Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen om utredning rörande bolags förvärf af jordegendomar i vissa delar af landet m. m.

1894-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:119, Skrifvelse till Konungen om utredning rörande bolags förvärf af jordegendomar i vissa delar af landet m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

11

N:o 119.

% ‘ v

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen om utredning rörande bolags

förvärf af jordegendomar i vissa delar af landet m. m.

(Första kamarens tillf, utskotts (n:o 3) uti. n:o 7)

(Andra — — — (n:o 3) — n:o 17)

*

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har erinrats derom, att hos

senare årens Riksdagar vid flera tillfällen uttalats önskvärdheten af att

tillfälle underlättas för vårt lands arbetarebefolkning att förvärfva jordegendom.

Eu komité för afgifvande af utredning och förslag rörande

denna fråga hade äfven varit af Eders Kongl. Maj:t tillsatt. Hur berättigadt

och betydelsefullt detta önskningsmål än vore, ansåge motionären

dock en annan dermed nära förbunden fråga i ännu högre grad

vara förtjent af allvarlig uppmärksamhet, den nemligen att söka förekomma,

att icke den redan befintliga sjelfegande jordbrukarebefolkningeu

i en del af våra provinser allt mer undantränges för att ersättas af

osjelfständiga bolagsunderlydande. Alla de beaktansvärda skäl, som

talade för det förstämnda syftemålet, egdo i ännu högre grad betydelse

för det senare liksom det äfven osökt framginge af det förhållande,

hvari dessa frågor stode till hvarandra, att den senares lösning borde

föregå den förras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

Icke blott skogbärande mark, utan äfven hela egendomar i landets

nordligare provinser inköptes i stor utsträckning åt de stora sågverksbolagen.

I följd häraf egde en fortgående förminskning åt de sjelfegande

jordbrukarnes antal rum, och det funnes ingen anledning att

förvänta, att dessa jordköp skulle upphöra, förr än i flera vidsträckta

delar af vårt land all jord öfvergått till bolagsegendom.

Det vore icke nödigt att närmare framhålla, af hvilken betydelse

för Vårt folk det skulle vara, om den nu sjelfegande allmogen i vidsträckta

delar af vårt land skulle nedsjunka till den osäkra och osjelfständiga

ställningen af bolagsunderlydande, ty det skadliga inflytandet

åt dylikt förhållande i sedligt, rättsligt, politiskt och ekonomiskt hänseende

läge i öppen dag. *

Visserligen vårdade numera åtminstone några större bolag sin

skog väl, men någon uppodling af de vidsträckta, härför tjenliga

marker, som norra Sveriges skogor omslöte, vore knappast förenlig

med bolagens intressen och kunde derför förväntas endast undantagsvis

komma till stånd.

Det vore vidare otvifvelaktigt, att genom bolagsinstitutionen

möjliggjorts en ekonomisk utveckling, som icke hos oss på annat sätt

kunnat komma till stånd. Men redan deraf, att dessa korporationer

egde en kraft, som vore ojemförligt större än de enskilda personernas,

framginge sjelfkärt, att de under vissa förhållanden gent emot dessa

kunde komma att verka förtryckande.

De sorgliga förhållanden för norra Sverige, som i följd af bolagens

obegränsade jordförvärf redan inträdt och för hvarje år mer

förvärrats och som så allvarsamt syntes hota dess framtida utveckling,

hade äfven beaktats af såväl Vest,erbottens läns landsting som af hushållningssällskapens

ombud vid deras möte under år 1893.

Det vore emellertid först sedan ett tillräckligt och tillförlitligt

statistiskt material blifvit insamladt och förelagdt Riksdagen, som den

kunde sättas i tillfälle att öfverskåda och till sin fulla betydelse uppskatta

den föreliggande frågan, liksom äfven att med full insigt bedöma

de åtgärder, som för dess lösning kunde finnas bäst afvägda.

För att gifva en bild af huru ofvan berörda förhållanden utvecklat

sig samt visa till hvad omfattning hemman öfvergått i bolagens ego,

anser Riksdagen sig böra hänvisa till de såväl vid 1892 års lagtima

riksdag som vid denna riksdag utarbetade sammandrag af vederbörande

Konungens befallningshafvandes femårsberättelse!'', i hvad de

angå förevarande ämne.

Af dessa berättelser framgår tydligt, att bolags förvärf af jord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

bruksfastigheter i stor omfattning egt och fortfarande eger rum åtminstone

i Kopparbergs län och de norrländska länen. Härvid skulle

visserligen kunna invändas, att dylikt förvärf icke vore af synnerlig

betydenhet, då taxeringsvärdet å samtliga i dessa provinser belägna,

bolag tillhöriga jordbruksegendomar år 1890 uppgick allenast till 19

procent af hela jordbrukstaxeringsvärdet. i Gestrikland och 14 procent

i de öfriga landskapen, men å andra sidan torde böra erinras om det

förhållande, att de hemman, som i nämnda orter öfvergått i bolags

eg o, i sjelfva verket icke ligga spridda öfver hela länen, utan äro belägna

hufvudsakligast, för att icke säga uteslutande, inom dessas

skogstrakter, hvadan det i viss mån blir vilseledande att jemföra

taxeringsvärdet å dessa hemman med taxeringsvärdet å länens samtliga

jordbruksfastigheter. En rigtigare uppfattning om jordegendomens

fördelning i dessa trakter torde erhållas genom en jemförelse mellan

det sammanlagda taxeringsvärdet och mantalet å alla inom nämnda

trakter belägna hemman å ena sidan samt, å andra sidan, enahanda

värde och skattetal för de af bolagen innehafda jordbruksfastigheter.

En dylik jemförelse lärer komma att visa ett långt mera oroande

resultat med hänsyn till den sjelfegande jordbrukareklassens aftagande

och tillväxten af arrendatorer eller bolagsunderlydande med ännu

osäkrare ställning, och i händelse detta skulle vid en statistisk utredning

befinnas vara det verkliga förhållandet, torde såsom en dess

innebörd böra framhållas, förutom de faror i socialt och politiskt hänseende,

hvarom ofvan nämnts, jemväl, att ganska stora delar af de

norrländska skogsbygderna, ehuru försedda med många tillfällen till

odling och ett åtminstone någorlunda lönande jordbruk, genom denna

fastigheternas fördelning allt framgent torde förblifva ouppodlade och

föga befolkade.

Enär förevarande fråga är af största betydelse ej blott för de

norra länen och särskildt för deras skogstrakter, utan ock för hela

vårt fädernesland, anser Riksdagen fullgiltiga skäl tala för åstadkommande

af eu utredning i det syfte, att Eders Kongl. Maj:t må

blifva i tillfälle att föreslå de åtgärder, som för bibehållande af en

sjelfegande jordbrukarebefolkning uti ifrågavarande trakter kunna anses

af förhållandena påkallade.

En ytterligare orsak att allvarligt behjerta de framstälda öuskningsmålen

har Riksdagen jemväl funnit deri, att flertalet af de ifrågavarande

länens representanter i Andra Kammaren undertecknat ofvanberörda

motion, hvarigenom densamma torde kunna anses innefatta

ett uttryck för dessa trakters önskningar och behof.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

Då emellertid de för frågans lösning bäst afvägda åtgärder med

full insigt kunna bedömas först sedan tillräckligt statistiskt material

insamlats, får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t ville låta

infordra och för Riksdagen framlägga uppgift på den jordbruksfastighet,

som af bolag eges i de delar af vårt land, der skogsafverkning i

mer betydande utsträckning förekommer, äfvensom statistiska uppgifter,

utvisande tillväxten af denna bolagsegendom och den sjelfegande

jordbrukareklassens deraf orsakade förminskning; samt att

Eders Kongl. Maj:t ville, för så vidt de inhemtade upplysningarna

sådant föranleda, för Riksdagen föreslå de åtgärder, som för bibehållande

af en sjelfegande jordbrukarebefolkning i samma trakter

kunna anses af förhållandena påkallade.

Stockholm den 11 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.