Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående upphäfvande af cirkuläret den 14 juni 1820 om förhud mot skådespels uppförande å vissa dagar.

1894-05-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:130, Skrifvelse till Konungen, angående upphäfvande af cirkuläret den 14 juni 1820 om förhud mot skådespels uppförande å vissa dagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

1

iV:o /SO.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1894.

— — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående upphäfvande af

cirkuläret den 14 juni 1820 om förhud mot skådespels

uppförande å vissa dagar.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande u:o 2.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (i.:ö 4) utlåtanden n:is 6 och 27.)

Till K onungen.

I cirkuläret af den 14 juni 1820 till samtlige Eders Kongl. Mairts

befallningshafvande och konsistorierna stadgas, »att då, i afseende''på

långfredagen, påskaftonen och paskdagen skadespel på dessa dagar

icke uppfördes eller borde uppföras, detsamma dädanefter jemväl komme

att gälla för juldagen och julaftonen, pingstdagen och pingstaftonen

samt alla bönedagar och dagar före desamme».

Hos Riksdagen har i väckt motion blifvit föreslaget, det Riksdagen

måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att nämnda cirkulär må

förklaras icke vidare skola vara gällande, till grund för hvilket förslå»- anförts, hurusom under en lång följd af år detta cirkulär på de flesta

ställen i landet icke tillämpats. Der åter tillämpning ifrågakomma,

hade detta oblidt upptagits af en ganska talrik allmänhet samt såväl i

pressen som eljest förebråelse rigtats mot den administrativa myndigheten

föi otillständigt tjenstenit. Häraf kunde man draga den slutsats,

att stadgandet icke ansåges tidsenligt eller svarande mot tidsandans

fordringar på frihet i det enskilda lifvet, samt att, då cirkuläret således

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 26 Häft. (Näs 130—133.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 __ Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

öfverlefvat sin tid, detsamma syntes icke vidare höra gälla. Att på

papperet ega en lag eller föreskrift, som opataldt icke tillämpades,

kunde för det allmänna rättsmedvetandet icke vara nyttigt, då derigenom

skapades missaktning för lag och gällande föreskrifter icke allenast

bland allmänheten utan ock bland de myndigheter, som det ålåge

att hvar på sin ort utföra lagstiftarens bud. Då, såsom ofvan nämnts,

cirkuläret på de flesta ställen lemnades å sido och endast på få platser

gjordes gällande, borde äfven tagas i betraktande den svara ställning,

f hvilken de verkställande myndigheterna på sistnämnda platser genom

tillämpningen komme. .

Ofvanberörda fråga är i grund och botten af religiös beskanenhet

och är såsom hvarje sådan af ytterst grannlaga natur. Dess verkliga

innebörd är, huru vida det nu gällande förbudet mot att uppföra

skådespel på vissa kyrkans högtidsdagar skall upphäfvas eller ej, eller

med andra ord, frågan berör helgden af de högtider, då kristenheten

firar sina största minnen, och af de dagar, då hela vårt folk kallas af

gjn Konung att lägga alla verldsliga bestyr a sido för att begifva sig till

templen till gemensam bot, bön och tacksägelse. Förnekas kan ej,

att förbudet på de flesta ställen ej vederbörligen, upprätthålles, men

tvifvelaktigt torde dock vara, om den allmänna meningen i landet verkligen

önskar dess fullständiga upphäfvande. Det kan nemligen med

allt skäl antagas, att många kyrkans vänner blott med smärta skulle

förnimma, att skådespel finge uppföras t. ex. på långfredagen och kyrkans

öfriga stora högtidsdagar, hvari helt visst de fleste, skulle se ett

undergräfvande af hvad de vant sig anse dyrt och heligt. Å andia

sidan kan framhållas, att flere af de i cirkulärbrefvet omnämnda dagarne

näppeligen torde vara af den betydelse, att ej uppförandet af skådespel

kunde vara tillåtet på dem lika så väl som på vanliga söndagar

och lördagar. .

Riksdagen, som sålunda anser en inskränkning af ifrågavarande

förbud vara lämplig, får i anledning häraf anhålla, att Eders Kongl.

Maj:t behagade taga i öfvervägande i hvad mån.förbudet i cirkuläret

den 14 juni 1820 mot skådespels uppförande å vissa dagar må kunna

inskränkas till kyrkans stora högtidsdagar.

Stockholm den 11 maj 1894.

Men undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.