Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 22 kap. 21 § strafflagen.

1893-04-25 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:60, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 22 kap. 21 § strafflagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 april 1893.

— — — — Andra Kammaren — 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring af 22 kap. 21 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 10 och memorial n:o 32.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framställning gjorts om en sådan förändring

i 22 kap. 21 § strafflagen, att de i nämnda kapitels 11 och 14 §§

omförmälda slag af bedrägeribrott finge åtalas af allmän åklagare, derest

de af målseganden angåfves till åtal; och har Riksdagen, som ansett

giltig anledning ej förefinnas att förmena en förorättad målsegande

allmän åklagares bistånd vid beifrande af ifrågavarande förbrytelser,

för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 22 kap. 21 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 21 § strafflagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Brott, som i 2 § 4 mom., 8 § 1 mom., 12 §, 13 § 1 mom., 19

och 20 §§ omförmälas, må ej åtalas af annan än målsegande; ej heller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60. 0

brott, hvarom i 5 § 3 mom. förmäles, der det ej skett i kronans magasiner,

vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar eller magasiner,

der handel och rörelse idkas. Brott, hvarom i 13 § 2 mom.

sägs, må ej åtalas af annan än målsegande, der ej någon vid försäljning

eller annan föryttring af lifsmedel afyttrat ondt för godt, mängdt

för omängdt eller det, hvaruti han vetat fel vara, utan att sådant uppenbara.

Brott, som i 10 § sägs, må ej åtalas af annan än den, som brefvet

afsändt eller till hvilken det skrifvet är, eller af den, som eger, i vård

häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller öppnadt blifvit.

Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej af allmän

åklagare åtalas, der ej förty återgång af fästning eller giftermål blifvit

sökt eller, i fall fästning eller giftermål ej skett, målsegande brottet

till åtal angifvit. Ej heller må brott, som i 11 och 14 §§ sags, åtalas

af allmän åklagare, der ej brottet af malsegande till åtal angifvits.

Stockholm den 25 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.