Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch hyvägar.

1894-05-02 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:55, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch hyvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

1

N:o 55.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfarts-

och hyvägar.

(Lagutskottets utlåtande n:o 8.)

Till Konungen.

I två särskilda inom Andra Kammaren afgifna motioner har vid

innevarande riksdag framställning blifvit gjord rörande behofvet af eu

tidsenlig och utvecklad lagstiftning i fråga om byggande och underhåll

af utfarts- och byvägar.

I den ena af dessa motioner har sålunda erinrats derom, att ifrågavarande

vägar i allmänhet befunne sig i ett otidsenligt och otillfredsställande

skick. Detta vore, enligt motionärens åsigt, merendels beroende

på de ofullständiga stadganden, som för närvarande funnes i ämnet.

Vid flera föregående riksdagar hade detta. framhållits och fråga varit

väckt om åstadkommande af en mera omfattande och bestämd lagstiftning

i förevarande afseende. Jemväl lagutskottet hade erkänt behofvet

deraf, men dock ansett detsamma icke vara så trängande, att icke med

den ifrågasatta lagstiftningen skulle kunna anstå, till dess verkningarne

af 1891 års väglag finge visa sig, särskild! i fråga derom, huru många

nuvarande byvägar, som kunde komma att i en blifvande vägdelning

ingå såsom bygdevägar. I betraktande deraf, att vägdelning redan

Bill. till Riksd. Vrot. 1804. 10 Sami. 1 Afä. 1 Rand. 13 Höft. (.Nås 55—71.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

blifvit företagen i ganska många väghållningsdistrikt, syntes det emellertid

till förekommande af orättvisa i fråga om underhållsskyldighet af

utfarts- och byvägar vara af vigt, att lagstiftning i ämnet snarast möjligt

komme till stånd; och har motionären angifvit åtskilliga grunder,

derå enligt motionärens uppfattning en blifvande lagstiftning i ämnet

borde hvila.

I den andra af sex bland kammarens ledamöter gemensamt afgifna

motionen framhålles likaledes de bristfälligheter, som vidlåda den

gällande lagstiftningen i förevarande ämne samt behofvet af en ny lag.

Vid tillämpning af väglagen den 23 oktober 1891 hade, anföra sålunda

motionärerna, ett oafvisligt behof af lagstiftning om byvägars byggande

och underhåll gjort sig gällande. Nämnda lag hade tillkommit i det

syfte, att väghållningsbesväret skulle blifva rättvist fördeladt på dem,

som trafikerade de allmänna vägarne. Den tilläte sålunda, att de byvägar,

som mera allmänt begagnades, finge upptagas såsom bygdevägar.

Dermed komme de allmänna vägarnes antal att betydligt förökas.

På åtskilliga ställen funnes vid allmänna vägar belägna byar,

som icke både några byvägar att underhålla. Efter hand som den nya

väglagen började tillämpas, komme antagligen deras antal att ökas

genom att byvägarne blefve bygdevägar. Sådana byar erhölle visserligen

en betydlig lindring i väghållningsbesväret, under det byar,

hvilkas byvägar icke blefve bygdevägar, fortfarande hade sina byvägar

att underhålla. Derjemte finge de längre vägsträckor på de allmänna

vägarne att underhålla genom det ökade antalet af allmänna vägar.

På detta sätt komme, vid den nya väglagens tillämpning, lagens syfte

»att bereda lindring i besvärets utgörande» för många landtbruk att

icke blifva eu verklighet. Detta förhållande hade föranleda att åtskilliga

väghållningsskyldige, som hade jordbruksfastighet, sökte att motverka

delning af de allmänna vägarne, tills detta kunde ske i sammanhang

med delning af byvägarne enligt en blifvande ny och tidsenlig

lag rörande byvägars byggande och underhåll. Att detta missförhållande

behöfde snarast möjligt genom lagstiftning undanrödjas, kunde icke

bestridas. För att undvika eller i någon mån minska antydda oegeiatligheter,

som kunde uppstå, funnes icke något annat sätt för lagstiftningen

än att stadga, att hvarje kommun borde blifva ett distrikt för

underhållet af byvägar. Derigenom komme vägunderhållet att mera

jemnt och rättvist fördelas på de väghållningsskyldige.

På grund häraf borde, enligt motionärernas åsigt, hittills gällande

bestämmelser om by- och utfartsvägars underhåll upphäfvas och eu ny lagstiftning

komma till stånd, byggd på vissa af motionärerna angifna grunder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 55. 3

Lika med motionärerna finner Riksdagen de i ämnet gällande

föreskrifter vara hvarken nog omfattande eller tillräckligt bestämda förordnande

af skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och byvägar.

De gifva sålunda icke någon säker ledning vid bestämmande

af den grund, enligt hvilken vägdelning mellan väghållningsskyldige

skall ske, likasom de ej heller lemna bestämdt svar på frågan, huru

verkstäld vägdelning skall kunna vinna laga kraft; och bristen på tydliga

föreskrifter i ämnet är desto mera känbar, som ifrågavarande

vägar numera med vår tids höjda anspråk på beqväma och lätta kommunikationsmedel

måste anses vara af större betydelse, än då de nu

gällande stadgandena tillkommo. Riksdagen finner det sålunda vara af

behofvet, påkalladt, att förbättrad lagstiftning uti förevarande hänseende

snarast möjligt kommer till stånd.

Att i frågans närvarande skede och innan den utredning, som

Eders Kongl. Maj:t kan åstadkomma, föregått närmare uttala sig om

de grunder, på hvilka ett blifvande lagförslag bör byggas, synes Riksdagen

emellertid icko^ lämpligt. Dock anser sig Riksdagen böra redan

nu uttala såsom sin åsigt, att skyldigheten att underhålla utfarts- och

byvägarne bör fortfarande såsom hittills åligga dem, som af vägarne

betjena sig

På grund af det anförda får Riksdagen hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag

om byggande och underhåll åt utfarts- och byvägar.

Stockholm den 2 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.