Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående vissa i Riksdagens år 1892 församlade revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning förekommande frågor.

1893-04-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:67, Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående vissa i Riksdagens år 1892 församlade revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning förekommande frågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

1

N:o 67.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 april 1893.

— — — — Andra Kammaren — 28 — —

Riksdagens skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående

vissa i Riksdagens år 1892 församlade revisorers

berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning förekommande frågor.

(Statsutskottets utlåtande n:o 26 samt memorial n:is 36 och 54 punkt II.)

Till fullmägtige i riksgäldskontoret.

Sedan Riksdagen i skrifvelse af den 18 sistlidne mars gifvet Eder

till känna, att Riksdagen framdeles komme att meddela sitt beslut i

vissa frågor, som förekomme i Riksdagens år 1892 församlade revisorers

berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning,

har Riksdagen härmed velat underrätta Eder om sina beslut i

nedan nämnda frågor.

l:o

Angående lån för förändring och tillbyggnad af läroverks
byggnaden

i Skara.

Vid 1865—1866 års riksdag beviljade Rikets Ständer, såsom bidrag

till förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i

Bill. till ltihd. frat. 1803. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Haft. (N:o 61—U.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

Skara, dels ett anslag af 15,000 rdr och dels ett låneunderstöd af 40,000

rdr, under förutsättning att vederbörande landsting till byggnadsföretaget

i dess helhet bidroge med 20,000 rdr samt att staden Skara tillsköte

hvad som utöfver sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag till

75,000 rdr beräknade bidrag kunde för ändamålet erfordras.

Lånet, som skulle få innehafvas räntefritt under fem år och derefter

återgäldas medelst en annuitet af 5 proc. å ursprungliga beloppet,

af hvilken annuitet 4 proc. skulle utgöra ränta och återstoden kapitalafbetalning,

utbetalades från riksgäldskontoret under åren 1868 och 1869

emot två af Skara domkapitel den 17 juni 1868 och den 20 januari

1869 utfärdade reverser, hvardera å 20,000 rdr, i hvilka domkapitlet,

utan att angifva hvarifrån medel dertill skulle tagas, förband sig att

återbetala lånet. Å dessa förbindelser bär domkapitlet emellertid från

och med år 1889 icke erlagt föreskrifna inbetalningar. Lånets kapitalåterstod

utgör 32,344 kronor 13 öre.

I anledning häraf och med förmälan att domkapitlet uti en till

riksgäldskontoret ingifven skrifvelse af den 24 augusti 1892, med bifogande

af öfversigt öfver allmänna läroverkets i Skara byggnadsfonds

ställning, anmält, att nämnda fond saknade medel till bestridande af

ränte- och kapitalafbetalning å ifrågavarande lån, vid hvilken anmälan

fullmägtige i riksgäldskontoret låtit bero, hafva revisorerna, enär domkapitlet

förbundit sig att i enlighet med stadgade betalningsvilkor å

lånet erlägga ränta och amortering, trott det kunna ifrågasättas, huruvida

genom berörda anmälan, som endast framhölle allmänna läroverkets

byggnadsfonds bristande betalningsförmåga, kunde anses vara på

ett tillfredsställande sätt utredt, att medel, hvilka för ränte- och kapitalbetalningar

å lånet finge tagas i anspråk, icke förefunnits, hvadan

revisorerna velat förhållandet omförmäla, i synnerhet som revisorerna

vid granskning af domkapitlets räkenskaper inhemtat, att stiftets byggnadskassa,

som enligt § 135 af gällande läroverksstadga vore afsedd

för de allmänna läroverkens behof, vid 1891 års slut haft en behållning

af 13,104 kronor 24 öre.

I en den 28 december sistlidna år till fullmägtige i riksgäldskontoret

afgifven förklaring har Skara domkapitel anfört hufvudsakligen

följande.

Ofvannämnda två förbindelser af domkapitlet måste, såsom gällande

ett för Skara läroverksbyggnads behof upptaget lån, egentligen

och närmast afse Skara läroverks byggnadsfond. Derjemte kunde för

detta liksom för andra ändamål, hvilka rörde stiftets läroverksbyggnader,

stiftets byggnadskassa i mån af tillgångar tagas i anspråk, och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 67. 3

domkapitlet hade icke heller underlåtit att hvarje gång, då Skara läroverks

byggnadsfond befunnits sakna tillgångar att bestrida rånte- och

kapitalafbetalning å ifrågavarande lån, tillika undersöka, huruvida sådana

tillgångar kunde beredas ur stiftets byggnadskassa. Domkapitlet hade

dervid hvarje gång funnit sig icke kunna för ändamålet anlita byggnadskassan,

men då ingen ovilkorlig förpligtelse synts domkapitlet förefinnas

för stiftets byggnadskassa att inträda vid bristande betalningsförmåga

hos läroverkets byggnadsfond, hade domkapitlet icke trott nödigt

vara att lemna riksgäldskontoret redogörelse för stiftets byggnadskassas

ställning.

Denna kassas behållning — i hvilken för öfrigt inginge ett räntefritt

lån till Skara allmänna läroverks byggnadsfond å ett belopp af

1,380 kronor 10 öre, hvilket lån till följd af byggnadsfondens bristande

betalningsförmåga sannolikt måste afskrifvas —- ökades visserligen under

år 1891 från 10,691 kronor 90 öre till 13,104 kronor 24 öre, men detta

berodde hufvudsakligen derpå, att kassan under nämnda år kommit i

åtnjutande af inkomst från ledig ecklesiastik tjenst enligt läroverksstadgans

§ 135 c) till belopp af 2,203 kronor 55 öre. Inkomst af detta

slag kunde emellertid enligt sakens natur endast undantagsvis tillfalla

kassan och hade icke heller under en lång följd af år före 1891 förekommit.

Öfver hufvud hade på senare tider kassans behållning snarare

visat tendens att gå ned än att gå upp, hvilket varit en oundgänglig

följd deraf, att kassan, utom räntor af kapitalet, icke haft andra inkomster

än två årliga kollektör inom stiftet, tillsammans uppgående till ett

belopp, vexlande mellan omkring 50 och omkring 90 kronor, samt

hyror, uppgående för år 1891 till ett belopp af 193 kronor 75 öre.

Ehuru domkapitlet på dessa skäl icke ansett sig kunna och böra

ifrågasätta, att medel till ifrågavarande låns beräntande och amorterande

skulle få tagas ur stiftets byggnadskassa, icke ens sedan dess

behållning stigit till det belopp, som förefunnits vid 1891 års slut, vore

dock den möjligheten icke utesluten, att under nästa eller något följande

år, såvida läroverkets byggnadsfond då fortfarande visade sig urståndsatt

att bestrida rånte- och kapitalbetalningen, stiftets byggnadskassa

kunde anlitas för betalningens verkställande, ehuru det visserligen icke

läte tänka sig, att sådant kunde ega rum två eller flera år å rad.

Domkapitlet komme alltså, så ofta frågan om åtgärder med anledning

af byggnadsfondens anmälda oförmåga att bestrida rånte- och

kapitalbetalningen å lånet kunde komma att föreligga, att för hvarje

gång å nyo taga under noggrann ompröfning, om och i hvad mån stiftets

byggnadskassa skulle kunna för ändamålet tagas i anspråk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

_ Enligt § 124 af stadgan för rikets allmänna elementarläroverk den

29 januari 1859, hvilken stadga gälde, då ifrågavarande lån beviljades

och utlemnades, skulle byggnad och underhållande af lärohus, der de

icke ålåge städerna, ske på bekostnad af stiftens byggnadskassor genom

vederbörande biskops och konsistorii försorg och under deras tillsyn.

Genom kongl. cirkulärbrefvet den 11 december 1863 föreskrefs emellertid,

i öfverensstämmelse med 1862—1863 års Riksdags beslut, att vid

hvarje läroverk skulle, genom upptagande af en terminsafgift af 5

rdr, bildas en byggnadsfond för nybyggnadsföretag och reparationer.

Dessa läroverkens byggnadsfonder skulle icke, såsom stiftens byggnadskassor,

förvaltas af konsistorium, utan af läroverkets rektor jemte

en af läroverkskollegium och två af vederbörande kommunalstyrelse

utsedde delegerade. Nu gällande läroverksstadga af den 1 november

1878 föreskrifver i § 125, att lärohus skola byggas och underhållas på

bekostnad af läroverkens byggnadsfonder och stiftens byggnadskassor,

samt innehaller om förvaltningen af nämnda fonder och kassor samma

bestämmelser som 1859 års stadga och 1863 års cirkulärbref.

På grund af berörda föreskrifter syntes det Riksdagen uppenbart,

att de af domkapitlet i Skara utfärdade förbindelserna för omförmälda lån

afse stiftets under domkapitlets förvaltning stående byggnadskassa, som

det enligt läroverksstadgan åligger att bestrida sådana utgifter, för

hvilkas betäckande lånet meddelats, och att således Skara stifts byggnadskassa

häftar i skuld till riksgäldskontoret för ifrågavarande lån.

Att sa är förhållandet, framgar för öfrigt af hvad som förekom vid

första låneandelens lyftande.

Med företeende af bevis att vilkoren för lånets utbekommande

blifvit fullgjorda, anhöllo stadsfullmägtige i Skara i skrifvelse af den 2

maj 1868 hos fullmägtige i riksgäldskontoret, att lånet måtte varda utbetaldt

till Skara högre elementarläroverks enskilda byggnadsfond emot

förbindelse af läroverkets rektor och öfriga ledamöter i den förvaltningskomité,

under hvars inseende nämnda fond vore stäld, men då

fullmägtige i riksgäldskontoret antogo, att den föreskrift^ skuldförbindelsen

borde, i likhet med hvad i jemförliga fall förut skett, utfärdas

af Skara stifts domkapitel, beslöto fullmägtige att till stadsfullmägtige

öfversända formulär till revers af domkapitlet. Denna fullmägtiges

uppfattning och fullmägtiges deraf härflytande beslut föranleddes ändlig611

åt hvad som inträffade vid behandlingen af ett liknande ärende

två år förut. Sedan nemligen 1862—1863 års Riksdag beviljat ett lån

af 40,000 rdr för uppförande af en ny byggnad vid läroverket i Kalmar,

samt Kongl. Maj:t förklarat, att vederbörande egde att i riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

gäldskontoret anmäla sig till utbekommande af sagda låneunderstöd,

anhöll domkapitlet i Kalmar hos fullmägtige i samma kontor, att lånet

måtte varda till domkapitlets disposition utanordnadt. Fullmägtige afslogo

dock denna ansökan, hufvudsakligen af det skäl, att domkapitlet

icke visat sig vara berättigadt att lyfta lånemedlen. Med anledning

deraf förklarade Kongl. Maj:t, uppå framställning af domkapitlet, i

nådigt bref till fullmägtige den 9 mars 1866, att, enär berörda låneunderstöd

blifvit af Rikets Ständer beviljadt i anseende till bristande

tillgångar i Kalmar stifts byggnadskassa, på hvars bekostnad ifrågavarande

nybyggnad eljest skolat verkställas, Kongl. Maj:t funne domkapitlet,

hvilket förvaltningen af nämnda kassa ålåge, vara behörigt att

lånebeloppet uppbära. Lånet blef derefter utbetaldt till domkapitlet

emot förbindelse, affattad i samma ordalag som domkapitlets i Skara

båda förbindelser, för hvilka den tjenat såsom mönster.

Af hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att, i motsats till

hvad domkapitlet antagit, Skara stifts byggnadskassa i första hand står

i betalningsansvar för det till förändring och tillbyggnad af läroverket

i Skara beviljade, af domkapitlet lyftade statslånet, samt att följaktligen

någon tvekan icke kan råda derom, att nyssnämnda kassas medel må

och, om kassans ställning sådant medgifver, äfven böra användas till

återbetalning af omförmälda lån. Då emellertid kassans behållning vid

1891 års slut icke var större än 13,104 kronor 24 öre, i hvilket belopp

dessutom, enligt hvad domkapitlet upplyst, ingick en räntefri fordran

å 1,380 kronor 10 öre af tvifvelaktig säkerhet, har Riksdagen ansett

skäl för närvarande icke förefinnas att vidtaga åtgärder för utfående

af de resterande inbetalningsbeloppen eller någon del deraf, helst som

domkapitlet förklarat sig, så ofta frågan om åtgärder med anledning af

Skara allmänna läroverks byggnadsfonds oförmåga att bestrida ränteoch

kapitalbetalningen å lånet förelåge, komma att taga under noggrann

ompröfning, om och i hvad mån stiftets byggnadskassa kunde för ändamålet

tagas i anspråk. Men enär vid eu sådan pröfning domkapitlets

uppfattning om byggnadslcassans förhållande till ofta nämnda statslån

måste utöfva väsentligt inflytande å domkapitlets åsigt, i hvad mån kassans

tillgångar kunna och böra anlitas för gäldande af samma lån, har

Riksdagen, med anledning af revisorernas framställning i förevarande

ämne och domkapitlets deröfver afgifna förklaring, uppdragit åt fullmägtige

i riksgäldskontor att i skrifvelse till domkapitlet i Skara framhålla,

att Skara stifts byggnadskassa på de här ofvan anförda skäl är

skyldig att, i män af tillgång, (ill riksgäld skontoret inbetala förfallna

och hädanefter förfallande annuiteter å det för förändring och tillbygg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

nåd af elementarläroverksbyggnaden i Skara från nämnda kontor utbetalda

statslån å 40,000 kronor.

2:o.

Angående Vesterås domkyrkas lån.

Sedan 1856—1857 års Riksdag anvisat dels 45,000 rdr såsom anslag

och dels 22,500 rdr såsom lån för en större reparation af Vesterås

domkyrka, men detta statsbidrag å tillsammans 67,500 rdr befunnits för

ändamålet otillräckligt, begärde Kongl. Maj:t af 1859—1860 års Riksdag

till fortsättning af den påbörjade reparationen ett ytterligare anslag

af 28,000 rdr, afsedt till, bland annat, som ej särskildt angafs, grundens

omläggning och yttre takets lagning. Med bifall till statsutskottets

hemställan, anvisade Riksdagen det äskade beloppet till utgående från

riksgälds kontoret, för att domkyrkokommissionen tillhandahållas, med

vilkor likväl att det sålunda beviljade understödet borde återgäldas i

den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles lemnade tillgång. Lånet

utbetalades från riksgäldskontoret den 31 december 1860 emot domkyrkokommissionens

förbindelse, men har någon afbetalning derå allt

hitintills icke egt rum.

Med förmälan att domkyrkans behållning under år 1891 stigit från

11,477 kronor 93 öre vid årets början till 18,180 kronor vid dess slut,

hafva revisorerna, vid det förhållande att domkyrkan sålunda för närvarande

icke kunde anses sakna tillgångar, ansett en erinran böra göras

till domkyrkokommissionen om verkställande af någon afbetalning

å ifrågavarande lån.

I anledning häraf har Riksdagen beslutat anmoda fullmägtige i

riksgäldskontoret att hos domkyrkokommissionen i Vesterås göra erinran

om verkställande af någon afbetalning å domkyrkans i Vesterås

skuld till riksgäldskontoret.

3:o.

Angående vissa enskilda jernvägsaktiebolag, hvilka häfta i skald för

oguldna annuiteter å erhållna statslån.

I sitt vid sistlidna års lagtima riksdag afgifna utlåtande n:o 18

yttrade statsutskottet, bland annat, hurusom såväl af 1891 års stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

revisorers berättelse som af fullmägtiges i riksgäldskontoret till Riksdagen

afgifna berättelse framginge, att åtskilliga jernvägsbolag, hvilka

undfått lån från riksgäldskontoret, sedan flera år hvarken erlade ränta

eller amortering å lånen, utan allt jemt ökade sin skuld till staten. Då

Riksdagens revisorer emellertid lemnat förhållandet utan anmärkning,

hade utskottet ansett sig icke böra hos Riksdagen göra någon framställning

i ämnet, hvilket, enligt utskottets uppfattning, icke lämpligen

borde af detsamma omedelbart upptagas till behandling, men som torde

vara förtjent af uppmärksamhet vid kommande revision af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning.

Då detta utskotts uttalande vid ärendets föredragning inom kamrarne

lemnades utan anmärkning och sålunda måste anses vara af Riksdagen

godkändt, hafva revisorerna deraf funnit sig föranledda att taga

denna fråga under särskild, noggrann ompröfning.

Vid den undersökning af hithörande förhållanden, som revisorerna

i följd häraf låtit anställa, hade emellertid befunnits, att visserligen

icke så få jernvägsbolag underlåtit att å de utfästa förfallodagarne fullgöra

föreskrifna inbetalningar, men flertalet af dem hade dock sedermera,

i mån af inflytande inkomster, helt och hållet eller delvis infriat

sina förbindelser. Beträffande sådana bolag ansåge sig revisorerna,

åtminstone för närvarande, sakna anledning ifrågasätta några särskilda

åtgärder till bevarande af statens rätt. Deremot förekomme två bolag,

Vislanda—Bolmens och Lenna—Norrtelje, hvilka icke blott under en

följd af år underlåtit att inbetala föreskrifna annuiteter, utan tillika,

med eftersättande af statens rätt, användt inflytande inkomster till andra

ändamål än afbetalning å statslånen. Så hade Vislanda—Bolmens jernvägsbolag,

som allt sedan år 1886 underlåtit att erlägga någon inbetalning

å statslånet, under de sistförfluten fem åren användt tillhopa

23,786 kronor 94 öre till utvidgningar och förbättringar af jernvägen

m. m. samt derutöfver af trafiköfverskottet för år 1891 afsatt ett belopp

af 37,646 kronor 65 öre till »dispositionsfonden». Lenna—Norrtelje

jernvägsbolag åter, hvars betalningsskyldighet till riksgäldskontoret inträdde

med år 1887, hade icke erlagt någon vare sig rånte- eller

kapitalinbetalning å statslånet, men deremot under senaste femårsperioden

användt sammanlagdt 72,054 kronor 37 öre till afbetalning å

annan skuld samt 18,113 kronor 38 öre till utvidgning och förbättring

af jernvägen in. m.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hade revisorerna velat

såsom sin åsigt uttala, att gent emot dessa båda bolag från riksgälds
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

kontorets sida särskilda åtgärder borde vidtagas, på det statsverkets

rätt måtte varda behörigen tillgodosedd.

Öfver detta revisorernas uttalande hafva styrelserna för Vislanda—

Bolmens och Lenna—Norrtelje jernvägsaktiebolag afgifvit förklaringar,

som i hufvudsak bekräfta rigtigheten af de utaf revisorerna anmärkta

sakförhållanden.

Lika med revisorerna anser Riksdagen det icke vara i sin ordning,

att jernvägsaktiebolag, som undfått lån af staten, i stället för att med

trafiköfverskottet för året verkställa inbetalning till riksgäldskontoret,

utan medgifvande och med åsidosättande af den rätt, hvilken tillkommer

staten såsom främste fordringsegare, använder inflytande inkomster,

ofta till höga belopp, till bestridande af andra utgifter än sådana, som

äro nödvändiga för jernvägsdriftens uppehållande, dessa utgifter må

nu, såsom fallet synes vara med Vislanda—Bolmens jernvägsaktiebolag,

komma att medföra höjning i jernvägens nettoafkastning och sålunda

öka bolagets framtida förmåga att fullgöra sina förbindelser eller bestå

i afbetalningar å skuld, som bolaget ådragit sig till annan än staten.

Sedan emellertid Kongl. Maj:t, i anledning af ett utaf 1891 års Riksdag

gjordt uttalande, under den 22 oktober sistlidna år utfärdat instruktion

för de af Kongl. Maj:t förordnade ledamöter i styrelserna för med statslån

understödda jernvägsaktiebolag, hvilken instruktion torde komma

att väl fylla sin bestämmelse, hyser Riksdagen den vissa förväntan, att

ett tillvägagående, sådant som det af ofvan nämnda båda jernvägsbolag

tillämpade, hädanefter icke skall kunna ifrågasättas utan att statens

ombud i styrelsen deremot afgifver sin protest och, om detsamma

ändock beslutes, anmäler förhållandet hos Kongl. Maj:t. På sätt i jemförliga

fall hittills egt rum, lärer Kongl. Maj:t icke underlåta att gifva

fullmägtige i riksgäldskontoret del af dylik skedd anmälan, hvarefter

det ankommer på fullmägtige att vidtaga de åtgärder, som i hvarje

fall bäst kunna skydda och befrämja riksgäldskontorets rätt, säkerhet

och förmån.

Med hänsyn härtill har Riksdagen icke ansett för närvarande erforderligt

att föreskrifva undantagsåtgärder mot ifrågavarande två jernvägsaktiebolag.

Deremot har Riksdagen beslutit ett tillägg till § 55 af

gällande reglemente för riksgäldskontoret, afsedt att, med anledning

af omförmälda instruktion, förtydliga och komplettera reglementets

föreskrifter.

Stockholm den 28 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.