Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående eftergift af lösesumman för vissa hemmansräntor, som i anledning af upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag skolat upp debiteras.

1893-04-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:64, Skrifvelse till Konungen, angående eftergift af lösesumman för vissa hemmansräntor, som i anledning af upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag skolat upp debiteras.

Dokumentets text

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

25

N:o 6 i.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 april 1893.

— — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående eftergift af lösesumman

för vissa hemmansräntor, som i anledning af

upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala

bergslag skolat upp debiteras.

(Statsutskottets utlåtande n:o 25.)

Till Konungen.

MedjTanledning af Eders Kongl. Maj:ts den 6 april 1887 till Riksdagen

aflåtna proposition angående upplösning af då bestående rättsförhållande

emellan kronan och Sala bergslag m. m., beslöt Riksdagen

medgifva, att en sådan uppgörelse finge träffas mellan kronan och

Sala bergslag, att Sala silfververk under full eganderätt öfverlätes till

bergslaget mot det att kronan återvunne dispositionsrätten öfver vissa

fastigheter och anslag m. m. För denna uppgörelse faststäldes, utom

andra, de bestämmelser, att bergslaget skulle vara skyldigt att fem år

efter den dag, då aftalet inginges, frånträda dispositionen af det så

kallade Hyttans vattensystem med de vid Sala hytta och der ofvanför

gjorda vattenuppdämningarna, och att detta aftal skulle träda i

kraft den 1 januari 1888. Derjemte medgaf Riksdagen, att, sedan Sala

hyttas vattensystem blifvit till kronan afträdt, detsamma finge, så vidt

kronans rätt anginge, utrifvas, under vilkor att de jordegare, som

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

-*j Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

genom ntrifningen vunne fördel, skulle till statsverket erlägga ett belopp

af 19,800 kronor, motsvarande i afrundadt tal det med trettio

procent nedsatta kapitalvärdet af de räntebelopp, som genom förmedling

i följd af vattenuppdämning eftergifvits, hvilket belopp skulle till

betalning fördelas på den nyvunna eller förbättrade jorden i mån af

dess genom vattenafledningen vunna fördel.

Då den vid 1885 års riksdag beslutade trettioprocentsafskrifningen

af grundskatter således tagits i beräkning vid bestämmandet af lösesumman

för de omförmälda grundräntorna och denna lösesummas eftergifvande,

i den mån öfriga grundskatter afskrefvos, följaktligen blifvit

af Riksdagen i princip erkänd, föreslogs vid förlidet års urtima riksdag,

då frågan om grundskatternas fullständiga afskrifvande förelåg till

Riksdagens pröfning, att, derest fortsatt afskrifning af de på viss jord

hyflande grundskatter komme att beslutas, denna afskrifning jemväl

måtte tillämpas på den ofvannämnda lösesumman 19,800 kronor.

Det särskilda utskott, till hvars förberedande behandling frågan

remitterades, uttalade emellertid den mening, att, som den ifrågavarande

lösesumman endast vore att anse som en kronans eventuella fordran

af jordegarne, den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna tolfårsafskrifningen

af grundskatter uppenbarligen icke kunde på densamma tillämpas.

Deremot syntes billigheten obestridligen fordra, att, om den stora afskrifningen

komme till stånd, jemväl de, som kunde blifva skyldige

erlägga lösesumman, erhölle en motsvarande förmån; och borde denna

lämpligast beredas dem genom ett eftergifvande på en gång af förenämnda

eventuella fordran. Då emellertid förslaget, sådant som det

blifvit affattadt, icke inrymde möjligheten af en sådan åtgärd, ansåg

utskottet att Riksdagen då icke kunde annat än afslå berörda förslag.

I enlighet med utskottets hemställan blef också framställningen af

Riksdagen afslagen.

Då det således endast varit af formella skäl, som förenämnda,

vid 1892 års urtima riksdag väckta förslag afslogs, har detsamma nu

ånyo framlagts med tillgodogörande af särskilda utskottets anvisning i

afseende på formen och sålunda hemstälts, att Riksdagen måtte besluta

att på en gång eftergifva hela den af 1887 års senare Riksdag bestämda

lösesumman, 19,800 kronor, för hemmansräntor, som i anledning af

upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag skolat

uppdebiteras.

Till stöd för detta förslag har vidare anförts, att utrifningen af

uppdämningarne i Hyttans vattensystem finge, enligt det mellan kronan

och Sala bergslag träffade aftalet, ske när som helst, från innevarande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 04. 27

års böljan räknadt. Genom dess verkställande skulle, såsom det framginge

af den omfattande utredning, hvilken meddelats i det till Eders

Kongl. Majrts proposition den 17 december 1886 fogade statsrådsprotokollet

öfver finansärenden, vinnas en ökad jordareal af 8,489 tunnland

15,8 kappland och ett ökadt jordvärde af 614,538 kronor 44 öre. Det

vore nemligen att märka, att de af vatten skadade eller fördränkta

egorna omkring och uti de åar och sjöar, som tillhörde Hyttans vattensystem,

i allmänhet utgjorde delar af de utaf dämningarna beroende

hemmannens och lägenheternas bättre jord. Väl kunde det, i afseende

å en del af dessa jordsträckor, ega sin rigtigliet hvad 1892 års särskilda

utskott sagt sig hafva inhemtat, nemligen att det läge i vida

fältet, huru vida utrifningen af vattenuppdämningarne någonsin komme

till stånd. Särskildt gälde detta de egor, som sträckte sig intill och

ut i sjön Hallaren, hvars vattenyta icke syntes kunna sänkas, utan att

åtskilliga vattenverksegares rättigheter och intressen deraf berördes.

Men med de öfriga förhölle det sig i sjelfva verket annorlunda. Så

förefunnes till exempel för vattenafledningen från egorna omkring och

i sjön Klasbomyran inga andra hinder än svårigheten för vederbörande

jordegare att utgöra den bestämda lösesumman. Blefve denna eftergifven,

skulle uppdämningarne i sistnämnda sjö genast kunna utrifvas,

enär annans rätt än jordegarnes icke vore deraf beroende, och de

dryga kostnader och den tidsutdrägt, som vore förenade med förrättandet

af sådan syn, som vore föreskrifven i § 27 af lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 juni 1879, skulle följaktligen i detta

fall kunna undvikas. Ett eftergifvande af skyldigheten att erlägga

den ifrågavarande lösesumman i händelse af dämningarnes utrifning

borde så mycket mindre komma att medföra någon verklig förlust för

staten, som det vore högst sannolikt, att någon dylik utrifning icke

komme att ega rum, så länge skyldigheten att erlägga lösesumman

qvarstode för jordegarne; men förrän utrifningen skett, kunde staten

icke ega någon rätt att utkräfva denna lösesumma. Deremot läge det

antagandet nära till hands, att densammas eftergifvande skulle verka

som en kraftig sporre till utrifningens skyndsamma verkställande,

hvaraf äfven staten borde komma att vinna fördel till följd af ökad

skatteförmåga hos egarne af den genom vattenafledningen vunna eller

förbättrade jorden.

Såsom ofvan åberopats, har den år 1885 beslutade afskrifningen

af de å viss jord hyflande grundskatterna af Riksdagen tillämpats vid

bestämmande af kapitalvärdet af de räntebelopp, som genom förmedling

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse JS:o 64.

i följd af vattenuppdämning vid Hyttans vattensystem eftergifvits men,

efter utrifning af uppdämningarna, skola för den nyvunna och förbättrade

jorden i mån af dess genom vattenafledningen vunna fördel erläggas.

. I enlighet härmed fordrar också utan tvifvel billigheten att,

sedan vid 1892 års urtima riksdag en fullständig afskrifning af grundskatterna

beslutats, motsvarande lindring beredes i afseende å den

ifrågavarande lösesumman för grundräntor. Då emellertid fördelningen

af denna lösesumma ej ännu kunnat bestämmas utan först framdeles

efter uppdämningarnas utrifning och i mån af jordens förbättring

skulle komma att utgå samt följaktligen största svårighet måste uppstå

vid beräkningen af den lindring i lösesumman, som må, med anledning

af urtima Riksdagens beslut, böra tillkomma egarne af den nyvunna

marken, anser Riksdagen, på sätt det särskilda utskottet antydt och

nu inom riksdagen äfven föreslagits, att hela lösesumman bör på en

gång eftergifvas, helst det ligger inom ifrågavarande jordegares befogenhet

att ej föranstalta om utrifningen, förr än det kan befinnas

för dem fullt fördelaktigt, och ju, allt efter som dessa utrifningar uppskjutas,

. den tid kommer att uppnås, då den allmänna grundskatteafskrifningen

i sin helhet blifvit genomförd.

Med afseende härå och med hänsyn till ej allenast den förenkling

i uppbördsförhållandena, som föranledes deraf, att hela ifrågavarande

lösesummas jemförelsevis ej betydliga belopp genast nu efterskänkes,

utan äfven vigten af att den odlingsbara mark, som genom

ofvan berörda uppdämningars utrifning kan komma att vinnas, må så

snart som möjligt tillgodogöras, har Riksdagen för sin del beslutat att

på en gång eftergifva hela den af 1887 års senare Riksdag bestämda

lösesumman, 19,800 kronor, för hemmansräntor, hvilken i anledning

af upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag

skolat uppdebiteras.

Stockholm den 28 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.