Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens är 1892 församlade revisorers berättelse angående verkstad granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1891.

1893-04-28 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:65, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens är 1892 församlade revisorers berättelse angående verkstad granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1891.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

1

N:o 65.

Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 28 april 1893.

_ — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

är 1892 församlade revisorers berättelse angående verkstad

granskning af statsverkets jemte dertill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1891.

(Statsutskottets utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1891 uti afgifven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver

afgifna förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen i

nedannämnda ärenden anföra följande.

Krigsskolan.

Af förekommen anledning hafva revisorerna ifrågasatt, huruvida

icke den s. k. Solnaskogen borde ställas under domänstyrelsens vård och

förvaltning, med iakttagande deraf att krigsskolan fortfarande matte

Bill. till Riksd. Prat. 1893. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. IT Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

komma i åtnjutande af de medel, som inflöte genom försäljning af de å

området afverkade skogsalster.

I afgifvet utlåtande med anledning af de anmärkningar, revisorerna

framstält rörande krigsskolans räkenskaper har chefen för skolan i afseende

å förenämnda fråga anfört, att vården och förvaltningen af Solnaskogen

under de senare åren kräft ganska mycken tid för krigsskolans

chef och äfven omkostnader för skolan.

Å ena sidan hade vid tiden för nuvarande chefens tillträde af befälet

öfver krigsskolan klarligen framgått, att en stor del träd vore

öfvermogna, började torka i topparne samt delvis ock vore innanruttna,

hvarför de.snart borde tillgodogöras, om de ej skulle falla i värde, och

å. andra sidan funnes, ehuru några smärre planteringar redan derförut

tid efter annan företagits, ej obetydliga- öppna samt glest bevuxna delar

inom skogsområdet, hvilka borde med det snaraste iplanteras för att få

återväxten i tid och myckenhet nog ordnad.

Under våren 1891 hade chefen derför låtit att börja med endast

på grund af en plan, uppgjord efter hans anvisning af den examinerade

skogvaktaren, dika för och plantera ut 4,500 stycken tall- och 3,500

stycken granplantor, till en kostnad för krigsskolan af omkring 350

kronor.

Då på grund af den härunder vunna erfarenheten visat sig, att en

fullständigare och mera omfattande plan för såväl afverkning som ordnandet

af återväxten borde uppgöras och följas, hade chefen anhållit

hos jägmästaren i Stockholms revir Hj. Öhrström om biträde med dylik

planläggning. På grund af dennes anvisningar på stället hade derefter

år 1892 afverkats 73 större och mindre träd för skolans behof och verkstälts

dikning för och utplanterande af 7,500 stycken tall- och 7,500

stycken granplantor, hvarefter bemälde jägmästare under juli månad

nästlidet år afgifvit yttrande om skogshushållningen vid krigsskolan.

Utgifterna under 1892 för skogsvården hade, oafsedt egna drängars

arbete dervid, belöpt sig till omkring 320 kronor.

För år 1893 återstode fullständigandet af planteringarna på öppnare

delar samt inplanterande å med större träd glesare bevuxna delar inom

de äldre bestånden, med hur många plantor och till hvilken kostnad

kunde ännu ej med visshet uppgifvas.

Från och med 1894 syntes kostnaderna för skogsvården böra blifva

betydligt mindre, än de varit under åren 1891, 1892 och 1893.

För en jemn och planmessig vård af Solnaskogen vore fördelaktigt,

om densamma stäldes under domänstyrelsens förvaltning, och

med hänsyn till chefens för krigsskolan mångahanda öfriga och ur

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

militärisk synpunkt vigtigare åligganden syntes det fördelaktigt, .om

han vunne befrielse från den ej obetydliga omsorgen om Solnaskogens

förvaltning.

För krigsskolans ekonomi vore det emellertid nödvändigt, att hon

framgent såsom hittills finge tillgodogöra sig de inkomster, som dels in

natura och dels genom försäljning kunde inflyta från skogsalstren ur

Solnaskogen, men ej af dessa allenast, utan ock af de tomtören, stenbrott

och skogsbeten m. m., deraf inkomst kunde beredas krigsskolan.

Vidare vore det för skolans ekonomi af vigt, att de förvaltningskostnader,

som hon tilläfventyrs icke kunde komma att undgå att genom

domänstyrelsen få vidkännas, måtte varda så små som möjligt, hvarvid

det vore att märka, att, såsom ofvan påpekats, om ock 1891 och 1892

omkostnaderna varit och 1893 ännu skulle blifva rätt betydliga, desamma

likväl för framtiden, sedan allt blifvit planenligt ordnadt, beräknats blifva

ganska obetydliga, om krigsskolan fortfarande skulle utöfva vården och

förvaltningen af skogen i fråga.

På ofvan anförda skäl samt under ofvan framstälda vilkor och

förutsättning tillstyrkte chefen för krigsskolan revisorernas framställning

om Solnaskogens ställande under domänstyrelsens vård och förvaltning.

I likhet med hvad revisorerna ifrågasatt och chefen för krigsskolan

jemväl förordat anser Riksdagen fördelaktigt, att vården och förvaltningen

af Solnaskogen öfverflyttas från chefen vid skolan till domänstyrelsen,

utan att derigenom må föranledas rubbning i de behållna

inkomster, som hittills tillflutit skolan från berörda skog; och får vid

sådant förhållande Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, huruvida icke den invid Karlberg belägna Solnaskogen

lämpligen må ställas under domänstyrelsens vård och förvaltning,

dock utan förändring i den krigsskolan medgifna rätt att tillgodonjuta

derifrån inflytande inkomster.

Jernvägsstyreisen.

Revisorerna, som i ändamål att taga närmare kännedom om eu

del af statens jernvägsbyggnader i Norrland samt arbetena å jernvägens

vidare utsträckning mot norr befarit såväl jernvägen från Stockholm

till Vännäs som ock de vid revisorernas resa ännu ej för trafik

öppnade bandelarne Mellansel—Örnsköldsvik och Vännäs—-Ekån, hafva

med anledning af de iakttagelser, de gjort under denna resa, anfört

bland annat, att, i likhet med hvad vid statens öfrig» jernvägar egde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

rum, jernvägen i Norrland vore utefter hela linien omgifven af stängsel.

Med hänsyn till ej allenast den genom stängslets uppförande förhöjda

anläggningskostnaden utan äfven kostnaderna för dess underhåll,

i hvilket afseende revisorerna meddelat, att enligt jernvägsstyrelsens

senaste årsberättelse utgifterna vid stambanorna för stängsels underhåll

år 1891 uppgått till 148,829 kronor 88 öre, hafva revisorerna uttalat

den mening, att stängsel kring jernvägen borde i Norrland på do

vidsträckta, obebodda skogsmarker, som der genomskäras, kunna i

regeln undvaras; och särskildt syntes sådan hägnad obehöflig, der jernvägen

löpte genom kronan tillhöriga marker, å hvilka kreatursbete icke

egde rum.

I afgifvet utlåtande i anledning af revisorernas framställningar

rörande statens jernvägar har jernvägsstyrelsen beträffande förenämnda

fråga anfört, att det ej syntes tillrådligt att minska eller borttaga

stängslet utefter de norrländska banorna, då all den mark, stambanan

genomginge, genomströfvades af betande boskapskreatur, hvarför det

äfven visat sig nödigt att å skogsmark vid banans byggande snarast

möjligt uppföra stängsel till undvikande af olyckshändelser. Norra

stambanan genomginge endast på helt korta sträckor mindre kronoparker,

och då dessa i allmänhet icke vore inhägnade, förefunnes ingen

anledning att vid banans framdragande öfver dem utesluta jernvägsstängslet.

Allt från början af statsjernvägarnes anläggande har den uppfattning

varit rådande, att jernvägarne borde skyddas medelst stängsel.

Under senare, tider hafva emellertid förändrade åsigter om sådant stängsels

nödvändighet gjort sig gällande.

Vid fråga om anslag till Luleå—Gellivara-banans försättande i

fullständigt skick uttalade 1892 års lagtima Riksdag i skrifvelse angående

föreslagna jernvägsbyggnader för statens räkning den åsigt,

att en godsbana, som genomlöper aflägsna, folktomma bygder och endast

trafikeras med långsamt gående tåg, icke för trafikens säkerhet

erfordrade stängsel.

Erfarenheten vid enskilda jernvägar torde äfven i flera fall hafva

ådagalagt, att stängsel kan undvaras utan fara för jernvägstrafiken;

och om, å ena sidan, i saknad af stängsel jernvägarne äro utsatta för

skada å banvallen, förorsakad af kreatur, torde å andra sidan böra

tagas i betraktande, att de utgifter, som för sådan skadas botande kunna

erfordras, icke torde vara jemförliga med kostnaden för stängsels uppförande

och underhåll. Härjemte är att märka, att i samma mån som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 65. 5

talrika öfvergångar i jernvägens plan förefinnas, stängslets skydd minskas

genom osäkerheten, att de till öfvergångarna ledande grindarne hållas

vederbörligen stängda. Och det torde kunna ifrågasättas, huruvida ej

större fara för jernvägstrafiken föranledes af kreatur, som befinna sig

på instängd bana än på ohägnad, enär iakttagits, att vid annalkande

tåg kreatur i förra fallet löper utefter banan, tills det uppnås af tåget,

men i senare fallet har större benägenhet att begifva sig bort från

banvallen.

Hvad särskildt de norrländska jernvägarna beträffar, så om än,

såsom jernvägsstyrelsen uppgifva, den nu färdiga stambanan genomgår

endast på helt korta sträckor mindre kronoparker, kommer dock den

del af banan, som dragés norrut från Degerfors, att löpa genom synnerligen

vidsträckta kronomärke^ der stängsel under alla förhållanden

synes mindre behöflig!.

Ehuruväl på många orter redan nu anbragt stängsel måhända

skulle kunna utan olägenhet undvaras, har Riksdagen icke velat för

närvarande ifrågasätta, att sådant stängsel ej vidare må underhållas,

men beträffande det fortsatta jernvägsbyggandet i öfre Norrland har

Riksdagen, med biträdande af den utaf revisorerna uttalade mening,

ansett sig böra underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida icke,

till besparing i kostnaderna för jernvägens byggande och underhåll,

densamma må i regeln kunna lemnas ohägnad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, i hvad män stängsel

utefter den ännu ej fullbordade delen af statsbanan i Norrland ma

kunna undvaras.

Vid jemförelse mellan den af Eders Kongl. Maj:t faststälda arfvodesstat

för statens jernvägstrafik för år 1891 samt den arfvodesstat för

samma år, jernvägsstyrelsen låtit publicera och tillämpat, hade revisorerna,

enligt hvad i berättelsen vidare meddelas, funnit, att dessa stater

icke i alla delar öfverensstämde med hvarandra. För revisorerna hade

såsom anledning- härtill uppgifvits, att åtskilliga poster i den af jernvägsstyrelsen

publicerade arfvodesstaten grundade sig å eu särskild omkostnadsstat.

Jernvägsstyrelsens ytterst knapphändiga protokoll,. af

hvilka revisorerna tagit de!, innehölle emellertid icke någon upplysning

derom, att sådan stat för år 1891 skulle hafva uppgjorts. På grund

af dessa anmärkningsvärda förhållanden, och då uppgörandet af en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

detaljerad omkostnadsstat för hvarje år syntes vid hvarje hushållning

vara med god ordning öfverensstämmande samt vid en förvaltning af

den omfattning som den ifrågavarande vore af den största vigt och

betydelse, hade revisorerna, hvilka visserligen beaktat hvad Eders Kongl.

Maj:t i bref den 22 december 1882 uti förevarande ämne uttalat, velat

i såsom sin åsigt framhålla, att jernvägsstyrelsen borde åläggas att före

utgången af hvarje år låta uppgöra och Eders Kongl. Maj:ts pröfning

underställa en detaljerad omkostnadsstat för nästföljande år, grundad

på för ändamålet företagen utredning och upprättad med iakttagande

af största möjliga sparsamhet.

I förenämnda utlåtande har jernvägsstyrelsen med afseende å

revisorernas omförmälda framställning erinrat, att sådan stat årligen

uPPgj°rts och tillika med arfvodesstaten, som ju egentligen utgjorde eu

del af densamma, understälts Eders Kongl. Majrts pröfning ända till

och med 1880; att derefter, sedan det under hand meddelats, att omkostnadsstatens

framläggande till stadfästelse icke erfordrades, förmodligen

derför att omkostnaderna efter Riksdagens förslag icke längre

upptoges i riksstateD, utan endast behållningen af jern vägstrafiken, under

de två påföljande åren endast arfvodesstaten af Eders Kongl. Maj:t faststälts,

men att styrelsen år 1882 vid afgifvandet af sina förelag rörande

kostnaderna för år 1883 särskild! anhållit, att Eders Kongl. Magt täcktes,

om icke, såsom förut varit öfligt, i detalj pröfva och fastställa de särskilda

i det inlemnade förslaget till omkostnadsstat upptagna posterna,

dock genom ett godkännande af de för de olika afdelninjjarna beräknade

summorna och totalbeloppet utgifter, fastställa som förslagsanslag

det belopp, hvaröfver styrelsen egde förfoga för drift och underhållskostnadernas

bestridande, hvilken anhållan Eders Kongl. Maj:t, enligt

bref den 22 december 1882, i sammanhang med fastställande af den

för följande året föreslagna arfvodesstaten, förklarat — då Eders Kongl.

Maj:t vore förvissad, att styrelsen läte sig angeläget vara att iakttaga

all möjlig sparsamhet i fråga om utgifter för uppehållandet af statens

järnvägstrafik, så att ofvanberörda summor icke måtte öfverskridas, utan

fastmera besparingar derå göras — icke till något särskild! uttalande

föranleda,

På grund häraf hade styrelsen sedan dess ej sökt fastställelse af

de upprättade ornkostnadsstaterna, men vore redo att å nyo underställa

dem, och det så mycket hellre, som det ju icke kunde vara annat än

till trygghet för styrelsen, om gränsen för den summa, hon under ett

år finge använda för drift och underhåll, blefve af den högsta myndigheten

faststäld.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

Då det synes med god ordning öfverensstämmande, att, på sätt

i afseende å den för statens järnvägstrafik gällande arfvodesstaten eger

rum, äfven en omkostnadsstat för jernvägsstyrelsen årligen varder till

Eders Kongl. Maj'':ts pröfning öfverlemnad och af Eders Kongl. Maj:t

faststäld, har Riksdagen funnit sig böra förorda det i sådant afseende

af revisorerna framstälda förslag, hvilket äfven af jernvägsstyrelsen biträdts,

och får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, huruvida icke jernvägsstyrelsen må åläggas att hvarje

år uppgöra och till Eders Kongl. Maj:ts pröfning insända detaljerad

omkostnadsstat att för det nästpåföljande året tillämpas.

Telegrafverket.

Jemte förmälan att formulär för telegrafverkets räkenskaper icke

blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäldt samt att detta verks hufvudbok,

till en början mycket enkel, efter hand i mån af verkets utveckling

erhållit den form, som densamma under de senare åren intill år 1891

företett, hafva revisorerna meddelat, att, så vidt revisorerna kunnat

finna, någon anmärkning mot denna form icke framstälts, med undantag

deraf att 1891 års revisorer uttalat den åsigt, att särskild räkenskap

borde föras rörande telefonmedlen utan sammanblandning med

redogörelsen rörande telegrafmedlen. I det med anledning af revisorernas

omförmälda uttalande afgifna utlåtande hade telegrafstyrelsen, på

angifna skäl, förklarat, att det för närvarande icke vore möjligt att

utan sammanblandning föra helt och hållet skilda räkenskaper för telegraf-

och telefon väsendet; men då telegrafstyrelsen i det syfte, som

revisorerna i sin berättelse omförmält, för stationernas och öfrige underlydandes

redogörelser redan infört nya formulär, i hvilka inkomst- och

utgiftstitlarne vore skilda i två kolumner, den ena för telegraf- och

den andra för telefonmedel, skulle styrelsen blifva i tillfälle att år 1892

uppställa telegrafverkets räkenskaper på ett sådant sätt, att det af revisorerna

åsyftade ändamål skulle i hufvudsak förverkligas.

Från och med år 1891 hafva, enligt hvad revisorerna vidare anfört,

telegrafverkets räkenskaper uppstälts efter eu förändrad plan; men

denna förändring hade, så vidt revisorerna kunnat finna, icke varit egnad

att främja förenämnda mål. Många af de siffror, som vore upptagna

uti den i revisionsberättelsen intagna tabell öfver telefonmedlen, hade

endast med stor svårighet, och efter inhemtade upplysningar från verkets

administrativa byrå, kunnat af revisorerna återfinnas i telegraf
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

verkets hufvudbok. Ett sådant missförhållande måste medföra osäkerhet

vid räkenskapernas granskning; och då det i förevarande fall vore

så mycket nödvändigare att komma till ett noggrant resultat, som, enligt

Riksdagens på framställning af Eders Kong]. Maj:t gjorda medgifvande,

det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna uppstå, finge

af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling

och förbättring, så kunde revisorerna redan af denna anledning

icke anse den nu gjorda förändringen i uppställningen af telegrafverkets

räkenskaper tillfredsställande.

Då efter mångåriga förberedelser ett nytt formulär för rikshufvudboken

genom kongl. brefvet den 15 februari 1855 faststäldes, hade tilllika

framhållits önskvärdheten deraf, att de förvaltande verkens samt

alla redovisande embets- och tjenstemäns räkenskaper blefve uppgjorda

i möjligaste likstämmighet med den nya planen för riksbokslutet, på det

desammas resultat måtte med lätthet och utan vidlyftiga omslut kunna

i rikshufvudboken intagas. Eders Kongl. Maj:t hade ock anbefalt statskontoret

att för de särskilda myndigheterna uppgöra och till Eders

Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemna räkenskapsformulär, upprättade med

nu angifna syfte.

Att telegrafverkets hufvudbok för år 1891 icke motsvarade de anspråk

på likstämmighet med planen för riksbokslutet, som i åberopade

kongl. bref af den 15 februari 1855 uppstäldes, framginge af hvad ofvan

blifvit anfördt, då ju i rikshufvudboken endast inginge redogörelse för

telegrafmedlen och icke för telefonmedlen, men redogörelsen för dessa

två slag af medel vore i telegrafverkets hufvudbok sammanblandade,

och följaktligen denna hufvudboks resultat icke kunde utan svårighet

i rikshufvudboken intagas.

Denna svårighet ökades deraf, att i telegrafverkets af revisorerna

nu granskade räkenskaper — i olikhet med hvad förut varit förhållandet

— införts värden af telegraf- och telefonlinier samt inventarier.

Beträffande denna åtgärd anförde revisorerna, att det synts dem så

mycket anmärkningsvärdare, att densamma blifvit utan Eders Kong].

Maj:ts tillstånd vidtagen, som Eders Kongl. Maj:t i åberopade kong],

bref den 15 februari 1855 — med anledning af den af rikets vid 1847—

1848 årens riksdag församlade ständer väckta fråga om uteslutande från

allmänna verks penningeredovisningar af värden å fastigheter samt å

vissa inventarier och materialier, som icke kunde till rörliga tillgångar

räknas, eller i allmänhet till liqvider för det allmännas räkning begagnades

— förklarat, att, sedan nya formulär för de förvaltande verkens räkenskapsföring

blifvit genom statskontoret uppgjorda samt af Eders Kongl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

Maj:t pröfvade och faststälda, förenämnda fastighets- och inventarievärden

icke vidare borde uti ifrågavarande räkenskaper ingå. Härjemte

hafva revisorerna uttalat den uppfattning, att det, med hänsyn till angelägenheten

att vinna dels likformighet i sättet för de offentliga räkenskapernas

upprättande, dels. åskådlig öfversigt öfver de ifrågavarande allmänna

medlens redovisning och förvaltning, vore önskvärdt, att värdena

af materiel och inventarier åter blefve ur telegrafverkets räkenskaper

uteslutna. Men om särskilda skäl skulle föranleda Eders Kongl. Maj:t

att i förevarande hänseende medgifva ett undantag för telegrafverket,

i likhet med hvad förut för statens jernvägar egt rum, så syntes dock

införandet af dessa värden i räkenskaperna böra ske först sedan ett

noggrannare öfvervägande af sättet härför föregått, så att förändringen

dels komme att öfverensstämma med i öfrigt för telegrafverket gällande

bestämmelser, dels icke omöjliggjorde en öfversigt af de i bokslutet

afsedda förhållanden.

Jemte erinran att Riksdagen, på samma gång som den till telegrafverket

anvisat ett reservationsanslag, lika med det belopp, till hvilket

inkomsttiteln »telegrafmedel» blifvit beräknad, derjemte gjort ett medgifvande

beträffande det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna

uppstå, yttra revisorerna vidare, att häraf borde följa, att telegrafverkets

räkenskaper så fördes, att de utvisade, huru stort detta öfverskott för

året vore, men att så icke kunde ske, om räkenskaperna allt framgent

fördes som för år 1891, enär det i rikshufvudboken såsom reservation

till år 1892 upptagna beloppet 300,493,7 6 kronor icke förekomme i

den i telegrafverkets hufvudbok för år 1891 utförda utgående balansen.

Efter anförande af ett exempel å huru invecklade telegrafverkets

räkenskaper visat sig vara, hafva revisorerna slutligen anfört, att, då ett

nytt räkenskapsformulärs upprättande för telegrafverket uppenbarligen

vore af behofvet påkalladt, önskvärdt vore, att ett sådant formulär

måtte varda, efter statskontorets hörande, af Eders Kongl. Maj:t faststäldt.

I häröfver afgifvet utlåtande har telegrafstyrelsen anfört, att den omständigheten

att, på sätt revisorerna jemväl framhållit, något räkenskapsformulär

ej blifvit för telegrafverket faststäldt, syntes hafva berott derpå,

att verket år 1855, dä nytt räkenskapsformulär för de förvaltande

verken påbjudits, varit helt nytt och att verkets inkomster och utgifter

då ännu ej intagits i riksstaten, hvilket ej skett förr än flere år senare,

eller i början af 1870-talet. Samma förhållande egde nu rum beträffande

verkets telefonväsende, lör hvilket redogörelse ej inginge i rikshufvudboken.

Rift. till Riksd. Prat- 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 17 Höft.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

Telegrafstyrelsen hade vid ett föregående, med detta likartadt

tillfälle, som af statsrevisorerna äfven omnämnts, angifvit de skäl, hvarför,

åtminstone för det närvarande, det icke vore möjligt att utan sammanblandning

föra helt och hållet skilda räkenskaper för telegraf- och

telefonväsendet. Ur den för de begge slagen af medel gemensamma

hufvudboken hade styrelsen dock alltid i den berättelse om telegrafverkets

förvaltning, hvilken styrelsen, jemlikt instruktion, hade att årligen

till Eders Kongl. Maj:t afgifva, sökt lemna en möjligast noggrann

redogörelse för förhållandet med de särskilda medlens ställning, hvilken

berättelse styrelsen tillförene varit i tillfälle att, jemte det stadgade

räkenskapssammandraget, kunna vid tiden för revisionen till revisorerna

öfverlemna. Berättelsen för år 1891 hade likväl icke hunnit att till

trycket befordras i så god tid, att den kunde, såsom önskligt varit,

revisorerna delgifvas, hvilket förhållande varit beroende på att hufvudboksarbetet

ej hunnit i vanlig tid afslutas. Orsaken härtill läge i den från

och med samma år tillämpade förändring i telegrafverkets räkenskapsväsende,

hvarigenom värdet af verkets hela egendom blifvit i räkenskapen

intaget, hvilket nya bokföringssätt varit förenadt med många

svårigheter och kräft betydligt ökadt arbete.

I anledning af revisorernas uttalande derom, att denna åtgärd

synts anmärkningsvärd, har telegrafstyrelsen dels åberopat det sakförhållande,

att styrelsen hvarken genom erhållen särskild skrifvelse

eller genom Svensk författningssamling varit i tillfälle att taga kännedom

om ofvanberörda kongl. bref till statskontoret af den 15 februari

1855, dels anfört de skäl, som föranledt vidtagandet af ifrågavarande

förändring af telegrafräkenskapernas uppställning.

Telegrafverket använde nemligen för sin verksamhet en dyrbar

materiel och vore i sådant hänseende bland de förvaltande verken

närmast jemförligt med statens jernvägar, som derför synts telegrafstyrelsen

böra lämpligast tagas till mönster i förevarande hänseende.

Beträffande den egentliga telegrafverksamheten, kunde denna förändring

i räkenskapsväsendet anses väl icke alldeles nödvändig, men dock af

otvifvelaktigt intresse för bedömandet af det ekonomiska resultatet af

sagda verksamhet; men genom den nya verksamhetsgren, som telegrafverket

erhållit genom telefonväsendet, och den stora utveckling, som

detsamma under senaste åren vunnit, hade deremot den ifrågavarande

räkenskapsförändringen af styrelsen ansetts oundgängligen nödig. Telegrafverket

hade nemligen för telefonanläggningar erhållit dels betydliga

anslag utan återbetalningsskyldighet, dels låneanslag. Hvartill dessa

medel skolat användas, hade styrelsen vid derom gjorda framställningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 65. **

för hvarje gång fått i detalj uppgifva, och borde derför lätt inses nödvändigheten

för styrelsen att kunna visa det ekonomiska resultatet af

hvarje inköpt eller anlagdt telefonnät eller, med andra ord, affärens

större eller mindre godhet. Värdet af ett telefonnät förändrades oupphörligen

genom detsammas utvidgning eller, efter inköp af enskildt

sådant nät, genom dettas ombyggnad och komplettering, hvilket äfven

borde kunna af räkenskaperna visas.

Om derför hufvudbokens uppställning bibehållits oförändrad, skulle,

enär verket häftade i skuld för lån i och för telefonväsendet till belopp af

öfver 3,000,000 kronor, det egendomliga förhållande inträffat, att räkenskapen

kommit att utvisa en stor skuldsumma, men en jemförelsevis

ringa tillgång. Vidare skulle det hafva mött svårighet att något sa

när med noggrannhet kontrollera, att den af telegrafverket i störa

qvantiteter köpta materiel blefve rättvist debiterad på de många olika

titlarne af telegraf- och telefonanläggning och underhåll vid hvarje

station och telefonnät, derest icke materielens pris finge i räkenskapen

upptagas såväl vid underlydande telegraf- och telefonstationer och hos

vederbörande ingeniörer vid liniebyggnaderna, som ock derefter hos

centralförvaltningen. De anförda skälen syntes tillräckligt visa nödvändigheten

af den vidtagna åtgärden med materiel-värdenas intagande i

hufvudboken. Styrelsen hyBte den uppfattning, att telegrafverkets

räkenskap borde vara så uppstad, att det blefve möjligt ^ framvisa

såväl i sin helhet som i detalj det ekonomiska resultatet af telegrafoch

telefonverksamheten, äfven om härigenom större besvär skulle förorsakas

vederbörande vid rikshufvudbokens upprättande.

Telegrafstyrelsen, som vid värdebeloppens intagande i 1891 års

räkenskap sökt, så vidt möjligt, bibehålla den förutvarande uppställningen

af hufvudboken, medgafve gerna, att sättet, hvarpå detta skett,

till eu början icke varit fullt tillfredsställande, utan vållat svårigheter

icke allenast vid räkenskapens granskning, utan äfven vid dess uppgörande,

af hvilken anledning styrelsen redan gått i författning om

utarbetande af ett detaljeradt förslag till räkenskapsväsendets bättre

ordnande från och med innevarande år.

Derest Eders Kongl. Maj:t, med anledning af hvad sålunda i förberörda

hänseende förekommit, skulle finna för godt besluta om nytt

räkenskapsformulär för telegrafverket, hemstälde telegrafstyrelsen, att,

med upprättandet af förslag till sådant formulär måtte få anstå, till

dess att någon erfarenhet vunnits om resultatet af den nyss omförmälda

åtgärd, som af telegrafstyrelsen vidtagits till förbättrande af telegrafverkets

räkenskapsväsende för tiden från och med år 1893.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I-1 Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

Utan att vilja inlåta sig på bedömande af, huruvida värdena af

materiel och inventarier lämpligen böra i telegrafverkets hufvudbok

upptagas eller ej, har Riksdagen funnit det vara af vigt, att formulär

för detta verks räkenskaper varder, på sätt i afseende å öfriga allmänna

verks räkenskaper egt rum, af Eders Kongl. Maj:t efter statskontorets

hörande faststäldt, dervid Eders Kongl. Maj:t lärer komma att afgöra,

huruvida undantag från de genom kongl. brefvet den 15 februari 1855

meddelade bestämmelser angående inventarievärdens uteslutande från

verkens penningeredovisningar må anses vara beträffande telegrafverket

af förhållandena påkalladt.

I afseende a uppställningen af telegrafverkets medelsredogörelse

har Riksdagen vidare velat ansluta sig till den af både 1891 och 1892

årens revisorer uttalade mening derom, att särskild räkenskap bör föras

rörande telefon väsendet, utan sammanblandning med redogörelsen för

telegrafmedlen. De betydande belopp, som numera användas för telefonväsendets

utveckling, synas i och för sig utgöra giltig anledning till

en sådan åtgärd; och härtill kommer att, på sätt nästlidet års revisorer

erinrat, det öfverskott, som uppstår å telegrafinkomsterna, enligt Riksdagens

medgifvande får användas till telegrafverkets tidsenliga utveckling

och förbättring, till följd hvaraf utaf räkenskaperna tydligen bör

framgå, att detta öfverskott tages i anspråk allenast för telegrafverket

och ej för telefonväsendet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke nytt

formulär för telegrafverkets räkenskaper må, efter statskontorets hörande,

af Eders Kongl. Maj:t fastställas, dervid Eders Kongl. Maj:t. täcktes

pröfva, huruvida icke detta verks räkenskaper må föras på sådant sätt,

att redogörelserna för telegraf- och telefonmedlen varda åtskilda.

Stockholm den 28 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.