Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens område beläget skogsskifte.

1893-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:52, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens område beläget skogsskifte.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

N:o 52.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 april 1893.

— — — — Andra Kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående försäljning till Östersunds stad

af kronans andel i ett inom stadens område beläget

skogsskifte.

(Statsutskottets utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

Uti en af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition af

den 10 december nästlidet år inhemtas, att af ett å Östersunds stads område

beläget, med litt. S a en af stadsingeniören E. Runeberg år 1891 upprättad

karta betecknadt skogsskifte tre sjundedelar tillhöra kronan, hvaremot de

återstående fyra sjundedelarne egas af Östersunds stad. Den kronan tillhöriga

delen af skogsskiftet, som läge i samfällighet med stadens andel,

hade förr varit landshöfdingen i Jemt.lands län på lön anslagen, men vore

numera till statsverket indragen och utarrenderad till den 14 mars 1894.

I en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med skrifvelse

den 26 september 1891 öfverlemnad, till Eders Kongl. Maj:t stäld

skrift hade, enligt hvad i samma proposition vidare meddelas! stadsfullmägtige

i Östersund, med bifogande af utdrag af stadsfullmägtiges protokoll

den 7 oktober 1890 och den 20 januari 1891, anhållit, att Östersunds

stad måtte få från kronan förvärfva den andel af omförmälda skogsskifte,

som innehades af kronan, med rätt för staden att samma andel tillträda

vid arrendetidens utgång den 14 mars 1894.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 52. 7

Af förenämnda utdrag af stadsfullmägtiges protokoll framginge, att,

sedan stadsfullmägtige uppdragit åt stadens drätselkammare att verkställa

utredning angående värdet å det ifrågavarande skogsskiftet, samt drätselkammaren

anmodat dels jägmästaren i Norra Jemtlands revir E. A. Malmborg

att värdera den å skogsskiftet växande skogen och dels förre riksdagsmannen

Hans Andersson i Bringåsen att afgifva yttrande angående

skogsskiftets värde i öfrigt, bemälde personer, hvar för sig, verkstält uppskattning

af skogsskiftets värde och afgifvit skriftligt utlåtande i sådant

hänseende, hvilka utlåtanden funnes intagna i stadsfullmägtiges protokoll.

Jägmästaren Malmborg hade dervid, med förmälan att enligt landtmäterihandlingarna

från länets landtmäterikontor skogsskiftet, efter afdrag

af hvad jernvägen upptoge, innehölle en ytvidd af 6,11 hektar, uppskattat

den derå befintliga skogen, som beräknats innehålla 733 kubikmeter, i anseende

till skogens närhet till lätt afsättlig ort och derför att värdefull

tall till en del förekomme, efter ett pris af 2 kronor per kubikmeter, till

1,466 kronor och jordvärdet, efter 10 kronor per hektar, till 61 kronor

10 öre; hvadan alltså hela skogsviddens värde skulle uppgå till 1,527

kronor 10 öre.

I det af förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen afgifna

utlåtande hade anförts, att, då skogsskiftet utgjordes af eu oformlig, lång

och smal egofigur, belägen mellan Storsjöns strand och landsvägen, och

jordmånen vore mager och stenbunden samt således föga lämplig för

odling, jorden i sig sjelf syntes ega ett relativt ringa värde, synnerligast

som samfälligheten läge långt utom stadsplanen och icke kunde till byggnadstomter

upplåtas. Till följd af dessa ogynsamma omständigheter syntes

den å skiftet växande skogen, hvilken dock för närvarande endast vore duglig

till ved, vara den faktor, som hufvudsakligast borde vara bestämmande

vid skiftets uppskattning i penningar. Men då denna skog vore en ofelbar

snöskärm och ett absolut nödvändigt skydd mot all den yrsnö, som af

vestliga, och nordliga vindar tillfördes från Storsjön och som den förutan

skulle i stora massor hopa sig på landsvägen och i hög grad försvåra, för

att icke säga omöjliggöra, trafiken efter densamma samt äfven blifva

hinderlig för den nära intill liggande jernbanan, borde skogen, så mycket

möjligt vore, sparas, hvadan den icke heller kunde uppskattas till samma

värde, som om den finge efter godtycke utan vidare till ved nedhuggas.

En mycket sparsam gallring måste så mycket mer iakttagas, som skiftets

bredd på sina ställen utgjorde blott några få meter. Häraf följde åter,

att skiftets afkastning icke kunde betäcka räntan på någon högre summa.

Med anledning af dessa förhållanden kunde samfälligheten icke uppskattas

till högre värdebelopp än 600, högst 700 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

öfver ansökningen hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inhemtat

yttrande från dåvarande domänintendenten i länet, öfverjägmästaren

Fr. Tigerhielm, hvilken till alla delar instämt i den af förre riksdagsmannen

Hans Andersson uttalade mening angående skogsskiftets värde

samt heinstält, att staden Östersund måtte få köpa ifrågavarande, för kronan

alldeles obehöfliga jordlott emot ett åsatt pris för det hela af högst 700

kronor.

För egen del hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ofvanberörda

skrifvelse anfört, att, då området, som, jemte annan fastighet, vore

till den 14 mars 1894 upplåtet till enskild person mot årligt arrende af

100 kronor, icke vore för något statsverkets ändamål behöflig!, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande väl ansåge detsamma icke vidare böra

för kronan bibehållas, utan enligt derom gällande stadganden, efter arrendetidens

utgång, försäljas; men då lägenheten, ehuru den icke med någon

fördel kunde af kronan användas, likväl i enskild persons ego finge anses,

i följd af sin belägenhet i närheten af staden mellan Storsjön och jernbanan,

ega icke så obetydligt värde såsom lämplig plats för någon industriel

anläggning, hyste Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande den mening,

att egendomen kunde förmånligare försäljas på offentlig auktion, der den

enskilda spekulationen antagligen skulle göra sig gällande, så att ett högre

pris kunde betingas än det, hvartill området uppskattats vid den af stadsfullmägtige

föranstaltade värdering. Förefunnes verkligen den uppgifna

nödvändigheten att bibehålla den å lägenheten växande skogen såsom skydd

mot snöstormar för jernbanan, borde en dylik omständighet, i stället" för

att föranleda till sänkning af priset vid försäljning till staden eller enskild

person utan garanti för att i framtiden hänsyn toges till nämnda nödvändighet,

tvärtom från statens synpunkt betinga högre pris på egendomen

och tagas i betraktande vid afgörandet, huruvida egendomen borde för

kronan bibehållas eller icke. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge

sig derför och då stadsfullmägtige icke ens uppgifvit, att ifrågavarande

lägenhet vore för något stadens särskilda ändamål behöflig, icke böra tillstyrka,

att lägenheten, derest den icke skulle för kronan fortfarande bibehållas,

försåldes i annan ordning, än som för kronans egendomar i allmänhet

funnes föreskrifven.

Domänstyrelsen, hvars yttrande i ärendet inhemtats, hade dervid

anfört, att, då kronans andel uti ifrågavarande skogsskifte icke vore för

skogsväsendet^ räkning behöflig och, efter hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat, icke heller för annat statsändamål användbar, stadsfullmägtiges

ansökning att få förvärfva samma andel syntes, i betraktande

deraf att stadens och kronans till arealen obetydliga andelar nu läge i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o •r>''2.

samfällighet, och någon trygghet för skogens bibehållande såsom skydd

mot yrsnö endast kunde vinnas derigenom, att kronans andel, då den försåldes,

komme i stadens ego, vara förtjent af afseende; och hade domänstyrelsen

hemstält, att stadsfullmägtige i Östersund måtte berättigas att

mot ersättning, som skulle bestämmas i enlighet med kongl. förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april

1866, till sig lösa kronans andel i berörda skogsskifte, att tillträdas vid

nu löpande arrendeperiods slut den 14 mars 1894.

Med afseende å hvad i detta ärende förekommit har Eders Kongl.

Maj:t, som, enär den å ifrågavarande skogsskifte befintliga skogen, enligt

hvad upplyst blifvit, icke kunde i någon väsentligare mån afverkas, utan

att trafiken å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet framgående

jernbanan under vissa tider utsättes för hinder och svårigheter till följd

af yrsnö, ansåge den af förre riksdagsmannen Hans Andersson verkställa

uppskattning, vid hvilken tillbörlig hänsyn tagits till nämnda förhållande

och emot hvilken domänintendenten å kronans vägnar icke haft något att

erinra, böra läggas till grund vid bestämmandet af skogsskiftets värde, nu

föreslagit Riksdagen att medgifva:

att kronans andel i berörda, inom Östersunds stads område belägna

skogsskifte måtte till Östersunds stad försäljas mot en köpeskilling, beräknad

efter ett värde å skogsskiftet i dess helhet af sjuhundra kronor,

och med tillträdesrätt den 14 mars 1894;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen måtte, på samma sätt

som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas till

inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Vid behandling af förevarande ärende har Riksdagen fäst sin uppmärksamhet

vid den märkliga skilnaden emellan det af jägmästaren i orten

beräknade och det af Eders Kongl. Maj:t, med anledning af enskild persons

utlåtande, föreslagna värdet å ifrågavarande skogsskiftesandel. Anledningen

till det lågt satta värdet å kronans berörda område har uppgifvits vara,

att den å detsamma befintliga skogen icke kunde i någon väsentligare mån

afverkas, utan att trafiken å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet

framgående jernbanan under vissa tider utsattes för hinder och svårigheter

till följd af snöyra. Men någon af dessa omständigheter påkallad inskränkning

i köparens disposition af skogen synes icke vara ifrågasatt. Fastmer

framställer sig möjligheten deraf att, sedan skogsskiftet blifvit kronan afhända

afverkning af skogen må kunna ega rum med den påföljd, att staten

nödgas, för uppförande af snöskärmar till skydd för jernvägen, genom

expropriation åter tillvinna sig delar af detsamma. Härtill kominer att,

på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet framhållit, stadsBih.

till Riksd. Prot. 1893. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band. 15 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

fullmägtige i Östersund, till hvilken stad skogsskiftesandelen enligt Eders

Kongl. Maj:ts förslag skulle komina att afyttras, icke ens uppgifvit, att

ifrågavarande lägenhet vore för något stadens särskilda ändamål behöflig.

Då emellertid i detta ärende, deri, så vidt af handlingarna framgår, jernvägsstyrelsens

utlåtande icke blifvit inhemtadt, ej lemnats fullständig utredning,

huruvida den å det ifrågavarande skogsskiftet befintliga skogens

bibehållande må vara till skydd för statsjernvägen erforderligt, har Eders

Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke blifvit af Riksdagen bifallen.

Stockholm den 21 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.