Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om undersökning och förslag, åsyftande ett bättre ordnande af förhållandet mellan lappar och jordegare i vissa trakter nedanför lappmarksgränsen.

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:86, Skrifvelse till Konungen, om undersökning och förslag, åsyftande ett bättre ordnande af förhållandet mellan lappar och jordegare i vissa trakter nedanför lappmarksgränsen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

5

N:o 86.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 maj 1893.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om undersökning och förslag,

åsyftande ett bättre ordnande af förhållandet mellan lappar

och jordegare i vissa trakter nedanför lappmarksgränsen.

(l:a Kammarens tillf, utskotta [n:o 1] utlåt. n:o 10.)

(2:a » d d [n:o 2] d n:o 13.)

Till Konungen.

Uti lagen angående de svenske lapparnes rätt till renbete i Sverige

den 4 juni 1886, § 1, stadgas, att lapparne äro berättigade att,

under iakttagande af de i nämnda lag meddelade föreskrifter, uppehålla

sig med sina renar icke allenast inom Norrbottens och Vesterbottens

läns lappmarker och å de för dem inom Jemtlands län afsätta

land, utan äfven å de trakter i öfrigt, hvilka de efter gammal sedvana

intill lagens utfärdande besökt, och att der betjena sig af land och

vatten till underhåll för sig och sina renar. På enskildes egor, belägna

utom Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker eller inom de delar

af dessa lappmarker, som vid redan förrättad eller framdeles skeende

afvittring förklarats tjenliga för odling, må dock lapparne utan

vederbörande jordegares eller brukares samtycke uppehålla sig en
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

däst under oktober—april månader, der ej sådana egor vid afvittringen

bibehållits jemväl såsom renbetesland eller ovanliga väderleksförhållanden

utgöra hinder för flyttningen. Föreskrifter angående renmärken,

hvarigenom lapps renar skola kunna från annans åtskiljas, hafva lemnats

i en särskild, jemväl under den 4 juni 1886 utfärdad lag.

I en vid innevarande Riksdag väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om undersökning och utredning

rörande de missförhållanden, som skulle förefinnas mellan lapparne och

jordegarne i de trakter nedanför lappmarksgränsen, der lapparne ega

att uppehålla sig under vintermånaderna, samt om framläggande för

Riksdagen af förslag till de åtgöranden, som kunde erfordras till ett

bättre ordnande af förhållandet derstädes mellan jordegare, å ena, samt

lappar och renegare, å andra sidan.

_I motionen har hufvudsakligen anförts, att den skada, lapparnes

flyttningar åstadkommit före utfärdandet af lagen om de svenske lapparnes

rätt till renbete i Sverige den 4 juni 1886, varit jemförelsevis

ringa, och att högst sällan renar qvarlemnats vid återflyttningen från

nedre landet, men att detta förändrat sig efter lagens utfärdande, i ty

att den lagstadgade rätten för lapparne att för renbete uppehålla sig i

de trakter, som de efter gammal sedvana hade besökt, syntes i deras

uppfattning utsträcka sig ej blott till vintermånaderna, utan till hela

året, hvarför de under senaste åren vid återflyttningen till lappmarken

i nedre landet qvarlemnat ett icke ringa antal renar helt och hållet

utan vård, och då inga vanliga stängsel hindrade renkreaturen, så utöfvade

dessa stor skada dels å ängar, dels å rågåkrar och lindor, samt

uppväckte stort missnöje hos den bofasta befolkningen. Mot denna

ölversvämning af renar stode den bofasta befolkningen så godt som

rådlös, ty då renarne ej kunde såsom tama djur fångas och deras märken

undersökas, vore det så godt som omöjligt att bevisa, hvilken renegares

djur förorsakat skadan, och äfven om bevisning kunde åstadkommas,

skulle i de flesta fall de sakfälde, som ofta endast voro vårdare

af andras egendom, sakna tillgång till skadans ersättande.

Till följd af denna lapparnes stegrade försumlighet i vården om

sina renar hade en annan förut mer sällsynt lagöfverträdelse uppkommit,

i det att brotten mot 17 § i renbeteslagen ökats, i hvilken paragraf

bland annat stadgas straff för den, som olofligen fäller eller misshandlar

lapparnes renar eller fördrifver eller ofredar dem på tillåtna

uppehållsställen. Antalet af de renar, som olofligen dödades, vore icke

ringa. Ehuru lapparne i icke obetydlig grad lede af dessa missförhål
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

landeri, kunde dock ifrågasättas, om icke den skada, som den bofasta

befolkningen lede, och den demoralisation, hvilken möjligen genom otydliga

eller ofullständiga lagbestämmelser uppkomme, vore än svårare.

För afhjelpande af nämnda missförhållanden borde lapparne strängare

tillhållas att under våren, medan det lättast läte sig göra, medtaga renarne

från kustlandet till lappmarken, hvilket ändamål kunde vinnas

antingen derigenom, att nedre delen af landet t. ex. kommunvis delades

i vissa beteskretsar, inom hvilka lapparne gemensamt ålades ansvara

för den skada, hvilken under sommaren vållades af renar, som

qvarlemnats inom området, eller ock genom föreskrift derom, att alla

renar, hvilka under sommaren qvarlemnades i nedre landet, skulle under

vederbörlig kontroll för egarens räkning dödas.

Enligt hvad Riksdagen erfarit, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län till Eders Kongl. Maj:t inkommit med

förslag till lag angående de till nämnda län hörande lappars rätt till

renbete, och lärer Eders Kongl. Maj:t den 11 sistlidne februari anbefalt

dess bemälde befallningshafvande att, sedan inom de socknar af

länet, som af samma lagförslag hufvudsakligen beröras, såväl den bofasta

befolkningen som lappbefolkningen lemnats tillfälle att deröfver

sig yttra, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med de vid sammanträdena

förda protokoll samt vederbörande kyrkoherdars och kronobetjenings

yttranden och dervid jemväl afgifva det underdåniga utlåtande, hvartill

förenämnda yttranden kunna föranleda. Förhållandet mellan lapparne

och de bofaste kommer således i vissa delar att, efter en omfattande

utredning, varda föremål för Eders Kongl. Maj:ts förnyade pröfning,

och det synes då önskligt, att denna pröfning samtidigt kommer att

omfatta alla de anledningar till missförhållanden och tvistigheter, som

förefinnas mellan lapparne och de bofaste. Utan att ingå i en närmare

granskning, vare sig af befogenheten utaf de anmärkningar, som, på

sätt ofvan förmäles, förekommit mot de den 4 juni 1886 utfärdade lagar

dels angående de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige och dels

angående renmärken, eller utaf ändamålsenligheten af de förslag, hvilka

framställe i syfte af missförhållandenas afhjelpande, får Riksdagen, som

anser de anförda anmärkningarna utgöra ett uttryck för ett inom vissa

delar af de nordligaste länen rådande missnöje med nuvarande förhållanden

mellan lapparne och de bofaste, fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

å hvad, på sätt ofvan blifvit angifvet, i detta ärende hos

Riksdagen förekommit och anhålla, det Eders Kongl. Maj:ts täcktes låta

anställa undersökning om de missförhållanden, som förefinnas mellan

lappar och jordegare å de trakter nedanför lappmarksgränsen, der lap
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

parne ega att uppehålla sig under vintermånaderna, samt för Riksdagen

framlägga förslag till de åtgärder, som pröfvas erforderliga till undanrödjande

af nämnda missförhållanden.

Stockholm den 2 maj 1892.

Med undersåtlig vördnad.

N:o 87.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 maj 1893.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändring i §§ 13 och

17 af lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

(Sammansätta Banko- och Lagutskottets utlåtande n:o 3).

Till Konungen.

I en till Riksdagen aflåten proposition har Eders Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för sin del besluta, att §§ 13 och 17 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873, sistnämnda paragraf sådan den lyder

enligt kongl. kungörelsen den 17 mars 1876, skola erhålla följande

förändrade lydelse:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.