Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vilkor en för försäljning af bränvin.

1894-05-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:110, Skrifvelse till Konungen, angående vilkor en för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

j , 1 ‘in fiviild mm .<!

./iiit - ;i - ; ‘**''»1 i i

iofj ''I1'' Ut.v !.(: — r>iif7ii /ht--.-"

''■''t.‘ !!•..< i i; i * 11 rtjiTi > •!< ■■■■■■’• ''■ |

Smist -liv ■ ; :■•! 1

:•! ;:«> 1>i? tiu

■T)*: liiniin/ui ’i

N:o 110. .,

f-t! K { {i;;i i ■ il if• ;»i«* V>* >5 •! > tT''

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vilkor en för försäljning

af bränvin.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 15.)

Till Konungen.

Efter verkstäld granskning af gällande bestämmelser angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade

spirituösa drycker får Riksdagen härmed för Eders Kongl. Maj:t anmäla

de beslut, hvartill samma granskning gifvit anledning.

I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, huru som lagstiftningen

till förmån för inskränkning i handeln med spirituösa drycker

på ett förderfligt sätt kringginges derigenom att bränvinsförsäljarne

genom resande agenter droge omkring i landet från by till by och

frestade folket att låta anteckna sig för större eller mindre qvantiteter

spirituösa samt såmedelst ersatte de indragna försäljningsställena.

Då — så länge den i art. 17 i den mellan de förenade rikena

Sverige-Norge samt Frankrike gällande handelstraktat intagna bestämmelse

derom, att franska handelsresande, som för franska handelshus

färdas inom de förenade rikena, skola ega upptaga beställningar med

eller utan prof, är gällande — de franska handelsresandena ej kunna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

betagas rätten att i Sverige genom reseombud upptaga beställningar

på bränvin, torde, för att de anmärkta missförhållandena — hvilka

visserligen äro af den beskaffenhet, att åtgärder till deras undanrödjande

äro af behofvet. påkallade — skola kunna på ett fullt effektivt sätt och

på samma gång utan åsidosättande af de svenska försäljarnes rätt afhjelpas,

blifva erforderligt, att viss ändring i art. 17 i franska handelstraktaten

först vidtages; och anser Riksdagen, att lämpligaste åtgärden

för ernående af det åsyftade målet vore, om den enligt nämnda art.

franska handelsresande medgifna rättighet att upptaga beställningar

blefve, hvad Sverige angår beträffande bränvin och andra brända eller

distillerade spirituösa drycker, inskränkt derhän, att sådana beställningar

icke finge upptagas hos andra än innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter,

så vida icke qvantiteten uppginge minst till det enligt gällande

bränvinsförsäljningsförordning vid partihandel tillåtna minsta försäljningsbelopp

eller 250 liter. Riksdagen håller ock före, att underhandlingar

i sådant syfte med Frankrike skulle så mycket lättare leda

till afsedt resultat, som spritvaruhandeln på Sverige torde för Frankrike

hafva sin hufvudsakliga betydelse genom de affärer, franska handelshus

ingå med svenska bränvinsförsäljare, men de affärer af ifrågavarande

slag deremot, hvilka de franska spritvaruhandlarne afsluta direkt med

den konsumerande allmänheten, torde vara af jemförelsevis ringa omfattning.

Riksdagen anser sig här jemväl böra framhålla, att bestämmelser,

i viss mån motsvarande de af Riksdagen ofvan förordade, redan förefinnas

i vårt grannland Norge. I en lag af den 8 augusti 1842, hvilken

lag ännu lärer ega gällande kraft, stadgas nemligen följande:

»Omreisende Handelsmmnd eller Handelsbetjente, vare sig indenlandske

eller udenlandske, maa ikke modtage Bestilliuger paa udenrigske

Varer uden i Rigets Kjöbstaeder og heller ikke der i mindre Partier

end efter denne Lovs 21 §, med mindre Bestilliuger gjöres af en paa

Stedet handelsberettiget.»

På grund af hvad anfördt blifvit får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t med Frankrike inleda underhandlingar i syfte,

att den enligt art. 17 i gällande handelstraktat mellan de förenade

rikena och Frankrike franska handelsresande medgifna rättighet att

upptaga beställningar måtte, hvad Sverige angår beträffande bränvin

och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, inskränkas derhän,

att sådana beställningar icke få upptagas hos andra än innehafvare

af bränvinsförsäljningsrättigheter, så vida icke qvantiteten uppgår till

minst 250 liter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

Af den utaf chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

för tillverkningsåren 1890—1891 och 1891—1892 afgifna berättelse

framgår, att åtskilliga anmärkningar förekommit mot det sätt,

hvarpå några af de enligt § 9 mom. 2 i bränvinsförsäljningsförordningen

bildade bränvinsförsäljningsbolag utöfvat sin verksamhet. Om än för

afhjelpande af flera af de sålunda anmärkta missförhållandena nu gällande

bestämmelser i ämnet torde, derest desamma allenast behörigen

iakttagas, vara till fyllest, synas dock vissa af de påpekade missförhållandena

ådagalägga behofvet af ändringars vidtagande i den rörande

ifrågavarande bolag gällande lagstiftning.

I främsta rummet synes det Riksdagen nödigt, att af bränvinsförsäljningsförordningen

med erforderlig tydlighet framgår, att dessa

bolags ändamål icke är att förskaffa delegarne vinst eller att städerna

derigenom skola tillskyndas förökade inkomster, utan endast att sätta

städerna i tillfälle att i sedlighetens intresse ordna bränvinsförsäljningen,

samt att i följd häraf den af några bland ifrågavarande bolag vidtagna

åtgärden att å andra orter, än der de utöfva sina försäljningsrättigheter,

genom kringresande agenter upptaga beställningar å bränvin, för framtiden

förbjudes.

Derjemte synes böra tagas under ompröfning, huru vida icke en

sådan anordning lämpligen kunde vidtagas, att ifrågavarande försäljningsbolag

blefve aktiebolag. Genom en dylik anordning och då enligt

gällande förordning angående aktiebolag stadfästelse å sådant bolags

ordning skall sökas hos Eders Kongl. Maj:t, som dervid eger pröfva

bolagsordningens öfverensstämmelse med nämnda förordning samt huru

vida derutöfver med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets

rörelse särskilda bestämmelser må erfordras, skulle må hända vinnas

ökad garanti, att lämpliga och för samtliga dessa bolag mera likformiga

stadganden komme att i de särskilda bolagsordningarne intagas, och

framför allt skulle härigenom en ökad kontroll å bolagen ernås. Då

Eders Kongl. Maj:t väl i allmänhet uti ärenden af ifrågavarande slag

komme att infordra vederbörande ortsmyndigheters utlåtande, torde

äfven de å olika orter förekommande olika förhållanden vid pröfning

af bolagsordningarne komma att vinna behörigt beaktande. Frånsedt

emellertid frågan om hvilken bolagsform härutinnan må finnas vara den

för ändamålet mest lämpliga, synes det dock Riksdagen vara af största

vigt att för hvarje fall i bolagsordningarne inflyta bestämmelser derom,

att dels bolagsdelegarnes antal skall vara så stort, att förefintliga stadganden

angående styrelse, revision och bolagsstämma blifva fullt effektiva

och bolagets verksamhet må kunna anses uppbäras af ett allmän
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 110. 23

nare sedligt intresse inom kommunen, dels delegarne skola utgöras

företrädesvis af personer, hvilka äro bosatta inom den kommun, der

bolaget bar sin verksamhet, dels ock åt ifrågavarande bolags förvaltning

gifves erforderlig offentlighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med anledning af

en inom Riksdagen väckt motion får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t lata utreda, huru vida icke sådana ändringar i gällande

lagstiftning angående öfverlåtelse af bränvinsförsäljningsrättigheter,

hvarom stadgas i § 9 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen,

lämpligen må kunna vidtagas, att det med dylik öfverlåtelse afsedda

sedliga ändamål må kunna i högre grad än hittills ernås, samt derefter

för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i lagstiftningen, hvartill

utredningen kan föranleda.

§ 34 i bränvinsförsäljningsförordningen har följande lydelse:

;; : ii; i ''! :;:l , , .: i .1 -■ ;[«•: V : t, .i.S-ii''.:

§ 34.

Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin, som

blifvit vid utskänkning utborgadt.

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre

belopp än tjugu liter utborgadt.

I syfte att än ytterligare inskränka kredithaudeln med bränvin,

på hvilken handels skadliga verkningar Riksdagens uppmärksamhet

blifvit fäst, har Riksdagen med anledning af en derom väckt motion

besluti t, att ofvanintagna § 34 skall erhålla följande förändrade lydelse:

§ 34.

1. Ej vare någon---utborgadt,

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre

belopp än femtio liter utborgadt.

§ 31 i bränvinsförsäljningsförordningen är af följande lydelse:

§ 31.

I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfven
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Riksdagens Skrifvelse N:o 110.

som vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.

I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, huru som missförhållanden

uppstått derigenom, att vid handel med lappbefolkningen

traktering med l-usdrycker ofta eger rum. I syfte att motverka de

sålunda påpekade missförhållandena har Riksdagen beslutit, att förutnämnda

§ 31 skall erhålla följande förändrade lydelse:

§ 31.

I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, vid

auktioner äfvensom vid handel med lappbefolkningen vare bränvinsutdelning

äfven utan betalning förbjuden.

Med anmälan af ofvannämnda, utaf Riksdagen beslutade förändringar

i gällande bränvinsförsäljningsförordning, får Riksdagen anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t med godkännande åf desamma låta dem

till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 9 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.