i sin ordning utarbetas, tror dock Riksdagen, att befattningen

härmed icke behöfver upptaga tiden så uteslutande, att icke jemväl

något arbete kan nedläggas på det föregående sammanträdet inom

domsagan.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla

om sådan ändring i förordningen den 7 december 1883 angående

expeditionslösen, att uti tingslag, i hvilket på grund af förordningen den

17 maj 1872 fem allmänna tingssammanträden årligen hållas, parterna

lemnas tillfälle att, om de så önska, hos rättens ordförande erhålla sina

expeditioner i uppskjutet mål senast en vecka före början af det allmänna

tingssammanträde, till hvilket målet uppskjutits, der ej dylika

expeditioner böra i följd af redan nu gällande bestämmelser tidigare

utlemnas.

Stockholm den 7 maj 1893.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.