Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om ändring af 4 kap. 10 § strafflagen och 35 § i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1361.

1894-05-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1894:60, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om ändring af 4 kap. 10 § strafflagen och 35 § i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1361.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

11

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1894.

— — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens

framställning om ändring af 4 kap. 10

§ strafflagen och 35 § i strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1361.

(Lagutskottets utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse har justitieombudsmannen

främstält dels följande förslag till ändrad lydelse af 4

kap. 10 § strafflagen: »Förekomma till verkställighet på en gång flera

domar, hvarigenom samma person blifvit till straff dömd, ege Konungens

befallningshafvande förordna, huru straffen skola sammanläggas. Enahanda

befogenhet tillkomme tillsyningsman vid kronohäkte i fråga om

utslag, som till honom omedelbarligen för verkställighet ankomma och

röra fångar, hvilka i sådant häkte förvaras»; och dels följande förslag

till ändrad lydelse af 35 § i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober

1881: »förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, hvarigenom

samma person blifvit fäld till straff, ege, då straffen skola undergås i

militärhäkte, vederbörande befälhafvare och i annat fall Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid kronohäkte att förordna, huru

straffen skola sammanläggas; dock att, om disciplinstraff blifvit af befälhafvare

någon ålagdt, men verkställande deraf, på sätt i 153 § sägs,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

anstår i afvaktan på utslag öfver annat mot den stralfskyldige vid domstol

angifvet brott, för hvilket lian hålles häktad, samma domstol skall,

i händelse han sakfälles för det der åtalade brottet, men straffet för samma

brott ej kan mot gällande föreskrifter verkställas jemte disciplinstraffet,

förordna om de särskilda straffens sammanläggning.»

Till stöd för sin ifrågavarande framställning har justitieombudsmannen

anfört, bland annat, följande:

Tillämpningen af stadgandena i 4 kap. strafflagen om förening

eller förändring af straff vore i regeln anförtrodd åt domstolarne. Då

domstol genom samma utslag dömde en person för flera brott till särskilda

straff, skulle, enligt 2 § i nämnda kapitel, domstolen tillika meddela

de föreskrifter, som erfordrades, i händelse någon förändring af

sfraffen, i enlighet med de i kapitlet gitna bestämmelser, skulle ega rum.

Om åter en person genom särskilda utslag blifvit till straff dömd och

dessa straff på en gång förekomme till verkställighet, ålåge det den

verkställande myndigheten, Konungens befallningshafvande eller tillsyningsman

vid kronohäkte, att tillse, om straffen vore af beskaffenhet

att kunna jemte hvarandra utan förändring verkställas, och, om så ej

vore förhållandet, jemlikt 4 kap. 10 § strafflagen göra anmälan hos

vederbörande hofrätt, som förordnade, huru straffen skulle sammanläggas.

Vid den granskning af fångförteckningar, som inom justitieombudsmansexpeditionen

egde rum, hade under de senast förflutna åren anmärkts,

att anmälan hos hofrätt angående straffsammanläggning ej alltid egt

rum, då så ske bort. Tillsyningsmännen vid vissa kronohäkten i Norrland

hade nemligen i åtskilliga fall, då till verkställighet på en gång

förekommit frihetsstraff och böter, hvartill saknats tillgång hos de dömde,

utan anmälan till hofrätten befordrat till verkställighet ett af dem sjelfve

efter böternas förvandling sammanlagdt frihetsstraff. I de flesta af dessa

fall hade förhållandet varit sådant, att det ena af de utslag, hvarigenom

straff ådömts, för verkställighet ankommit till vederbörande kronohäkte,

sedan den dömde börjat der undergå annat straff, och så sent att, derest

anmälan till vederbörande hofrätt om straffens sammanläggning skulle

hafva skett, hofrättens utslag icke skulle hunnit till häktet ankomma,

förr än den dömde undergått det straff, hvars verkställighet börjat, och

sålunda måst från häktet frigifvas, i följd hvaraf sjelfva ändamålet med

anmälningen skulle hafva förfelats. I de yttranden, som i de omförmälda

fallen från vederbörande tillsyningsmän infordrats, hade dessutom städse

framhållits, att, derest anmälan till hofrätten skulle hafva egt rum och

den dömde i afvaktan på hofrättens utslag blifvit frigifven, denne i de

flesta fall skulle genom att afvika från orten hafva till en oviss framtid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N-.o 60. 13

undanskjutit verkställigheten af det genom det sist ankomna utslaget

ådömda straffet.

Då snabb verkställighet af ådömda straff vore af största vigt, för

att ej ändamålet med statens straffande verksamhet skulle förfelas, men

stadgandet derom, att hofrätt skulle förordna om straffsammanläggning,

visat sig kunna vara ett hinder i nämnda afseende, hade för justitieombudsmannen

uppstått det spörsmål, huruvida icke berörda hinder skulle

kunna undanrödjas och tillämpning af stadgandena angående sammanläggning

af straff, ådömda genom särskilda utslag, äfven i de fall, att

straffen icke kunde jemte hvarandra verkställas, anförtros åt de myndigheter,

som hade att verkställa straffen, nemligen Konungens befallningshafvande

i länen och tillsyningsmännen vid kronohäktena. Detta

hade synts så mycket hellre kunna ske, som ifrågavarande bestämmelser

afsåge verkställighet af ådömda straff och till sin natur vore jemförliga

med öfriga verkställigheten rörande stadganden, hvilka af nämnda myndigheter

skulle tillämpas.

Skälet till nu gällande stadgande derom, att hofrätt skulle förordna,

huru straff skola sammanläggas, vore aft söka i omsorgen om att sammanläggningen

blefve gjord med full sakkunskap. Någon betänklighet

vid att numera anförtro straffsammanläggningen åt de verkställande

myndigheterna syntes likväl ej böra finnas, då de uti ifrågavarande afseende

gällande stadganden, särdeles efter borttagandet af vatten- och

brödstraffet såsom förvandlingsstraff för böter, vore af ganska enkel beskaffenhet

och i allt fall under så lång tid tillämpats, att full kunskap

om desamma kunde förutsättas hos nämnda myndigheter, hvilka för

öfrigt vid straffverkställigheten hade sig ålagdt att tillämpa bestämmelser

rörande straffafdrag, som ingalunda kunde anses vara mindre invecklade.

Redan nu vore ock eu art af strafförändring anförtrodd åt

Konungens befallningshafvande och kronohäktenas tillsyningsmän, hvilka

egde att till fängelse förvandla ådömda böter, till hvilkas gäldande tillgång

saknades.

Det kunde icke med fog påstås, att ett öfverlemnande åt Konungens

befallningshafvande och tillsyningsmännen af ifrågavarande befogenhet

skulle öka dessa myndigheters göromål, hvilket ju i fråga om vissa,

redan nu öfverhopade länsstyrelser skulle vara ett kraftigt skäl mot förändringen,

ty uppsättande och expedierande af bref till hofrätten samt

mottagande och diarieförande af dess utslag torde snarare kräfva mera

arbete, än sjelfva straffsammanläggningen skulle göra. För hofrätterna

åter skulle befrielsen från dessa, visserligen hvarken särdeles talrika eller

tidsödande, ärenden dock medföra någon minskning i arbetet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o fiO.

Härjemte bär justitieombudsmannen erinrat, hurusom den föreslagna

ändringen af 4 kap. 10 § strafflagen betingade, förutom den likaledes

ifrågasatta ändringen af 35 § i strafflagen för krigsmagten, jemväl motsvarande

ändring i 11 § 9 mom. af förordningen om nya strafflagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den 16 februari 1864.

I likhet med justitieombudsmannen finner Riksdagen det vara önskvärdt,

att äfven i de fall, hvilka afses i 4 kap. 10 § strafflagen, sammanläggning

af straffen må kunna ega rum utan den tidsutdrägt, som

frågans hänskjutande till hofrätt för med sig. En nödvändig förutsättning

härför är likväl, att den myndighet, åt hvilken det skulle anförtros

att i hofrättens ställe verkställa ifrågavarande sammanläggning, ererbjuder

tillräckliga garantier derför, att åtgärden städse vidtages i full

öfverensstämmelse med strafflagens öfriga bestämmelser i nämnda kapitel.

Såsom de myndigheter, hvilka skulle komma att ersätta hofrätterna,

hafva af justitieombudsmannen föreslagits dels Konungens befallningshafvande

och dels tillsyningsmän vid kronohäkten. I fråga om Konungens

befallningshafvande hyser Riksdagen icke några betänkligheter mot

att tillägga denna myndighet den af justitieombudsmannen föreslagna

befogenhet. Då åter, beträffande tillsyningsmän vid kronohäkten, det

för dem icke är erforderligt att ega juridiska kunskaper, och man alltså

icke eger förutsätta hos dem sådan insigt, att de alltid skulle kunna

rätt tillämpa stadgandena om stratfsammanläggning, helst ganska invecklade

fall kunna förekomma, anser sig Riksdagen icke böra tillstyrka

förslaget att gifva enahanda befogenhet åt nämnde tjenstemän.

Om justitieombudsmannens framställning, i hvad den afser omförmälda

befogenhet för Konungens befallningshafvande, vinner Eders Kongl.

Maj:ts godkännande, betingas deraf, såsom justitieombudsmannen erinrat,

motsvarande ändring i 11 § 9 mom. af kongl. förordningen om nya

strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den 16

februari 1864.

För att, på sätt justitieombudsmannen anfört, likformighet uti ifrågavarande

hänseende må, så vidt möjligt är, åstadkommas mellan allmänna

strafflagen samt strafflagen för krigsmagten, synes det Riksdagen, som

hyser samma betänkligheter för den omförmälda straffsammanläggningens

uppdragande åt vederbörande militärbefälhafvare som åt uppsyningsman

vid kronohäkte, att på de skäl, som åberopats för den af Riksdagen förordade

ändring af 4 kap. 10 § strafflagen, motsvarande ändring af 35

§ i strafflagen för krigsmagten borde vidtagas, dock med den begränsning,

att det icke må tillkomma Konungens befallningshafvande att förordna

om sammanläggning af sådana straff, som skola verkställas i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Biksdagens Skrifvelse N:o 60. 15

militärhäkte, i fråga hvarom således nu gällande bestämmelser fortfarande

skulle ega giltighet.

Riksdagen får, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställa,

att Eders Kongl. Majrt ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

dels förslag till lag om sådan ändring i 4 kap. 10 § strafflagen samt 11

§ 9 mom. af kongl. förordningen om nya strafflagens införande och hvad

i afseende derå iakttagas skall den 16 februari 1864, att Konungens

befallningshafvande, der på en gång förekomma till verkställighet flera

domar, hvarigenom samma person blifvit till straff dömd, må eg a förordna,

huru straffen skola sammanläggas, dels ock förslag till lag om

sådan ändring af 35 § i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881,

att, då till verkställighet på en gång förekomma flera beslut, hvarigenom

samma person blifvit fäld till straff och straffet icke skall verkställas å

militärhäkte, Konungens befallningshafvande eger förordna, huru straffen

skola sammanläggas.

Stockholm den 2 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.