Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 90

1893-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1893:90, Riksdagens Skrifvelse N:o 90

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

3

N:o 90.

»

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 maj 1893.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse Ull Konungen om åtgärder till motverkande af

osedlighet.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts U:0 2 utlåtande n:o 4.)

(Andra » » » » 2 » » 22.)

Till Konungen.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion har uttalats önskvärdheten

deraf, att särskilda åtgärder från statens sida vidtoges, för att kraftigare

än nu sker hindra det under olika former offentliga framträdandet

af lockelser till osedlighet, samt att derefter toges i öfvervägande, huruvida

icke den allmänna sedliga uppfattningen inom samhället skulle kunna

höjas genom ändring af och tillägg till gällande lagar och förordningar,

som afse förekommande af osedlighet.

Såsom skäl för detta uttalande har hänvisats till flerehanda betänkliga

företeelser inom samhällslifvet, sådant detsamma i olika rigtningar

utvecklat sig, hvilka skulle otvetydigt angifva en stegrad förslappning af

den moraliska känslan inom alla samhällsklasser. I det nu använda språk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

bruket att beteckna vissa svårare förbrytelser med uttrycken »oregelbundenheter»,

»oegentligheter» m. m. kunde man spåra en benägenhet att icke

vilja stämpla en brottslig handling med dess rätta namn, och vanan vid

ständigt förekommande afvikelser verkade i fråga om dem bland äfven

de bästa samhällselementen en likgiltighet, deruti största faran förelåge.

Ty i en sjunkande sedlighet vore det som orsakerna måste sökas till en

mängd af de brott, hvilka uppröra samhället likasom ock till en stor del

af det armod, det förfall, som för samhället utgör en så tryckande börda.

Det måste derför vara af tvingande nödvändighet, att samhället med ökad

energi inskrede emot hvarje sådan verksamhet, som visade sig gå ut på

sedlighetens undergräfvande, medlen för denna verksamhets farliga sträfvanden

må nu vara litteraturen, scenen, varietén, det vanliga kafélifvet,

de obscena bilderna, prostitutionen eller bordellnäringen. Visserligen skulle

verklig bot mot detta onda endast kunna vinnas på moralisk väg, derigenom

att den sedliga opinionen reste sig och kraftigt sökte motarbeta

detsamma, såsom redan skett i Tyskland, Frankrike, Belgien, Schweiz,

Ryssland, Danmark, Finland och Norge, i hvilket sistnämnda land stortinget

beviljat anslag för bearbetning af sagda opinion. Men om än sedelagen

och den borgerliga lagen ej kunde så helt sammanfalla, att etiska

förbrytelser alltid borde underkastas borgerliga straff, vore det dock visst,

att lagen kunde sättas upp såsom värn mot eggelse till osedlighet, och

att den, såsom af nykterhetskampens historia framginge, kunde vara af

största betydelse för utvecklingen af en moralisk opinion. Icke i något

fall finge lagen vara sådan, att den genom upprätthållandet af en origtig

uppfattning rent af motverkade det moraliskt rätta. Ett sådant förhållande

skulle, enligt motionärens åsigt, ega rum med hänsyn till vissa af

honom anmärkta punkter uti strafflagens 18 kap., deruti vår sedlighetslagstiftning

hufvudsakligen förekomme; och då han funne nämnda lagstadganden

behöfva närmare förtydliganden och tillägg för att lämpa sig

efter nutidens rättsuppfattning samt täcka förbrytelserna i den form, de

nu antagit, ansåge han dessa lagstadganden likasom andra i sammanhang

dermed stående lagar och förordningar böra undergå omarbetning.

Det torde icke kunna bestridas, att det sedliga tillståndet inom samhället

för närvarande icke är sådant det borde vara, och att det fläckas

af många brister.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

Någon verklig bot mot dessa sedliga skador torde dock i flere fall

icke kunna vinnas på annan väg än religionens och moralens, likasom

det heller icke kan vara lämpligt eller ens möjligt att införa hvarje etisk

förbrytelse under den borgerliga strafflagstiftningen. Sedlighet och osedlighet

äro i sig inre förhållanden, hvilka blott i sina yttringar varda för

andra förnimbara; och skiftningarna i dessa yttringar äro ofta af den art,

att de undandraga sig hvarje möjlighet af bevisning och dermed jemväl

hvarje objektiv pröfning.

Men om ock vissa yttringar af osedlighet sålunda icke äro för lagskipningen

åtkomliga, samt andra icke, förr än en bestämd sedlig uppfattning

mer allmänt påverkat samhällssederna, kunna med någon verklig

framgång af åklagaremagten angripas, finnas dock tydligen ännu andra,

hvilka både kunna och höra af lagstiftningen och myndigheterna på det

allvarligaste bemötas. Att i fråga om detta slag den allmänna meningen

är redo att med dem samverka, torde kunna med bestämdhet slutas af

de uttalanden, som på sista tiden å olika håll i sedlighetsfrågan förekommit.

Man tyckes, efter dem att döma, vara fullt medveten om det

nödvändiga uti att stäfja och tillbakavisa åtskilliga i ord och bild djerft

framträdande osedlighetsyttringar likasom ock den lastbarhet, hvilken i

otukt eller i ocker dermed söker sitt näringsmedel.

Beträffande ofvannäinnda slag af litteratur, som tydligen icke har

annat syfte än att väcka och egga de sinliga drifterna, ehuru den för

olika alster väljer olika form, har Riksdagen inhemta!, att under de fem

sista åren på befallning af justitiekanslersembetet elfva åtal anstalts mot

dylika alsters ansvarige utgifvare. Af dessa åtal hafva åtta slutat med den

åtalades fällande; i de tre öfriga fallen har åtalet ogillats. Det vill häraf

synas, som om nu gällande lagstiftning lernnar utväg till utöfvande af

den allvarliga räfst, som oaflåtligen borde rigtas mot ifrågavarande skriftställeri.

Men Riksdagen har icke kunnat undgå att uppmärksamma,

hurusom, sedan ett af de ofvannäinnda åtalen anstälts år 1888, ett år

1889 och nio under månaderna januari—maj år 1890 emot lika många

under sagda tid utkommande häften af en groft osedlig skrift, derefter

blott ett ännu icke afgjordt åtal af ifrågavarande slag förekommit.

Förklaringsgrunden härtill kan möjligen vara att finna antingen deruti,

att någon osedlig litteratur blott ytterst sparsamt utgifves — ett antagande,

som måhända är nog vanskligt — eller ock deruti, att man pa

ett eller annat sätt vetat att undgå vederbörande myndigheters uppmärksamhet.

Då Riksdagen saknar tillfälle att bilda sig något bestämdt om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

döme om verkliga anledningen till förhållandet, men det måste vara af

stor vigt att erhålla tillförlitlig upplysning derom, anser Riksdagen sig

böra uttala den förhoppning, att härför nödig utredning må i möjlig mån

varda åstadkommen.

I fråga om utspridande af för tukt och sedlighet sårande bilder lära

under senaste fem åren blott tvenne åtal i hufvudstaden anhängiggjorts,

det ena den 14 december 1892 och det andra den 8 sistlidne februari,

med påföljd att i båda fallen den åtalade bötfälts. Då anledning finnes

att antaga, att dylika bilder blifvit spridda i stort antal, kan den ringa

åtalssiffran icke undgå att väcka förvåning. Det torde emellertid blott

vara en mening om önskvärdheten deraf, att brott af sistnämnda slag

oftare, än nu sker, måtte ställas under åtal samt att, derest orsaken dertill,

att dylika åtal mera sällan förekomma befinnes vara ofullständighet

i gällande lagstiftning, denna måtte undergå sådan ändring, hvarigenom

laglig tukt med större energi än hittills må kunna upprätthållas.

I betraktande af det öppna sätt, hvarpå dessa osedliga alster utbjudas,

har Riksdagen icke kunnat underlåta att finna, det eu brist i lagstiftningen

i detta afseende yppar sig. Med allt skäl måste anmärkas, hurusom strafflagens

förbud mot utspridande af osedliga skrifter, teckningar, målningar

eller bilder nödvändigtvis bör fullständigas genom förbud jemväl mot

dylika alsters utbjudande eller deras hållande till salu. Såsom stöd för

denna mening tillåter sig Riksdagen hänvisa till 1881 års förordning

mot lotteriinrättningar, deruti jemväl förbjudes att för egen eller annans

räkning utbjuda eller afyttra lott eller annat bevis om rätt till delaktighet

i dylikt inom eller utom riket anordnadt företag eller att kungöra försäljning

af sådant bevis. Samma grundsats, som sålunda i denna del af

samhällets sedlighetslagstiftning blifvit erkänd och anlitad, torde med lika

mycket skäl böra följas i här ifrågavarande del deraf.

Hvad angår nödvändigheten att skärpa lagbestämmelserna mot den

osedlighet, som beröres i 11 § af 18 kap. strafflagen och hvars utveckling,

om än smygande och mindre lätt bemärkt, dock för samhället innebär

långt ifrån ringa fara, synes detta lagrums nuvarande ordalydelse

hafva omöjliggjort dess användning, ty under de 28 år, 1864 års strafflag

varit gällande, lärer straff på grund af nämnda § blott några få gånger

ådömts, ehuru de näringsvägar, som deruti förbjudas, oaflåtligen brukats.

Anledningen härtill uppgifves hufvudsakligen vara att söka i den

term, med hvilken man sökt träffa bordellväsendet. Skall någon mening

finnas med det straffhot, lagen här stadgar, synes dock Riksdagen otve
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 90.

tydigt, att lagrummets ordalydelse måste rättas efter de förhållanden,

under hvilka de förbjudna näringarna numera uppträda, och först derigenom

torde åklagaremagten känna sig uppfordrad att tillvinna lagbestämmelsen

vederbörligt afseende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,, får Riksdagen anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes taga. i öfvervägande, huruvida icke de lagbestämmelser,

som afse förekommande af osedlighet eller lockelser dertill,

må kunna göras mera verksamma genom att fullständigas och i öfrigt

mera lämpas efter nu rådande förhållanden, särskild! med afseende å tillsynen

öfver dessa bestämmelsers efterlefnad, samt derefter vidtaga de åtgärder

häraf kunna föranledas.

Stockholm den 5 maj 1893.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.