Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns rätt till särskildt forum.

1893-02-21 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:5, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns rätt till särskildt forum.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N--o S.

h

’iu! I ''i'' i : i . vin;;- ^

N o 5.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 februari 1893.

_ _ — — Andra Kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om upphäfvande af frälsemäns rätt till särskildt forum.

(Lagutskottets Slitande n:o 9.)

Till Konungen.

I skrifvelse den 8 april 1868 öfverlemnade nämnda års Riksdag

till Eders Kong!. Maj:ts antagande en af Riksdagen för dess del besluten

författning angående upphäfvande af frälsemäns ratt till särskilt

forum. I sin berörda skrifvelse anförde Riksdagen hurusom Riksdagen

likasom tillförene, då frågan om upphäfvande af frälsemäns ratt till

särskildt forum varit å bane, funne en dylik lagstiftningsåtgärd tidsenlig

och verkande till enhet i lagskipningen.

Vidare yttrade Riksdagen: »stadgandena angående adelns särskilda

forum hafva, äfven der de qvarstå, förlorat sitt ursprungliga

sammanhang; och de kunna derför nu mindre än någonsin anses såsom

en verklig förmån för ridderskapet och adeln. De torde fast hellre

vara de fleste bland ridderskapet och adelns ledamöter till olägenhet.

Om man äfven fäster mindre vigt vid den omständigheten, att fralsemännen

derigenom gå miste om en instans i deras arla- och lormynderskapstvister,

hvilket visserligen bereder skyndsamhet, men också

i samma mån minskar säkerheten i dessa tvisters pröfning, så ar det

dock otvifvelaktigt, att för det stora flertalet af ridderskapet och adelns

ledamöter, som bo aflägse från den hofrätt, under hvars jurisdiktion

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 5.

de lyda, både besvär och kostnad vållas genom ifrågavarande privilegram,

som hindrar dem att i sådana enkla ärenden som boupptecknings

ingifvande, testamentsbevakning och förmyndareförordnande, vända s?g

tih domstolen i orten, under det att de i vida vigtigare och lika grannlaga

saker måste underkasta sig samma domstols jurisdiktion.»

I skrifvelse den 19 mars 1870 förklarade emellertid ridderskapet

och adeln, hvars yttrande öfver förslaget inhemtats, att ridderskapet

och adeln val medgåfve upphörande af dess särskilda forum i vissa

brottmål, men deremot icke kunde samtycka till förslaget i öfrigt.

Hos Riksdagen har framställning i ämnet vid innevarande riksmöte

å nyo blifvit gjord, och har Riksdagen på väsentligen enahanda

skal, som i dess ofvan omförmälda skrifvelse anförts, i anledning af

berörda framställning för sin del antagit en så lydande

Lag

angående upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till

särskiidt forum i vissa mål.

Med ändring af hvad § 6 af ridderskapets och adelns privilegier

J.® oktober 1723 samt 8 mom. af 2 § i 8 kap. rättegångsbalken

innehålla derom, att vissa mål och angelägenheter rörande frälsemän

skola omedelbart af hofrätt bedömas och handläggas, förordnas att

dessa mål och ärenden hädanefter skola tillhöra vederbörande underdomstolar

och efter allmänna rättegångsordningen behandlas, dock att

derigenom icke någon inskränkning sker i den rätt, som iemlikt kongl

resolutionen den 3 oktober 1675 § 35, jemförd med kongl''. förordningen

den 1 mars 1749, tillkommer arfvingar i adliga sterbhus att till förrättande

af bouppteckningar och arfskiften i samma sterbhus kalla dem

de helst dertill vilja bruka; kommande i följd häraf kongl. brefven

den 26 oktober 1748 och den 7 april 1805, hvarigenom utländske adelsman,

_ som hit till riket inkommit, samt svenska akademiens ledamöter

bhfvit förunnade enahanda förmåner i rättegångsmål, som ridderskapet

och adeln, att till all verkan upphöra.

De mål och ärenden, som vid den tid denna författning träder

i kraft aro på hofrätts pröfning beroende, skola af hofrätten med

Slut afhjelpas.

'' f * r!)i ?; . ''.ill . l:> i i . • ; T • r> . •. •,

Stockholm den 21 februari 1893.

Med undersåtlig vörduad.

■•d foLar -h : ,

r

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.