Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till utgiftsstat för postsparbanken.

1894-04-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:16, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till utgiftsstat för postsparbanken.

Dokumentets text

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

t

* >''» It V> i *:

»Dt!''»''00

loa n

N:o 16.

: v;

i/lvitOl) 1(1

Upplärt och godkänd hos Första Kammaren den 6 april 1894.

— — >+— — Andra Kammaren den 7 — —

•by tnf} tffi t

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts

proposition med förslag till utgiftsstat för postsparbanken.

(Statsutskottets utlåtande n:o 25.)

Till Konungen.

I proposition af den 22 december 1893 har Eders Kong]. Maj:t

föreslagit Riksdagen att

dels godkänna föreslagen utgiftsstat för postsparbanken, att

tillämpas från och med den 1 januari 1895, äfvensom vilkor för aflöningens

åtnjutande;

dels medgifva, att qvinligt extra biträde hos styrelsen för postsparbanken

må vid behörigen styrkt sjukdomsförfall ega bibehålla tre

fjerdedelar af sitt dagtraktamente, dock att, om sjukdomsförfallet fort
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

far utöfver tre månader, rätten att bibehålla sagda andel af traktamentet

skall upphöra vid nämnda tids utgång;

dels ock för sin del besluta, att § 21 mom. 1 af nådiga förordningen

angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skall

erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från och med den

1 januari 1895:

Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören såsom

ordförande samt fyra ledamöter, nemligen en byråchef, som är föredragande,

en af Konungen, hvarje gång för en tid af tre år, särskildt

förordnad ledamot samt en af fullmägtige i riksbanken och en af fullmägtige

i riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnde ledamöter bemälde

fullmägtige hvar för sig inom sig utse.

Vid behandlingen af förevarande proposition har Riksdagen till en

början haft att taga i öfvervägande, om den tidpunkt kan anses vara

inne, då definitiv utgiftsstat bör fastställas för postsparbanken. Den

omständigheten, att bankens verksamhet nu fortgått i tio år, synes, på

sätt Riksdagens år 1893 församlade revisorer i sin till Riksdagen aflemnade

berättelse öfver revisionen af statsverket äfven framhållit, tala

för att det provisoriska sätt, hvarpå bankens förvaltning hittills varit

och för närvarande är ordnad, bör lemna rum för fastare former.

Uppenbart torde emellertid vara, att postsparbankens rörelse ännu icke

nått sin fulla omfattning, och enligt Riksdagens åsigt kan det redan

med hänsyn till det utvecklingsskede, hvari banken betinner sig, sättas

i fråga, huruvida stat för postsparbanken bör vid innevarande riksdag

bestämmas.

I styrelsens för postsparbanken underdåniga skrifvelse, som innehöll

styrelsens förslag till utgiftsstat för banken, har bland annat

erinrats, att Eders Kongl. Maj:t under år 1890 utfärdat dels den 24

oktober reglemente angående arbetspremier vid de centrala straff- och

tvångsarbetsanstalterna i riket, hvarigenom förordnats, att vid dylik

anstalt intagen fånges besparade arbetspremier skulle från och med

den 1 maj 1891 insättas i postsparbanken, för att under vissa angifna

vilkor och förbehåll fången efter frigifningen tillhandahållas, dels ock

den 12 september kungörelse innehållande föreskrift derom, att sådana

medel, hvilka, jemlikt gällande författning, skola af den manskapet vid

indelta armén tillkommande aflöning innehållas, för att i sparbank

fruktbargöras, borde insättas i postsparbanken, i sammanhang hvarmed

ock bestämts, att i enskild sparbank vid kungörelsens utfärdande innestående

dylika medel skulle inom utgången af år 1892 till postsparbanken

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

öfverflyttas. Då dessa författningar, enligt styrelsens förmenande,

komme att medföra afsevärd inverkan på postsparbankens rörelse, hade

styrelsen ansett det böra anstå med afgifvandet af utgiftsstat, till dess

desamma hunnit tillämpas och nödig erfarenhet vunnits i fråga om

deras betydelse för postsparbanken. Af styrelsens skrifvelse inhemtas

emellertid, att, enär styrelsen, särskild! under år 1893, haft tillfälle bedöma

den inverkan på postsparbanken, tillämpningen af dessa författningar

medfört, styrelsen ock ansett tidpunkten vara inne för afgifvande

af förslag till stat.

Med afseende å hvad sålunda blifvit af postsparbanksstyrelsen anfördt,

kan Riksdagen icke underlåta att fästa uppmärksamheten derpå,

att den erfarenhet, hvarom styrelsen förmäler, egentligen blott stöder

sig på iakttagelser, gjorda under ett enda år, hvilket synes Riksdagen

vara en väl kort tidrymd för ett säkert bedömande af förhållandena.

Då nu härtill kommer, att enligt kungörelsen den 9 juni 1893, angående

utbetalning af den beväringsmän för tjenstgöring under de årliga vapenöfningarna

tillkommande dagaflöning m. m., visst bestämdt belopp af

ifrågavarande aflöning skall i postsparbanken insättas å för hvarje beväringsman

utfärdad motbok, samt någon synnerlig erfarenhet ännu

icke vunnits rörande den utan tvifvel ganska betydliga inverkan på omfånget

af postsparbankens verksamhet, som derigenom skall uppstå, har

Riksdagen för sin del icke kunnat biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag

om fastställelse af stat för postsparbanken. Riksdagen har tvärtom

kommit till den öfvertygelse, att dermed bör någon tid anstå i afvaktan

på närmare kännedom om den inverkan, ofvan berörda förhållanden

utöfva på postsparbankens rörelse och utgifter.

För postsparbankens verksamhet lärer ett uppskof ej kunna vålla

olägenhet, alldenstund postsparbanksförordningen innehåller tillräckliga

och fullt betryggande föreskrifter angående medlen till bestridande af

de med bankens förvaltning förenade utgifter, samt Eders Kongl. Maj:t,

på grund af 1883 års Riksdags beslut, eger att provisoriskt förordna

om löner och arfvoden vid postsparbanken. Genom ett uppskof vinnes

deremot, utom ökad erfarenhet beträffande utsträckningen af bankens

rörelse, att frågan om reglering af pensionsväsendet, hvilken fråga utgör

föremål för behandling af en komité, hvars utlåtande snart lärer

vara att förvänta, under tiden kan hinna lösas, och sålunda de nya

grundsatser, som i detta ämne till äfventyrs varda antagna, kunna

tillämpas vid bestämmandet af vilkoren för tjenstemännens rätt till

pension.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens Skrifvelse N:o 16:

Vid det förhållande, att Riksdagen sålunda icke bifallit Eders

Kongl. Maj:ts förslag till utgiftsstat för postsparbanken,. har Riksdagen

ansett sig icke heller böra godkänna Eders Kongl. Maj:ts båda öfriga

i samma proposition förekommande framställningar, hvilka synas böra

följa hufvudfrågan, statsförslaget, åt.

Stockholm den 7 april 1894.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.